Etikett: stängsel

Kände ondskan inom mig…

Av , , Bli först att kommentera 13

La ut det här på FB, för en stund sedan:

Något inrutad promenad…Blomstervägen, stopp ⛔ åt andra hållet, Vallmovägen, stopp ⛔ Jaja jag vet, det finns andra krypgångar, ville bara göra mig lustig ????

70850955_10157444390711585_7251931874182823936_nMen döm om vår förvåning, då folk tränger sig förbi stängslet dom satt upp på andra sidan Blomstervägen, så kommer dom fram till nästa stängsel, som sitter ända mot vårt staket, och vad gör dom då, tror ni?

Jo då hoppar dom över vårt staket, klampar in på gräsmattan och ut genom grindstolparna. Ursäkta, men jag tycker att det är att gå för långt (fast dom tycker ju inte det eftersom dom vill ta den korta vägen, bokstavligt talat).

Åke berättade detta för mig i förrgår, då jag var på jobbet, och jag sa till honom att släppa ut Winstone, jäklar vad han skulle få tokbryt.

2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Igår noterade jag ett par som gick och nosade på staketet, och jag gjorde mig beredd att slita upp dörren. Jo,faktiskt, för skulle detta ske en gång, så var det precis detsamma det hade inte rört mig i ryggen, men då det händer gång på gång, att folk tar sig friheten att trampa ner vår gräsmatta och göra nån jäkla stig över den, den gubben ”går” inte.

Paret kanske kände mitt ondsinta energifält, för dom vände på klacken och strosade nedåt gatan istället. Eller så kan det vara så att frun inte tyckte det var ok, så hon övertalade mannen att en liten extra promenad, bara skulle göra dom gott.

Jag har inte så mycket ondska i mig, not really, men jag tänker att det kan ha att göra med det jag skrev om igår. Våra tankar var och är fortfarande, mest koncentrerade på vår vän, en från vårt midsommar och nyårsgäng, som råkat illa ut, med oviss framtid, men vi ska absolut inte ge upp något hopp. Människan kan vara fenomenal på att återhämta sig och att utnyttja det man har, till fullo. Vi hoppas och önskar det bästa!

71254914_10157444242521585_1837182762059038720_nIdag ska jag och Nicco på glasögon mingel…eller vad det nu hette. Nicco tyckte det var dags för mig att uppdatera synen, fast jag tänker att det är lite som med dom, som skyller på dålig hörsel, för att slippa höra sånt man inte vill höra.

Med nya glasögon kan jag ju inte skylla på att jag inte såg det där skräpet eller jag missade det där för det fanns inte i mitt ögonfält. Å andra sidan är jag hopplös ändå, jag känner mig så obekväm med att ha glasögon på mig hela tiden, så jag kommer förmodligen att fortsätta missa saker där jag vandrar runt i huset, utan mina nya brillor, likt Mr Magoo 😀

pshruu0jmixt2zmku6wk

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!

Idag its the same day, as…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jaha, då var det den samiska nationaldagen idag, och det kan vi fira med en flagga, eller hur?
3581_flaggaHÄR finns både flagga och lite information.

Jodå, jag kommer att fira idag, fast egentligen något annat, eller någon annan, *fniss*, men det tänker jag inte avslöja, eftersom det ska bli en överraskning. Jag gissar att jag kommer att blogga om det, imorgon, istället 😀

Jag tänkte på detta med samerna, och lite på vad man har i blodet. Kom osökt att tänka på min farmors bror, som hyrde en av mammas stugor, på Udden, en sommar, eller två. Han bjöd på blodpalt som han kokat med benmärg från ren, och jag lovar, det var det absolut godaste jag ätit, vad det gäller blodmat. Det blev verkligen once in a lifetime, vet inte vart man skulle ramla över en gryta med sånt, igen.

Min faster Ingmarie, är ju dock något av en paltmästare, fast blodpalten kan jag inte uttala mig om, hos henne har jag bara ätit ”vanlig” palt.

Däremot fick vi hänga med henne på en renskiljning uppe i Malå. Theresé var gissningsvis i 6-7 års åldern och detta var en upplevelse man kanske inte är med om så ofta, om man inte lever samernas liv.

Staketet dom hade var trasigt på ett ställe, och dom ville att vi som stod där för att kolla på detta, skulle komma in i hagen och ställa oss som ett levade staket, med händerna utsträckta efter sidorna. Så inte nån ren skulle fastna i det trasiga stängslet, eller för alla del, rymma.

Det var en speciell känsla, där vi stod och ljudet från deras klövar, kom närmare och hornen svepte förbi, en liten bit från våra ansikten. Det skulle inte vara någon fara, sa dom, renarna, vill helst inte vara så nära, oss människor, och ja, det funkade, inga olyckor skedde.

Visst är dom lite lustiga, renarna. Idag är dom så van ljudet från bilarna, att dom inte blir skrämda av dom, men jädrar i min lilla låda, om du hoppar ut ur bilen, då gör dom en rivare och försvinner, fort som tusan.

13835808_10153620687765863_192993931_o.pngJohan Fredriksson fotade Winstone in action

IMG_1645-e1469177158827-1024x1024Vi skulle upp till kallkällan för att hämta vatten, svängde av vägen och där hade vi jordens största renhjord…mitt på vägen. Bilen total ignorerades, av dom. Så plötsligt, var det som om någon skar smör med en varm kniv, hjorden delades som i ett svep, och jag hann tänka att det var bilen som skrämde dom, ändå…till slut, men ack vad jag bedrog mig, gissa vad det var…en människa som kom joggandes efter vägen…vilken FARA!!! 😀

Önskar er alla en fin måndag!

katt 385Joho, Lennart har också testat samemössan, way back in time 😀

Så frustrerande!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Stor uppståndelse på förskolan då vi lämnade av Sally igår, att hon kom sig till skolan åkandes en buss…ända fram till grindarna, jodå 😀

Vi hade sedan siktat in oss på Buttericks i Söderhamn, men tji fick vi, det finns inte där…bara skylten. Fast då gjorde vi Dollarstore istället, var in på Kvantum och köpte bröd och fick oss en lunchmacka. Vi hade nämligen bestämt oss för middag på Pink Ladies i Njurunda, och tidsmässigt, skulle det bli en tidig sådan, så vi kostade inte på oss så mycket till lunch…tur!!!

Jag och Åke tog en Cuban sandwich, och jag kan säga att ingen av oss åt upp, vi orkade inte:

20150907_164724

Nicco tog en kycklingburgare och hon fick lämna, hon med. Gott var det, men dyrt, fast fin lokal, vi gissade att Sally skulle ha trivts därinne, fast hon har ju upplevt the real thing, så det kanske behövs mer för att impa på henne 😀

20150907_162513 20150907_163351 20150907_171736

Och kolla menyn, vad man kan ta köpa, en milk shake, med twist, jo man tackar 😀

20150907_163405

Sundsvallsbron tog vi, inte snålvägen…

20150907_173745 20150907_173734

Lite mörkt och sedan ljust, fast det slutade i alla fall att regna norr om Sundsvall.

20150907_174845 20150907_175521

Sedan stannade vi på parkeringsplatsen Rödviken, just innan Nordmaling. Då vi körde in, kom det en liten kattunge i 120, och sprang ut i gräset, vid sidan om. Nicco ut, och började locka på den, men det var inte lätt att se den, det hade hunnit bli mörkt.

Jag lyste med Åkes mobil och Nicco med sin, sedan spelade hon upp kattljud på mobilen och då svarade kattungen. Vi fick syn på den under ett träd, men det var så vildvuxet så innan Nicco tagit sig runt, hade den kommit under stängslet, mot järnvägen.

Vi var där, i ungefär en timme, lockade, pockade, Nicco var på andra sidan stängslet, och hur hon kom dit, behöver vi inte skriva om här. Det var brännässlor och taggiga buskar, hon fick syn på den igen, men den hann undan. Nicco kämpade hårt, tappade till och med en sko mitt i allt elände, men hittade igen den efter tio minuter. Så frustrerande!!!

Till slut svarade den inte på kattljuden, och vi fick lov att ge upp. Inte kul, men det kändes hopplöst. Vi lade ut varsitt inlägg på Facebook, och bad folk att dela, sedan kontaktade Nicco Djurskyddet, så får vi se om dom kan göra något åt detta. Nicco hade hört att dom har fällor dom kan ställa ut. Hon fick lämna sitt nummer, så får vi hålla en tumme på att kattungen kommer tillrätta.

Man kan dock inte sluta fundera på vart, stackaren den kom ifrån. Har någon haft kattungar i en husbil och en rymde…sommarkatt, nja, jag vet inte, tyckte att den i så fall var för liten för det. Stressad var den i alla, inte så konstigt med allt buller från trafiken, och vem vet, hur länge den varit ensam.

Nåja, som ni hör, det ska alltid hända något på våra resor, denna gången var det då inte bussen som spökade eller något annat av våra ägodelar. Vi intalar oss själva att det var en anledning till varför vi valde just den platsen, och fick syn på kattungen…så får vi lämna det och hoppas på tur, för den.

Önskar er alla en trevlig tisdag!

 

Maria Lundmark Hällsten