Etikett: stickade

Vi kanske korsar varandra, vi med :O

Av , , Bli först att kommentera 12

Gick över på Ullas igår och införskaffade några bitar morotskaka som vi tog med hem till Nicco och Georgo. Jag hade nämligen ramlat över ett par vantar som jag trodde skulle falla Nicco i smaken.

Men jag tycktes inte kunna vänta till mitten av mars då hon egentligen fyller år, eftersom risken är stor att hon inte skulle ha lika bra användning av dom, då.

Här kommer lite bilder på vantarna, jag köpte dom översta 🙂

Det är en tjej i Frillesås, Hallands län, som stickar och kardar dom. NI kan mejla mig om ni vill ha kontakt info: m_hallsten@hotmail.com

Hade fått tips av Nicco tidigare i veckan vad man kunde göra med lite snabbkaffe, socker och vatten…tadaaa:

Lent, gräddliknande fluff! Helt otroligt, 3 ingredienser, no more. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med det, så det bidde en kaffedrink, inte rätt tänkt av mig.
Kaffedrink kan ju vara rätt sött redan som det är, och det här blev too much, så även om det var gott så kunde jag inte dricka upp det. Däremot kan jag tänka mig att toppa en vanlig kopp kaffe med detta, bara för att lyxa till det, eller som liten topping på en kaka.

I detta nu har jag fryst i det och ska se om det blir som glass, eller vad som kan tänkas hända med fluffet. Man ska ju testa allt, sägs det, och man måste våga saker också 😀

Apropå det jag skrev igår, om Roger Pontare, så fick jag nyss veta av Theresé, att vi även släktar med Stor-Stina, mer känd som den Långa Lappflickan. Och här är det också så att min pappa och min mammas släktband korsar varandra så vi är släkt på bägge sidorna.

Så här ser det ut på min pappas sida:

Med andra ord, så var hon en brorsdotter till min farmors, mormors, mormors, far…

Lite längre ledningar på mammas sida, men ändock:

Men, det är väl kanske, precis som det sägs, världen är inte större, och gräver man tillräckligt djupt, så korsar vi varandra nån gång, nånstans. Lite som FB…aha, hon känner henne, varför då, ojdå, är hon kusin med han och han var ju morbror till henne, hon som är kusin till min kusin…ehhh!!!

Nog om detta, nu ska jag ner i källaren och lägga in tvätten i tumlaren. På tal om det så berättade vi för Georgo igår, om tvättmaskinen vi hade då vi bodde på Mariehem. Jag körde en maskin och det blev ett jäkla liv, jag tror ju att huset håller på rämna i grunden.

Så blir det tyst! Jag går in till badrummet och där har maskinen, vandrat iväg, dragit med sig badkaret ut på golvet och sträckt sig så långt att den slitit ut sladden från väggen…jojo, det var krafter i den maskinen, haha. Eller så blev det en otroligt svår, obalans då ena fjädern i trumman, gick sönder 😀

Ha en fin söndag, allihop!

Utan armar

Av , , 3 kommentarer 3

 

Visst är ni många som såg på, Här är ditt liv, i helgen som var? Om inte så missade ni en otrolig människa. Lena Maria Klingvall, heter hon och hon föddes utan armar och ett ben som bara var hälften så långt som det andra.
 
Det finns många som föds med handikapp men kanske inte alla har en sån livsglädje och go, som hon har. Hon sa något som kommer att sitta kvar i mitt huvud och det var så klockrent. Ingvar Oldsberg frågade nämligen henne om det fanns något hon inte klarade av. Hennes svar var –Visst finns de det, men alla människor är handikappade, för det finns ingen, som kan göra allt. Och det är så sant som det är sagt. Hon kan inte stå på sina händer då hon inte har några, jag har händer men jag törs inte lova att jag fixar att stå på dom.
 
Hon satt och stickade en tröja och använde sina fötter till detta, hon sa då att hade hon haft två armar så kunde hon ha stickat dubbelt så mycket, alltså en tröja med fötterna och en tröja med händerna. Kanske hon hade fixat det med, med tanke på hennes sätt att vara.
 
Men sen har jag funderat lite på detta, vi skulle ju faktiskt kunna lära oss att till exempel sticka med fötterna, men vi gör det inte, för vi ids inte. Vi skulle också kunna prova att sätta upp fötterna på ratten precis som hon gör då hon kör bil, men varför skulle vi prova på, det är ju bara jobbigt.
 
Men det förstås, hon föddes så och har inte haft så många andra alternativ, det är nog mycket värre att förlora sina armar i vuxen ålder. Som en vän till henne hade gjort. Hans största ängslan var då hans mamma dog, och han visste inte vem som nu skulle mata honom, hjälpa honom på toaletten och andra saker. Han hade förmodligen aldrig provat på att klara sig själv utan bara försökt finna sig i sitt öde. Nu hade han ett eget liv och en familj så för hans del gick det bra i alla fall. Han jobbar nu som mun målare.
 
Det väckte också en tanke hos mig, visst skulle vi också kunna lära oss att måla med munnen eller med fötterna, för all del, men vem skulle köpa en sån tavla? Förmodligen blev den svårsåld, men jag undrar bara varför? Gjorde vi inte samma arbete, eller är en tavla som är målad av en utan armar, mera levande och seriös, än en som skulle ha målats på samma sätt men med en som hade armar? Ja, det får väl vara som det är, jag tror ingen är avundsjuk på vare sig henne eller andra som föds med avsaknad av lemmar. Men bara för att dom saknar just en lem eller två, innebär inte att dom har ett sämre liv än någon annan, men säkerligen lite jobbigare och krångligare.
 
Önskar er alla en fin dag!