Tillåtet att vara lat

Av , , 2 kommentarer 15

Idag har jag gått ner i varv, gjort färdigt det sista albumet åt de stora barnbarnen, varit hos grannen och druckit kaffe (och nybakad sockerkaka, mmm!) och i övrigt ingenting. Slapp och slö är orden för dagen, nu tar jag tidningen och går och lägger mig på soffan.

Visst gör jag intressanta saker!

Att svara utan att svara

Av , , 6 kommentarer 12

Med nöje har jag läst intervjun med kronprinsessan Viktoria om tankarna inför besöket i Umeå. Hon svarar så fint och utförligt på frågorna, men läser man svaren så innehåller de egentligen inte några svar. Det är fina svar, väl genomtänkta men säger egentligen ingenting.

Så fort dagarna går! Jag hinner inte med någonting känns det. Visst borde man ha oceaner av tid när man är hemarbetande? Vem är det som snattar mina timmar?

Ytterligare en person som betydde mycket under min barndom har gått bort idag. Min ingifta morbror som fått leva ett gott och fint liv under 90 år. Familjecirkeln bakåt blir mindre och mindre…..tänker på mina kusiner och kusinbarn, kram!

Ett avslutat kapitel

Av , , 2 kommentarer 10

Nu är kapitlet ”resesäng för barnbarn” över. Sängen är hopvikt, lakanen i tvätten för att sedan lämnas vidare till nästa person i ledet, vänner som väntar sitt första barnbarn. Sängen har fyllt sin funktion, funnits färdigbäddad här hemma, tagits med till stugan för besökande barnbarn, men nu börjar de ha växt ur den lilla sängen så bye, bye med den. Skönt, en sak mindre!

Bilen är packad med ”brännbart” och ”wellpapp” så snart bär det iväg till återvinningen för att dumpa en del av livets onödiga. Jag har gjort färdigt dotterns och sonens album med bilder från mammas foton. Nu återstår bara att göra färdigt tre album till åt de tre äldsta barnbarnen, puuuh! Sedan har jag mina egna bilder kvar, men de tänker jag högaktiningsfullt sk-ta i, nu är jag less på att sortera foton, riva upp gamla minnen så nu tänker jag övergå till att planera för arbetsrummets uppfräschning. Jag har inte lärt mig att koppla av på dagarna än…..

Står nu i kö!

Av , , Bli först att kommentera 9

Efter att ha läst Bostadens hemsida så har jag nu ställt mig i bostadskö. Uppenbarligen kan det ta ett par år innan man hittar någon lämplig lägenhet så det är lika bra att börja köa. Vi svenskar är ju bra på det sägs det.

Började morgonen med att läsa artikeln i VK om att rensa i röran. Efter att ha arbetat med 5S ett antal år så har jag arbetssättet väl inarbetat, men något jag kommer att lägga till mitt eget arbetssätt är att om jag skaffar en ny sak så ska 10 gamla saker bort.

Idag ska jag ägna mig åt biblioteket som hädanefter ska bli ett ”pysselrum”. En av bokhyllorna ska fyllas med lilla L:s alla pysselsaker. Fin ordning ska det bli och ett bord ska sättas in så hon kan pyssla i lugn och ro när hon är här. I en annan bokhylla ska övriga leksaker in så de finns nära till hands när barnbarnen är här (och det finns en plats där de kan få ställa tillbaka sakerna när de lekt färdigt.)

Det är jobbigt att vara hemarbetande…. spelar ingen roll om det är vardag eller helgdag, man jobbar hela tiden. Å andra sidan kan jag ju ”ta ledigt” när jag vill….

Söndag morgon

Av , , Bli först att kommentera 9

Söndagen ligger framför mig, utbredd i hela sin härliga längd. Vad ska jag hitta på, hur ska jag bäst använda denna dag? Möjligheterna är oändliga eller hur?

Men vet ni vad? Jag ska fortsätta att rensa. Igår satt Livskamraten och tittade på sport, sedan på travet, urtråkig var han. Själv tog jag fram lådan med mammas fotografi-påsar och bestämde mig för att rensa den. En hög till var och en av de tre äldsta barnbarnen som småttingar.- Mamma och pappa, vilken kärlek bilderna utstrålar! Ingen tvekan om vad som var det viktigaste i era liv! Vilken lycka att dessa första barnbarn fick uppleva er.

En hög till min systers barn att fördela mellan sig och sina barnbarn. En hög till min dotter och en hög till min son. En hög som ska scannas in för att hamna i släktforskningen. En hög till mig själv och en hög som hamnar i soporna. Många högar blev det, men nu är lådan tom och fotona ligger förpackade i separata påsar.

Idag blir det till att gå genom mina egna osorterade fotografier och fylla på i respektive hög. Sedan är det bara att sätta in i album med plastfickor och lämna över till berörda.

Tänk vad man kan hitta när man går genom någon annans grejor. Ett brev som mamma fick av mormor, skrivet en lördagkväll 1944 när mamma just fyllt 20 år. Så underbart att läsa! Alla telegram mamma och pappa fick  när de gifte sig 1943. Ett foto på farfars mamma, bara att scanna in. Ett foto på Holmsunds Hantverksförening där farfar var med. Kul, kul, kul. Jag hittade också ett brev som jag skrev när jag flyttat till Stockholm 1971, 18 år gammal. Det var en riktigt känslosam eftermiddag kan jag tala om.

Men ack vilken lättnad när man får rensa ur en låda! Nu blir det ett besök på återvinningen igen till veckan. Hurraaaaa!!!!

Funderingar

Av , , Bli först att kommentera 8

Mitt i rensandet av saker dyker tankarna upp. Kan jag tänka mig att sälja huset efter alla dessa år? Flytta till en lägenhet? Tänker systematiskt:

Bra med huset:

Ålskar det, alla minnen det rymmer
Trädgården
Allt utrymme; källaren, vinden, de två extrarummen, allrummet
Vissa grannar som känns som mycket goda vänner

Mindre bra med huset:

Trädgården som jag inte längre hinner med då vi har skaffat stuga
Behöver vi verkligen allt utrymme?
Snöskottningen
Allt underhåll

Inte blev jag klokare av det. Får gå in och titta på vilka bostadsköer man kan ställa sig i. Suck!

 

Hur fungerar det?

Av , , 2 kommentarer 10

Jag hörde igår om en ytlig bekant som gift sig för tredje gången. Denna gång är partnern bara några år äldre än den egna dottern. Mina tankar började snurra, hur fungerar en sådan relation när man helt saknar gemensam bakgrund, när partnern har mer gemensamt med ens egna barn.

När man passerat 60 så har man oftast lite andra krav på aktiviteter och nöjen än en människa som inte fyllt 40. I varje fall som jag minns det. Orkar man, vill man hålla samma takt?

Inte minst, när man närmar sig sjuttio och partnern just fyllt 40? Nej, jag får inte ihop relationen i mina tankar. Det kanske är jag som har något slags åldersfördom. Nåja, det är ju inte mitt problem. Jag hoppas att de får ihop relationen i verkliga livet.

Hoppsan, nu  kom det två småttingar. Det hade man glömt att tala om att de skulle komma. Nu blir det till att göra om dagens planering. Vad ska vi hitta på för trevligt idag? Jocke satte igång att skrika i sin bur, han tycker om när det blir lite liv i luckan.

Ha en bra dag allihop!

Det tar sig

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår blev jag av med en påse böcker, skönt! Imorgon åker jag iväg med en kasse till dottern, skönt! Jag väntar på fler som ska komma och plocka åt sig lite läsning. Skönt!

När man bott 34 år på ett och samma ställe så hinner man samla på sig en del. För varje påse som försvinner till återvinningen eller i soporna så känns det som att jag blir lättare och lättare till sinnes.

Jag har kartlagt min egen mormors barndom idag, via kyrkböcker med mera. Min mormors mamma blev skjutsad till doktorn när mormor var 8 månader.  Det bar sig inte bättre än att vagnen välte och mormor omkom. En tragedi naturligtvis och inom släkten har det har talats en del om händelsen och vad som skedde med mormor efter det.

Nu har jag läst alla husförhör och tittat på de flyttningar som skedde ända fram till dess att mormor gifte sig med morfar. Mycket intressant och spännande.

Jag hittade också en del flyttningar som gjorts av ”barnhusbarn Knut, nr 4090” etcetera och naturligtvis har jag funderat en hel del kring hur dessa barnhusbarn kan ha haft det. Livet var nog inte alltid så lätt och jag tror att jag ska forska lite mer kring hur man hanterade dessa barn. Ibland flyttades ett antal barn samtidigt och jag undrar varför. Tänk vad man kan göra när man är hemma-arbetande!

Äntligen kväll

Av , , 2 kommentarer 10

Det tar på att ha småbarn! Det spelar ingen roll hur snälla och underbara de än är. Man har nog helt enkelt vant sig av vid att alltid finnas tillhands, att det alltid är någon som vill något, om inte annat så vill de att man ska sitta med när de leker.

Nu sover de bägge små liven, den lille J var väldigt trött i kväll och hade lite kort stubin. Men det glömmer man när han säger:” jag älskar dig” när man ligger och gosar innan han somnar. Finns något underbarare? Hjärtat bara smälter och rinner ner i knävecken.

Vi hade tur idag och fick middagsbesök av ytterligare ett barnbarn, ett av den större självgående sorten. Hon plockade med sig en hel kasse med böcker innan hon gick. Så skönt att bli av med några på ett så bra sätt!

Idag har jag anmält mig till en fortsättningskurs i Arkiv Digital. Jag har också varit på biblioteket och beställt några böcker om Skellefteå socken från 1500-talet till mitten av 1800. Längtar efter att få dem! Jag kan lugnt konstatera att mina släktingar på mammas sida inte var speciellt äventyrliga av sig. Visserligen finns några nybyggare med i sällskapet, men de rörde sig inte långt från Skellefteå-trakten. Hemkära människor tydligen. Så underbart roligt att få veta mer om sina anor. Något som kan rekommenderas, men var bara beredda på att det tar tid..

 

Så vet du om det är dags att skiljas

Av , , 2 kommentarer 10

Surfar igenom Aftonbladet på Internet. Ser rubriken ”Så  vet du om det är dags att skiljas”. Fem tecken är allt som krävs för att veta om det är dags att kasta ut sin livskamrat efter snart 43 år. Funderar ett tag, ska jag läsa eller ska jag inte läsa?
Är jag beredd att kasta ut honom om vi uppfyller alla fem kriterierna?

Bestämmer mig för att det lättaste är nog att inte ta risken utan skippa artikeln. Jag är ju nöjd (mer än nöjd) som vi har det och vill gärna att det ska bli ”till döden skiljer oss åt”.

Ja, inte värt att ta risken att se om vi uppfyller kriterierna, eller hur? Trams är trams även om det står med fina bokstäver i tidningen.

Idag är det dagishämtning med övernattning hos oss. Alltså dags att använda sig av farmors/mormors privilegium och handla hem ”barnsäker” mat, en prinsesstidning åt lilla fröken att läsa före sängdags och lite god frukt. Visst är det vår rättighet att göra det lilla extra av våra stunder tillsammans?