Etikett: flyttlass

NÄÄ, NU PINKAR HAN IGEN!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Det satte igång att ösregna igår kväll och det regnar även nu på morgonen. Men…nej, det är inga änglar som gråter för att det är nån som vandrat vidare, dom gråter för att vi kom fram med hjälp av dom vattenfyllda kamelerna, men allt vattnet gick åt och dom behöver påfyllning. Så det är helt ok!

Blir dock lätt besviken om det fortsätter ikväll, jag har planer inför kvällens firande av Anders pappa, att platta mitt hår, och om det regnar så vet jag vad som händer…det blir lockar.

1 YmjhALmsfScMw0v7Jojsog

Fast än finns det hopp om att det lättar upp på himlen.

Vägen mellan Umeå och Uppsala är inte helt obekant, vi har åkt den, många gånger, även innan Theresé flyttade hit ner. Och det är inte bara en plats vi stannat på.
Ja, titta där är den parkeringen, där åt vi köttbullar och makaroner och vi hade soppatorsk på folkabussen.

12993554_10153534309077060_5849678889325264753_n

Och där är parkeringen där vi sov med ordentligt högläge med huvudena, då det lutade nalta mycket nedåt. I den här uppförsbacken har vi stått, jo och det var kul, med en buss som vägrade starta mitt i vägarbeten och lots och vi tog upp nästan hela körbanan.

Där stannade vi då vi lånat mercan av pappa och drog iväg ett litet flyttlass åt Theresé då hon kom in på IT gymnasiet i Uppsala, Nicco var med på resan, och vi käkade en glass.

På just den resan, så stannade vi då och då för att Åke skulle, hm, lätta på trycket. Nicco undrade vad tusan vi stannade för och vad pappa höll på med. Jag ville väl inte säga att han pinkade utan sa att han står och kollar på utsikten.

När vi sent omsider, lämnat av Theresé och flyttlasset och kommit in på en camping där vi hyrt en stuga. Så placerade vi oss på den lilla verandan och Åke travade iväg för att faktiskt kolla på utsikten.

Nicco vrålar högt över campingen (klockan var rätt så sent så det hördes mycket väl) NÄÄ, NU STÅR HAN DÄR OCH PISSAR IGEN!!! Hahaa…

Nå, den här gången gick det då felfritt hit och Sally bjöd på kaffe, närmare bestämt espresso, eftersom varken hon eller ja, visste hur man ändrar läget på deras kaffemaskin, då vi parkerat oss på deras gård:

68751553_10157363021096585_6613426501062754304_nOch presenter hade vi med oss, en blomma som Nicco köpt till Theresé och som jag nu lurat i Theresé att det är en ananas, fast det var inte det, Nicco talade minsann om att det är en japansk kotte. Så nu har jag smsat Svetlana för att dementera att det var en ananas. Man vill ju inte fara med osanning :D

69139493_10157365079066585_9212923953381638144_nIdag ville Sally och vi skulle dra iväg en sväng, utan hennes päron, och det blir loppis i Heby samt en fika på Jessans konditori.

Ha en fin dag, allihop!
68937455_10157362498856585_5254609796203544576_n

Visst svinn får man räkna med

Av , , 4 kommentarer 6

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!