Etikett: Marita

Röda trådar och tjocka röda rep

Av , , 4 kommentarer 13

Skumtittar i arkivet för februari ifjol, finner återigen en blomma eller växt, kanske är ett bättre ord. Mitt fina, citrusträd som doftade underbart, och jag var sååå stolt. Hade fått den att överleva lite drygt ett halvår. Titta bara…


Nästa dag…BAAM!!


Och den vek hädan och finns inte mer. Ofta känns det som om jag upprepar mig, eller är det för att vissa saker i livet är som en röd tråd, det syns eller händer inte för jämnan men det ligger därunder och poppar upp lite när som.

Började sätta Henna i håret och, mja, den röda tråden har bestått, rakt av, under ett helt år, faktiskt.


Tyckte att jag var extremt otursförföljd, sista halvåret 2021. Men då jag gluttar in in bloggen eller minnen på FB, så tycker jag mig se ett rött tjockt rep. Sen kanske mina hommlerier inte alltid slutar i sjukskrivningar, utan jag klarar mig undan med blotta förskräckelsen.

Nå, man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden. Jag har jättesvårt att bara lära om mig att gå nerför källartrappan och inte springa. Hinner ner för första trappan, sen kommer jag på mig själv. Jag springer…🏃‍♀️

Jag testade något nytt igår. Stekte Vindelrökt fläsk som jag tärnat.


Detta blandades sedan ned i en gubbröra gjord på inlagd sill. Gräslök, rödlök, crème fraiche, kaviar, dill, majonnäs, kokt ägg, brynt smör och kryddor. Sedan ner i krustadskal. Alltså…tummen upp.


Kul att jag gjorde 4 olika upplägg på 5 ätande personer. En är veg, inget fläsk, Åke, utan sill, Sally, very plain, ost och gurka, och jag och Anders, den fulla versionen. Till huvudrätt körde vi ugnsstekt fläskfilé, potatisterrin, bea och sallad. Ugnsbakad Portabello med vitlök och mozzarella till syrran. Till efterrätt…Briokolafluff. Sally ville ha receptet…gott, med andra ord.

I köksstöket fick jag nyårshälsing från kusin Anna och Ingvar, en selfie på dom båda. Och jag kunde ju faktiskt inte låta bli att skicka en hälsning tillbaka. Tina fick den hälsningen, hon med. Ville dock inte göra nåt större väsen om själva bilden, hehee…


Kändes lite vemodigt då man kollar in på gamla minnen om hur det kunde se ut, då vi var ett gäng här.


Kontra dukningen igår.


Men vi råder ju inte över hur det ser ut, hälsan går före allt. V hade trevligt ändå. Sally fixade ihop en frågesport.

Hon utbringade skål, hon hyllade mitt arbete under dagen med dukning och matlagning, klappade mig på axeln och sa, att nu mormor, får du sitta kvar vid bordet, så dukar jag va och diskar undan. Och vet ni vad, det gjorde hon med bravur.

Plockade fram tändmaterial som Åke köpt i Vindeln, detta är gjort på papper och sedan är det vaxat på nåt sätt. Kul text, haha…


Theresé tipsade om att ludd från torktumlaren är jättebra tändmaterial. Ha, det har jag aldrig tänkt på. Hon kom även på vad vi skulle använda som avlastningsbord, därute…tadaa,,, vårt strykbräda


Sen gick vi ut på gården, Brälla och Lena stannade hemma, men Camilla, Thord och Ebba kom över och Öhman med frun Marita. Vi såg på fyrverkerier, skålade och grillade korv.


Mycket trevligt…men kallt. Trodde minst det var -20, så snopen blev man då jag kollade termometern då vi gick in -11, vad var det att stå och frysa ihjäl av. Sa god natt och släckte lampan 02.00. Upp igen 08.00 och nu har jag diskat undan alla glas och skålar, druckit 3 koppar kaffe och funderar på frukost.

Nu önskar vi på Ettan, er allihop, en underbart fin start på 2022.

Ojojoj…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det är riktigt illa när Maria måste sitta i skuggan…och vilken tur att vi hade ett set med extra trädgårdsmöbler, så dom fick komma fram igår och ställas i skuggan under en av våra tallar, härligt.
 
Tord, en av våra grannar, två hus längre ner efter Timotejvägen, kom förbi och undrade om han skulle kunna få låna släpen, och det gick ju bra. Själv tog vi Jeepen och åkte iväg till Blå Eld för att ännu en gång få kolla in draken, som jag tyckte är så häftig, men som Åke brukar säga och som han sa om Robertsfors resan då vi köpte Buicken, inte åker man så långt och kommer hem tomhänt, det gjorde vi inte igår heller…kom hem tomhänt alltså.
 
Kolla vad som nu flyttat in i vår trädgård:
En liten järngroda som håller koll på fågelbadet, och:
Den coola draken/sjöodjuret…förstås 🙂
 
Här ska ni få länken till hemsidan som Blå Eld har: www.blaeldgarden.se/
ni kan även hitta den på min länklista, här till höger. Absolut värt ett besök, och faktiskt, så står det till och med på en av deras lappar att man gärna få ta med sig sin fika korg och sitta längst ute på deras brygga och njuta av vattenglittret och solen, om man har tur och det är fint väder alltså.
 
Vi påtade på lite här, jag skurade farstutrappen, vattnade blommorna osv., vi tog en sväng med Buicken och sedan placerade vi oss i trädgården. Fru Öhman kom förbi och tvärpratade, hon berättade att hon stått och målat nere i deras källare, hon hade öppen garagedörren och hade målat golvet, hon får plötsligt telefon och blir distraherad av samtalet så hon hör inte ett par smygande steg utan hon blir istället vittne till när deras katt kommer ner i källaren, sladdar runt i målarfärgen och speedar givetvis upp farten då de blir rädd, gör en tjurrusning uppför trappen och Marita hinner be till någon däruppe att dörren, upp till huset ska vara stängd, och det är den. Så kat(t)astrofen och kaoset håller sig i dom undre regionerna. Och ännu mer tur har hon att färgen är vattenbaserad så hon kan tvätta bort det. Vilket miss- öde 🙂
 
Sen, kommer Tord gående och säger att det ska bjudas på jordgubbar och glass, så vi dressar om och knallar dit, där blir vi sedan kvar till säkert halvtolv, ett par andra grannar kikar också förbi så det blir mycket prat och skratt. Lite whiskey, cider och annat gott, kommer också fram på bordet, detta var nu för lånet av släpen sååå…Tord och Camilla, kom gärna förbi och låna den igen…feel free 🙂
 
Nu till dagen, kan det vara min dag idag? Kolla vad min käre make Åke köpt till mig:
 
Och jag som trodde att draken i trädgården var min present, jag råkar ju nämligen bli ett år äldre (klokare) idag. I år igen, och jag som trodde att man skulle få fortsätta vara 43 i några år till, vad man kan misstaga sig. Nå, vad gör väl det om hundra år? Min snälla chef har också ordnat en present till mig:
 
Även det ett jättefint halsband, så nu får jag väl byta och ha olika halsband på mig vare dag, jag fick också en blomma som nu har intagit sin plats i en av tallarna, där passar den bra. Tack så mycket för det!
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, jag hoppas att regnet håller sig undan så man kan sitta ute om det skulle råka komma förbi någon på kaffe, eller nåt sånt.
 
Maria Lundmark Hällsten