Etikett: Öhman

Röda trådar och tjocka röda rep

Av , , 4 kommentarer 13

Skumtittar i arkivet för februari ifjol, finner återigen en blomma eller växt, kanske är ett bättre ord. Mitt fina, citrusträd som doftade underbart, och jag var sååå stolt. Hade fått den att överleva lite drygt ett halvår. Titta bara…


Nästa dag…BAAM!!


Och den vek hädan och finns inte mer. Ofta känns det som om jag upprepar mig, eller är det för att vissa saker i livet är som en röd tråd, det syns eller händer inte för jämnan men det ligger därunder och poppar upp lite när som.

Började sätta Henna i håret och, mja, den röda tråden har bestått, rakt av, under ett helt år, faktiskt.


Tyckte att jag var extremt otursförföljd, sista halvåret 2021. Men då jag gluttar in in bloggen eller minnen på FB, så tycker jag mig se ett rött tjockt rep. Sen kanske mina hommlerier inte alltid slutar i sjukskrivningar, utan jag klarar mig undan med blotta förskräckelsen.

Nå, man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden. Jag har jättesvårt att bara lära om mig att gå nerför källartrappan och inte springa. Hinner ner för första trappan, sen kommer jag på mig själv. Jag springer…🏃‍♀️

Jag testade något nytt igår. Stekte Vindelrökt fläsk som jag tärnat.


Detta blandades sedan ned i en gubbröra gjord på inlagd sill. Gräslök, rödlök, crème fraiche, kaviar, dill, majonnäs, kokt ägg, brynt smör och kryddor. Sedan ner i krustadskal. Alltså…tummen upp.


Kul att jag gjorde 4 olika upplägg på 5 ätande personer. En är veg, inget fläsk, Åke, utan sill, Sally, very plain, ost och gurka, och jag och Anders, den fulla versionen. Till huvudrätt körde vi ugnsstekt fläskfilé, potatisterrin, bea och sallad. Ugnsbakad Portabello med vitlök och mozzarella till syrran. Till efterrätt…Briokolafluff. Sally ville ha receptet…gott, med andra ord.

I köksstöket fick jag nyårshälsing från kusin Anna och Ingvar, en selfie på dom båda. Och jag kunde ju faktiskt inte låta bli att skicka en hälsning tillbaka. Tina fick den hälsningen, hon med. Ville dock inte göra nåt större väsen om själva bilden, hehee…


Kändes lite vemodigt då man kollar in på gamla minnen om hur det kunde se ut, då vi var ett gäng här.


Kontra dukningen igår.


Men vi råder ju inte över hur det ser ut, hälsan går före allt. V hade trevligt ändå. Sally fixade ihop en frågesport.

Hon utbringade skål, hon hyllade mitt arbete under dagen med dukning och matlagning, klappade mig på axeln och sa, att nu mormor, får du sitta kvar vid bordet, så dukar jag va och diskar undan. Och vet ni vad, det gjorde hon med bravur.

Plockade fram tändmaterial som Åke köpt i Vindeln, detta är gjort på papper och sedan är det vaxat på nåt sätt. Kul text, haha…


Theresé tipsade om att ludd från torktumlaren är jättebra tändmaterial. Ha, det har jag aldrig tänkt på. Hon kom även på vad vi skulle använda som avlastningsbord, därute…tadaa,,, vårt strykbräda


Sen gick vi ut på gården, Brälla och Lena stannade hemma, men Camilla, Thord och Ebba kom över och Öhman med frun Marita. Vi såg på fyrverkerier, skålade och grillade korv.


Mycket trevligt…men kallt. Trodde minst det var -20, så snopen blev man då jag kollade termometern då vi gick in -11, vad var det att stå och frysa ihjäl av. Sa god natt och släckte lampan 02.00. Upp igen 08.00 och nu har jag diskat undan alla glas och skålar, druckit 3 koppar kaffe och funderar på frukost.

Nu önskar vi på Ettan, er allihop, en underbart fin start på 2022.

Husets snaps, jämarns 1️⃣:ans 🥃

Av , , 2 kommentarer 11

Noterade igår att bubblorna som blev på dörren då jag satte dit dekoren, har lagt till sig under natten och ni ser den bara bra ut. På den här bilden ser ni en del av dom där lampan lyser av sig på dörren.


Och så här ser det ut nu…borta, vad roligt. Då slipper jag störa mig på det.


Nicco kom och hämtade upp mig igår så fick jag följa med henne till Avion.

Och gissa vad jag fotade på hemvägen, jo den färdiga skapelsen på Thule huset.

Såg dock innan, att VK lagt ut en liten artikel om klockbytet. Haha…fast jag var före dom att skriva om det, så de så 😜


Har blivit en massa kommentarer på min ”blöta” lunch, jag la ut i matgruppen på fejjan. Många som älskar den anrättningen, andra som har andra namn på den och andra sätt att äta den på.


En skrev att han brukade äta blöta på buljong han kokat på älg eller renkött, det är säkert underbart gott, det med. Jag tänkte ju genast på hur god buljongen från en köttsoppa är. Och en annan skrev att han körde blöta efter tillagning av fläsklägg. Ja det finns nog hur mycket som helst man kan modifiera till en blöta på. En FB vän skrev att dom åt det med varm mjölk och då heter det söla. Haha..ja jag ser också att namnet är lite olika beroende på vart i landet dom kommer ifrån.

Jag fick tips om nå helt annat, även det, i samma grupp. Och ja var tvungen att kontakta Bo-Lage så en sån, är på väg. Jag menar… vad kallas nu huset vi bor i…jo, ETTAN, detta inköp skyller jag dock på Öhman. Ni vet, killen som namngav vårt hus från början.

Även om vi sedermera upptäckt att vår tomt hette ettan från början, så det var ju lite kul. Denna ska drickas med vördnad och bjudas på som snaps, vid väldigt speciella tillfällen, jojojmensan.


Tomtskrällena läs (fultomtarna) har tagit sig upp från djävulsmattan, och ser ut att vandra vidare upp mot ljuset i trappan.

Femte lådan i kalendern är öppnad. Det var en liten låda, sa Åke och jag sa…haha, det är väl ratten. Och kolla vad som låg i…hehe.

Önskar er alla en fin andra advent!

Struntar i centreringen 🔀⤴️🔄

Av , , Bli först att kommentera 18

Vi blev bjuden på pizza middag igår, och dagen till ära, frågade jag ifall nån assistent skulle kunna tänka sig att ta mitt pass. Och guess what, det fanns, så jag blev plötsligt ledig 😃

Så jag pysslade lite med kakeldekoren nere i tvättstugan. Ojoj, dom som satte fast kranar och vattenho, brydde sig inte så mycket om att centrera grejerna. Men, jag överlever, trots allt. Vem står där och kollar in allt i sömmarna 🤔

Förutom, dom som har ett öga för detaljer, och jag då. Fast som Åke sa, hur ofta ska du stå där och glutta på kakeldekoren. Sant, men vem vet, jag kanske blir så nöjd med rummet att jag sätter in en fåtölj och inväntar tvätten, och DÅ, kommer jag att komma på en massa annat jag skulle kunna göra och rätt var det är blir det en dyr historia.

Jag struntar i fåtöljen..

Jag va en sväng på Stor Coop´n och vem hamnar jag bredvid på parkeringen. Jo mannen som döpte vårt hus till Ettan, Öhman. Han är nog en bland dom sista som fortfarande kör omkring i sin lilla amerikanare. Men det är kul, nån ska ju bryta normer, och få folk att haja till.


Värsta pizzamiddagen, vi fick kryssa i vad vi ville ha på våra pizzor…


Till den serverades jättegod pizzsallad och en chilitabasco rippelsås till dom hugade. Sivert gör fantastiskt goda pizzor, och nej, han har inget gourmé stål eller pizzastål, han fixar det ändå.

Sen blev det en omgång av wheel of fortune, everyone is a winner, hahaa…


Och vi avslutade med en 80 tals klassiker som Jonathan hade fixat. Tosca päron med vaniljglass till. Inte helt fel, och nåt man borde göra oftare. Haha, skrev hon som aldrig ens hade ätit det nån gång. Däremot har jag vid nåt tillfälle fått After Eight på nåt varmt päron, inte dumt det heller.

Det där hjulsnurret på paddan ska jag banne mig ladda hem och ha till nästa halloween.

Om det knackar nån bus eller godis unge på dörren ska dom få snurra på hjulet. Men jag förvarnar dom. Landar den på döskallen…RUN!!

Hehee… nä, så elak skulle jag inte vara, men döskallen kunde ju innebära att jag gör nåt bus mot dom, innan dom får en godis.

Ser att VK lagt ut en artikel om nytt lurendrejeri mejl. Denna gång från Skatteverket. Även jag fick ett, men nu är man van att misstänka att allt man får är skräp. Ett enkelt sätt är ju att kolla avsändaren, oftast är det nåt [email protected] men här står det faktiskt skatteverket. Så se upp, med de ni får, dubbelchecka och ring och kolla om ni är osäker. Men klicka aldrig på en länk ni inte känner er hundra säker på.


Fick ett idag, från Posten, och här ser man direkt nåt lurt, kolla vem som står på avsändare i mejladressen. Haha…


Nä, nu mina vänner, är det Halloween, den riktiga dagen på året. Så jag önskar er alla en fin sådan. Tänker inte skriva om vädret eftersom det inte alls blev vad jag antog, igår. Solen såg vi 3 minuter, eller nåt sånt..

 

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Vi fick veta vad det var

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det kom hit en kille igår som ville ha fågeln, han skulle stoppa upp den. Vidare fick vi då veta att det inte var en hök utan en Järpe…har ni hört, vad nu denna hönsfågel gjorde i stan en lördags morgon, ja det lär vi aldrig få veta.
Jag har en gång tidigare haft ute denna bild, tagen av mig från min kokbok:
Och där fick man ju verkligen ta sig en funderare, undrade hur stackarn den fågeln skulle ha sett ut 🙂 Men nu vet vi då hur en äkta Järpe ser ut, även om den är förvillande lik en duvhök, åtminstone för en människa som inte har ett större fågelintresse.
När vi åkte bort med bussen och buicken så följde inte bara Brälla med, utan även Lena, en John och barnbarnet Elliot. Dom skulle in på en loppis som låg i byn dit vi körde fordonen.
Inga konstigheter inträffade på vägen dit och inte hem heller. Lena var så smart att hon packat med sig en picnic korg så vi fick stanna efter vägen och ta oss en fika, det satt ju hur bra som helst.
Dessutom blev vi ditbjudna, till Lundalogén, ni vet, på middag. Hon bjöd på go´köttet med sås, och lokala grönsaker till samt klyftpotatis och gelé, hur gott som helst. Sedan kom Öhman dit, lagom till hjortronpajen och kaffet, och efter det så plockades den lilla skivspelaren fram och D.J Öhman skulle assistera och fixa fram låtarna…det gjorde han…buntvis.  Även en Mats Karlsson dök upp och spisade skivor.
Idag kanske vi tar oss en tur till antikhuset i Rödåsel och ser om dom fått in nåt nytt. Och sedan får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

Du är nu varnad, Öhman!

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Jag gick till ”gammgården” igår, och där kom sedan hela gänget ut. Marianne bjöd på kaffe och det satt ju inte helt fel. Det var riktigt varmt därute.
Jan B, berättade om sitt gipspaket han hade haft någon gång i början på 70-talet. och nu ska alla som har ett sådant, inte, jag upprepar, inte, göra som han gjorde. Han hade brutit båtbenet, efter ett fall ut genom en lastbilshytt (det där känner vi ju igen Åke, men du föll ut därbak istället).
I alla fall, med detta handledsbrott så skulle hela armen gipsas, upp över armbågen, eftersom dom räknat ut att en vridning av armen inte skulle vara bra för läkningen. Nu bad Jan om att få armen gipsad med handflatan uppåt, för att han i sitt jobb, skulle kunna hålla i ett verktyg som dom använde sig av. Han fick sin vilja igenom.
Och det gick ju bra, sa han, tills det var sängdags och han skulle ligga och stirra in i handen och ont gjorde det också.  Nå, det rådde han bot på, och spände fast armen i skruvstädet och sågade sedan av gipsen, strax nedanför armbågen, problemet löst.
När han hade haft gipset ett tag så upplevde han att det luktade surt om handen och plötsligt blev han rädd att hela rasket höll på ruttna upp, då tog han borrmaskinen och skulle göra ett hål vid handleden, det lyckades han med men det var bara ogjort att han inte skulle ha fått stopp på maskinen och borrat sig rätt genom handen. Han tog då en finare, mindre borr och perforerade gipset så det blev luftigt och fint.
När det sedan var dags för ett återbesök återstod endast en bit av gipset, ungefär så det täckte handen och en liten bit uppåt. Läkaren tittade på armen, stirrade ner i journalen och kunde inte få det att gå ihop, är det inte ett båtben, sa han och såg uppenbarligen förvånad ut. Janne berättade sin historia och läkaren gjorde väl inga stora glädjeskutt och sa att dom nu skulle lägga om gipset, men det vägrade Janne, då tar jag bort det igen, så det är ingen idé, och han slapp hela proceduren.
Läktiden blev aningens längre men det tyckte han inte gjorde något. Han arbetade ju ändå. Jag vet att när Åke bröt båtbenet, så gipsades inte armen på det sättet, så dom kanske gjorde sig en lärdom av Janne, att man inte behövde slösa sådär med gipset, det skulle läka ändå, eller så beror det på något annat, vem vet?
Igår kväll, med det vädret vi hade, så var Gammlia ett ställe vi besökte. Och nu Öhman, måste vi höja ett varningens finger, inte var det väl så klokt att parkera just där:
Kanske bäst att du tittar en extra gång i baksätet så det inte är blött och luktar piss, folk kan ju ta miste, eller  🙂
Önskar er en fin dag!

Staketpinkare

 

Vi har inte sett några fåglar i vårt nya fågelbad, men vattnet är mystiskt nog borta, hm…jag sa till Åke att det är väl alla hundar som går förbi här som druckit upp det, inte nog med att dom pissar på staketet, dom terroriserar även fågelbadet 🙂
 
Nja, så är det väl inte, men att dom lyfter benet mot staketet, det är sant det, även om vi sitter därute. Ganska så fult måste jag säga, att hundägarna släpper fram dom till staketet, jag har god lust att ställa mig upp och fråga vart dom bor, och om dom tycker att jag ska komma och pissa på deras staket, cykel eller annat. Sen är det ju så, har en börjat så ska ju alla andra fortsätta att markera. Vi får se vad som händer då vi byter staket, om inte annat så hamnar den nedersta brädan högre upp och då borde dom minsta hundarna inte nå upp…sorry!
 
Vi skulle ju städa bussen igår, men det kom hit ett störningsmoment…Öhman. Vi provade att låsa in honom i jeepen och vi höll på lyckas då vi inte fick upp dörren, hahaa, men till slut så. Ja, jag har då påbörjat dammsugningen och får väl fortsätta om en stund. Vi ska ju premiär sova i den ikväll (premiär för i år), vi åker upp till Maltträsk och gör familjen Brändström/Frank, sällskap. Nicco ska sova över hos en kompis, hon vill inte med.
 
Annars på västerslätts fronten, intet nytt…eller mjo, Åke har köpt en EU moppe till Niccolina, fast det är två år kvar innan hon får köra den, plus att hon inte ville ha den, men, men…den ser ut som en mc, modell mindre. Snygg men som sagt var, vi får se vart den hamnar, Åke ska väl testa att köra den till jobbet någon gång, och blir den sedan bara stående så får vi väl sälja den vidare. Den kostade inte speciellt mycket, så någon förlust affär blir det nog inte i alla fall. Kort på den kommer sedan.
 
Nu hoppas jag att ni får en trevlig lördag, det har vi planerat att ha.

Fortsättningen

Av , , 2 kommentarer 8

Så var vi framme på antikhuset i Rödåsel.

Den första vi mötte då vi klev ner mot huset var Öhman, tuggandes på en varmkorv. Inne i butiken var vi ensamma, men det berodde ju givetvis på att alla började med kaffe, korv och fika, innan dom gick in för att shoppa och titta runt. Vi gjorde tvärtom.

Det här var väl ett fränt och annolrlunda bord?

Jag köpte en liten albyl burk, som passar min albyl väska, i den ska jag ha mina läkerol, den passar nog alldeles utmärkt för det ändamålet. Sen gick vi ut för att ta oss en kaffe.

Gräddhyllan 🙂 kan ni skåda här uppe.

Sedan gick vi ett varv till och stötte på…Öhman, fortfarande utanför huset, nu tuggandes på en macka.

Efter detta besök så packade vi ihop och drog hemåt…trodde vi…hade vi tänkt oss, men då ropade Brälla och frågade om vi inte skulle åka till Blå eld i Tavelsjö, för att kolla in hans utomhus prylar, nej svarade vi, snåltarmar ropade han tillbaka, så…nu är det Brälla vi kan skylla på, för att vi köpte denna sak, just på blå eld:

Ett fågelbad till våra vänner, fåglarna. Sen såg jag ju vad jag skulle vilja ha i vår trädgård, kolla in den här:

Dom hade jättefina saker på blå eld, så en färd dit ut, rekomenderas också.

Nå, sen har vi faktiskt gjort ett till inköp idag…men det tänker jag inte avslöja nu, vad det är, det får ni se och veta imorgon, moahahah

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Bilar…bilar…bilar och…

Sen kommer här en bild på förste talesman, Mats Jonsson, som förövrigt var den som upptäckte bensinstrålen under Buicken, då vi tankade sist, och som påpekade för Åke att det såg obra ut, nå, nu informerade han om färdriktningen. Vi skulle köra över klockarbäcken, mot Hissjö, sedan svängde vi av i Kvarnfors och körde runt Tavelsjö, och slutligen hamnade vi alla i Rödåsel. Men det blev en liten omväg 🙂

Och se…mitt bland alla bilar återfanns denna, tillhörande en ur TBB gänget (T-Bird Boys), och då är det förstås en Öhman som äger denna. Notera Buick färgen 🙂

Det tar sån tid att ladda upp bilderna så jag återkommer senare med flera bilder från Rödåsel, nu ska jag börja med middagen. Trevligt var det i alla fall och lika kul att se människorna man möter efter vägen…en del med öppen mun 🙂 Klart man skulle börja fundera om man helt plötlsigt får möte av ett femtio tal amerkanare.

Ettan

Av , , 2 kommentarer 3

Öhman gjorde ett påpekande igår, det var nu inte han som myntat uttrycket ettan, utan det var Brälla, som tyckte att Blomstrevägen från det här hållet, blir ju ett, fast den i själva verket börjar längst ner efter vägen och inte med nummer ett, utan elva med elva. Ha, precis som på Näckrosvägen, där finns ingen etta, men där var det tydligen meningen, en gång i tiden, att det skulle ha blivit en förskola, och då hade den fått nummer ett.

 

 

Det blev en lugn valborg för oss, vi satt ute mest hela dagen, fick kaffefrämmande från Kittelfjäll, sen dök mina föräldrar upp med några bekantingar som ville kika in och se hur vi bodde. Vi hann också med två svängar med Camaron, och när jag satt och tittade på den, när vi parkerat den här på gräsmattan, så kunde jag inte annat än kläcka ur mig – Med den storleken som det nu är på hjälmen, så inti fasen behövs det då något nack och halsskydd, jag får ju vara glad om huvudet går in mellan framrutan och ryggstödet på förarstolen 🙂

 

Och i vanlig ordning, sittandes härute, så var det många som höll på hamna i olycka men dom klarade sig. Några bilar provade på att gena i korsningen och det kan ju sluta med en ände av förskräckelse. Andra knepiga bilister struntar i att det faktiskt är ett trafiklyse och stannar ändå, med en viss risk att andra inte uppfattar det utan stirrar sig blinda på lyset. En hel del "fin" bilar har nu också tinat fram och det känns som rena uppvisningen då vi sitter här och kan kolla in dom.

 

Nu önskar jag er en lugn och fin söndag!