Apropå gårdagens inlägg, om hur man minns saker, så skickade Nicco detta urklipp:

Intressant, på min ära, och visst är vi alla olika och tänker och minns på olika sätt. Vi kompenserar säkert våra brister, om vi har några, på vårt egna sätt.

Precis som ögonen kan ställa om sig om man får sämre syn, så det kan dröja ett tag innan man faktiskt måste göra nåt åt det. Här en bra grej om man ser dåligt ibland och inte har så bra minne 😀

Vaknade i morse och låg och kände hur dagsläget var. Mm, kändes bra och jag tyckte att det här verkade lovande, inga ömmande ställen, så ställde jag mig upp och lika snabbt som överljudsplanen kör, så blev jag påmind om hur det känns då kotorna blir komprimerade och klämmer ihop nerverna…ish…ischias, kan vara en bidragande del också. Det drar lätt under låren då jag sitter, ända ner till utsida knä.

Var ute med Winstone, men kan inte gå i samma takt som jag brukar göra, varje steg känns ordentligt i höfterna och runt om. Nä, det här var inte roligt. Har en pillerburk med tabletter som är muskelavslappnande och dom hjälper, en timme, sen är det tillbaka igen. Det är nog bara att ge allting lite tid, det ger med sig, till slut.

Satt ute en stund igår och jag blev abrupt påmind om att det är den årstiden nu. Då man ska passa sig jävligt noga för dom där fladdrande vampyrtandade mördar flärparna. Höll på sätta handen på en av dom. Är glad att jag lever…än :O

Och här snackar jag naturligtvis om fjärilar!!! Nej, det hjälper inte att nån säger att dom är så fina, hundar är också jättefina, eller hur, och ändå finns det dom som är rädd för dom. JAJAJA, jag vet, fjärilar kan knappast bita av ett finger, men jädrar om dom hugger åt halsen, då vet man inte vart man hamnar…

Klicka på monsterbilden så kan ni läsa lite fakta som ni kanske inte visste men som jag visste utan att ha läst det :O Och notera vad som står vid 9 Nämligen det här. 09) Vid flera tillfällen har fjärilar setts dricka blod ur öppna sår från andra djur. Varför vet ingen.

Nu blev jag också påmind om den stackars lilla nässelfjärilen som tinade fram en vårdag, tyvärr inne på mitt jobb, som då var på en leksaksgrossist, och jag höll på plocka upp leksaker från några säckar vi hade varit och hämtat i en lada i Brännland.

Den fjärilen gick en tidig död tillmötes, jag är ledsen, men jag fick panik, och slängde ner säcken på den och sprang ut. Jisses… Nej jag jag är ingen dräpare egentligen, utan det enda jag önskar är att dom ska hålla sig på behörigt avstånd och då snackar vi minst 10 meter.

Nä, lite mer kaffe på det här och nu ska ni få mitt sista citat från Bra dag boken, det var sista sidan som fylldes i igår kväll. Och med den önskar jag er alla en fin dag!