En av Niccos 18 års presenter är/var, en hårklippning, så vi åkte ner på stan igår, hon klippte sig och jag uträttade ett ärende. Efteråt tog vi en lunch bagel på Espresso house, trevligt ställe med utsikt över Renmarks torget:

Vidare in på Finas, där vi tänkte hitta oss några dammsugare/filmrullar, för att ha något att fira på kvällen 😀 Där var dom alldeles för små, enligt Nicco, så vi traskade ner till NK istället, och förhörde oss om att dom verkligen var bakade där, och inga fabriksgjorda saker, och se, det var dom.

Macaronnes är ju något som är väldigt inne, jag har aldrig smakat en, så vi köpte ett 5-pack såna också, och bjöd över mamma och Bosse för provsmakning på kvällen.
Jag ska i ärlighetens namn säga att dom 85:- som dom 5 små kakorna kostade, inte ens skulle vara värda halva det priset, men nu är dom testade och behöver inte köpas igen. Däremot var dammsugarna, perfecto!!!

Mamma berättade om en Malåbo, som var hembjuden på kaffe och till det serverades maräng. Något som kanske inte var så vanligt på den tiden. Gubben tog en maräng, doppade i kaffet, satt och pratade med marängen i handen…länge. Sa ingenting, tog en ny maräng, och upprepade det han nyss hade gjort…surrade på, tittade ner i handen och sa med förvånad och hög röst: Men vart fan tog kakan vägen???

Nej, man kanske inte ska doppa, just maränger, dom försvinner nog i tomma intet, då 😀

Sedan berättade hon om hennes farfar, på den tiden dom bodde i Jokkmokk, på andra sidan sjön, i Malå. Min mormor hade bett honom köpa en hink med fil, då han ändå var i Springliden. Han åkte skidor dit och hem, en väg på några kilometer, runt berget. Han hade med sig en mjölkhämtare, som han knöt fast på ryggen.

Hem kom han, och in genom dörren, vit i hela ansiktet och mustaschen…min mormor hade inte kunnat hålla sig för skratt, men svärfarn däremot, gjorde det, han var inte glad över att ha ramlat på skidorna och fått hela fil-tråget över skallen 😀

Min gammelfarfar, Johan Hällsten, även kallad Mr X

Jag tänkte på lillebror Lars, då hon berättade detta, honom kallade vi en period för filimon, då han älskade fil. Min pappa snickrade till i och med ihop ett litet enkomt bord till honom, som döptes till filimon bordet, där satt han varje sommar och åt förnöjt, av filet. Min gammelfarfar, borde ju vara filmannen, fast han inte hann äta av den 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!