Etikett: skidor

Skorpsmulspåret är inte att förakta, eller…

Snart är det dags att… tadaa…

I år har jag gjort lite mer än att invänta dagen och leta fram två olika par sockor. Jag beställde ett par. Och dom är designade enkom för den dagen. Klicka på bilden för att läsa mer, och för att eventuellt beställa ett par 🧦👌

Jag såg detta klipp igår och förundrades över att man suttit och gjort, i princip allt detta. Och att då inse, att man inte varit ensam om det. Haha… Hur knäpp är vi, egentligen 😂

Sen kan det vara så att vi alla, har våra fel och brister, på ett eller annat sätt. Men en brist behöver inte vara negativ. Det påminde Theresé mig igår, då hon skickade denna bild.

Yes, mitt lokalsinne, brukar ta mig långt och inte bara det. Det tar mig också till ställen jag aldrig varit på, så man får se nya vyer också.

Apropå att fara fel. Mamma berättade att storebror Sivert, tog med en kompis ut i skidspåret på Nydala, då dom var i 9-10 års åldern. Dom skulle köra 3 kilometers spåret. Dom började aldrig på dyka upp och mörkret var på intågande.

Vår pappa var förmodligen på sitt arbete och mamma, blev orolig. Hon gick ner till en granne i nästa ingång, plingade på och berättade att hon var orolig och med tanke på när detta var, så hade hon ingen möjlighet att lämna min lillebror och mig hemma själv.

Mannen, John Renman, tvekade inte en sekund. Han tog skidorna och begav sig ut i spåren. Och hem kom han med 2, lättade killar. Dom hade tagit fel, och hamnat i 1 milaspåret. Siverts kompis hade inte njutit att skidturen, utan blev orolig och trodde aldrig att dom skulle komma hem.

Tror väl tusan det, det är ju stor skillnad på 3 kilometer, kontra 1 mil. Och ännu större skillnad då man bara är i den åldern. Nåja, dom kom sig då hem, tack vara den mindre insatsstyrkan.

Ha en fin tisdag, allihop, och ett tips. Ni kan ju lägga ut en sträng med skorpsmulor, om ni ska ut på okända vägar. Har ni tur och det varken blåser, snöar eller regnar och inga fåglar är ute, så är det bara att följa skorpspåret hem igen.

Vinn en varmkorv…med bröd 🌭

Av , , Bli först att kommentera 17

Det tog sina modiga timmar att köra upp till Hemavan. Höll av lite lite drygt 5 timmar, med lunchpaus på Tallbackens rastplats.


Samt en mellispaus på rastplats, Blåvikssjön.


Jag körde hela vägen och let me tell you, vi mötte garanterat 50 +, bilekipage med skotrar. Inga roliga möten då jag upplevde att dom flesta ville ligga så nära mittlinjen som möjligt.

Det fladdrade svarta sopsäckar lite varstans och jag berättade för Åke, vad Nicco sa härom veckan, om just dessa svarta säckar. -Är dom till för att skrämma renarna eller hänger dom där för att vi ska veta att det är renar i närheten.


Nu tror jag mig veta, att hon redan visste att det var för att skrämma renarna från att gå ut på vägen, men… visst är det en bra varning för oss också.

Åke berättade om en renpåkörning för längesedan, och kvinnan som kört på renen, hamnade i samspråk med en tant efter dramat. Och tanten, förmodligen en infödd fjällbo, undrade hur tusan hon hade kunnat missa varningen. Hade hon inte sett alla sopsäckar?

Jovisst hade hon det, fast inte visste hon vad dom betydde. Njae, sa jag till Åke, varför skulle dom veta det. Inget man får lära sig på körskolorna och det är nog bara dom som frågar, som får veta.

Sen kan man undra varför dom inte kan komma på något mer skrämmande. Dessa påsar har väl hängt med såpass länge nu att dom inte skrämmer några renar. Dom är så van. Nä, nåt annat som flaxar och skränar, skulle det vara..


Och nu till en fråga till er. Förmodligen nåt ni fått veta men som man förträngt. Åke visste inte, fast han tyckte nog at det var onödigt vetande men… mjae, jag tror att det kan ha sina fördelar ändå.

Vad betyder 1 hastighetsskylt på höger sida, kontra 2 skyltar, en på vardera sida om vägen? Den som kommenterar här, inte Nicco eller Theresé, och inte googlar och har rätt, vinner en varmkorv på Påskön, men ni får stå för resan själv.

Det sista jag gjorde innan vi kom fram till lägenhetskomplexet var att köra fast i världens kortaste lilla backe, inne på området. Men finally, framme, inpackade och redo för middag. Theresé, Anders och Sally var redan här.


Jag, Åke och Winstone fick rummet med dubbelsängen, sköna sängplatser, men utrymmesmässigt…mjahaaee.

Fast det har sina fördelar, om man snavar så ramlar man i alla fall inte på golvet. Fråga mig, jag har redan provat 🤪

Hade dock problem med att sova, och jag vet varför. Tystnaden var öronbedövande, inte en bil, inget surrande från nåt kylskåp inte ens ett tjoande från nån människa.

I detta nu är i alla fall Anders och Sally uppe i skidbacken och ska köra några åk. Medan vi chillar och har det gott.


Önskar er alla en fin måndag!

Mönsterskyddad pizza 🍕

Av , , Bli först att kommentera 17

Sista dagen på årets längsta månad. Eller nä, jag tyckte nog det förut, att januari kändes lååång, kall och allmänt besvärlig. Fast det är länge sedan jag tyckte det.

Theresé ringde igår och sa att Anders ville boka en lägenhet/stuga i Hemavan  🏠 några dagar samma vecka som det är Rally VM.

Dom ska ju hit då, men roa sig med skidåkning innan dess. Och han skulle bjuda oss på boendet om vi kommer dit.

Mja…så klurar man på hur man jobbar, vem ska man ta det med, hur kan vi lösa logistiken överlag, hunden måste med, lalala. Så tänker man att det är ju ett tag kvar. Sen kollar man schemat…jösses, det är ju om 3 veckor 😮

För vår del, Åke, Winstone och jag, så blir det förmodligen ingen skidåkning, utan bara chill, promenader i andra omgivningar, att få se andra utsikter, och hänga med en del av familjen. Ska givetvis kolla in, då Sally åker utför, också ⛷

Jag gjorde pizza till lunch igår. Och denna gången knådade jag degen utav bara FAA…. och ja, det är nog så man ska göra. Den kändes smidig och seg. Fast jag är inte haj på att få till nån rund sak, haha. Nu önskar jag ju att jag tagit ett kort på formen.

Mja, man kan säga att jag kanske hade kunnat söka mönsterskydd på dom. Åkes hade en look, och min, en annan. Nånting åt det här hållet.


Men det sitter ju i smaken. Det är sen gammalt 😉

Idag har jag det där läkarsamtalet inbokat, där jag ska tala om, att dom glömt skriva läkarintyg, för några dagar i början av november. Så tänker jag på alla som råkar ut för sånt här, och som kanske till skillnad från mig, sitter i en sits där pengarna måste flyta på.

Det hade ju varit fruktansvärt, och det skulle till och med förbjudas, att nåt ska behöva ta sån här lång tid, att lösa. Eller så är detta bara ännu ett bevis på, att vi, ska ha koll på ALLT. Det kan läggas tillbaka på mig, som inte loggade in på FK varje dag, för att se hur intyg och övrigt såg ut.

Man ska aldrig ta för givet att andra gör det dom borde. Och där får ju jag vatten på min kvarn. Det kanske inte alltid är så dumt att tänka, att vill man att nåt ska bli som man själv önskar, är det bäst att inte lita på att andra ska göra det, åt en. Fast man vill ju gärna tro, att ensam inte är starkast, men ibland, och nu stryker jag under, ibland, kan det faktiskt vara bra att tänka så. Då vet man att man klarar det mesta.

Nu ska jag fjutta eld under stekpannan och grädda några plättar till n´Åke, så han har middag ikväll. Så jag önskar er alla en fin måndag!

Se upp i backen 👀📢

Av , , 2 kommentarer 12

Nicco hade en liten sån där kaffemaskin däruppe. Nåt jag köpte för kanske 8-9 år sedan. Hon kom ner med den och undrade vad vi skulle göra med den.
Eftersom den stått, några år så var det osäkert om den ens skulle gå igång. Men det gjorde den, och jag körde igenom den med vatten i mängder, blandade ut ättiksprit och fortsatte.

Noterade att den lilla koppen, inte ville vara som en vanlig liten kopp, utan en extremt, liten kaffeslatt.

Nå, men ingen jag känner, tar en sån liten kopp i alla fall så… Fast då var det ett annat problem, kaffekapslar. Jag gick över på Ica och köpte vad jag trodde var dom rätta kapslarna, men tji fick jag, dom var för stora.

Vi googlade och kom fram till att dom var extremt svår att få tag i, man kan beställa fast dom var inte billiga. Dumt att köpa nåt som man då inte vet, kommer att fungera. Kaffemaskinen hamnade i en papperspåse för vidare färd till elektronikens återvinningsplats.

Igår skickade Nicco en bild…hon hade hittat nåt i ett av skåpen däruppe.

Se där jag, tur i oturen att Åke är hemma, och nej, ingen Corona, utan på grund av ond axel. Så han har inte kört iväg med sin Van, där kaffemaskinen ligger. Man kanske rent utav ska ta in den igen och se om det kan vara nån smak kvar i dom där gamla kapslarna. Tänk om man tar sig en kopp och blir mumifierad från insidan ut.

Tina kommenterade mitt inlägg igår, och var lite kreativ och tipsade om att man kan förbereda sig på snöfall. Till exempel genom att valla skidorna. Sant, bra där, Tina. Jag ska bara fixa ett par skidor först. Ehh, men ska jag vara riktigt sann mot mig själv, så tror jag att jag skulle komma fram fortare genom att gå, även om det var genom 1 meter snö.

 

 

Så jag fortsatte då vara kreativ tillbaka, och skrev att ett par trudjen, kanske man skulle ha letat fram då, i förebyggande. Så tar vi oss till affären i alla fall, Hahaa… Och till er nu, som inte vet vad trudjen är, så trodde jag att jag skulle kunna hitta en bild på nätet, men det finns inte. Snopet Min farmor och farfar hade såna som hängde innanför dörren på fuse, så jag har provat att gå på såna. Det är sånt man sätter på fötterna för att man ska fördela sin tyngd bättre på snön, så man slipper sjunka så mycket. Men se på tusan, jag fann bilder, var ju tvungen att skriva det ord så man kanske använder i gemen, snöskor…

Såg att dom även finns i nyare upplagor, så googla snöskor, om i är intresserade.

Dom har nyss varit här med snöslunga och traktor. Dom tog inte bort nån snö, men dom klämde upp ett större snöberg i vår in och utfart. Helt livsfarligt att köra ut där. Och lika roligt är det då man kommer hem. Man ska nästan stanna med bilen på vägen innan man kommit sig in såpass långt att man ser så ingen Hulda Maräng eller SnabbTorsten står där mitt i vägen.

Jaja, det är väl bara att fortsätta chansa så ser vi om vi klarar oss. Tack Televerket för spänningen! Såg en mugg man kan beställa, som jag var enormt sugen på, fast näää, jag besinnade mig. Behöver inte fler muggar och koppar.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås 😀

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg 😀

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Ett hett tips!

Av , , Bli först att kommentera 13

Brorsdottern Camilla skrev på sitt instagram, för några dagar sedan, att hon blev sugen på att åka skidor då solen lyste, även fast det var x antal år sedan hon stod på ett par.

För min del, handlar det om 40 år sedan jag stod på ett par längdskidor och det var inte att leka med. Färden gick snabbt utför, i Ammarnäs backen och jag kom ner, med mer snö på mig, än i backen.

Så nej, jag har aldrig gillat skidor, spelar ingen roll om det är på längden, bredden eller hur dom ser ut, jag fixar det inte.

In kommer Åke efter promenad med hunden igår, och säger att han gått och kollat på skidspåren på Tvärån, och han blev sugen på att åka skidor…meh, vad är det med folket? Haha, fast han har ju en gång i tiden åkt slalom, så han duger ju till det.

51991398_10156927531721585_5620096884434534400_n 52315739_10156927532221585_1534232708350214144_nOch här kommer ett hett tips som jag kan skriva i den där tips boken, apropå att åka på saker, självupplevt såklart, så det är testat. Åk inte på ändan utför en hoppbacke på sommaren. I alla fall inte, om det är brädor, den sista biten.

Fast visst känns livet lättare och man får en längtan efter saker, då solen skiner på ett vitt, fluffigt snötäcke. Om inte annat, så längtar man till stolarna kommer fram i hörnet på altanen och vi kan sitta ute och dricka kaffe i takdroppet. Vem behöver skidor, alltså?

Fick nyss order av Nicco att kolla i Volvo boken under bordet. Jag undrade varför, och hann tänka att hon har väl ingen Volvo, inte Georgo heller, så…whats up? Jo, det fanns nåt i boken, ett kort från henne, dagen till ära 🙂 Och its home made!

51953764_10156927531136585_6153642954876518400_nOch med det och detta, önskar jag er alla en trevlig alla <3 dag!
52605538_10156927540421585_6713618222538555392_n

Alltså…mamma!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jo det blev som jag hade tänkt mig. Jag och Winstone chillade ute på bron igår, i sol och värme, så underbart.

29513093_10156150911036585_1820138214409633792_n Ser ut att kunna bli en repris på det idag, men, vis av lärdom, så tar jag inte ut nåt i förskott. Innan jag har varit på promenad med W, kommit hem, spillt upp kaffe och tagit mig ut på bron, så kan värsta ovädret, ha hunnit dra in. Det skulle ju så typiskt mig och min lycka.

tömningFast jag brukar inte låta saker slå ner på mig, utan skulle det faktiskt inträffa, så skulle jag istället tänka att då kan jag göra det här istället, eller det där. Det finns alltid nåt man kan fylla dagarna med, om man bara vill.

Tänk att snart är vi inne i april, och nyss var det början av januari. Jag jobbar nästa helg och sen är vi där. Otroligt hur det snurrar på!
Som barn var vi nog alltid uppe i stugan i Malå under påsken. Det var skoterkörning, grillning och pimpla fisk. Skidor har aldrig varit min grej, inte min mammas heller, tydligen 😀

Hon berättade nämligen, förra veckan, att hon, pappa och nån av oss barn, skulle ut och skida lite runt Nydala en vinter för x antal år sedan. Hon kom inte riktigt överens med skidorna och gav upp, tyckte att dom andra fick åka så tog hon sikte på en grop som någon grävt, där man kunde sätta sig i snön och få lite lä. Solen sken och allt var frid och fröjd…tänkte hon…

Så kom hon fram till gropen men hade inte koll på skidorna, vilket resulterade i att hon hamnade på rumpan, med skidorna rätt upp i vädret och det värsta av allt var att hon inte tog sig därifrån, hahaa…hon fick sitta så där tills dom andra kom tillbaka, alltså…mamma!!! 😀

650@80Inte en bild på mamma, men...Här hittade jag bilden

Jaja, det kanske är därifrån ens egna små eskapader kommer ifrån. Man kan ju inte lyckas alltjämt. Och där lät jag som en av dom där vuxna som fanns på skolorna och som till tröst, till den som aldrig vann, sa: ”-jamen det är alltid nån som måste komma sist! Vilken tröst…not!

Hoppas på en underbar dag för er alla, om ni är ute på skidor, ett tips, ta av skidorna innan i provar att sätta er ner. Over and out från Västerslätt!

Nä, det där doppar man inte!

En av Niccos 18 års presenter är/var, en hårklippning, så vi åkte ner på stan igår, hon klippte sig och jag uträttade ett ärende. Efteråt tog vi en lunch bagel på Espresso house, trevligt ställe med utsikt över Renmarks torget:

2016-03-07 12.47.17 2016-03-07 12.47.51Vidare in på Finas, där vi tänkte hitta oss några dammsugare/filmrullar, för att ha något att fira på kvällen 😀 Där var dom alldeles för små, enligt Nicco, så vi traskade ner till NK istället, och förhörde oss om att dom verkligen var bakade där, och inga fabriksgjorda saker, och se, det var dom.

Macaronnes är ju något som är väldigt inne, jag har aldrig smakat en, så vi köpte ett 5-pack såna också, och bjöd över mamma och Bosse för provsmakning på kvällen.
Jag ska i ärlighetens namn säga att dom 85:- som dom 5 små kakorna kostade, inte ens skulle vara värda halva det priset, men nu är dom testade och behöver inte köpas igen. Däremot var dammsugarna, perfecto!!!

2016-03-07 14.45.332016-03-07 18.31.51Mamma berättade om en Malåbo, som var hembjuden på kaffe och till det serverades maräng. Något som kanske inte var så vanligt på den tiden. Gubben tog en maräng, doppade i kaffet, satt och pratade med marängen i handen…länge. Sa ingenting, tog en ny maräng, och upprepade det han nyss hade gjort…surrade på, tittade ner i handen och sa med förvånad och hög röst: Men vart fan tog kakan vägen???

Nej, man kanske inte ska doppa, just maränger, dom försvinner nog i tomma intet, då 😀

Sedan berättade hon om hennes farfar, på den tiden dom bodde i Jokkmokk, på andra sidan sjön, i Malå. Min mormor hade bett honom köpa en hink med fil, då han ändå var i Springliden. Han åkte skidor dit och hem, en väg på några kilometer, runt berget. Han hade med sig en mjölkhämtare, som han knöt fast på ryggen.

Hem kom han, och in genom dörren, vit i hela ansiktet och mustaschen…min mormor hade inte kunnat hålla sig för skratt, men svärfarn däremot, gjorde det, han var inte glad över att ha ramlat på skidorna och fått hela fil-tråget över skallen 😀

2016-03-08 08.14.47Min gammelfarfar, Johan Hällsten, även kallad Mr X

Jag tänkte på lillebror Lars, då hon berättade detta, honom kallade vi en period för filimon, då han älskade fil. Min pappa snickrade till i och med ihop ett litet enkomt bord till honom, som döptes till filimon bordet, där satt han varje sommar och åt förnöjt, av filet. Min gammelfarfar, borde ju vara filmannen, fast han inte hann äta av den 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Inga hjul under föttterna

Jag fick ta Åkes mobil, han hade en likadan som jag, så nu är vi tillbaka till det normala igen 😀 Känns dock att han inte använt den så mycket, hans knappar är fyrkantiga och lite stela, medan mina nästan blivit runda och glatta, jodå!

Vi blev bjudna på kaffe på ”gammgården” igår, och där bestämde vi oss för att haka på till Westside på eftermiddagen och käka middag, tillsammans med ”Kul-Janne, Ingegerd, Birgitta, Fred, Jan B, Kerstin, Nicco, jag och Åke. Det var trevligt och helt ok mat.

Men innan dess gasade vi bort på Plantagen, vill nämligen köpa en sån där grill man har som man eldar ved i, inte en cementring, utan en sån där snyggare sak, med sidor man bygger ihop, någon här som vet vart man kan få tag i en sån? På Plantagen fanns det då inte, K-Rautas hemsida bjuder inte heller på nåt sånt och inga bilder har jag hittat heller, på nätet, fast en sån här hade ju varit snygg:

eldstad

Men att grilla över den, eller koka kaffe, skulle vara lite svårare 😀

Många fin bilar ute igår, och en hel massa passerade utanför oss, synd bara att jag inte hade min kamera:

Foto0031 Foto0032 Foto0033 Foto0034

Winstone gillar att ligga här ute, skugga finns det lite överallt:

Foto0030 Foto0035_001

Vi pratade om hur det var förr, tänk när man såg den första skidåkaren under sommartid, ja ni vet, med hjul under skidan, vad knepigt man tyckte det var, nu reagerar man inte. Åke sa att alla hade rullskridskor då han var ung…yngre, och man kunde till och med hyra ett par, nere på stan, nu åks det rollerblades och på dom flesta ser dom nästan ut att ha vuxit fast, som om dom aldrig gjort annat.

Gäller även skateboard, longboard och allt vad dom nu heter.

Sånt där har jag då passat mig för…vanliga skridskor gillade jag i min ungdom och har många timmar på såna, skidor…nej tack, hellre då cykel, och allt som hade med bollar att göra. Jag hade dock ett halsband, med en gul och grön skateboard på, där i allra första början av 80-talet.

Kom osökt att tänka på kusin Johan, som kom till stugan i Malå på sommarlovet och han hade en alldeles sprillans ny skateboard, man fattade det inte, det var nog den allra första skateboard jag såg, sen tror jag att han blev grymt besviken, det fanns nämligen inga asfaltvägar där, inte då, på den tiden, utan bara grus, så han fick nog inte många långa stunder på sin bräda.

Nicco åker lite, och Åke testade hennes…en gång, två gånger, första och sista, han låg på rygg innan han ens tagit sig iväg…illa! Och jag skulle förmodligen göra samma sak, därför håller vi oss på jorden. Önskar er alla en fin lördag!

 

 

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.
Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.
Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.
Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt 🙂
Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.
När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.
Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten