Knäppte några bilder på Audin igår, slängde ut annons på Blocket. Skrev ärligt om den, älskat den bilen, men…

15 minuter senare får jag sms och ett samtal innan jag hinner svara på det. ”Kan jag komma och kolla på den?” Han var här på 15 minuter och ytterligare en stund senare, we sealed the deal. Och jag tvår mina händer.

Kändes skönt med snabb affär, en sak mindre på gården och en sak färre att grunna på. Jag hade väl en tanke på att bara skrota den, få igen skatten och sälja sommardäcken vid sidan om.

Det är svårt med begagnade bilar. I den bästa av alla världar säljer man en bra bil till ett bra pris enbart för att man vill förnya sig och köpa nåt annat. Fast själv tänker jag att alla säljer av en endaste anledning. Nåt är inte som det ska vara. Annars hade man väl haft kvar den?

En som jag har på fejjan (en vän till Åke), skrev att Hyundai Santa Fe, hade han haft själv och numer kör hans barnbarn den bilen. Det kändes som ett bra betyg på bilen vi köpte. Inte samma, men att dom kanske, förhoppningsvis, håller ett tag. Han skrev också att bilen är tacksam att ta sig in och ur. Jo, svarade jag, det är nästan, men bara nästan så att jag kan ramla ur den, haha. Jo den är hög alltså. Man har bra överblick på omgivningen då man sitter i den.

Apropå bilar, den här killen fick ett jobbigt samtal, jösses, hahaa…

Jag hade förmodligen låtit likadant om jag fått ett sånt samtal. Möjligtvis hade jag slängt på luren och bara gett upp. Fast jag hade också krigat för mina rättigheter efter det 😉

Har ni förresten sett hur vissa bilar ändrat utseendet. Jag är ledsen men jag tycker dom ser löjliga ut. Kolla folkabussen, haha, som en leksaksbil

La ut en bild från mormors klippbok i en Malå grupp igår. Ingo hade affärer ihop med en man i Springliden. En liten by 2-3 kilometer från vår stuga i Lainejaur

Min morfar var ju en hejare på träarbeten. Fast i mindre skalor. Han gjorde ju paltslevar, kåsor, träleksaker, och andra mindre ting. Min pappa var inte sämre. Han gjorde denna byrå med tillhörande spegel, i ungdomens dagar. Ett gediget arbete som han fick mycket beröm för, av en lärare han hade. Min mamma har dom i sitt sovrum idag.

Han gillade också att göra storleks anpassade saker. Lillebror Lars ville ha ett bord där han kunde äta sin fil frukost, så pappa byggde ett ”filimon” bord. Alltså ett litet barnbord. Han snickrade även ihop ett köksbord som dom hade hemma i köket. Ett stort, anpassat efter dåtidens storlek på VKs papperstidning. Han var finurlig, minsann! Apropå VK, min kusin Anna har ju en koppling till Ingvar Näslund (jo dom är gift med varandra). Och han har en del kopplingar till just VK. Nu får man gratulera honom till nytt jobb och nya äventyr. Vilka driftiga människor man känner 🤘👌

Ha en fin dag, allihop!