Tisdagsutmaningen heter "På fötterna". Jag lägger in en bild på det jag har på fötterna när jag går ut på fabriksområdet samt visar de skor jag har inne på kontoret.
.JPG)
Båda är lika bekväma, för bekvämlighet är det som gäller när vi pratar fotbeklädnad (vilket härligt ord!).
Nu har jag förstått varför jag trivs så bra i SpanskaVillan! I lördags kom C (en av de fasta boende på andra sidan viken) över och lämnade en liten kandelaber i mässing – jag hittade den här på loppis och då tänkte jag på dig, du gillar ju så´nt här gammalt.
Va? hur gulligt var inte det. Så bestämde vi att vi skulle träffas hos ytterligare en annan fast boende för att följas till uppstarten på Lyskvällen (=stugsista fast helgen efter). å det gjorde vi, vi träffades och promenerade bort till hembygdsgården där vi åt surströmming och drack kaffe med go´kaka. Vi var enda sommarboende som var med. I övrigt var det byborna. Mysigt, enkelt och anspråkslöst.
Sedan följdes vi ner till badstranden där det redan flammade fullt med marschaller runt hela stranden, på båtar och på flottar. Magiskt var ordet! En riktig varm sommarkväll med dragspelande farfar, korvgrillning och lättsamt småprat.
Livskamraten och jag gick därifrån ganska tidigt för vi hade bestämt oss för att bada i bubbelbadet. Där satt vi i mörkret, såg marschallerna flamma, drack lite gott och åt god choklad, hörde årtag när grannen åkte hem från stranden, såg en annan granne åka hem med flotten full med marschaller! Helt underbart!
Detta blev en rosa-lila skimrande pärla i mitt livs halsband.
PS! Vi släppte inte ut vattnet ur badet förrän dagen därpå och då hade vi minsann en liten snyltgäst. Undrar om det är samma groda som brukar sitta och kura i uteduschen när det regnar ute. DS!
.jpg)
Bildgåtan visade alltså en liten bit av ett ormskinn. Den lilla rackaren har använt vår nyrestaurerade mur till att slingra ut genom ett hål och in i ett annat och därigenom skalat av sig skinnet. Bra för den, men mindre bra för mig.
Om man tittar noga mitt i bilden, ovanför armeringsjärnen så kan man se hur den har slingrat och lämnat "kläderna" efter sig. Livskamraten fick ta skinnet och kasta det på hemligt ställe. "Hemligt" för annars är jag tvungen att kolla på skinnet varje gång jag går förbi. Man måsta ju hålla koll. Usch, det ryser i mig när jag ser resterna. Tänk om jag hade kommit förbi precis när han/hon höll på att ömsa skinn. IIIIIIIII, då hade jag sprungit hela vägen hem gallskrikande.
Tog ett kort i morse, tyvärr blev det inte så bra skärpa som det borde varit. Men jag lägger ut den i alla fall och frågar om ni kan se vad det är.
Önskar er alla en skön lördag! Ut och njut av solen!
Igår fick jag höra att mammas ena lillasyster har gått bort. Min moster var ett starkt inslag i min barndom. Alla känslor rullade fram; när jag hade varit ensam hos mormor ett tag och min moster kom dit – bums ner i badbaljan, skrubba mina knän, tvätta mina öron, slänga kläderna i tvättbaljan. Mormor levde efter principen – leva och låta leva, dvs hon såg till att jag fick mat och kom i säng fram mot kvällen, men däremellan fick jag sköta mig själv, tämligen fritt.
Men min moster hade andra prioriteringar och jag kände alltid att jag aldrig klarade av att leva upp till hennes förväntningar som ett rent, väluppfostrat barn.
En pusselbit i min barndom har fallit bort! Det är tidens gång naturligtvis, men tråkigt är det. Fler och fler av dem som "alltid funnits" försvinner… Sov gott, moster.
Det kom ett reklamblad från Jysk för någon vecka sedan. Där hittade jag en dagbädd som var utdragbar, kunde alltså bli en dubbelsäng på 160 cm. Det har jag aldrig sett och genast slog det mig; perfekt till vår bastu/sovstuga i SpanskaVillan.
Igår for vi alltså iväg för att hämta bädden. Att betala gick bra, men sedan när sängen skulle hämtas ut på baksidan så mindes jag varför jag undvikit att köpa stora saker just i den affären, se vad jag skrev den 11 juli 2009, http://blogg.vk.se/128929
Ingenting var förändrat. En (1) kille jobbade febrilt med att plocka fram varorna, en bil stod parkerad åt fel håll och var något i vägen kan man säga, en annan bilist som redan hämtat ut sina varor, var inparkerad bakom en annan bil, väntan väntan väntan. Ingen anmärkning på personalen som jobbade på med gott humör och god serviceanda. 20 års jubileum!!!
Men ledningen för företaget, hallåååå!!
VIsst borde ni försöka förbättra situationen för lagerpersonalen (för att inte tala om situationen för kunderna som ska stå i kö och vifta med sina kvitton). Jag hoppas ni fick in alla stolar, dynor etc under tak. Jag skulle inte vilja ha stoppade varor som står ute i regn i bara wellpappförpackningar.
Någon idé att höra av sig till Jysks högsta ledning verkar det inte vara för de ringer tydligen bara till Umeå-enheten och hör vad som har hänt. Min uppfattning är nog att "ledningen" själv har ett ansvar här. Nu kommer det säkert att dröja ett antal år innan jag glömt detta och handlar något större än en kudde hos företaget.
Tack för mig!
Senaste kommentarerna