Artiklarna om kvinnor i Köln som omringats av män, rånats och tafsats på……. Vad??!!
Män av nordafrikanskt ursprung?
Polisen fanns på plats, men gjorde inget……….
Borgmästaren uppmanar kvinnor att ”hålla armlängds avstånd till män”……

Kylan griper tag om mitt hjärta
vad ska det bli

Framtiden känns inte bra, mina systrar

Vi bäddade med extratäcke i natt för säkerhets skull, om det skulle bli kallt. Sedan sov vi tydligen inlindade i varandra som ett ”härvelkors” så vi vaknade vid 03-tiden och var fullkomligt genomsvettiga. Det är kanske inte rätt att använda benämningen härvelkors i detta sammanhang, vi måste väl snarare varit hoplindade som de garnhärvor man satte på härvelkorset.

Hur som helst så tog det ett tag att kyla ned sängen. Ett bra betyg för värmen i huset i alla fall. Innan jag steg upp så fixade Livskamraten med köksspisen, ”blåste” ut den som han sade. Vi hade sotning i alla 3 eldstäder i somras, en sotare med sin lärling. Det var lärlingen som sotade i köket och sedan dess har Lk klagat på dåligt drag och att det rykt in. I morse så blev det alltså soteld, inte i kaminröret men väl inne i ”någon hålighet i själva spisen”, (min förklaring, jag är inte så duktig på spisar, heller.)

När han väl fixat det så åkte han iväg för att handla. Kom tillbaka och menade att ”nu gör jag inte något mer idag”. Orsaken var att han kört på den nyligen plogade byvägen, fått möte med en lastbil varpå han körde åt sidan. Det visade sig att man plogat så långt ut att han åkte ned i diket…… inga plogpinnar fanns just där. Han blev ju enkelt uppdragen av lastbilschauffören, men något irriterad var han allt.

Så det blir en lugn dag idag verkar det som. I morgon blir det i alla fall en liten fest och på lördag blir det en annan liten fest så det känns bra! Vi laddar med C-vitaminer idag och tar det lugnt.

Vi såg filmen Hunger Games igår och blev överraskad av hur bra den var. I kväll fortsätter den så det får bli ytterligare en TV-kväll.

Om det är någon som inte vet vad ett härvelkors är så bifogar jag en bild.

Så spännande att vara här när det är -21. Huset är ju murat och helt oisolerat och vi har aldrig varit här när det varit så kallt. Men nu är vi det och det går bara bra.Vi har hållit elden i köksspisen i gång hela dagen och i kväll eldar vi dessutom i kaminen i allrummet. Ute har det varit alldeles lugnt idag och krispigt, ljuvligt vackert. Visst är det fint med snö, bara vi inte behöver ha den så länge. Vatten har vi också och det känns ju helt fantastiskt efter allt slit vi haft.

Vattenledningarna är inte isolerade ännu utan vi använder de som redan finns, men tack vare att de finns i källaren, så klarar de i alla fall denna 20-gradiga kyla. Han visste tydligen vad han gjorde, den gode Knutte, när han gjorde källaren med alla dess ledningar. Ganska märkligt att det finns en källare i en stuga. Idag har jag tittat på stugor till salu i närområdet och en sak är säker, det finns ingen annan stuga som liknar denna!

I källaren finns det gamla utedasset. Vi har aldrig använt det för det är inte fräscht. Varför gjorde de inte ett snyggt och fint dass när de nu ändå byggde ett. Idag medan Livskamraten var nere i brunnen och grävde så fotade jag det gamla dasset för nu ska det rivas.

Här hade de sina handdukar, nu är den väggen riven.

Detta är dasset sett framifrån, alltså det är dörren man ser. Allt är byggt av det enklaste
emballagevirke man kan tänka sig. Inuti hängde en fin tavla som jag faktiskt lagt undan.
Inne i dasset förvarar vi saker som ska vara kvar, rördetaljer, pulka, lampor som kan komma
till användning och så vidare.

Nu river jag så vi kan elda upp virket i den gamla gjutjärnspannan som finns i källaren. Hade Knutte tänkt hålla källaren varm? Den är bra att ha nu i alla fall och hålla lite värme med när vi är därnere. Men vi sparar virket till kallare dagar för än går det bara bra att vara där utan värme.

Min vana trogen så har jag redan fixat till källaren i mina tankar. Bestämt vilka hyllor vi ska ha längs ena väggen. Lagt undan de gamla verktygen som ska hängas på väggen till det nya avloppsreningsrummet. Fint ska det bli, jag har också lagt undan en gammal klädhängare som Knutte tillverkat, den kommer att pryda sin plats på den väggen. Det känns så roligt att ha sparat de gamla redskapen och kunna förvara dem på ett sätt så de blir synliga och dekorativa. Det är så dekor ska fungera tycker jag. Rätt dekor på rätt plats. Inte en massa shabby chic för att skapa en falsk atmosfär. (Jag tycker att det är snyggt, men det är inget för mig i detta hus.)

Trettondagsafton. Huset är dammtorkat, dammsuget och rengjort efter konstens alla regler. Inte minst är diskbänken, köksskåpen och köksgolvet ordentligt skurat. Vi hade nämligen ett litet missöde igår med vattnet. Först var vi och grävde brunnen lite djupare, 6 säckar lera togs upp. Sedan satte vi på pumpen för tidigt utan att låta vattnet klarna ordentligt i brunnen. När vi sedan skruvade på kranen så ”exploderade” kranen. En luftbubbla kom ut och med den en störtskur av lervatten. Usch och fy.

Livskamraten nere i brunnen, fy sjutton vilken arbetsställning, dubbelvikt i rör som är 80 cm i diameter, stående i vatten.

Men idag så har vi inte grävt utan bara städat, skönt. Nu är det alldeles vitt ute, solen har varit framme, temperaturen sjunker, från -9 till -13 på bara en timme. Dags att göra upp eld i köksspisen och förbereda sig inför hockeymatchen kl. 15.00. Vilket fantastiskt lag med fina killar som öppet visar sina känslor. Roligt har det varit att se deras fina spel!

Samma smutsiga fönster men mer utsikt idag.

Vaknade i morse och det hade snöat! Hurra! Utsikten från fikahörnet var väldigt begränsad, hela sjön hade försvunnit!
Bilden ser lite fläckig ut och det är för att jag tagit den genom fönstret. Förstår inte vad det är för dålig husmor på det här stället. Jag får ta henne i  örat till våren och be henne tvätta fönstren så man har fri sikt ut.

Det var alltså läge att ta på sig understället, det rosa som jag fått av sonen och sonahustrun. Jag ser kanske ut som en stoppad korv i munderingen, men den är underbart varm och mjuk att ha på sig.

På den tiden vi åkte upp till fjällen med barnen för att åka slalom så hade jag och ungarna samma underställ, nämligen de randiga från Polarn&Pyret;

Bild från Polarn och Pyrets hemsida.
Jag hade blåa kalsonger och de hade jag år efter år efter år. Långt efter att barnen lämnat sina randiga underställ bakom sig så drog jag på mig dessa direkt vid ankomsten till fjällstugan. De blev en symbol för våra besök uppe på fjälltopparna, för min kamp att ta mig nerför fjällsidorna. Jag kom alltid ner långt efter de andra och min förklaring att jag åkte med grace och stil och passade på att beundra utsikten föll inte alltid i god jord.

Jag minns när vi blev tvungna att ändra vår livsstil pga Livskamratens ledsmärtor. Det är speciellt ett tillfälle som dyker upp i mitt minne. Livskamraten låg på sängen och hade väldigt ont. Solen strålade över den vita snön, precis en sådan dag som det alltid var när vi åkte till fjälls (javisst, jag har lite selektivt minne.) Jag bestämde mig för att gå en ensam promenad, tog fram mina kära blårandiga kalsonger, satte mig på en stol och…… började gråta. Alla glada minnen från fjällresorna kom glidande i mitt minne, sorgen över att detta nu var ett avslutat kapitel. Sorg och tacksamhet över tidigare upplevelser trillade runt i mitt huvud.

När jag gråtit färdigt gick jag ut på en skön, ensam promenad. Väl hemma kastade jag de blårandiga i soporna och sedan dess har jag inte haft några favoritkalsonger. Men nu, nu har jag nya, fina sådana och vi ska tillsammans skapa oss en mängd glada, nya minnen. Hälsningar från en glad stoppad korv!

Dagen har varit grå idag. Sjön är vacker med det lätta snötäcke som kom igår och himlens alla nyanser i grått. Även inomhus har det varit lite grått. Dottern med familj kom förbi igår på hemväg från utlandet och det efterlämnade en lätt abstinens. Det är det enda som är mindre bra med att vara här; det är för långt till våra nära och kära. Tre timmar men när man längtar efter någon så känns det som hundra.

Småttingarna var så gulliga igår. För att inte tala om hur hungriga de var. En burk Bullens korvar bara försvann. Go´a ungar……..

Det grå vädret matchar Livskamratens humör. Han har ont i ett knä idag, det har tagit på att klättra upp och ner ur brunnen och stå i  obekväma ställningar medan han grävt upp jorden och sanden.

Just nu har vi en paus, men strax ska vi gå ned och han ska gräva och jag ska hissa upp sand. Jag längtar till dess att det är definitivt färdigt med grävandet. Hoppas vi klarar det idag så man kan börja tänka på något annat. Tråkiga bloggar blir det……..

I natt kunde jag inte sova, jag är så less på detta nu, att ligga vaken och bara känna att; nej ingen idé. John Blund är upptagen på annat håll. Det värsta är ju att jag sover så gott på morgonen istället, men att vakna upp vid 10-tiden är inte så roligt. Halva dagen har ju gått då och jag tycker att jag inte hinner någonting. Detta att vara sen i starten gör inte att jag kommer igång snabbt och effektivt ändå. Nej, fika i lugn och ro, läsa tidningar på datorn, snacka med Jocke, det är mer min melodi.

Sedan kom Livskamraten hem och då blev det jobb förstås. Med brunnen naturligtvis, den är ju inte färdig bara för att man fått vatten. Nej, nu ska vi trycka ner brunnsringarna ordentligt och sedan ska det grävas lite djupare för att få en större vattenreserv och så har vi en sten som sticker ut och den ska ju sprängas med snigeldynamit. Så idag har vi tryckt ner rören och nu är de på plats, skönt.

Imorgon blir det till att fortsätta med att tömma brunnen och gräva lite djupare. Fortsättningsvis ska det förstås byggas pumphus och ett litet rum för avloppsreningen, ja bara från kök och dusch. Det övriga tar ju vännerna maskarna hand om, tack och lov. Det känns roligt att planera för byggandet av dessa två små rum! Jag hoppas kunna vara en fullgod snickarkompis denna gång. Så nu är det mitt jobb att röja färdigt i källaren för att bereda plats för rummen. Mera skräp till återvinningen, jippii!

Fast ska jag säga som det är, riktigt uppriktigt, så längtar jag efter lite fest och glamour nu. Ska se vad vi kan tänka ut inför trettonhelgen!

Så här ser det ut vid brunnen, detta var före vi tryckte ned rören idag. Där ska pumphuset bli.

I detta hörn ska det bli ett isolerat utrymme för vattenreningen plus lite utrymme för mig att vinterförvara mina stora växter. Lite flärd unnar jag mig i alla fall;
mina rosa hörselskydd skymtar till vänster på bilden.

Så var snart första dagen på det nya året slut. Vad kan man säga om nyårsfirandet då? Det lugnaste jag kan minnas. Bara vi två, inte ens en riktig nyårsmeny gjorde vi i ordning utan det blev rester; julskinkan som börjar kännas som grisen Särimner, den tar liksom aldrig slut bara. Igår åt vi den på tunnbröd tillsammans med rödbetssallad, focaccia och tésnaps (man lägger en tépåse med exempelvis Forest Fruit i en karaff vodka och låter det dra ett par timmar) gottegottgott. Vi var helt nöjda med den menyn och sedan tog vi lite ost och kex till det bubbliga drickat. Enkelt och gott.

Vi var faktiskt så uppspelta över att ha vatten i kranarna så vi behövde inget bubbel för att sprudla!

Nyårslöften då? Inte ett enda faktiskt. Vi ska fortsätta vara rädda om varandra och pussas oftare, men för övrigt inga löften. Det är märkligt med pussandet, när man är ung pussas man ständigt. När man går in på 45:e året tillsammans så upptäcker man att man slutat pussas i stort sett. En enkel liten rar puss, kanske på morgonen eller mitt på dagen, eller ja närsomhelst, det är väl inte fel? En långpromenad har jag förstås tagit idag och det hoppas jag ska bli ett stående inslag i mitt liv.

Bävrarna har varit väldigt aktiva i år och två av grannarna vid ån har fått sätta nät runt träd som de vill ha kvar. Jag undrar om de har fått fler ungar som börjar ta för sig? På bilden har de gett sig på en massa sly men björken har fått ett nät runt sig. Att de tar sly är ju bara bra.