Etikett: parkering

Nej, inte nu igen!

Av , , 4 kommentarer 6

Så har det hänt igen. För andra gången….

Vi hade planerat underhållsstopp på jobbet idag så när jag kom till parkeringen så parkerade jag ganska långt från ingången. När jag slutade jobbet så gick jag alltså långt bort och såg min bil, lade märke till att det fanns en rejäl snöklump på de bakre däcken. Tog sats och sparkade bort klumparna på bakdäcken, stoppade nyckeln i dörren och………

va – en barnsits i framsätet….. och en i baksätet också…… detta är inte min bil!

Nej, det var en BMW, visserligen mörkblå men inte alls liknande min Toyota.

Skamset tog jag ut nyckeln och smög iväg till min egen bil, hoppades att ingen såg att jag stod och sparkade på bilen.

Jag har gjort det en gång tidigare också, då var det avgasröret som nästan ramlat loss och som jag sparkade på i tron att det var min bil. Ska jag skämmas – stå och sparka på andras bilar? Ja, faktiskt gör jag nog det. Ursäkta ni andra bilägare på parkeringen, det är av misstag jag står och sparkar på era bilar……

Märkligt

Av , , 3 kommentarer 5

Varje morgon när jag kör in på parkeringen på jobbet så brukar jag tänka på antingen den ena eller den andra saken. Den ena är att vissa morgnar så känns det som att vara utomlands. Ni vet, tidigt på morgonen när det ligger ett dis över omgivningarna och luften är lite klar och krispig. Ganska härlig känsla tycker jag. Utomlandskänslan brukar ha försvunnit innan jag passerar genom entrédörrarna, men det är en annan femma.

Den andra saken jag brukar fundera på är varför vi lämnar varannan parkeringsruta tom. Det tog ett tag innan jag insåg detta, så tidigare fick jag parkera långt bort på parkeringen, men nu när jag insett det så kör jag bara fräckt förbi raden med varannan bil och kan då ta en tom ruta nära entrén.

Varför gör vi så? Är det något speciellt med oss på denna arbetsplats eller gör man så även på andra ställen? Ser man på parkeringarna inne i centrum av sta’n så verkar vi ju i alla fall kunna parkera tätt intill varandra.

Vi kanske visar hänsyn; "jag ska då inte tränga mig på utan jag lämnar en ruta emellan" eller kanske lite egoistiska; "min vackra bil ska minsann inte riskera att repas av någon klumpig parkerare" eller kanske lite ängsligt; "det är lättare att parkera om man har gott om utrymme". Anledningarna kan vara många. Det kanske helt enkelt är morgontröttheten som ligger kvar och som kräver svängrum. I alla fall är det bra för mig som nu får kortare promenad in till arbetet.

Kära Umeå Parkering AB

Av , , 8 kommentarer 8

Kära Umeå Pakering AB!

Igår var jag på lasarettet  med min 90-åriga pappa, dvs han åkte ambulans och jag körde dit i min egen bil. Tack och lov kunde jag parkera på bilparkeringen utanför akut-mottagningen så jag slapp köra omkring och leta efter någonstans att lämna bilen. Bra tänkt att ha en fri parkering där!
När jag hämtade bilen efter att ha varit med pappa på akuten, lungröntgen och därefter lämnat honom i en säng på akutmedicin, så noterade jag en gul liten klisterlapp på vindrutan. När jag kom hem kunde jag läsa att ni begärde en kontroll-avgift på 700 kr för att jag parkerat på handikapp-plats.
Jag har full förståelse för den som "lappat" min bil, personen gjorde sitt arbete på ett helt riktigt sätt. Jag har full förståelse för att det finns platser för rörelsehindrade personer och brukar absolut inte ställa mig på dessa platser. Jag såg skylten om handkapp-parkering, men uppfattade det som att jag ställde mig till vänster om skylten och att den pekade åt höger. Tydligen var så inte fallet, något jag kanske kan skylla på mitt något upprörda tillstånd.
Visst är det värt 700,- att få vara med och stötta sin åldrige far som pga två ögonsjuk-
domar inte ser speciellt mycket, som pga sin ålder inte hör så bra längre, ffa inte om sjukvårdspersonalen talar andra dialekter än den norrländska, och som drabbats av  akuta andningsproblem.
Inga problem, jag betalar, men jag tycker ni borde ta er en funderare på detta med parkeringen – det känns faktiskt helt befängt att betala en straffavgift vid dylika tillfällen.
Med vänlig hälsning, en alldeles vanlig dotter som bryr sig mer om sin far än om var hon parkerar.
Så känns det idag, petitesser, men störande sådana. På den positiva sidan kan jag berätta att man igår var och plogade fram, inte bara en, utan båda två trottoarerna på vår väg! Nu är de förstås översnöade igen men bra inititiativ ändå.