Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kunskap

Bildningsbluff

Av , , 4 kommentarer 10

Man hoppas att det kan komma fram någon bra förklaring till de obegripliga och sorgliga siffror VK presenterat kring ett av Umeås studieförbunds inrapporterade timmar. 

Som så ofta drabbas många hårt när några fuskar med skattemedel. Nu hålls hälften av alla kommunala bidrag till studieförbund inne i Umeå. Det drabbar en hel gammal klassisk bildningsbransch och säkert många enskilda.

Finns det en vettig förklaring bör den komma fram snabbt. Om det VK skrivit är som det verkar, hur tänkte de som visste?

Meningsfullt bristjobb

Av , , 2 kommentarer 7

Träffade häromdagen en ung man som funderar på att läsa till lärare. En alldeles utomordentlig idé tyckte jag. Jag har mött honom i hans nuvarande yrke och tror att han har flera kvalitéer som skulle bli till nytta för individer, grupper och arbetslag. Mycket glimt i ögat också. Många elever behöver mycket glimt. Skolan behöver också en större andel män i lärarleden. Alla sorter behövs, många lärare fattas framöver. Inte minst på matte- och NO-sidan. Att så få lärare läser svenska som andraspråk förstår jag inte. Där finns stora behov och uppgifter i snart sagt alla åldersgrupper. Inte minst bland vuxna.

Den här artikeln är läsvärd för den som är lite samhälls- och framtidsintresserad. Jag håller inte alltid med journalisten. Fick diskutera ett av områdena där vi ser saker olika med henne en stund i Almedalen ifjol. Ibland är hon nästan lite halvrabiat och kan se spöken när det gäller olika driftsformer, men i den länkade artikeln ligger det mycket. Även om de bristsiffror som anges skulle vara lite uppskruvade.

Skolan avgör så mycket av vår framtid här under solen och läraryrket är ett där jobben förmodligen kommer att springa efter de utbildade och motiverade under lång tid framöver. 

Fler högkvalificerade lärare

Av , , Bli först att kommentera 8


Det är glädjande att fler studenter med höga betyg söker sig till lärarutbildningarna. Det känns lovande.

Samtidigt är det många lärarutbildningar som är avgörande för våra framtida möjligheter som högteknologi- och kunskapssamhälle som antingen har alarmerande få sökande eller inte ens ges.

Att Finland får fram alla sorters lärare och har ett högt söktryck borde intressera och få oss att ödmjuka oss en smula så att vi ser efter vad vi kan lära oss därifrån. På kort sikt bör vi, som det kommer fram i artikeln, se till att få fram ”morötter” för både utbildningsanordnare och studenter vad gäller matte, diverse teknik och NO. Samtidigt som vi kommer ihåg att svenskundervisningen är grunden för allt.

Det är inte lite som står på spel.

Raplex värld

Av , , Bli först att kommentera 5


Ett ord som dykt upp ett par gånger på de seminarier jag besökt är ordet raplex. Det är en kombination av engelskans rapid och complex och används för att beskriva vår snabbföränderliga värld.

Jag har stött på ordet i samband med arbetsmarknaden där förändringarna går snabbt på olika sätt och vis. Jobb som inte fanns uppstår, jobb vi utbildat till försvinner. Utbildningar till jobb som finns och behövs möts ibland av litet intresse. Arbetslöshet och arbetskraftsbrist krockar.
Nog är det raplext alltid.

Igår var jag på ett seminarium om vuxenutbildningen i framtiden med VIS, Vuxenutbildning i samverkan. Jag skriver kanske mer om det framöver, men uppenbart är att vux i olika former och riktningar blir oerhört viktigt om jorden fortsätter att rulla på. Förändringstakten är snabb, samhälle och välfärd behöver arbetade timmar och de senare årskullarna är färre än de tidigare.

Vi behöver minskade arbetsmarknadshinder för de unga, det är inte hållbart med obefogat höga erfarenhetskrav. Det måste bli ett snabbt slut på åldersdiskrimineringen mot äldre. Vi har definitivt inte råd med den.

Och det behövs en bredare, vassare och tillgängligare vuxenutbildning, raplex som omgivningen.

Fem lärare i Sverige

Av , , Bli först att kommentera 7


Vid morgonens drabbning i Almedalen mellan partiernas skoltalesmän lyftes en sak som borde oroa varje människa som bryr sig om de unga, skolan och Sveriges välfärd och framtid.

I hela Sverige utexaminerades enligt uppgift fem (5) NO-lärare våren 2014.

Under några årtionden har Sverige lyckats rätt väl i att göra lärarjobbet oattraktivt. Det blir svårt att behålla positionen som industri-, kunskaps- och välfärdsland om inte den utvecklingen vänds. Helst för många år sedan.

Pisa

Av , , Bli först att kommentera 7


Det är nästan bara schackbrädorna som i regel är svartvita. Verkligheten har ofta fler nyanser.

Jag tror att vi verkligen har kunskapstapp att ta på stort allvar. Det visar en del rapporter från gymnasium och högskola.

Samtidigt har jag hört flera lärare i Pisa-skrivande klasser berätta om elever som på pin kiv lämnat in ofullständiga eller nästan blanka prov, även längre tillbaka i tiden. När man hör att provet inte spelar individuell roll så blir det för några oemotståndligt att kombinera en slapp timme med att få ge vuxenvärlden en spark i baken. Särskilt när proven blivit väldigt många.

Jag gissar att beteendet är mer sällsynt i Sydkorea. Förmodligen även i Finland.

De lättkränkta

Av , , Bli först att kommentera 8


Om det som Dick Harrison säger här inledningsvis om universitetsstuderande är sant – och jag tror inte han talar osanning – då måste man fråga sig;

Hur blev det så här? Är det curlingeffekter? Vad blir konsekvensen för samhällsutvecklingen?

Utbildning?

Av , , Bli först att kommentera 6


Det sägs i den här DN-artikeln att 350 NO-lärare pensioneras varje år och färre än 30 utbildas. I teknik, kemi och fysik är de sökande så få att det inte startar några kurser i år.

Situationen är tyvärr inte ny. Det är en gigantisk utmaning för ett högteknologiskt välfärdsland där vi vill ha kvar ett kunskaps- och teknikintensivt näringsliv att vända en sådan utarmning. Särskilt när redan mer än hälften av lärarna som undervisade i NO 2007 sägs ha saknat utbildning i ämnena.

Vilka åtgärder och stimulanser som ska till kan diskuteras, men vi måste se till att göra det och sätta in åtgärder. Helst för 10-20 år sedan, men eftersom det är svårt får vi börja på tisdag. Frågan är för viktig för att fördröjas och förminskas genom att reduceras till en ytlig valårsfråga. Måtte den diskuteras seriöst.

Det handlar inte minst om våra möjligheter att fortsätta vara ett Sverige med bytesbalans och skatteintäkter som medger hög välfärd för gemene man, gamla och svaga.

Det lutande tornet

Av , , 2 kommentarer 6

Även om man rensar bort sådant som vissa länders påstådda fusk och ”Pisa-optimering” är det tragiskt att se att svensk skola fallit så mycket i skolresultat mellan år 2000 och 2011/2012. Ska vi hävda oss som kunskapssamhälle framöver måste utvecklingen vändas. I läsförståelse var det bara tre av OECD-länderna som var bättre år 2000, 11/12 var det bara tre som var sämre om jag förstått saken rätt. Ingen har hellre sänkt sig så mycket i matten på ett decennium. I fasta tal.

Vi kan använda resultaten till valverktyg och ägna oss åt skuldfördelning, men det är föga intelligent och konstruktivt. Just nu hörs bedövande dumma inlägg som gemene man genomskådar direkt och som sänker förtroendet för politiken.

Idag sägs och skrivs mycket om skolan, så jag kastar en blick strax utanför skolans system och detaljer. Då kan man återvända till skolan när dammet lagt sig. Vilka förutsättningar ger vi barnen totalt sett idag? En analys inte så enkel att göra.

Jag är inte säker på evidensen, men det finns rapporter som säger att svenska föräldrar läser väldigt lite för sina barn, minst i Norden. Det blir riktigt allvarligt när man sedan tar del av vetenskapliga rön som påvisar att de förutsättningar man kommer till skolan med är så oerhört avgörande. Att skolans senare insatser bara delvis kan kompensera det som skett och inte skett innan skolan. Här är det inte heller givet att all slags digitalisering i så stor omfattning som möjligt automatiskt är en fördel. Även om ett fåtal digitala genier kan göra fina karriärer även med svag läsförmåga.

Sverige var återigen ”bäst” på sen ankomst. Det är ingen liten struntsak att fnysa åt i de fall 10-20 % av undervisningstiden ofta strulas bort. Inte bara för de elever som kommer sent, utan för alla som får genomgångarna störda och den effektiva lektionstiden förkortad. I den här inställningsfrågan finns det alltså ingen som slår oss.

Sen har vi stödet hemifrån – till både barn och lärare – som varit, är och kommer att vara mycket betydelsefullt. Här känns det som t.ex. skillnaden mellan Sverige och Finland stor.

Ska man sen återvända till själva skolan och blicka framåt så tror jag att det måste bli arbetsro för lärarna. Fem års reformfrihet och genomslag för minskad administration till förmån för ambitiös lektionsförberedelse tror jag personligen vore bra att börja med. Det måste bli mycket möjligare och mycket mer attraktivt att bli och förbli lärare. Händer det inget snabbt saknar vi några tiotusentals behöriga lärare ytterligare 2020 och jag tror inte vi kommer att peeka i PISA av det heller. Parti och allians får ursäkta, men jag tror också att betygsstemet bör få sätta sig innan man kanske eventuellt går vidare med betyg neråt i åldrarna.

På tal om Pisa-optimering så finns det alltför många exempel på motsatsen hos oss. Jag har hört ett antal lärare beklaga att elever som deltagit på pin kiv har gjort dåliga resultat när man har hört att testet inte alls påverkar dem själva. Kanske inte så vanligt, men förmodligen långt ifrån den gängse inställningen i Sydkorea. Varken detta eller det jag sagt tidigare är ämnat att bortförklara Sveriges resultat, men jag tror inte att det är oväsentliga saker.

 

 

Ungt och gammalt

Av , , Bli först att kommentera 12


Har alltid gillat åldersblandning. Kan ha att göra med barndomens bönhusmiljöer som bestod av både barn, unga och riktigt gamla, människor som ofta också var unga inuti. Genom att lära känna finheten i alla sorter lärde man sig något om att inte förakta människor i någon ålder.

Erfarenhet införskaffad genom egna och andras misslyckanden och lyckanden är ofta ovärderlig. Begåvning och skicklighet kan också dyka upp i sprillans nya förpackningar. Nu senast handlade det om kök.

Vi har länge småpratat med byggmästare Palm i Vännfors som tröttnade till slut och sa att nu fick vi sluta dra benen efter oss och komma igång med renoveringen. I hans värsta scenario skulle det dessutom kanske bli regeringsskifte och vi skulle inte hinna få del av några ROT-avdrag alls innan de tas bort. Nu var det dags!

Vårt kök som var gammalt och tämligen egensinnigt redan när vi flyttade in har förundrat mer än en. Att vi inte gjort något åt det också. En ”outspoken” vän sa en gång något om att sluta se hur det ser ut hemma. Den mörkgröna färgen var horribel från början, men har hunnit vara nästan modern ett par gånger genom åren.

Nu lämnades ritningarna till några ställen och så kom de, förslagen. Ett stack ut från de andra. Långt från det nuvarande i färg och form och ändå lantligt, enkelt, hemtamt och trivsamt. Förslaget andades mogen och mångårig erfarenhet av gamla hus.

När vi kom till firman på Mariedal möttes vi av en riktigt ung kille som förmodligen inte var född när vi flyttade in i Vännäsby. Han har varit både lyhörd för våra önskemål och lagom orädd när vi haft fel. En bra ritare, säljare och människoförståsigpåare. En sak vi tidigt valde bort har kommit tillbaka kraftigt rabatterad och nu ser det ut som den ändå hör hemma här hos oss.

Man ska inte ringakta människor, varken de mycket yngre eller de mycket äldre.