Etikett: Annica

Varsch jer du?

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.
Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.
Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.
När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.
En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???
Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…
Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Tuff uppväxt

Av , , 8 kommentarer 5

 

Jag åkte och köpte dom där räkmackorna som ”Tant Bibbi” skulle bjuda på igår. Dom var mycket goda, men tyvärr… dom slår inte Ullas räkmackor (Ullas kondis, här på västerslätt), dom är snäppet godare 🙂
Vi blev sittandes där i över tre timmar, snudd på 3½, och pratade en hel del om hur saker och ting var, och hur dom har blivit. Vilken tuff uppväxt vi hade som inte fick ta på träskor förrän första maj, inte heller någon cykel. Då var det lördagen som var vigd åt godisköpande och grillkorv fick man äta om man fyllde år eller åt ute på restaurang.
Två kanaler att välja på tv:n och efter åtta fick då inte jag titta på den. Bibbi berättade att hennes pojk, en gång blivit hemskickad från skolan. Hon ville veta av vilken anledning men han hade suttit där och sett så oskyldig ut, inte hade han gjort något inte.
Hon fortsatte tjata på honom och sa till slut, visst är det väl bättre att du talar om det för mig, än att du ska måsta tala om det för pappa, då han kommer hem? Då kröp sanningen fram… han hade sagt en svordom. Jojo, då hade minsann lärarna något att säga till om. En svordom och du åker hem… basta!!!
Ja, men skämt på sidor, inte hade vi det så tokigt då, jag tror hellre att det är betydligt tuffare att vara barn och ungdom idag. Mera prestige i det man gör, man SKA framförallt göra någonting, press, skola, hänga med kompisar, lättare att få tag i saker som inte är några höjdare egentligen, och dom ser förmodligen mindre av sina föräldrar. Inte så lätt, alla gånger och jag skulle inte vilja byta.
Karin, min klasskompis mamma, berättade om en gång då dom varit i stugan. Jag och Annica var hemma och donade på. Så hade Annica ringt till stugan och sagt: Ehh, mamma, kan du gissa vad jag och Maria har gjort? Nää, sa hon och lät smått oroad, vad har ni gjort för något?
Vi har flyttat ut pianot från mitt rum och tagit in det i erat sovrum. Nämen herregud, hur bar ni er åt då, blev det repor på golvet etc etc. Hon hade blivit jätteorolig för röran som skulle möta dom då dom kom hem. Men inte då, vi hade lyckats med uppdraget, och Karin sa att vi förmodligen gjorde detta när dom var borta, för annars hade inte Annica fått flytta på det.
Hon frågade igår hur stackarn vi hade burit oss åt, men jag kommer inte ihåg… har bara ett svagt minne om flytten. Hon sa att för två år sedan ville dom bli av med pianot, hittade en kvinna av utländsk härkomst vars barn spelade piano men dom hade inte råd att köpa ett… perfekt tyckte Karin, och gav bort det till henne.
Kvinnan skickar dit två gubbar som ska ta pianot, Karin påpekade att hon icket ville ha någon repa på parketten, och sedan sa hon att som dom kämpade för att ens få ut det genom första dörren, kunde hon för sitt liv inte begripa hur vi hade burit oss åt. Efter sig lämnade dessa gubbar en stor repa på parketten, det hade tydligen ingen betydelse vad hon önskat. Sedan såg hon genom fönstret hur dom lastade upp pianot på släpen och sedan släppte dom av det så det tippade med en smäll, rakt bakåt. Ja inte kunde det pianot bli som det en gång varit, avslutade hon berättelsen. Vi sa efteråt, jag och min man, att det hade varit roligt att få veta hur barnen gjort.
Jaja, men det lär dom väl aldrig få veta, nu när man inte har minnet kvar. Men vi lyckades i alla fall, så en viss talang har vi ju 🙂
Hoppas ni får en bra onsdag!

Svårväckt

Av , , 2 kommentarer 8

 

Kändes konstigt att återigen vakna till Bumbibjörnarnas melodi, och den här tiden på dygnet, det var ju ett tag sedan man behövde ställa en klocka.
Nu är även Åke uppe och tassar, det är svårt att inte vakna då den ene stiger upp, eller det där att den andres klocka/mobil ringer och man inte kan somna om, men vad gör man…mjo man kan ta igen en halvtimme på kvällen, efter middagen, om man heter Åke 🙂
Tänk när man var i 12-15 års åldern och kunde sova till tre på eftermiddagen, å andra sidan var det väl inte så konstigt då man istället satt uppe halva nätterna. Jag vet att jag var mer kreativ så där vid ett-två på natten, och kunde sitta och rita/teckna eller komma på olika ideér…kanske inte alltid så genomtänkta, men ändå.
Det jobbiga var då det var skoldags och man var tvungen att hasa sig upp på morgonen, jag inte så lätt att få liv i, minsann. Minns en gång då mina föräldrar var uppe i Malå och min bästis, Annica, hade fått det eminenta uppdraget att väcka upp mig.
Hon satte igång att ringa tidigt på morgonen, men inti fasen hörde jag telefonen, hon ringde så signalerna gav upp, flera gånger, sedan fick hon lov att klä på sig och tjava över till sin mormor som hade en reservnyckel hem till oss, låsa upp och komma in och få upp mig på benen. Kan inte ha varit en rolig uppgift.
Jag vet ju bara vad min mamma fick kämpa, hon kunde ju till och med dammsuga i mitt rum utan att jag rörde en fena, snacka om djupsömn. Nå, det har då vuxit bort, den där djupsömnen, nu vaknar man så fort Åke kliver upp, man kan ju till och med ställa sin inbyggda klocka och vakna till den istället, men jag litar inte helt hundra på den, kan ju diffa någon kvart. Näpp, nu är det frukost och sedan iväg, ha en fin dag, allihop!

Impad av Staffan Ling, joda…

Av , , 7 kommentarer 3

På tal om min gamla klasskompis så hade vi, då vi gick i 4-5:an, som en del av undervisningen, i uppdrag att klippa ur tidningsartiklar och ta med till skolan, där vi skulle läsa upp dom senaste nyheterna. Detta gjorde man två och två, en gång i veckan.

När det var min och Annicas tur så blev vi tillfrågade av Sveriges radio, om vi kunde ställa upp på en intervju där vi skulle prata om just dessa nyheter. Vi skulle ta med oss urklippen vi hade tagit till skolan. Ja det lät ju spännande så vi tackade ja till detta.
 
Den första vi mötte när vi steg in genom dörren på SR var Staffan Ling, han svepte förbi i korridoren och sa: Tjenamoss i lingonskogen! Tror ni vi vart impade, Staffan hade hejat på oss, precis som om han kände oss, WOW…(vi blev det, seriöst *nicka*)
 
Sen blev det utfrågning om hur man letade upp nyheter osv. Vi fick läsa upp dom klippen vi hade och man kan inte annat än skratta. Det handlade genomgående om olyckor, stölder och nån gubbe som fallit ner i en gödselgrop. Intervjuaren frågade om vi bara hade såna nyheter, vårat svar blev: Ja, annars handlar det bara om politik och Olof Palme, och det är så tråkigt.
 
Jag kom att tänka på denna intervju igår, man tycker att det idag är så mycket våld som visas på tv:n, är det inte där så är det tvspel eller på datorn. Jag tror att olyckor på något sätt alltid har fascinerat människor av någon outgrundlig anledning. Inte för att jag vet om vi tyckte att det var roliga klipp vi hade hittat men man tyckte att dom var spännande på något vis. Visst är det konstigt? Precis som det här med plastpistoler som folk köper till sina barn, många tycker att det är fel att uppmana till att leka krig eller vad det nu kan vara och att dessa pistoler/gevär, är så verklighetstrogna. Men barn har väl i alla tider lekt på detta vis, får dom inte leksakerna av föräldrarna så tillverkas dom av grenar eller pinnar som dom hittar. Sen kan man kan undra varför det är på det sättet, varför själva pangandet skulle vara så intressant. Hm, nåt att fundera på under helgen…eller kanske inte.
 
Jag fundera mer på vart man ska lämna igen sina hallon av märket Euroshopper, som nu Ica så snällt återkallar. Kan man lämna in dom på en Ica butik som inte ens har dom i sitt sortiment, måste man ha kvar sitt kvitto, får man igen pengarna, other was? Eller ska man bara strunta i det och kasta bort dom, alternativt äta upp dom trots smittorisken, eller kan dom vara smittade, vi har ju faktiskt ätit ur dom vid ett tillfälle och vi blev inte sjuka? Många frågor…kanske man skulle ha testat 118 800, men då kostar det väl lika mycket som man eventuellt skulle få igen för sina hallon 🙂
 
Önskar er en fin fredag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten