Etikett: busvissla

Finns ingen brottsmisstanke…nähä???

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag, som väldigt många andra, är fruktansvärt besviken på rätt systemet vi har i Sverige. Kanske inte på exakt samma saker, men ändå. Ska försöka hålla det kort.

Känner en som blivit lurad på 10 000 svenska enkronor, detta skedde via en person som ringde och utgav sig för att vara en banktjänsteman, ja, jag förstår att ni fattar vart det här barkar.

Personen, är inte hemma vid första tillfället, killen från banken, efterlyser papper som skulle ha varit underskrivna och dom tillhanda, för ett tag sedan. Så han ber personen att leta efter papperen då h*n kommer hem, och sedan ska han ringa upp igen.

Det gör han, och han säger då att h*n kan komma in på banken så fixar han detta eller så kan dom göra det väldans smidigt, med en gång, om h*n loggar in på sitt konto…jo, och det gör h*n och *tjopp* så var 10 000 borta.

ogiltiga-sedlar-kollage-100

Detta är polisanmält, h*n har varit på banken och där kan dom ju se vad som hänt med pengarna, från h*s konto och sedan fördelat på 10 olika konton. Men…banken kan inte ta tillbaka pengarna, inte heller säga vems konton det är.

Polisen kan inte heller göra nånting, och i fredags fick h*n veta att ärendet är nedlagt för det finns ingen misstanke om brott, ingen kan misstänkas för brott, står det i handlingen.

Här brister jag, vadå INGEN KAN MISSTÄNKAS OM BROTT??? Det är alltså INGET BROTT att utge sig för att vara en banktjänsteman? Det är heller INGET BROTT, att lura av någon pengar???
Nämen ok, då kan väl jag klä ut mig till polis då, och gå till nån och delge en falsk bot, som jag vill att dom betalar med en gång. Swish swosh, så fick jag in lite pengar.

27331694_10156011442081585_296180127597482794_n

För det var ju inget brott att säga att jag är nån annan, inte heller att lura nån på pengar.

Fast jag VET, att jag absolut INTE, får utge mig för att vara just Polis, där skulle jag förmodligen åka på ett dyrbart straff. Så jag får välja att klä ut mig till nåt annat då, så slipper jag undan.

Skamligt! det är vad det är. Sen förstår jag att man kanske inte kan bevisa att detta var lurendrejeri, eftersom h*n själv, loggat in på kontot, däremot kan man ifrågasätta, varför i hela världen, h*n skulle skänka bort 10 000 till nån h*n aldrig haft kontakt med, än heller aldrig ringt eller sms:at.

Det som stör mig mest, förutom att han kommer undan, är nog formuleringen, ”ingen brottsmisstanke”. Skriv istället att det läggs ner i brist på bevis, ring och tala om att ni fattar, jag vet nämligen att poliser kan läsa mellan raderna, men deras händer är ändå bakbundna, men som offer, skulle det kännas bättre att bara få veta, att dom egentligen vet, och att dom är på offrets sida.

Nog om detta, jag vet då vad jag tänker göra om nån ringer hit och vill att jag ska logga in på mitt konto, jag tänker busvissla så nära luren jag kan, och det får bli deras straff, från mig…ont i örat.

stora-oron-pa-diadem-1

Ha en fin dag, allihop!

Din kontakt och min kontakt, och …

Av , , Bli först att kommentera 9

Guten morgen, skrev hon som varit vaken i en halvtimme redan, och har hunnit koka kaffe, surfat runt lite och nu laddar inför en arbetsdag.

Nere i bastun avhandlades ett ämne om kontakt…mobiler ni vet och hur lättillgänglig vi gjort oss, och inte bara det, utan även vant oss vid något man knappt kan vara utan.

Jag berättade om då man var barn och upp till vuxen ålder, ni vet, perioden innan alla nu hade en mobil, då vi var i stugan. Där fanns en fast telefon i storstugan, centralplatsen över vårat lilla stugsamhälle, huset som vi bara använde på vintern, men där dusch och toalett fanns. Och en annan fast telefon på lon, mamma och pappas sommarstuga.

Så råkade man nu vara inne i storstugan i ett ärende och telefonen ringde så var det att svara, och sedan försöka lokalisera personen som eftersöktes, dessutom var det oftast lite bråttom, rikssamtal ni vet, det var inga billiga saker.

Ut på bron, busvissla åt det håll man såg en människa i rörelse, teckna om den personen nu visste vart den andre höll hus, visslingen vidarebefordrades och det vinkades hej vilt, men vi lyckades nästa alltjämt, inte behövdes det några mobiler.

Samma system användes då det vankades kaffe uppe vid grillen eller någon skulle bjuda på middag och det skulle sammankallas till bords…ett bra sätt att upprätthålla kontakt med varandra. Och med tanke på the topic of today, så bjuder jag på en liten snutt, hittad på youtube…om en telefon, en smart sådan:

Och avslutar med att tacka Bella, en tjej jag träffat vid tre tillfällen och som skickade ett par örhängen, med sin mamma, till hon…där i Umeå, som gillar döskallar, hahaa, det är bra att hon har koll 😀

010

Önskar er alla en fin lördag!

 

Blind och döv förare, japp

Av , , Bli först att kommentera 11

NU har vi fått grus på gårdsplanen, det blev ett dagsverke att få ut det, något sånär jämnt fördelat. Jag började, så gott jag kunde, Åke fortsatte, Nicco och Rickard hjälpte till, jag och Åke fortsatte, jag gav upp, Åke grejade, skottade, och drog, och sedan avslutades det hela igår, då han tog det sista.

Han som lämnade gruset, skulle försöka sprida ut det så bra han kunde, men det blev som mest vid grindstolparna, och fast det ser lite ut då man står där, så bedrar man sig. Det blev till och med över, och det drog Åke bort på baksidan, det kan vi ju använda då sprithyllan…näää cognacs verandan ska byggas 🙂

Jag har just skjutsat ner Nicco till trafikverket, hon ska göra provet till moppekortet. På vägen dit, stötte eller råkade vi på en människa som körde bil, fast han var både blind och döv…ja, det är sant. Vi kom nämligen Skolgatan ner till E4:an, och där finns numer ett trafiklyse längst ut till höger, som bara visar gult och grönt, ni vet, ett sånt där bihang till det ”vanliga” trafiklyset.

Han som stod före oss, hade en bil före sig, och den körde ju, då det blev grönt, det gjorde inte ”guben” i bilen framför, han stod kvar, vi såg hur han sitter där och tittar på trafiklyset, men ingen reaktion. Dessutom så funkar nu inte tutan på Buicken, synd synd, så Maria, dvs jag, vevar ner rutan och busvisslar det jag har och viftar med armen… ingenting, alltså måste han ju var döv också.

Han missade att bilen framför körde, vad trodde han att den människan sysslade med då? Han såg inte det gröna lyset fast han tittade rätt upp ditåt, och han hörde inte att jag visslade, ok, även om man hör en vissling fattar man nog inte att det ska föreställa en biltuta, jag vet, men han skulle väl i alla fall ha kunnat titta sig runt eller nåt sånt, men nä.

Jaja, jag sa till Nicco att han förmodligen skulle ha haft semester, det såg välbehövligt ut 🙂

Jag har eftermiddag idag, så det blir att packa bussen och förbereda det sista, efter klockan nio då. Är ju bra om man har det mesta klart inför morgondagen. Då vi drar till Maltträsk och det sedvanliga midsommarfirandet tillsammans med det vanliga gänget, antar jag. Theresé, Sally och Anders åker direkt dit imorgon, dom lämnar Järlåsa idag och övernattar någonstans efter vägen. Önskar er alla en fin torsdag!

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten