Etikett: gasa på

I love it <3 Hahaa

Maj 2012, jag skrev och jag citerar:

”Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.” slutcitat

Mm, trots att det nu gått 8 år sedan dess, så har jag inte bättre lokalsinne idag 😀

Det där la jag ut nu bara för att jag ville lägga in den här bilden, i love it 😀


Jaha, när jag läst och kopierat det där, så skrollade jag vidare och samma månad och år, så skrev jag detta:

”Vi har ju en sån där förvaringsplats under arbetsbänken i köket. Där man kan ställa in pallen och annat som man inte vill ska synas på. Jag har inte bara pallen där, utan en stor kartong, brandsläckaren (hade stått där) och några brickor etc.

Nu hade jag använt en av dessa brickor och skulle trycka in den där under igen, men något tog emot, och varje gång jag puttade till den så fräste och väste det under bänken.

Tror ni att man blir fundersam, snudd på rädd över vad som ska komma utrusande därifrån, kanske ett murveldjur eller en ulmerkott med huggtänder. Efter fjärde försöket, så tvärtänkte jag att det måste vara brandsläckaren jag kommit åt, så jag fläkte upp draperiet och gick ner på knä för att kolla förödelsen… ingenting syntes, inte heller brandsläckaren, för den hade jag ju flyttat till ett annat ställe, veckan innan.

Jag puttade till brickan en sista gång, och återigen, samma fräsande, nu plockade jag bort sak för sak och se… där längst in mot väggen står vår gamla sodastream och givetvis, brickan hamnade ju hela tiden uppe på knappen så det var kolsyran som väste och fräste. Allting brukar ju ha en naturlig förklaring till allt som händer… i alla fall nästan alltid, kanske till och med oftast inte, hemma hos oss, men nu så.” Hahaa

Vi har ju läten här i huset,och på sistone är det ytterdörren som låter, till Winstones förtret.

Han tror ju att det är nån som är på väg in, fast det handlar mer om på vilket sätt, man fått igen den. Det krävs ett litet knyck, för att den ska hamna rätt. Eller så är det nån som står där i vägen, bara för att retas, nåt osynligt, som vill skoja till det.

Precis som när nu statsministern sagt att vi i sommar bara får resa 2 timmar. Och nån skrev på FB, att här i Norrland innebär det att vi kanske hinner till grannen, om man gasar på. Hahaa…

Jaja, det är som det är, och jag tänker att då allt är över och förbi, så får vi fira tre dubbelt, och göra saker med dom vi fått försaka. Önskar er alla en fin torsdag!

Jag trodde att det var öppet…ju!

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag börjar jag med det jag brukar avsluta inläggen med, min lilla citat bok. Förklaring följer efter bilden:

Att tron kan försätta berg, har jag skrivit om förut, och jag var tvungen att sitta och småle då jag såg att det stod det i boken igår. Detta vet jag att jag skrivit förut men jag kände att jag är tvungen att ta upp det igen, hahaa…

Jo, detta hände nån gång slutet av 97 eller början på 98 och jag var gravid med Nicco.

Hade en tid på mödravårdscentralen här på ridvägen och jag skulle vara där klockan 13.00. Jag kom dit några minuter före och tog tag i dörren för att gå in, men jag fick ta i ordentligt då jag tyckte att den satt som fastlimmad. Rycker till och tar mig in. Satte mig i ett tomt väntrum för att invänta barnmorskan.

När hon kommer slänger hon ett getöga in i väntrummet och hoppar till och tar sig för bröstet, då hon får syn på mig. Men hur kom du in hit, säger hon och står där med vidöppen mun.

Genom dörren svarar jag och ser frågande ut. Jamen dörren var låst säger hon. Aha, svarar jag, det var därför den var så jäkla trög att få upp. Hon brast ut i ett skratt och tyckte att man nog skulle passa sig för mig, att kunna gå genom låsta dörrar var ju ett tecken på styrka.

Fast jag tänkte att det är väl som man säger, tron kan försätta berg. Och jag trodde ju verkligen inte att dörren skulle vara låst. Alltså fick jag upp den 😀

Andra gången jag höll på rycka lös en dörrkarm var på arbetsförmedlingen. Dom hade byggt om och fått fina kontor med glasväggar och dörrar. Jag hade varit inne på ett möte med handläggaren och skulle ut därifrån, men jag visste inte att det var skjutdörrar, jag ryckte till men inget hände.

Dra säger han (kockoroten) och jag drar givetvis, fast hårdare. -Dra säger han igen, och jag tar i så alla rutor bågnar, nej dra åt sidan, säger han till slut. Det hade ju varit smartare att han kläckt ur sig det med en gång, som tur var så orsakade jag ingen förstörelse men det var bara ogjort.

Tänker då att om man verkligen tror på nåt, på riktigt, är likadant som att brinna för saker. Och ofta kan man då lyckas, man går på en magkänsla, man satsar lite mer, det går åt rätt håll och då är det bara att ge järnet.

Men lägg inte ner hela din kropp och själ utan spara lite på dig själv, så det finns över energi, om du måste ta till plan B. Man vill inte gå från noll till hundra, för att sedan måsta tvärnita och börja om från början. Känns bättre om man bara behöver backa lite eller att man åtminstone får ha grundfart.

Önskar er alla en fin måndag!

Lite rappligt, är det allt!

Av , , 1 kommentar 19

Jan B hämtade upp mig på morgonsidan, lätt stressad, eftersom han av någon outgrundlig anledning lycktas med konststycket att dra av bägge skosnörena då han satte på sig skorna…haha, tur att det finns fler än jag som besitter sådana talanger 😀

Sedan överlämnade han stafett pinnen till mig då jag klev av på Alvik, fixade ut ett boardingkort, som värsta vana resenären, går iväg men upptäcker att någon förföljer mig med ett hallå…hallå…hallå! Det var en snäll man som plockat upp mitt boardingkort som jag slarvade bort, det första jag gjorde.

Tog mig genom kontrollen, utan skor, jo, dom skulle upp på bandet, dom med, och där är det ju värsta stressen. Du står och håller i väskor, ska av med jacka, tömma fickor, lägga upp saker i lådor, och ingenstans att bara lägga ifrån dig saker, och på allt det, en ringlande kö av människor som står på tur. Det var där jag slarvade bort (tillfälligt) Sallys väska…inte konstigt om fler tappar sina saker, just precis där.

Och nu, flygresan…försenad, men oj vad jag älskar starten, satt och funderade hur dom gör. Känns lite dragracingaktigt, vänder, varvar upp och sen iväg…Ingen gaspedal, antar jag, dom gasar väl med nåt handtag, eller sitter det i ratten? Vilken grej, och hur kan ens ett plan lyfta från marken och hålla sig där. Jag menar, då man boardar har dom ställt ut skyltar att man inte får gå under vingarna…VARFÖR? Det första man tänker är att ingen ska riskera att få den i skallen om den går av…hemska tanke 😀 Och nog ser det lite rappligt ut i luften, med den där tunna plåten, som fladdrar i vinden.

Nå, resan gick fort, jag gjorde som jag blivit tillsagd, tog rygg på folk ut genom gaten, men dom upplöstes i intet och där stod jag, vilsen, skulle leta efter terminal 4, men det var enbart skyltat till 2,3, och 5. Kaos, skulle jag vilja påstå. Jaja, jag ska skriva om det sedan, sparar lite på upplösningen. Nu gör vi oss i ordning för att åka ut och rasta ”plåtis”, Tina och Christians husbil och allt vad det kan innebära. Önskar er alla en fin torsdag!

Man måste överdriva, för att folk ska fatta

Av , , Bli först att kommentera 10

Det var trevligt 85 års kalas igår, medelåldern var något hög men det roliga med dom som är äldre, är att dom oftast, har fantastiskt många, roliga och underfundiga historier att berätta…jag menar hey, dom har ju hunnit uppleva en del under alla år.

Ruben, en äldre herre, satt i soffan, en bit från det uppdukade bordet, och dom kom in på ämnet om hörsel. Jo, han hörde perfekt, han hade precis justerat in ljudet på hörselapparaterna, så det var klockrent. Och han tyckte det var så otroligt, hur tekniken gått framåt, för x antal år sedan, var det i princip bara en av och på knapp, då det gällde just hörselapparater, inte så mycket att skruva och ställa in.

Han var också tacksam, att han kunde ta sig fram för egen maskin, jaa, skrattade han till, han hade precis köpt sig en 3 hjuling, och då han inte orkar trampa, så var det minsann bara att gasa på, det var en typ av el cykel.

Så blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du,  jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom hålet därnere vid listen, och med utfällda vingar!

Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstå allvaret i det hela 😀 Och killen hade faktiskt hittat en bit gummilist som saknades i nederkanten på dörren, så problemet löstes.

Vi gjorde oss en tvärsväng upp på Gamlia igår kväll, några entusiaster var det allt, däruppe. Sen några varv på stan innan vi åkte hem igen.

Umeå open, skriver följande på FB och jag citerar:

” Då var det dax igen!

Lördagen den 12:e september så kör vi Umeå Open.

201 meter med tidtagning

Vi kommer att köra 2 klasser, Outlaw & 10,5 samt att det är fritt fram för vem som helst att komma å prova sin bil i test n tune.

Det är 10,5 slitbanebredd som räknas !

Matserveringen kommer att vara öppen,

OBS! Inträde för publik är i år 50kr / person OBS!

 

Anmäl er så fort som möjligt på mail så att vi kan räkna hur många vi blir och så att det kan finnas en uppdaterad startlista.

I anmälan får ni gärna skriva om ni tänker komma kvällen innan.

Besiktningen börjar 08,00 och vi börjar köra 10,00

Startavgift:

Outlaw – 500kr

10,5 – 400kr

T n T – 300kr

OBS!! OBS!! OBS!! OBS!! OBS!! OBS!!

Ni som kommer som publik, ha gärna med er jämna pengar till entrén.

Se till att växla till 50kr sedel innan ni kommer till Åmsele !

Uppdatering av startlista

Outlaw:

Mikael Hedman

Magnus Boström

Tommy Johansson

Lennart Lindqvist

Daniel Oskarsson

Jens Eklund

10,5:

Mattias Wikberg

Mikael Lindqvist

Maria Lundmark Hällsten

Ulf Zackrisson

Adam Lundström

Markus Krans

Jonas Damgren

Roland Vesterlund

Daniel Lundström

Jonas Lundberg

Fredrik Brodin

Mattias Holmgren

Stefan Jonsson

Jan Olofsson

Andreas Fjellström

Patrik Bäckström

Daniel Oskarsson

Dennis Wikberg

Tommy Alm

Daniel Westerlund

T n T:

Hannes Rosvik – Toyota Supra

Erik Persson – BMW 2002

Robert Berglund – BMW 325 Turbo

Jonatan Holm – Audi A4

Mikael Rossander – Ford Mustang

Oskar Karlsson – Mercedes

Fredrik Bygdell – BMW 335

Fredrik Anderholdt Helgesson – Subaru Legacy Turbo

Hampus Sundqvist – Jr dragster

Ludvig Sundqvist – Jr dragster”

Slutcitat

För vår del blir det lastning ikväll, och avgång imorgon, efter middagen. Ska bli kul att se hur tävlingen är upplagd och banan ser ut, jag har ingen aning. Önskar er alla en toppen torsdag!

10426742_898254123596777_1432285837673324777_n

 Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten