Etikett: berg

Jag trodde att det var öppet…ju!

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag börjar jag med det jag brukar avsluta inläggen med, min lilla citat bok. Förklaring följer efter bilden:

Att tron kan försätta berg, har jag skrivit om förut, och jag var tvungen att sitta och småle då jag såg att det stod det i boken igår. Detta vet jag att jag skrivit förut men jag kände att jag är tvungen att ta upp det igen, hahaa…

Jo, detta hände nån gång slutet av 97 eller början på 98 och jag var gravid med Nicco.

Hade en tid på mödravårdscentralen här på ridvägen och jag skulle vara där klockan 13.00. Jag kom dit några minuter före och tog tag i dörren för att gå in, men jag fick ta i ordentligt då jag tyckte att den satt som fastlimmad. Rycker till och tar mig in. Satte mig i ett tomt väntrum för att invänta barnmorskan.

När hon kommer slänger hon ett getöga in i väntrummet och hoppar till och tar sig för bröstet, då hon får syn på mig. Men hur kom du in hit, säger hon och står där med vidöppen mun.

Genom dörren svarar jag och ser frågande ut. Jamen dörren var låst säger hon. Aha, svarar jag, det var därför den var så jäkla trög att få upp. Hon brast ut i ett skratt och tyckte att man nog skulle passa sig för mig, att kunna gå genom låsta dörrar var ju ett tecken på styrka.

Fast jag tänkte att det är väl som man säger, tron kan försätta berg. Och jag trodde ju verkligen inte att dörren skulle vara låst. Alltså fick jag upp den 😀

Andra gången jag höll på rycka lös en dörrkarm var på arbetsförmedlingen. Dom hade byggt om och fått fina kontor med glasväggar och dörrar. Jag hade varit inne på ett möte med handläggaren och skulle ut därifrån, men jag visste inte att det var skjutdörrar, jag ryckte till men inget hände.

Dra säger han (kockoroten) och jag drar givetvis, fast hårdare. -Dra säger han igen, och jag tar i så alla rutor bågnar, nej dra åt sidan, säger han till slut. Det hade ju varit smartare att han kläckt ur sig det med en gång, som tur var så orsakade jag ingen förstörelse men det var bara ogjort.

Tänker då att om man verkligen tror på nåt, på riktigt, är likadant som att brinna för saker. Och ofta kan man då lyckas, man går på en magkänsla, man satsar lite mer, det går åt rätt håll och då är det bara att ge järnet.

Men lägg inte ner hela din kropp och själ utan spara lite på dig själv, så det finns över energi, om du måste ta till plan B. Man vill inte gå från noll till hundra, för att sedan måsta tvärnita och börja om från början. Känns bättre om man bara behöver backa lite eller att man åtminstone får ha grundfart.

Önskar er alla en fin måndag!

Han spekulerade…

Av , , Bli först att kommentera 13

I lördags, då vi var några stycken här, så kom vi in på ämnet missförstånd, olika namn som uppfattas på olika sätt, och hur man kan betona ord…ja, till exempel så har jag boken Analfabeten som kunde räkna, i min lilla stringhylla i sovrummet. Och tyvärr alltså jag tycker att själva ordet analfabet, är knepisch.

Varje kväll då jag kastar ett getöga på hyllan så läser jag anal-fabeten…typ, och det låter ju galet 😀

Så kom jag plötsligt ihåg en utflykt i min ungdom, jag åkte med mamma och pappa till Arvidsjaur, några mil från stugan. Pappa gillade att åka in på småvägar för att se hur det såg ut och nu tyckte han att vi skulle åka uppför nåt litet berg, därborta.

Det var en smal och brant väg och plötsligt ser vi en jättestor sten, vid vägkanten. Men upptäcker den så där, så att man såg den i ögonvrån, och det stod något på den. Här vilar…

Ja, sa pappa och spekulerade, det är säkert någon som förolyckats på just den här platsen, och därför har dom gjort som en minnes sten där. Kanske nån som cyklat omkull, eller blivit påkörd…mm, som sagt, bara fantasin kan sätta stopp på såna där tankar.

Nåja, vi visste vart stenen var och på vägen ner igen, så bromsade han fast bilen så vi skulle få läsa vad det stod på stenen. Vi läste nog i munnen på varandra…och gapskrattade sedan 😀

Här vilar

Inga Ledsamheter

Ett litet skämt, och det där sorgliga, om att någon skulle ha dött där, försvann som i nafs. Det blev bara glada miner, resten av vägen ner 😀

Jag vaknade inatt av att Åke var uppe och gick, jag öppnade ögonen och skulle kolla vad klockan var…och under en sån där, nanosekund, trodde jag att jag blivit blind…det var kolsvart. Jag blinkade med ögonlocken, kollade åt håller där Åke har sin klocka, men det var lika svart där. Då förstod jag att det var strömavbrott och inget fel på min syn 😀 Puh!!!

Önskar er alla en trevlig måndag!
IMG_2528 IMG_2535

Hur gör ni?

Av , , 2 kommentarer 13

Började du blogga 2009, frågade Åke igår…japp, svarade jag, mars, 2009. Sen gjorde jag en snabb räkning…7 år, jisses amalia, jag har gjort inlägg i över 7 år, och totalt lagt ut, 4577 inlägg, ännu snabbare uträkning (miniräknare på nätet),  på 7 år har vi 2534 dagar…puh! Låter ju galet, har människan (jag i detta fallet) inget annat att göra än att sitta här och skriva varje dag 😀

Nu en liten fråga, på vilken sida av hårdbrödmackan, brer ni smöret, om det är frön på den?

2016-05-30 22.23.36Testa att göra tvärtom, på en bit, och se om ni får en annan smaksensation. Det var Nicco som nämnde det för ett tag sedan. Och jag har provat, och ja, det smakar plötsligt eljest, och det torde väl bero på att smaklökarna känner något annat före, som det annars inte har gjort.

Jag har hört olika varianter till varför man brer på ett visst sätt. Många lägger smöret på den sidan med djupa hål, kan vara för att då fylls hålen ut med smöret, som ju kan vara en god smakförhöjare. Och dom som brer på andra sidan, vill snåla in på fettet.

Kommer ihåg att pappa alltid bröt av en bit av en husmans, när han ätit klart, och drog den i smörasken, som man gör med chips och dipp…det var hans avslutning på en god middag.

Åke saltar sina bitar, och det är inte lite, vi, jag och Nicco brukar kolla då han saltar, tittar på varandra, kollar igen, och undrar om han ens ser vilka berg det kan bli 😀 Ja, salt är ju också en smakförhöjare, precis som socker.

Min farmor gjorde eget smör, ni vet den där varianten, då man blandar olja med smör, sedan saltar man efter behag…det var alltid så gott, speciellt på hennes hemgräddade mjuk kakor. Nåt man alltid bjöds på, då man kom dit, då var lyckan gjord!

Ja, vissa saker blir aldrig som dom varit, och dom får man aldrig uppleva igen. Men nya minnen skapas, andra händelser blir nya upptäckter, hela tiden. Blicka bakåt kan man visst göra, le och minnas goda tider, vara förväntansfull, och se framåt…det är också spännande 😀

2016-05-30 14.52.49Ha en fin dag, alla mina vänner!

En liiiten miss…

Av , , 4 kommentarer 3

 

Glömde att tala om att jag gjorde bort mig i förrgår, då vi skulle åka från brorsan. I huset där dom bor så är det en porttelefon, sen går man upp en trappa och sedan ut på en typ av balkong eller avsats där det först är en dörr in till grannen och sedan, längst ut så är dörren in till dom.
 
När vi skulle åka så klädde vi på oss, gick ut, och sedan greppade jag första bästa dörr och började rycka i handtaget, jag tyckte att det såg konstigt ut och sen börjar Nicco säga –Meh, vad gör du mamma, det där är ju inte rätt dörr.
 
Haha…jag försökte rycka lös dörrkarmen hos deras granne, vilken jädrans tur att dörren var låst, och förhoppningsvis så var dom inte hemma heller, för då hade dom väl blivit skrämda och trott att det var några ligister som skulle bryta sig in i deras lägenhet. Jag tyckte att det såg konstigt ut, dörren alltså, för det hängde en liten gardin vid sidan om, men det klickade inte riktigt.
 
På tal om att rycka lös dörrkarmen så kom jag att tänka på en kille vi känner, inga namn nämnda, som tog plats inne på en bajamaja. Han sätter sig ner, i godan ro, antagligen för att göra det där andra, ni vet, och rätt var det är så flyger dörren upp, och inte bara dörren utan hela rasket. Utanför står en tjej, som trott att det var ledigt, hon sög tag i handtaget och slet med allt hon hade med den följden att inte bara dörren åkte upp utan även dörrkarmen lossnade. Vilken syn för gudarna!
 
Hon måste ju ha varit desperat, eller så gjorde hon som jag brukar göra, tror jag att någonting är öppet, då sliter man tag tills det går upp 🙂 Tron kan försätta berg, jag vet, för jag har testat det, inte bara hos barnmorskan där jag faktiskt tog mig genom en låst dörr, utan jag har ju nästan saboterat glasdörrarna på arbetsförmedlingen, det var bara ogjort.
 
Näpp, nu är det dags för frukost, sen ska jag och Kerstin ut och gå och efter lunch så åker jag, Birgitta, Kerstin och Ingegerd, ut på en liten sightseeing. Ni får ha en bra dag!