Etikett: graven

5/10…det är mycket nu

Av , , 2 kommentarer 14

Jag och Åke firar idag 10 års bröllopsdag, och 10 år är tenn. Fast jag har inte hittat nåt som skulle kunna passa Åke, i tenn, hm…

Nå, mina svärföräldrar skulle idag ha firat sina födelsedagar, om dom funnits kvar i livet. Elsie född 1928 och Nicke 1926. Jag har varit och köpt en ljung som vi ska sätta på deras grav ikväll. Och så här såg dom ut, på sin bröllopsdag:

010

Inget bröllopsfoto på jag o Åke, vet inte vart dom ligger, men en rätt så nytagen bild från i år, kan jag erbjuda, blev dock osäker på fotografen, kan vara min kusin Anna Näslund eller hennes man, Ingvar Näslund:

11655494_10204430839358053_1479944064_nSå kanske man kan få nåt extra gott till kvällen, istället för den där knäckemackan…ja vi får se vad jag kan hitta på. Nu ska jag strax iväg till vårdcentralen.

Lik eller olik

Av , , 2 kommentarer 11

God morgon världen! Om den nu är god, det återstår att se. Tänkte på det här med att jag inte kan ta igen människor på utseendet, utan det får bli på gångstil, detaljer eller övriga saker. Blev påmind om det nu i helgen, på tävlingarna vi är med i så är det alltid ett flertal som man träffat och pratat med tidigare, så man börjar på ta igen dom, så där lämpligt att man vet vilken klass dom kör eller vart dom är ifrån.

På fredagsmorgonen träffade jag så på en kille som vi pratat med mycket förut, han lånade till och med vår markis då Kubbe tävlingen regnade bort, vi hejade och tvär surrade litegrann, och jag var nästan, helt hundra på att det var just den killen jag misstänkte (och det var det, jag hade rätt, YESS!!!).

Nå, så gick det några timmar och plötsligt kommer han på en motordriven kickboard (ovanligt, har aldrig sett honom på en sån förut), han har inte bara ett konstigt fordon, utan han har krympt någon decimeter… och han har fått en kulmage.

Ja jösses alltså… där satt jag och funderade hur fasen han kunde se så där annorlunda ut, på bara några timmar, och jag trodde seriöst att det var han, och han hade pyst ihop i hållningen under dagen, men så öppnade han munnen och började prata, det var inte han, det var en annan kille, hahaa…ja sa jag till Åke, då han for, jag började ju bli lätt orolig där, men jag gjorde det ju bra som insåg att det något, som var fel 🙂

Jag och mamma var på pappas grav igår, han skulle ha blivit 67 år i lördags, om han hade varit här, det hade jag totalt förträngt, men det har varit ytterst sällan vi har firat honom på rätt dag, under dom sista åren, vi har ju alltid varit på dragracing, den helgen.

Idag har nog det värsta lagt sig, man får lov att acceptera vad som hänt, men ibland… bara så där rätt upp och ner, så kommer minnesbilder, vad man gjorde, vad man sa, hur det såg ut, och det är fruktansvärt jobbigt… eller ledsamt kanske är ett bättre ord, men det är som det är, och den känslan kanske aldrig försvinner, men det är skönt att man ändå inte behöver ha den, för jämnan.

Och apropå att känna igen någon på gångstil, så är Emma jättelik pappa då hon kommer och går, och bär en kasch, det var lite typiskt pappa, det.

Sen behöver man ju inte bli lik sina föräldrar eller syskon, på utseendet utan man tar ju efter uttryck och miner, därför kan ju även ett adopterat barn, vara lik sina adoptivföräldrar då dom tar efter hur dom säger eller gör saker. Jag vet par, som till och med skrattar på samma sätt, låter lite kul faktiskt 🙂

Jaja, nu ska jag göra mig i ordning för utgång med Winstone och efter lunch ska jag träffa en bloggkompis, ni får ha en fin måndag, allihop!

 

 

Kallgröten!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.
Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi  upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.
Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!
Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan 🙂 Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.
Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.
Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!
 

Dom lyckas sääääkert!!!

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det blev en innesittardag igår… nästan i alla fall. Turen till Coop, och ljuständning på graven samt lite handling på HP:s, räknas väl knappast.
På Coop införskaffades en sån där flärp som Åke monterade på kattluckan, om nu katterna ska ta sig ut genom luckan får dom allt vackert bryta sönder den:
Men du… det skulle absolut inte förvåna mig ett endaste dugg om dom lyckades med den uppgiften.
Jag knäppte lite kort som jag idag eller imorgon kommer att skicka som julkort, via posten.se. Det kostar 15:-/kort inklusive porto, så det tycker jag inte är speciellt mycket, och visst är det väl roligare med ett egenhändigt knäppt kort (knäppt kan man tolka på olika sätt:-) än dom där köpta som nästan alltid har tomtar och julgranar på sig. Men viss det är fort gjort med dom, och man behöver inte heller fylla i hälsningen: God Jul & Gott Nytt År! Det är ju redan förtryckt.
Apropå julhälsningar och sånt där så fick min pappa ett sms, för 5-6 år sedan. Nu höll jag på skriva att det var på den tiden då han ännu inte lärt sig hur man skickar ett sms själv, men det blir ju fel, han kan inte göra det idag heller.
Nå, han plockade fram mobilen och visade att han fått ett sms från en kille som löd: Jag kommer inte hem till jul!
Oj, tänkte man, först och främst, vilket sätt att tala om att man inte kommer hem och inte bara det, det är ju dessutom skickat till fel nummer så nu fick dom stackars föräldrarna eller vad det nu var för folk han tänkt meddela sig till, inte ens veta det, inte i förväg i alla fall, men det blev dom ju varse då han inte dök upp, hm… nä, det är inte alltid så bra med sms, och man skulle ju också kunna dubbelchecka att det gått iväg till rätt person.
Idag jobbar jag eftermiddag och dessförinnan har jag tänkt fixa en julklapp… eller snarare två, men jag vet vad det ska vara för nåt så det tar inte så lång tid, men jag kan ju alltid börja sätta fart och åtminstone fixa frukost så är jag klar att fara sedan. Önskar er alla en fin måndag!

Nytt användningsområde

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vi for ju på barnens hus igår, och jag köpt lite köksutrustning till Sally, att laga mat tillhör ett av alla hennes intressen. Klädhuset och godishuset hanns också med. När vi sedan skulle packa in oss i bilen så dök en täftébo upp, Sussie, som gick på bräntis, även hon. Vi bestämde att hon skulle haka på med hem på en kaffe.
Hem hann jag, fixa Sallys lunch hann jag också, sen var det besiktnings tajm och efter den kunde jag avnjuta en kaffe med Sussie, Theresé och en trött Sally som gjorde allt för att hålla sig vaken.
Sedan for jag och Nicco på popshop, där kan man verkligen hitta vad som helst, hon skulle köpa presenter, och det gjorde hon också. Sen stannade hon kvar på stan och jag åkte och handlade lite mat.
Apropå mat så var det dags att fylla på fågelmataren som jag köpt. Den hänger därute under en av tallarna och har varit mycket välbesökt. Nu är själva påfyllandet inte helt lätt. Man måste skruva av taket och skruven är inte ledad och dessutom sitter den ju fast i en vajer, vilket innebär att det blir aningens krångligt, men jag upptäckte i alla fall ett nytt användningsområde.
När jag fyllt mataren med fröna, så skruvade jag fast taket och i och med skruvandet så drogs även vajern upp en aning och inte tänkte jag väl på det inte. När jag så var klar släppte jag taget och då blev fart på fågelmataren. Den fick ett snabbt spinn och fungerade då som en fröspridare. Jaaaa, vilken grej 🙂
Jag och Åke for och tände ljus på graven, efter middagen, och sen gjorde vi helg. Mamma och pappa kom förbi och vi satt och surrade till elva.
Idag är det kalas i Norum och sedan är vi bjudna på middag på lundalogén, minsann. Vi har inte tackat ja till det än, men det lutar åt att vi går dit. Åke får väl ringa till dom nu på förmiddagen och säga hur det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Ny procedur, och nu jäklar…

Av , , 2 kommentarer 4

 

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.
Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…
Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.
Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall 🙂
Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:
Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.
Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.
Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.
Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!
 
Maria Lundmark Hällsten