Etikett: Elsie

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

-Ett varv till, ett varv till!!

Av , , 2 kommentarer 13

Jag sa något till Osteopaten igår, som hon säkert hört många gånger tidigare. ”-Hur kan man ens hitta alla onda punkter på det där viset” Hon svarade med ett leende att det berodde på att jag hade så många av dom, haha. Jag gissar dock på yrkeserfarenhet och att man VET, om man kan sin sak.

Har ingen aning om hur länge sedan det är jag kunnat lägga mig på rygg, på ett golv. Det funkar inte ens med 3 yoga mattor på varandra. Det gör så ont i nacke och område över skulderbladen. Så det kändes skönt att hon bekräftade att det inte alls var något konstigt. Hon förstod det då hon la handen på ryggen. Jag är lätt överspänd Eller kanske mer korrekt, jag är jätte spänd över det partiet och detta har även gjort att jag har svårt att ens få armarna över huvudet.

Att jag inte går runt med konstant huvudvärk på grund av det, tyckte hon att jag skulle vara jätteglad över. Och det är jag förstås, jag hatar att ha ont i skallen. Sen tyckte hon att jag var förvånansvärt mjuk i lederna och det var positivt. Det har jag nog varit i hela mitt liv, det enda negativa där är väl att jag är överrörlig vilket kan ställa till det om man inte passar sig. Jag blev i alla fall glatt överraskad då jag lämnade den lilla sessionen. Det kändes som om jag hade ett helt annat gångsätt och det gjorde inte ont nånstans

Jag som nu under en rätt så lång tid, haft värk i höfter och ben, nattetid, har inte vaknat en gång över att jag haft ont…fantastiskt!! Det är knappt så jag vill känna efter för mycket, rädd för att rubba något hon korrigerat. Men hon sa att jag nu skulle låta detta vila till sig i 3-4 veckor. Och sedan kunde jag boka in en ny tid, ifall jag tycker att det behövs.

Så, mina vänner och alla andra, Osteopati är något att rekommendera. Tjejen jag gick till har jättefina recensioner och folk strör lovord över henne. Tror jag det…

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det min och Åkes bröllopsdag

Inte nog med det, Åkes föräldrar hade, om dom levt, firat sina födelsedagar. Elsie född 5/10-1928 och Nicke, 5/10-1926.

Avslutar med en liten anekdot från förr. Sally, har alltid fascinerats av mormors gaggarbilar. Gaggabil är då en 5 årings ord för raggarbil. Vid just detta tillfälle, hade vi varit på Gammlia, och sedan på den sedvanliga cruisingen. Sally njöt i fulla drag, och plötsligt sa hon. -Den här dagen, kommer jag att komma ihåg i heeela mitt liv, och drog ut på orden. När vi snurrat några varv frågade jag om vi skulle åka hem…och hon svarade med hög röst: Ett varv till, ett varv till!!!

Theresé blev lätt oroad över dom tydliga tecknen på ett äkta raggarämne 😀

Men hon besitter även kunskaper att bygga och göra saker, kolla bara in hennes IPad hon gjorde, back then, haha.

Ha en fin dag, allihop!

Gissar Åke rätt… jag tror det..

Av , , Bli först att kommentera 12

Tror att Åke har rätt i sin gissning om vad det var ute på Umeälven. Givetvis nån typ av liten rovfågel, som mumsat på ett byte. Där satt den sedan och var nalta stinn om magen. Fredad från andra fåglar, som inte är dummare än att dom VET, att inte bråka med en rovfågel. Den hade ju redan statuerat ett exempel på vad som kan hända då.

Kanske en sparvhök?

Jag tillbringade 6 timmar i skafferiet och garderoben inne i teverummet, igår. Åh jösses vad less man blir på detta gamla skafferi.


Det är ju alldeles för djupt för att man ska kunna använda det på ett vettigt sätt. Det är att jämföra med stora frysboxar där det du har underst, försvinner precis som den där sockan i torktumlaren gör. Men nu är det gått igenom, kastat bort, och snyggat till. Jag vet vad jag har därinne. Funderar dock på att köpa nån typ av korg eller förvaringslåda, där jag kan ställa ner typ dom olika sockertyperna 🤔  Så kan man bara dra ut lådan, istället för att ha det stående på det där sättet.

Den städningen var planerad sedan söndagskväll. Så kom Åke på, bara så där, att vi pratat om att sätta in nån typ av hylla i garderoben. Där har det också sett för taskigt ut.

Denna garderob är inte alls så bred och man kan som inte borra fast nåt i väggen därinne heller. Där är nämligen skorstensmuren. Garderoben gömmer sig bakom våra två dörrar.

Han tog bilen och åkte iväg på Ikea och köpte en hylla vi sett på deras hemsida. Den skulle rymmas därinne. Han köpte 2, för med lite tur, hade man kanske fått in bägge och då hade hyllorna fått lite mer djup.

Men, nä, det funkade inte, så den hyllan kommer att få hamna uppe i nån av dom större garderoberna på övervåningen. Vi har ju en garderob ute i trapphuset, som den kanske ryms i. Nu är det då överskådligt härinne också. Så underbart.

Hade jag varit lite mer, over the top, så hade jag inrett med nåt mörkt på väggarna, därinne. Sedan flyttat in Bengan dit och satt en glasdörr där, hehe…

Hittade lite gamla foton, brev från Amerika, skrivna 1950, Nicke och Elsies vigselbevis.

2 gamla fickalmanackor. 1926 var Nicke född, och 1928, var Elsies födelseår.



Idag ska jag lunchdejta med Ina. Det blir Nybro Teg. Ett najs ställe med goda sallader. Visserligen är det semmeldagen idag, men jag fixar en till kvällen. Nicco kommer över och jag vill göra en fruktsemla. Tycker att dom är way to sweet, med mandelmassan. Bättre med det söta från frukter då, tänker jag.

Ha en underbar tisdag, allesammans!

Ni som vet…VET *nickar*

Av , , Bli först att kommentera 14

Spara ström, ska vi göra. Själv skrev jag att våra mysbelysningar skulle vara släckt under veckorna. Som ett bidrag till den enorma stacken av energispar, som vi alla skulle bidra till.

Idag läser jag detta ur en artikel på vk.se och jag citerar:

”Att ha adventsljusstakar, julgran och julstjärnor tända i fem timmar per dag under hela december drar lika mycket el (om det är led-lampor) som en varm dusch på 2,5 minuter.” slutcitat


Det står även i artikeln att visst är det bra att vi släcker ner onödiga lampor, för skulle alla göra det, så är det jättebra. Men det är varma duschar och värmen i våra hus och lägenheter, som gör den största skillnaden.

Det innebär då att vi får hasa runt i filttofflor, jätte filtar runt axlarna och vantar på händerna.

Men det återstår att se. Visst kan vi sänka värmen i dom rum vi inte använder frekvent. Det brukar jag göra ändå, så på västfronten, intet nytt.

Jag bakade en citronkladdkaka igår, och pimpade den lite innan i gav oss på den. Energisparade då ugnen ändå stod på och gjorde några chokladkola kakor.

Efter fikat tog vi en 30 minuters paus innan vi gav oss iväg till Norra Kyrkogården, för att tända ljus. Mycket bilar, mörkt och regn likt, men vackert.

Vi hittade pappas grav lätt som en plätt, även Nicke, Elsie och Oves.

Däremot blev det lite svårare att lokalisera Tex och Pirjos gravplats. Jag gick på bilder i huvudet, åt vilket håll vi gått då dom bar kistan efter Pirjo. Och åt vilket håll stenen skulle stå. Mitt bildminne var det inget fel på, efter en del spring upp och ner, hittade vi rätt.

Hade även ett ljus till Kerstin, men där gav vi upp, i kyla och småregn. Jag ska åka dit nån dag i veckan istället, och leta. Här blev det dock lite roligt då vi skulle hem. Åke, Sally och Emma gick iväg lite före, jag fotade ju hit och dit.

Har mitt sikte inställt på bilen…ish. Men då jag plötsligt får en träbro under fötterna, så vet jag är jag är på fel väg, lik förbenat. Jag som var så tvärsäker på att jag visste vart jag skulle. Och dessutom lite kaxig och stolt att minnet inte svek i vårt tidigare letande. Nåja, det var inte svårt ändå, hade ju varit värre om jag varit inne på Arlanda 😅 Ni som vet…vet.

Idag är sista dagen på Sallys höstlov. Och i eftermiddag ska jag se till att få henne på rätt tåg hem. Nicco har i alla fall lovat, vid ett svagt tillfälle, att hon kunde följa med till stationen. Vi får väl se vad de blir av det hela.

Ha en fin söndag, allihop!

Delikat, som… 17

Av , , 4 kommentarer 16

Ja, inte kunde jag hitta på något gjort av silke, att ge till min man Åke, just idag. Silke, undrar kanske nån av er, varför skulle han fått något sådant. Mja, vi firar nämligen 17 år som gifta och efter 17 år, så är det silke som står på agendan. Delikat nanting. Fast vi har ju hängt ihop i 38 år.


Jag kanske får försöka vara silkeslen i munnen, och bara vara vänlig och rar, denna dag 😘 Nån typ av go´fika lär vi få i alla fall. Vi är bortbjudna att fira brorsonen Jonathan, som fyllt 25. Vi blev btw bjudna på go´fika igår, av…tadaa, Tina. Jodå, hon är här en tvärsväng och hälsar på 🥰. Dammsugarna är införskaffade på Nybro Konditori, minsann 😍


Hade mina svärföräldrar, Nicke och Elsie, varit i livet hade vi firat deras födelsedag. Nicke hade då fyllt 96 och Elsie 94. Det finns en hel del bilder på dom, och dom såg alltid ut att ha så roliga saker för sig. Maskerader av olika slag. Här sitter dom i mitten.


Nicco tog sin Sambo och kom på visit igår. Sambo, med benen full av spring, och huvudet fyllt av bus och andra färdigheter. Men han satt still i 2 minuter i alla fall.


Apropå Nicco och färdigheter, eller ska man kalla det talang. Juli 2013 var vi nere i Tierp där Nicco skulle tävla. Vi stod vid upplajningen där Nicco hittade dessa små saker.


Hon kunde inte låta bli att tycka det var oroväckande att pappa Åke, suttit just där, 5 minuter innan. Kom dom från honom, rent kroppsligt, eller var det nåt han fipplat med på hennes Dragster. Kanske bäst att jag tillägger här, att hon skämtade.


Tråkväder nå hemskt, det enda positiva med regn är att det till största sannolikhet, oftast är varmgrader då det regnar. Jodå jag vet att det finns nåt som heter underkylt regn, men det är kanske inte lika vanligt.

Spännande att vi får hem tvättmaskinen idag. Hur ska den komma sig ner i källaren månntro, och hur ska vi få upp den gamla maskinen. Jösses!

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Ska vi applådera 👏 åt (el)ändet eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det finns en massa gamla fotografier i detta hus. En del finare än andra. Dessa är tagna 1950 och mina svärföräldrar är på Norgeresa med ett par goda vänner.


Dom översta bilderna på Åkes mamma, Elsie och sedan det på Elsie och Nicke, är ju jättefina. Lite synd på skärpan, dock.

Och Elsie och geten 😍 Hade varit roligt att veta vad dom samtalade om och hur Elsie hamnade just där, framför nosen…

Apropå djur, så verkar det som om en av våra familjemedlemmar ska skaffa ett djur, i dagarna. Av nån anledning, dyker det nu upp en massa kattrelaterade bilder på mitt FB flöde Man kan inte annat än skratta, vart får folk allt ifrån. Fotnot, jag har retuscherat bilderna och tagit bort dom riktiga namnen.


Läste nåt annat underfundigt också, med tanke på allt prat om elpriserna och att allt verkar spåra åt fel håll. Där uppmanades alla att INTE betala el fakturorna, men att gå ut och applådera elbolagen. Precis som under pandemin, då vi uppmanades att gå ut och applådera alla som jobbade inom vården, men utan att få betalt för det. Som sagt, ibland får dom till det.

Jag vill dock understryka att jag INTE uppmanar er till att strunta i att betala era räkningar, men det kan vara något att begrunda. Man kan undra varför samma slutknorr, inte fungerar, på andra liknande saker eller händelser. Precis som det jag skrev om stöld, igår.

Nåt vi får strunta i, idag, är det dåliga vädret. Det gick inte att övertala Winstone om det där att vara innehund. Sen får vi fortsätta hoppas på att det vänder, förstås, inom rimlig tid. Janne Andersson var förbi igår och finjusterade Camaron igen, så tacksamt att ha såna snälla grannar som hjälper till att få sakerna i ordning.


Nu mina vänner ska jag kolla dagens meny s jag vet vad jag ska köpa hem från vårt Ica Nära. Även det är tacksamt, att få ha mataffären tvärs över vägen. Ha en fin dag, allihop!

Hel eller halvår, veckor eller månadsvis..

Av , , Bli först att kommentera 16

Internationella 3,14 dagen, idag. Pi dagen alltså..


Åke träffade på en granne som bor på andra gatan bredvid oss. Hon berättade för honom att hon idag, är 85,5 år, och har bott i sitt hus i 65 år.
Jag tyckte det lät roligt att hon sagt 85,5 och inte bara 85. Så jag sa att det här med åldern kanske kommer igen då man blir ordentligt till åren. Som barn kör man med halvår, men nånstans på vägen slutar man säga det.

Ja, varför ska jag säga att jag är drygt, ja lite mer än drygt, 54 år, då skulle ju alla avrunda uppåt. Vem vill det, liksom. Däremot, kan det hända att jag kommer att säga att jag nyfyllt 55, den dagen jag passerat det strecket. Och det kommer jag i så fall göra enbart för att alla ska veta att jag har lååångt kvar innan jag blir ett år äldre.

Med nyfödda räknar man först veckor, sedan månader och sist år, med månader. Egentligen, om man tänker efter… är det inte inte som, intresseklubben antecknar. Vad har åldern med nåt att göra. Förutom om man ska ha åldern inne för något speciellt 🤓

Letade efter en sprayflaska som jag tycktes ha sett nere i källaren. Hittade inte den men ett kuvert som väckte intresse.


Jojo, ska vi gissa att svärmor Elise köpt ett tryck av Lars Nyman, via Sveriges Dövas Riksförbund. Fast jag vet inte om hon någonsin haft den upp. Jag tvivlar…

Vi satt ute en kort stund igår och jag travade runt husknuten enbart för att se hur landet eller gräset, ligger. Såg ut så här.


Och 2015, för 7 år sedan, såg det ut så här…


Mja, det är då saker på gång och jag är evigt tacksam att vi inte fick den snö vi hade ifjol. Jag hade ju knappast orkat skotta allt det. Åke är ju inte riktigt arbetsför, så att säga.

Apropå arbeta så får jag justera min arbetsdag idag, med. Jag börjar 11 istället för 14, men slutar vid middagstid.

Igår fick det bli kycklingfiléer i ugn, som sedan fick bli till en kycklingsallad med senapsdressing och färgglad pasta. Enkel och god, söndagsmiddag.


Idag har jag skrivit ugnsstekt falukorv på menyn, men det är ju bra. Då vet jag precis vad jag har att göra. Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Kors på taket ➕

Av , , 1 kommentar 13

Vi pratade om däck, förra helgen. Ämnet kanske inte var så långt från verkligheten, då Åke höll på att byta ut dom vintriga däcken till somriga, sådana.

Nu gled ämnet över till punkteringar, och jag minns då Elsie, Åkes mamma, gick med cykeln över övergångsstället som fanns här bredvid kyrkan, förut, plötsligt small bakdäcket. Det kan hända att Theresé var med henne då, men jag vet inte säkert.

Det blev då en hejdundrande smäll. Och jag har för mig att bakdäcket blev vint. Att det finns så mycket kraft i ett cykeldäck 😬

Fast jag blev ögonvittne till en sån smäll, way back in time. Jag gick bakom en pappa som hade sin dotter på pakethållaren. Dom var på väg mot Svampen, den lilla mataffären mitt på Mariehem. Här har jag en bild på huset som även inhyste en bensinmack. Fotograf kan vara en man som heter Sten-Ove Stoltz, han la ut den i gruppen Umeå Stad gamla fotografier.

Och det small utav bara den. Jag kommer ihåg en massa tumult, och höga röster. Flickans byxor sprack i baken. Nu kan jag ju inte säga att det var av smällen, dom kan ha haft en reva förut, men det såg onekligen lustigt ut. Även om upplevelsen för dom, säkerligen inte var lika kul…inte just i händelsen, i alla fall.

Så berättade Åke i förrgår, att han fått punktering…oddsen på det. Inte på nån cykel utan framdäcket på lastbilen. Tur, att han inte låg och körde 80 på nån smal väg, utan det var i lägre hastighet, men aningens otäckt ändå. Det tar ju på styrningen.

Här minns jag ju också, då vi packat ihop och gjort oss redo att åka hem från Järlåsa/Uppsala. Kommer ut ur bussen och upptäcker att luften gått ur framdäcket. *dubbelsuck* Men det löste sig, som det mesta gör. Men inte utan, lite hårt arbete.


Ledig dag, idag, och då börjar man med att stiga upp klockan 6. Men hey, jag har då uträttat nåt ändå. Jag la henna i håret, så jag håller liv i färgen. Ska ut med Winstone på ett tag. Handla lite så jag kan bjuda Nicco på lunch. Hon gör sin tredje dag hemifrån. Det är nån utbildning.

Apropå Nicco, så hade vi en diskussion, och den fortgår. Hur högt tror ni korset på kyrkan är? Och visst finns det nåt sätt man kan mäta saker på, utan att måsta stå där med tumstocken? Dont mind the bird, jag knäppte egentligen bilden på den, eftersom det såg ut som om han satt på lyktstolpen, då jag såg den först. Men det stämde inte riktigt.


Ha en trevlig fredag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten