Etikett: Elsie

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Kors på taket ➕

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi pratade om däck, förra helgen. Ämnet kanske inte var så långt från verkligheten, då Åke höll på att byta ut dom vintriga däcken till somriga, sådana.

Nu gled ämnet över till punkteringar, och jag minns då Elsie, Åkes mamma, gick med cykeln över övergångsstället som fanns här bredvid kyrkan, förut, plötsligt small bakdäcket. Det kan hända att Theresé var med henne då, men jag vet inte säkert.

Det blev då en hejdundrande smäll. Och jag har för mig att bakdäcket blev vint. Att det finns så mycket kraft i ett cykeldäck 😬

Fast jag blev ögonvittne till en sån smäll, way back in time. Jag gick bakom en pappa som hade sin dotter på pakethållaren. Dom var på väg mot Svampen, den lilla mataffären mitt på Mariehem. Här har jag en bild på huset som även inhyste en bensinmack. Fotograf kan vara en man som heter Sten-Ove Stoltz, han la ut den i gruppen Umeå Stad gamla fotografier.

Och det small utav bara den. Jag kommer ihåg en massa tumult, och höga röster. Flickans byxor sprack i baken. Nu kan jag ju inte säga att det var av smällen, dom kan ha haft en reva förut, men det såg onekligen lustigt ut. Även om upplevelsen för dom, säkerligen inte var lika kul…inte just i händelsen, i alla fall.

Så berättade Åke i förrgår, att han fått punktering…oddsen på det. Inte på nån cykel utan framdäcket på lastbilen. Tur, att han inte låg och körde 80 på nån smal väg, utan det var i lägre hastighet, men aningens otäckt ändå. Det tar ju på styrningen.

Här minns jag ju också, då vi packat ihop och gjort oss redo att åka hem från Järlåsa/Uppsala. Kommer ut ur bussen och upptäcker att luften gått ur framdäcket. *dubbelsuck* Men det löste sig, som det mesta gör. Men inte utan, lite hårt arbete.


Ledig dag, idag, och då börjar man med att stiga upp klockan 6. Men hey, jag har då uträttat nåt ändå. Jag la henna i håret, så jag håller liv i färgen. Ska ut med Winstone på ett tag. Handla lite så jag kan bjuda Nicco på lunch. Hon gör sin tredje dag hemifrån. Det är nån utbildning.

Apropå Nicco, så hade vi en diskussion, och den fortgår. Hur högt tror ni korset på kyrkan är? Och visst finns det nåt sätt man kan mäta saker på, utan att måsta stå där med tumstocken? Dont mind the bird, jag knäppte egentligen bilden på den, eftersom det såg ut som om han satt på lyktstolpen, då jag såg den först. Men det stämde inte riktigt.


Ha en trevlig fredag, allihop!

Synd att man är oklonad

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag har haft fullt upp på morgonen, inte bara med köttsoppekokning och underhållsfärgning med henna. Fick ta nån timme i telefon och reda ut diverse saker. Har svarat på en massa frågor som ingår i en studie om samernas hälsotillstånd, och plockat i lite random grejer…puh, tur att man kan roa sig, synd att man inte är klonad, dock.


Därför får ni en oldie, gammal historia men det är 11 år sedan jag skrev den så…ni kommer säkert inte ihåg den.


I början på 80 talet satt det en sån här skylt, en bit, utanför vårt hus.

På den tiden svängde ju vägen lite runt kyrkan, och det var ett övergångsställ där med trafiklysen.

Åkes mamma, Elsie, la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.

Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.

Elsie berättade detta för oss, en kväll då var var där och drack kaffe. Theresé, som inte var så gammal, gissningsvis 3 år, lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat.

Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning 🙂

Ha en fin onsdag, allihop och hoppas solen skiner där ni befinner er. Eller som Sally sa, som liten…holen hiner!

På linjen…

Av , , Bli först att kommentera 11

Gjorde det jag förutsatt mig att göra, igår, och lite till. Bakade brödet som blev väldigt stort. Ska nog investera i en till brödform, eller kanske man skulle haft 3 små 🤔


Min vän Elisabeth, undrade om jag skulle ut med Winstone och kanske kunde styra promenaden mot Nolia, där hon jobbar med vaccinationerna. Hon hade nåt hon ville ge mig.

Hon undrade sedan på kvällen, om jag tyckte att det var värt med den lilla svängen och svar ja, Linus tackar man aldrig nej till Inte såna vänner heller 🥰


Jag hade kommenterat ett inlägg på FB, med aluminium Linusar, och hon såg det, ringde en vän och vännen fixade dessa. Dom är i plast, men vadå, det spelar ju ingen roll, Linus kan komma i oilka former och skepnader, men han är fortfarande Linus.

 


 

Nu över till ett helt annat ämne, nämligen rutschkanor. Eller ruschelbana, som Theresé sa. Och jag kan inte svära på att Nicco, sa nåt annat, kanske inte ens jag, då jag var barn.

Svärmor Elsie, fick ställa upp på det mesta, vad det gällde hennes barnbarn. Då Theresé var liten så var det väl mer fysiska saker hon fick göra. Typ, dra ner mössan/kepsen över ögonen och försöka leta rätt på Theresé, ute på gården. Jojo… det kunde ju ha gått galet om hon trampat fel.

Hon fick även teståka rutschkanan i Dungen, och nere i lekparken. Fast här kanske man skulle ha osagt om hon faktiskt gjorde det, för att det var lite kul ändå. Då fanns det en anledning att göra det.

Såg en filmsnutt på en rutschkana igår, och här ifrågasätts om rutschkanan är designad av nån som kanske inte alls, är så förtjust i barn. Mm, man kan ju undra

Elsie älskade då sina barnbarn, och skulle nog ha gått genom eld, för dom.

Ha en fin tisdag, allihop! Jag försöker fortfarande ställa om mig till just tisdag. Efter mina helgpass så stämmer ju ingenting. För mig är det fredag, idag.

En bild här 📸 och en bild där 📷…

Av , , Bli först att kommentera 14

Den här bilden med text, kom upp i en Umeå grupp igår kväll. Frågade Åke och sedan Theresé, om det möjligtvis var på S. Schoultz Bageri & Konditori, som min svärmor, Elsie, jobbade i sin ungdom.


Enligt vad som skrivs i kommentarerna om vart på världskartan detta låg, så verkar det vara rätt ställe. Uppe på Backen, ner mot Umedalen. Theresé skickade en bild på Elsie, och det ser ut som om hon är klädd för en arbetsdag.


Det var där hon träffade på Nicke, min svärfar, som var dit och fikade. Men dom började hänga efter att dom återigen stött på varandra, inne på Barnens Dag. Och där har ni anledningen till varför det alltid låg 4 fribiljetter till just Barnens dag i deras brevlåda.

Dom kände Generalen, Ola Almström, för tillställningen, och då han fick veta att det var där dom började dejta, så ville han påminna dom om det, varje år. Så även jag, Åke och Theresé, fick nyttja dessa biljetter.

Nicco hann också vara med på ett hörn, innan dom la ner alltihop. Ola var även känd för sin frisersalong nere på stan. Vet att Elsie åkte dit en gång i veckan och la sitt hår, som det så vackert hette.

Vi har även en tavla, av honom. Den har ni sett förut, om ni hängt med i mina skriverier. Den gjorde han 1959.


Vilka fina dagar vi har nu, solen värmer och man skulle lätt kunna sätta sig ute på bron.

Den här bilden dök upp som 3 års minne, just idag. Nicco fotade och la till texten. Och jag gissar att vi är många som börjar se ljuset, på riktigt, och vi är på väg åt rätt håll.


Ha det underbart, allihop!

Överraskad 😮❓ NEJ‼️

Av , , 2 kommentarer 18

Under djupdykningen fann jag också lite skotillbehör. Och minns tider då jag var barn. Hur pappa tog lite skokräm och skoborsten, då det var dags för utgång till finare ställen, eller utflykter till andra städer.

Då jag tänker på det, så undrar jag om vi idag, är lika ordentlig som då? Och om inte, varför? För egen del är jag, som bekant, lite disträ, så jag skulle komma ihåg att göra nåt, den dagen det krävs lite aktion, från min sida.

Apropå pappa, så hade Elsie, eller Nicke, sparat en sida från Näringsliv, där min pappa och bror, var med.

Visade Nicco urklippet och hon undrade om hennes morfar, ALLTID sett ut på samma sätt. Hahaa, ja, faktiskt, i alla fall från det han blev vithårig. Och det blev han relativt fort. Började med en vit slinga och det säger dom beror på att han en gång i sin ungdom, fick ett träd i huvudet.

Och får man kraftiga slag mot huvudet så kan man ta död på…ja, det som producerar färgen eller vad det nu är som gör att man har färg i håret.

Saker som är vita, typ snö, det har vi gott om idag. Jag har inte hört en endaste traktor som skottat, under hela helgen. Inte heller sett en endaste lastbil fullastad med snö. Trodde det skulle vara skytteltrafik med dom. För det sägs ju ska komma mer 😬

Men visst, jag tror också att dom jobbar det dom kan, och även dom, måste få vara ledig.

Tycker dock det är roligt då folk säger att snö har vi haft förut, precis som om vi blivit överraskad av nedfallet 🤣

Haha, ja, visst har vi haft snö förut. Men vad jag vill minnas så hade vi fyra årstider och snön brukade komma i oktober-november. Inte 1 meter på 1 dygn, i januari. Bild tagen 1 maj uppe i stugan. En inte alltför ovanlig syn. Jag i den gula overallen, så jag gissar på 1975.

Och ja, jag tror inte heller att nån blev överraskad, dom hade ju gått ut med varningar långt innan. Och nu undrar jag HUR, man ska förbereda sig på snöfall? Man kan ju knappast skotta innan snön landat. Eller finns det andra saker man kan förbereda…för vinterdäcken ska ju redan sitta på. Nej, jag går bet på den.

Kolla in den här bilden, tagen i Skellefteå, hahaa…exakt så ja.


Och nu då, till er som missat, så kommer det mera snö, Det ska börja på onsdag och falla ner till och med söndag, Wohoo…snöbollskrig, eller…OH NO…totalt 53 centimeter.


Så nu hoppas jag att prognosen, som den ser ut idag, kommer att ändras till några fler, snöfria dagar, och att dom där snömolnen, gör sitt nedsläpp över havet, eller nåt sånt. Jag kan dessutom inte hålla mig hemma utan ska jobba 8 dagar av 10, så…


Önskar er alla en fin måndag!

Odeon och Saga biografen, det väckte gamla minnen.

Av , , Bli först att kommentera 15

Det dök upp en filmsnutt på FB igår, om gamla biografer här i Umeå, som inte finns längre. Den väckte gamla minnen, och var extra rolig, eftersom min svärmor, jobbade på Saga biografen.

Hon började på Odeon, här en bild på henne, som Theresé hittat och skickade alldeles nyss.

Och när sedan Saga öppnade så var hon med där, från början, och ända in på 70 talet. Då hon både jobbade på Handelsbanken och ibland gick direkt därifrån, till arbetet på bion.

Vi har ju denna tavla i vår ägo, där dom som jobbade, är porträtterade. Jag vet inte vem som målat den, signaturen är E.L 1963. Och Elsie sitter i mitten, och hennes syster med man, längst till vänster.


Jag mejlade till han som gjort filmen, och frågade om lov att få lägga ut den här. Han har fler filmer på sin hemsida, klicka på bilden så kommer ni dit.


Och klickar ni på den här bilden, så kommer ni till den specifika filmen om biograferna.

Åke bjöd mig på bio, 5 augusti, 1984, filmen var Polisskolan och den visades på tadaaa…Saga, Jojomensan!

Nåt annat som dök upp, var min försvunna sko. Och här är det ju jag, som vanligt, som ställt till det. Och det absolut roligaste av allt, är att jag nu vet, att jag gått med omaka skor, i typ, snart ett halvår 🙈

Jag hade ju ett par med dubbla dragkedjor innan, dom har jag förvarat nere i källaren. Min tanke har varit att jag skulle kasta bort dom, vilket jag faktiskt trott, att jag redan gjort. Så i förrgår kväll, började jag fundera. Kunde det vara så illa att jag kastat dom, och av misstag, fått med mig fel sko 👀

Gick ner och kollade och det första jag såg, var min saknade sko, jösses, hahaa… Nå, hur dumt det än må låta så får jag bjuda på att jag är som jag är, och jag kommer förmodligen inte att ändra på det.


Vår lille Winstone fyller 8 år idag, det går snabbt, och här kommer lite bilder på honom, gamla som nya.


Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Selfieavatarer att placera lite varstans

Av , , 2 kommentarer 10

31 dagar kvar av detta år, told you, det går fort nu, wohoo! 1:a december och för många innebär det att få öppna dagens lucka i nån kalender. Theresé har fixat en väldigt enkel men smart kalender, till hennes familj 👨‍👩‍👧

Och lika fort som det blev december, så väckte Winstone mig på morgonen och ville ut, som ut…nu. Det var bara att hoppa i kläderna och trava iväg. Behagligt underlag, med lite vit snö som topping över det blöta som var igår.


Jag hade ju bestämt mig för att vi INTE skulle ha nån julgran, men,man är ju fri att ändra sig Jag fixade en liten rackare, som nu står på plats. Samt hängde upp några julgranskulor ovanför stor spegeln. Allt med Annika Collén/gammbossen i åtanke. Hon som hängde kulor i hela kökstaket, på den tiden jag jobbade hos henne.


Påbörjade röjning i julgarderoben nere i källaren. Den här kolossen, jo, det är en koloss för den var riktigt tung, fick faktiskt följa med upp. Åke sa att den tomten är säkert 60 år gammal. Han kommer ihåg den som barn.


Jag gillar ju inte tomtar så där värst mycket, men…jodå, dom här fula sakerna är också ett måste, fråga mig inte varför 🧐


Här tror Åke att hans mamma, Elsie, fått dom från Handelsbanken där hon var i över 25 år. Då gissar jag att det var då hon ny börjat där, eftersom nyare tomtar, har ett annat utseende, haha…

Tina ringde, igår kväll och samtalet gled in på avatarer. Ni vet dom där som jag lägger ut, titt som tätt, här i mina inlägg.


Jag skyller det på Tina, eftersom hon var av den meningen att det är lättare att läsa inläggen då man blandar upp dom med bilder. Och ja…om jag då skriver om nåt som jag inte har nån bild till, då blir det en avatar.

Nu kom vi på att man kan ju göra egna avatarer, av oss själv…selfie avatarer, hehe…jodå, det kan man visst det. Och dom kan man sedan använda in i det oändliga. Här har vi dubbelavatarer.

Här en partyavatar 🥂

Lost in space

En hjärtligt mysig myspys avatar 🥴

En kock, förstås

Ja och här är en avatar som är lite av en allt i allo, hej, hej då, jag mår bra, här är jag…kan med fördel klistras in lite varstans, tänker jag. Rätt var det är kan jag befinna mig i Malå, Taiwan, Spanien, you never know, haha…

Så nu vet ni att det är min avatar eller nån av alla, som kan dyka upp, om det är en bild på mig.Tecknad eller ej. Och, jag skyller på Tina 🤣

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Riddare i kaneldräkt

Av , , Bli först att kommentera 13

Har en FB vän som bor i Duluth, over there. Ja, till och med 2 vänner på FB, Mr Jerry och hans fru, Mary. Och igår la Mary ut en bild på hennes nybakta, kardemummabröd. Jag vet inte om det är mer som en vetelängd eller matbröd. Såg ut som en flätad franska. Här lånar jag hennes bild på bakverket, fotograf Mary Hage Hallsten 📸


Som jag förstod det så är det nåt hon brukar baka till jul, och nu hade deras barnbarn, efterfrågat brödet. Jag skrev om våra fattiga riddare och hintade om att man kanske skulle kunna göra så, med det där brödet. Och jag fick till svar att det lät perfekt. Brödet var nåt som hennes finska mor, brukade baka.

Jag var lite osäker på om jag skulle våga köra en google translate på fattiga riddare, men vad göra… poor knights, kanske inte låter värre än då vi säger fattiga riddare. Undrar vart riddare i detta sammanhang, kommer ifrån 🤔

Känns om ett litet hopp mellan riddare i rustning till riddare som man äter 😄

Åkes mamma, Elsie, brukade ibland baka släta bullar, eller längder, utan nåt på eller i. Dom var jättegoda. Och nån gång ibland, kunde jag göra en riddare av en skiva. Det är ju gott så det förslår.


Apropå google translate… Hafdis, min vän, som härstammar från Island. Hon la ut en bild på ett av hennes stora paltkok. Och några av hennes kommentarer skrev hon på isländska. Jag översatte några ord, och var tvungen att kommentera. Det blev ju för tokigt.

Hon beskrev hur man gjorde smeten och katt tabletter, är tydligen en av ingredienserna. En släkting skrev nåt annat och det blev till en fråga, kan utläsas som, va är min systerdotter tillagad. Men jag fattar ju att det ska stå vad är det min systerdotter, tillagar. Man ska inte alltid lita på google translate. Men det är ändå kul, ibland 😂

Det här är ju också kul…eller kanske over the edge, haha…


Kom ju att tänka på då jag hade gipskena och inte fick tävla, under tiden. Nicco skulle köra upp för junior dragster och jag stod och pratade med Bure Jonas. Han berättade följande.

En kille som tävlar i dragbike, bröt handleden och såg sina träningsdagar fara åt pipsvängen, så innan han åkte upp på lasarettet för gipsning så fixade han fram styret till motorcykeln och tog med sig det. Så lade han fram ett önskemål om att få gipsas fast till styret så han skulle kunna fortsätta träna och tävla. Om han fick som han ville, förtäljer inte historien och jag betvivlar att han fick sin vilja igenom, men man kan ju alltid prova 🙂

Har förövrigt en bild tagen i Åheden, där Jan B hade stugan, Och vi har ju många roliga minnen därifrån. Här med min arm, i gips, och med på bild är Ingegerd och Jan A, Augusti 2011.

Jan B, har ju berättat om sitt gipspaket han hade haft någon gång i början på 70-talet. och nu ska alla som har ett sådant, inte, jag upprepar, inte, göra som han gjorde. Han hade brutit båtbenet, efter ett fall ut genom en lastbilshytt (det där känner vi ju igen Åke, men du föll ut därbak istället).

I alla fall, med detta handledsbrott så skulle hela armen gipsas, upp över armbågen, eftersom dom räknat ut att en vridning av armen inte skulle vara bra för läkningen. Nu bad Jan om att få armen gipsad med handflatan uppåt, för att han i sitt jobb, skulle kunna hålla i ett verktyg som dom använde sig av. Han fick sin vilja igenom.

Och det gick ju bra, sa han, tills det var sängdags och han skulle ligga och stirra in i handen och ont gjorde det också. Nå, det rådde han bot på, och spände fast armen i skruvstädet och sågade sedan av gipsen, strax nedanför armbågen, problemet löst.

Det slutade inte med det där, utan han fipplade på och borrade upp andningshål för handen. När det sedan var dags för ett återbesök återstod endast en bit av gipset, ungefär så det täckte handen och en liten bit uppåt.

Läkaren tittade på armen, stirrade ner i journalen och kunde inte få det att gå ihop, är det inte ett båtben, sa han och såg uppenbarligen förvånad ut. Janne berättade sin historia och läkaren gjorde väl inga stora glädjeskutt och sa att dom nu skulle lägga om gipset, men det vägrade Janne, då tar jag bort det igen, så det är ingen idé, och han slapp hela proceduren.

Det kan ju vara bäst att fundera ordentligt på, om man verkligen vill ha gipset på ett speciellt sätt, eller om man bara ska låta det få vara en vanlig arm, haha…


Ha en fin tisdag, allihop!

 

0

Dammsamlare, eller?

Vilket underbart väder det var igår.

Vi satt ute på Anna o Ingvars terrass, vet inte om det är rätt benämning, men det är ingen balkong, och altan skulle jag knappast heller kalla den. Visst blåste det men solen var verkligen varm. Gammal bild.

Anna bjöd på hembakad hallonkaka, jättegod…och det var det tydligen fler som tyckte:


Mycket prat och skratt, det är sällan vi pratas vid, men vi har många minnen ihop, barndoms somrar i stugan, andra gånger från Stockholm, där hon bodde som barn. Och jag kunde lika gärna vara där med henne, som hon kom upp och var med mig.

Nicco kom hit lagom till middagen, och kaffe avnjöts ute på den nedre balkongen:


Sen gjorde vi ett ryck nere i källaren, där hon målade klar under trappstegen, så nu är dom vit. Ska upp ett tyg som avskiljare, och sedan ska det in 2 skåpar. Det här är ju en matkällare, så min tanke är att avlasta skafferiet uppe hos oss, och det bästa är nog att vi får rensa upp och sortera bort dammsamlare.

Det här paraplyet hade hamnat ute i en ”vetintevartdetska” låda och jag hade tänkt hiva det.

Men så råkade jag se att det var nån annan färg under, intressant, sen stod jag i 2 dagar (i omgångar dårå) och försökte få upp paraplyet men lyckades inte förrän jag skulle påpeka det för Nicco. Voila, plötsligt hände det.


Det är nog inte ett paraply för regniga dagar, utan kanske ett sånt där mot solstrålar, jag vet inte, men det känns nästan så.

Åke sa att hans mamma använt det där på 60 talet, så det har några år på nacken. Nu ska vi komma på vart vi kan hänga det, så det får synas på. Nicco förslog nånstans uppe i hall/trapp taket, frågan är hur, man ska få upp det. Klura på det du, Maria!

Avrundade kvällen med nåt gott i glasen och Nicco spelade upp olika klipp från Youtube, så vi fick sitta och skratta åt både det ena och det andra. Här ett väldigt kort klipp, kort men roligt 😀

Nu ska jag ta mig lite frukost, och sen får jag se om man kanske kan sätta sig utomhus. Nicco beställde ingen väckning så hon får sova tills hon kliver upp. Önskar er alla en underbar lördag!