Etikett: Elsie

Delikat, som… 17

Av , , 4 kommentarer 16

Ja, inte kunde jag hitta på något gjort av silke, att ge till min man Åke, just idag. Silke, undrar kanske nån av er, varför skulle han fått något sådant. Mja, vi firar nämligen 17 år som gifta och efter 17 år, så är det silke som står på agendan. Delikat nanting. Fast vi har ju hängt ihop i 38 år.


Jag kanske får försöka vara silkeslen i munnen, och bara vara vänlig och rar, denna dag 😘 Nån typ av go´fika lär vi få i alla fall. Vi är bortbjudna att fira brorsonen Jonathan, som fyllt 25. Vi blev btw bjudna på go´fika igår, av…tadaa, Tina. Jodå, hon är här en tvärsväng och hälsar på 🥰. Dammsugarna är införskaffade på Nybro Konditori, minsann 😍


Hade mina svärföräldrar, Nicke och Elsie, varit i livet hade vi firat deras födelsedag. Nicke hade då fyllt 96 och Elsie 94. Det finns en hel del bilder på dom, och dom såg alltid ut att ha så roliga saker för sig. Maskerader av olika slag. Här sitter dom i mitten.


Nicco tog sin Sambo och kom på visit igår. Sambo, med benen full av spring, och huvudet fyllt av bus och andra färdigheter. Men han satt still i 2 minuter i alla fall.


Apropå Nicco och färdigheter, eller ska man kalla det talang. Juli 2013 var vi nere i Tierp där Nicco skulle tävla. Vi stod vid upplajningen där Nicco hittade dessa små saker.


Hon kunde inte låta bli att tycka det var oroväckande att pappa Åke, suttit just där, 5 minuter innan. Kom dom från honom, rent kroppsligt, eller var det nåt han fipplat med på hennes Dragster. Kanske bäst att jag tillägger här, att hon skämtade.


Tråkväder nå hemskt, det enda positiva med regn är att det till största sannolikhet, oftast är varmgrader då det regnar. Jodå jag vet att det finns nåt som heter underkylt regn, men det är kanske inte lika vanligt.

Spännande att vi får hem tvättmaskinen idag. Hur ska den komma sig ner i källaren månntro, och hur ska vi få upp den gamla maskinen. Jösses!

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Ska vi applådera 👏 åt (el)ändet eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det finns en massa gamla fotografier i detta hus. En del finare än andra. Dessa är tagna 1950 och mina svärföräldrar är på Norgeresa med ett par goda vänner.


Dom översta bilderna på Åkes mamma, Elsie och sedan det på Elsie och Nicke, är ju jättefina. Lite synd på skärpan, dock.

Och Elsie och geten 😍 Hade varit roligt att veta vad dom samtalade om och hur Elsie hamnade just där, framför nosen…

Apropå djur, så verkar det som om en av våra familjemedlemmar ska skaffa ett djur, i dagarna. Av nån anledning, dyker det nu upp en massa kattrelaterade bilder på mitt FB flöde Man kan inte annat än skratta, vart får folk allt ifrån. Fotnot, jag har retuscherat bilderna och tagit bort dom riktiga namnen.


Läste nåt annat underfundigt också, med tanke på allt prat om elpriserna och att allt verkar spåra åt fel håll. Där uppmanades alla att INTE betala el fakturorna, men att gå ut och applådera elbolagen. Precis som under pandemin, då vi uppmanades att gå ut och applådera alla som jobbade inom vården, men utan att få betalt för det. Som sagt, ibland får dom till det.

Jag vill dock understryka att jag INTE uppmanar er till att strunta i att betala era räkningar, men det kan vara något att begrunda. Man kan undra varför samma slutknorr, inte fungerar, på andra liknande saker eller händelser. Precis som det jag skrev om stöld, igår.

Nåt vi får strunta i, idag, är det dåliga vädret. Det gick inte att övertala Winstone om det där att vara innehund. Sen får vi fortsätta hoppas på att det vänder, förstås, inom rimlig tid. Janne Andersson var förbi igår och finjusterade Camaron igen, så tacksamt att ha såna snälla grannar som hjälper till att få sakerna i ordning.


Nu mina vänner ska jag kolla dagens meny s jag vet vad jag ska köpa hem från vårt Ica Nära. Även det är tacksamt, att få ha mataffären tvärs över vägen. Ha en fin dag, allihop!

Hel eller halvår, veckor eller månadsvis..

Av , , Bli först att kommentera 16

Internationella 3,14 dagen, idag. Pi dagen alltså..


Åke träffade på en granne som bor på andra gatan bredvid oss. Hon berättade för honom att hon idag, är 85,5 år, och har bott i sitt hus i 65 år.
Jag tyckte det lät roligt att hon sagt 85,5 och inte bara 85. Så jag sa att det här med åldern kanske kommer igen då man blir ordentligt till åren. Som barn kör man med halvår, men nånstans på vägen slutar man säga det.

Ja, varför ska jag säga att jag är drygt, ja lite mer än drygt, 54 år, då skulle ju alla avrunda uppåt. Vem vill det, liksom. Däremot, kan det hända att jag kommer att säga att jag nyfyllt 55, den dagen jag passerat det strecket. Och det kommer jag i så fall göra enbart för att alla ska veta att jag har lååångt kvar innan jag blir ett år äldre.

Med nyfödda räknar man först veckor, sedan månader och sist år, med månader. Egentligen, om man tänker efter… är det inte inte som, intresseklubben antecknar. Vad har åldern med nåt att göra. Förutom om man ska ha åldern inne för något speciellt 🤓

Letade efter en sprayflaska som jag tycktes ha sett nere i källaren. Hittade inte den men ett kuvert som väckte intresse.


Jojo, ska vi gissa att svärmor Elise köpt ett tryck av Lars Nyman, via Sveriges Dövas Riksförbund. Fast jag vet inte om hon någonsin haft den upp. Jag tvivlar…

Vi satt ute en kort stund igår och jag travade runt husknuten enbart för att se hur landet eller gräset, ligger. Såg ut så här.


Och 2015, för 7 år sedan, såg det ut så här…


Mja, det är då saker på gång och jag är evigt tacksam att vi inte fick den snö vi hade ifjol. Jag hade ju knappast orkat skotta allt det. Åke är ju inte riktigt arbetsför, så att säga.

Apropå arbeta så får jag justera min arbetsdag idag, med. Jag börjar 11 istället för 14, men slutar vid middagstid.

Igår fick det bli kycklingfiléer i ugn, som sedan fick bli till en kycklingsallad med senapsdressing och färgglad pasta. Enkel och god, söndagsmiddag.


Idag har jag skrivit ugnsstekt falukorv på menyn, men det är ju bra. Då vet jag precis vad jag har att göra. Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Kors på taket ➕

Av , , 1 kommentar 13

Vi pratade om däck, förra helgen. Ämnet kanske inte var så långt från verkligheten, då Åke höll på att byta ut dom vintriga däcken till somriga, sådana.

Nu gled ämnet över till punkteringar, och jag minns då Elsie, Åkes mamma, gick med cykeln över övergångsstället som fanns här bredvid kyrkan, förut, plötsligt small bakdäcket. Det kan hända att Theresé var med henne då, men jag vet inte säkert.

Det blev då en hejdundrande smäll. Och jag har för mig att bakdäcket blev vint. Att det finns så mycket kraft i ett cykeldäck 😬

Fast jag blev ögonvittne till en sån smäll, way back in time. Jag gick bakom en pappa som hade sin dotter på pakethållaren. Dom var på väg mot Svampen, den lilla mataffären mitt på Mariehem. Här har jag en bild på huset som även inhyste en bensinmack. Fotograf kan vara en man som heter Sten-Ove Stoltz, han la ut den i gruppen Umeå Stad gamla fotografier.

Och det small utav bara den. Jag kommer ihåg en massa tumult, och höga röster. Flickans byxor sprack i baken. Nu kan jag ju inte säga att det var av smällen, dom kan ha haft en reva förut, men det såg onekligen lustigt ut. Även om upplevelsen för dom, säkerligen inte var lika kul…inte just i händelsen, i alla fall.

Så berättade Åke i förrgår, att han fått punktering…oddsen på det. Inte på nån cykel utan framdäcket på lastbilen. Tur, att han inte låg och körde 80 på nån smal väg, utan det var i lägre hastighet, men aningens otäckt ändå. Det tar ju på styrningen.

Här minns jag ju också, då vi packat ihop och gjort oss redo att åka hem från Järlåsa/Uppsala. Kommer ut ur bussen och upptäcker att luften gått ur framdäcket. *dubbelsuck* Men det löste sig, som det mesta gör. Men inte utan, lite hårt arbete.


Ledig dag, idag, och då börjar man med att stiga upp klockan 6. Men hey, jag har då uträttat nåt ändå. Jag la henna i håret, så jag håller liv i färgen. Ska ut med Winstone på ett tag. Handla lite så jag kan bjuda Nicco på lunch. Hon gör sin tredje dag hemifrån. Det är nån utbildning.

Apropå Nicco, så hade vi en diskussion, och den fortgår. Hur högt tror ni korset på kyrkan är? Och visst finns det nåt sätt man kan mäta saker på, utan att måsta stå där med tumstocken? Dont mind the bird, jag knäppte egentligen bilden på den, eftersom det såg ut som om han satt på lyktstolpen, då jag såg den först. Men det stämde inte riktigt.


Ha en trevlig fredag, allihop!

Synd att man är oklonad

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag har haft fullt upp på morgonen, inte bara med köttsoppekokning och underhållsfärgning med henna. Fick ta nån timme i telefon och reda ut diverse saker. Har svarat på en massa frågor som ingår i en studie om samernas hälsotillstånd, och plockat i lite random grejer…puh, tur att man kan roa sig, synd att man inte är klonad, dock.


Därför får ni en oldie, gammal historia men det är 11 år sedan jag skrev den så…ni kommer säkert inte ihåg den.


I början på 80 talet satt det en sån här skylt, en bit, utanför vårt hus.

På den tiden svängde ju vägen lite runt kyrkan, och det var ett övergångsställ där med trafiklysen.

Åkes mamma, Elsie, la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.

Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.

Elsie berättade detta för oss, en kväll då var var där och drack kaffe. Theresé, som inte var så gammal, gissningsvis 3 år, lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat.

Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning 🙂

Ha en fin onsdag, allihop och hoppas solen skiner där ni befinner er. Eller som Sally sa, som liten…holen hiner!

På linjen…

Av , , Bli först att kommentera 11

Gjorde det jag förutsatt mig att göra, igår, och lite till. Bakade brödet som blev väldigt stort. Ska nog investera i en till brödform, eller kanske man skulle haft 3 små 🤔


Min vän Elisabeth, undrade om jag skulle ut med Winstone och kanske kunde styra promenaden mot Nolia, där hon jobbar med vaccinationerna. Hon hade nåt hon ville ge mig.

Hon undrade sedan på kvällen, om jag tyckte att det var värt med den lilla svängen och svar ja, Linus tackar man aldrig nej till Inte såna vänner heller 🥰


Jag hade kommenterat ett inlägg på FB, med aluminium Linusar, och hon såg det, ringde en vän och vännen fixade dessa. Dom är i plast, men vadå, det spelar ju ingen roll, Linus kan komma i oilka former och skepnader, men han är fortfarande Linus.

 


 

Nu över till ett helt annat ämne, nämligen rutschkanor. Eller ruschelbana, som Theresé sa. Och jag kan inte svära på att Nicco, sa nåt annat, kanske inte ens jag, då jag var barn.

Svärmor Elsie, fick ställa upp på det mesta, vad det gällde hennes barnbarn. Då Theresé var liten så var det väl mer fysiska saker hon fick göra. Typ, dra ner mössan/kepsen över ögonen och försöka leta rätt på Theresé, ute på gården. Jojo… det kunde ju ha gått galet om hon trampat fel.

Hon fick även teståka rutschkanan i Dungen, och nere i lekparken. Fast här kanske man skulle ha osagt om hon faktiskt gjorde det, för att det var lite kul ändå. Då fanns det en anledning att göra det.

Såg en filmsnutt på en rutschkana igår, och här ifrågasätts om rutschkanan är designad av nån som kanske inte alls, är så förtjust i barn. Mm, man kan ju undra

Elsie älskade då sina barnbarn, och skulle nog ha gått genom eld, för dom.

Ha en fin tisdag, allihop! Jag försöker fortfarande ställa om mig till just tisdag. Efter mina helgpass så stämmer ju ingenting. För mig är det fredag, idag.

En bild här 📸 och en bild där 📷…

Av , , Bli först att kommentera 14

Den här bilden med text, kom upp i en Umeå grupp igår kväll. Frågade Åke och sedan Theresé, om det möjligtvis var på S. Schoultz Bageri & Konditori, som min svärmor, Elsie, jobbade i sin ungdom.


Enligt vad som skrivs i kommentarerna om vart på världskartan detta låg, så verkar det vara rätt ställe. Uppe på Backen, ner mot Umedalen. Theresé skickade en bild på Elsie, och det ser ut som om hon är klädd för en arbetsdag.


Det var där hon träffade på Nicke, min svärfar, som var dit och fikade. Men dom började hänga efter att dom återigen stött på varandra, inne på Barnens Dag. Och där har ni anledningen till varför det alltid låg 4 fribiljetter till just Barnens dag i deras brevlåda.

Dom kände Generalen, Ola Almström, för tillställningen, och då han fick veta att det var där dom började dejta, så ville han påminna dom om det, varje år. Så även jag, Åke och Theresé, fick nyttja dessa biljetter.

Nicco hann också vara med på ett hörn, innan dom la ner alltihop. Ola var även känd för sin frisersalong nere på stan. Vet att Elsie åkte dit en gång i veckan och la sitt hår, som det så vackert hette.

Vi har även en tavla, av honom. Den har ni sett förut, om ni hängt med i mina skriverier. Den gjorde han 1959.


Vilka fina dagar vi har nu, solen värmer och man skulle lätt kunna sätta sig ute på bron.

Den här bilden dök upp som 3 års minne, just idag. Nicco fotade och la till texten. Och jag gissar att vi är många som börjar se ljuset, på riktigt, och vi är på väg åt rätt håll.


Ha det underbart, allihop!

Överraskad 😮❓ NEJ‼️

Av , , 2 kommentarer 18

Under djupdykningen fann jag också lite skotillbehör. Och minns tider då jag var barn. Hur pappa tog lite skokräm och skoborsten, då det var dags för utgång till finare ställen, eller utflykter till andra städer.

Då jag tänker på det, så undrar jag om vi idag, är lika ordentlig som då? Och om inte, varför? För egen del är jag, som bekant, lite disträ, så jag skulle komma ihåg att göra nåt, den dagen det krävs lite aktion, från min sida.

Apropå pappa, så hade Elsie, eller Nicke, sparat en sida från Näringsliv, där min pappa och bror, var med.

Visade Nicco urklippet och hon undrade om hennes morfar, ALLTID sett ut på samma sätt. Hahaa, ja, faktiskt, i alla fall från det han blev vithårig. Och det blev han relativt fort. Började med en vit slinga och det säger dom beror på att han en gång i sin ungdom, fick ett träd i huvudet.

Och får man kraftiga slag mot huvudet så kan man ta död på…ja, det som producerar färgen eller vad det nu är som gör att man har färg i håret.

Saker som är vita, typ snö, det har vi gott om idag. Jag har inte hört en endaste traktor som skottat, under hela helgen. Inte heller sett en endaste lastbil fullastad med snö. Trodde det skulle vara skytteltrafik med dom. För det sägs ju ska komma mer 😬

Men visst, jag tror också att dom jobbar det dom kan, och även dom, måste få vara ledig.

Tycker dock det är roligt då folk säger att snö har vi haft förut, precis som om vi blivit överraskad av nedfallet 🤣

Haha, ja, visst har vi haft snö förut. Men vad jag vill minnas så hade vi fyra årstider och snön brukade komma i oktober-november. Inte 1 meter på 1 dygn, i januari. Bild tagen 1 maj uppe i stugan. En inte alltför ovanlig syn. Jag i den gula overallen, så jag gissar på 1975.

Och ja, jag tror inte heller att nån blev överraskad, dom hade ju gått ut med varningar långt innan. Och nu undrar jag HUR, man ska förbereda sig på snöfall? Man kan ju knappast skotta innan snön landat. Eller finns det andra saker man kan förbereda…för vinterdäcken ska ju redan sitta på. Nej, jag går bet på den.

Kolla in den här bilden, tagen i Skellefteå, hahaa…exakt så ja.


Och nu då, till er som missat, så kommer det mera snö, Det ska börja på onsdag och falla ner till och med söndag, Wohoo…snöbollskrig, eller…OH NO…totalt 53 centimeter.


Så nu hoppas jag att prognosen, som den ser ut idag, kommer att ändras till några fler, snöfria dagar, och att dom där snömolnen, gör sitt nedsläpp över havet, eller nåt sånt. Jag kan dessutom inte hålla mig hemma utan ska jobba 8 dagar av 10, så…


Önskar er alla en fin måndag!