Etikett: Nicke

Ska vi applådera 👏 åt (el)ändet eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det finns en massa gamla fotografier i detta hus. En del finare än andra. Dessa är tagna 1950 och mina svärföräldrar är på Norgeresa med ett par goda vänner.


Dom översta bilderna på Åkes mamma, Elsie och sedan det på Elsie och Nicke, är ju jättefina. Lite synd på skärpan, dock.

Och Elsie och geten 😍 Hade varit roligt att veta vad dom samtalade om och hur Elsie hamnade just där, framför nosen…

Apropå djur, så verkar det som om en av våra familjemedlemmar ska skaffa ett djur, i dagarna. Av nån anledning, dyker det nu upp en massa kattrelaterade bilder på mitt FB flöde Man kan inte annat än skratta, vart får folk allt ifrån. Fotnot, jag har retuscherat bilderna och tagit bort dom riktiga namnen.


Läste nåt annat underfundigt också, med tanke på allt prat om elpriserna och att allt verkar spåra åt fel håll. Där uppmanades alla att INTE betala el fakturorna, men att gå ut och applådera elbolagen. Precis som under pandemin, då vi uppmanades att gå ut och applådera alla som jobbade inom vården, men utan att få betalt för det. Som sagt, ibland får dom till det.

Jag vill dock understryka att jag INTE uppmanar er till att strunta i att betala era räkningar, men det kan vara något att begrunda. Man kan undra varför samma slutknorr, inte fungerar, på andra liknande saker eller händelser. Precis som det jag skrev om stöld, igår.

Nåt vi får strunta i, idag, är det dåliga vädret. Det gick inte att övertala Winstone om det där att vara innehund. Sen får vi fortsätta hoppas på att det vänder, förstås, inom rimlig tid. Janne Andersson var förbi igår och finjusterade Camaron igen, så tacksamt att ha såna snälla grannar som hjälper till att få sakerna i ordning.


Nu mina vänner ska jag kolla dagens meny s jag vet vad jag ska köpa hem från vårt Ica Nära. Även det är tacksamt, att få ha mataffären tvärs över vägen. Ha en fin dag, allihop!

Gubbarna gottar sig i (säng)halmen 😉

Av , , Bli först att kommentera 15

15 juni 2020 fick vi, och planterade 3 jordgubbsplantor, av syrran.


Dom verkar ha förökat sig.

 I förrgår la jag dit trädgårdshalm, eller vad det nu heter. För att gubbarna ska få roa sig och ligga skönt i halmen. Dumt att ligga där och ruttna, till ingen nytta. Åke spände upp bågen och vi la nätet över, så kanske vi får ha dom ifred.

Svärfar Nicke, köpte nån gång för längesedan en rulle, förmodligen på nån skrot. Svetsade fast handtag och rullen bidde en, tadaa…vält. Dont mind the snöre, det är bara en förankring till partytältet, ska snart bort.

Åke tog fram den då han pysslat med lite plattor, och där tingesten låg i gräset, så tyckte jag att den matchar lite av vårt rostiga tema på gården, så den fick en plats, bakom knuten.

Denna tanke och sedan utförandet krävde lite upprensning, vid väggen. Gissa om vi har invasion av små, små myror. Nu vet jag, efter googling, att dom där små sakerna, inte är skadeinsekter, fast… hittar dom en väg in i huset, så vill man ändå inte ha dom härinne.

Det fick bli liten behandling av dom små hål jag hittade så får vi se om antalet krymper. Eller om dom muterar och blir lika stor som fejjan säger att insekter är…


Idag har dom utlovat fint väder, så min plan är att sitta och njuta av det, innan jag drar iväg till jobbet. Jag tänker inte göra ett endaste dugg, förutom koka kaffe och fixa mat då. Möjligtvis går jag en runda med Mr W också. Men i övrigt… chill.

Apropå mat, har ni hört att dom testar att leverera mat med drönare, till folk som ligger och pressar på stränderna

Nu vill jag inte på något sätt göra reklam för detta företag, då jag inte tycker att dom är seriösa med sina anställda, och egentligen trodde jag att jag hade borta några månader från mitt liv då jag såg det här. Trodde givetvis att det var ett aprilskämt. Klicka på bild för mer info.


Hur kan dom ens få tillstånd med detta, att flyga med drönare, som jag har förstått det, är inte bara att… Och tror ni som jag, att hackare redan nu, försöker komma på nåt sätt att kapa dessa matleveranser, eller man kanske kan säga att dom kommer att hacka maten, hahaa.

Ha en fin tisdag, allihop och, eller njut, av dom kommande 24 timmarna.

Orange 🟠 eller svart ⚫️ humor, en tolkningsfråga.

Av , , 2 kommentarer 12

Jag blev såld på Marie Tillman, och köpte en bok av henne. Lite jag över henne, haha, fast jag skulle förmodligen inte, säga det hon skriver, men jag skulle absolut kunna tänka det 😅


Sen är det bäst att klargöra att det är stor skillnad att säga och tänka, kontra mena, det man säger. Jag skulle inte säga det för att det lätt kunde missförstås. Jodå, jag har vänner som kan höra ett och annat men vi känner varandra, och då har man oftast en viss jargong.

Och dom gånger jag inte har dom i närheten, och är osäker på hur mottagaren skulle ta det, så tänker jag det bara. Åke får nog också höra en del, speciellt då teven står på, och man kanske fortsätter en mening som nån säger, fast man säger förstås nåt annat.

Visst kan han ibland tro, att jag är seriös, och då får jag allt fråga om han inte fattat att jag driver. Mjo, vi har väl allihop olika typer av humor och kan se det roliga på olika sätt. Det beror på hur vi tar in och tolkar det som sägs och sker.

Satt ute en sväng igår, innan jobbet. Det är roligt att se på fåglarna. Skator, kråkor och kajor, går inte ihop. Oftast är det skatorna som verkar äga plejset. Här tolkade vi först situationen som bråk. En skata och kråka flyger upp i tallen. Men sen sitter dom tyst och stirrar ut varandra.


Tittar bort…


Kråkan piper plötsligt iväg, utan väsen.


Och sedan skatan…


Winstone försöker hålla sin status som gårdsherre, och provar skrämma, duvor, kajor, kråkor och skator på flykt. Han skäller dock inte elakt, utan buffar mer, och visst flaxar dom iväg, en liten stund, och Winstone ser nöjd ut, den lilla stunden. Småfåglar bryr han sig inte om, dom får äta fred.


Åke grävde fram en gammal vikbar stol, den hade Nicke skaffat från nåt ställe. Sedan hade Nicco den på balkongen däruppe, och sist den användes var av Lelle, här ute.


Nu är den tämligen trasig i sits och rygg. Skickade en bild till Theresé och en liten tanke jag fick, what about tyg i orange, och sedan en Linus på linjen, på ryggtyget.

Mm… vi får se, om det blir. Men vi diskuterade lite och klart att svart tyg är mindre risk för att det blir fläckar på. Så en Linus i orange…kanske 🫢

Ha en fin tisdag, allihop!

Svea Hund på Göta Lejon och…

Av , , Bli först att kommentera 12

Trevlig fikadejt med grannarna ute på Nybro igår. Och Nybro levererade som vanligt. Gick sedan runt hörnet och tog en egen bild på syrrans tavlor som står inne på Frisörkollektivet.


Ner på Busstation och hämtade ut det orangea partytältet, så vi laddar för sommar och pa… sammankomster.


Preem hade också paket att hämta ut. Tavelramarna jag beställt och nu är Nickes plansch inramad och upphängd.


Noterade att den var tryckt 1982, så jag tänkte att då var den inte så gammal, fast…allt är relativt. 40 år har den hängt med och får fortsätta göra så. Vet inte om man säger plansch heller, den är i hårdare papper än sånt där av glansigare typ.

Nånting som är aningens äldre, hittade jag också ihop rullad uppe i köksskåpet. Den fick också en ram. Vet inte om det här är ett program, eller nåt som hängt nånstans inne på Göta Lejon. Det är i alla fall en teater föreställning som var 1976, och Åke, Nicke och Elsie var på plats.
Och det var Svea hund på Göta Lejon med en diger lista av aktörer. Här är framsidan.


Baksidan informerar om innehållet.


Åke tycks minnas att dom åkte ner till Stockholm för att gå på en veteranmarknad under dagen och sedan roa sig med detta på kvällen. Fråga inte mig eller Åke, om vem som fick med sig denna hem, eller varför. Men nu får även den, finnas kvar, bara för att…

När jag nu ändå är inne på Åke och släkta, så skickade Theresé den här bilden på hans farmor Tyra, som bodde häruppe i vår tvåa. Och på den tiden, var detta huset utrustat med gul, träfasad, minsann. Är glad att den idag är i tegel och relativt underhållsfri.


Mindre glad över dagens väder. Ska ni ut och speciellt i motvind, var förberedd..

Nä, jag hade inga slalomglasögon på mig då vi gick ut, men det hade fasen varit skönt. Jag såg inte vart jag gick. Winstone var inte heller sugen på långpromenad.

Man ser ju knappt bilen som stod parkerad på gång och cykelbanan.

Tur att vi tog oss hem. Winstone fick visa väg.


Ha en fin fredag, allihop!

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

När psykbryt bara är en liten känsla bakom vänstra örat

Av , , 2 kommentarer 14

Igår var det äntligen dags för motortransporten av min Camaro motor. Detta skedde på Åkes vis.

Hahaa..visade filmen för Nicco som kom hit på adventsfika. Hon suckade, slog sig för pannan, och sa att man kan ju tro att ni bor in the middle of nowhere. Åke berättade att detta var tydligen inte, första gången han forslat bort en motor på en snösläde.

Förra gången var före min tid. Då var det nån längre ner på Blomstervägen som skulle ha nån motor dit ner. Åke tog snösläden och satte fast den bakom hans bil. Sen blev han utskälld av hans pappa, Nicke, för att han misshandlat snösläden. Det blev nån liten böj på den.

Där Nicco sedan sitter, mitt emot mig, så får jag en flashback. Ber henne sitta still och se snygg ut…


Hehee…jag förstod det. Så jag passade på att knäppa en ny bild i obevakat ögonblick.


Min flashback, jo, 14 december ifjol, satt hon på samma ställe, och även då hade hon julstjärnan i huvudhöjd. Jag tyckte hon såg ut som frihetsgudinnan.


Jag satt med skrivarjävulen igår kväll. Och psykbryt, är ett ord som bara beskriver en liten känsla, bakom vänstra örat. Då förstår ni känslan i hela skallen och att det inte finns ord för det.


Tror jag höll på i nästan 2 timmar. Ladda ner, logga in, skaffa sida, plocka bort, hitta igen, stänga ner, kopiera, öppna upp… Dokumentet som jag inte kunde öppna, lyckades jag öppna i nåt annat program, där jag kunde fylla i den, men inte såsom man skulle göra. Men jag kunde markera svaren med färg, och lägga till kommentarer, som man sedan måste klicka upp. Jag hoppas att det räcker.

Med allt det gjort, så flärpa jag till med nåt annat på datorn och plötsligt hittade jag nån typ av connecetion, och inställning och skrivaren bugade och tackade för dom nya färgpatronerna, och var redo att användas. Så jag skrev ut ett papper, och suckade och svor… med nya färgpatroner så tycker jag den snålar med färgen, eller…


Usch, jag hatar då grejer inte bara kan fungera och att man ska vara mer än ett proffs på teknik, för att kunna med apparaterna.

I folkakalendern idag, fanns hjulparen.


Undrade vad Fultomtarna hitta på idag. Bilarna var snyggt parkerade under pallen.


Winstone fick vittring på nåt…


Jojo, det där gula snöret, känns ju igen.

Uppe i hyllan ser det ut som om en av Tomtarna, försöker prata med den riktiga Tomten, som sitter på utedasset. oh my, inget privatliv där inte.


Och jösses, inte är dom rädd livet heller, vad står den där nissen och håller i glaslocket för.


Aha, kunde man ju ha anat, Lenas go´ kolor lockar små fulomtar.

Den sista av dom fjärde återstående tomtarna, stod och gluttade på marsipangrisen, ojoj. Får se om den är kvar imorgon.


Apropå Tomtar, så kommer här en bild på den finaste tomten som jag känner, i alla fall. Theresé tycker, och jag kan absolut hålla med, att köpa en tomtedräkt eller annan utstyrsel till barn, för att dom ska användas 1 dag på året och nästa år är dom urvuxna. Det är att slänga pengar i en bottenlös sjö. Så Theresé fixade något annat till Sally. Hon fick vara en Julklappstomte, haha, den var ju klockren.

Och med den bilden önskar jag er alla en fin måndag.

Inte lätt att jaga och jäkligt att vara jagad

Av , , 4 kommentarer 18

Vi har 1 rum i huset som det inte körs nån värme i. Det sitter, förvisso ett litet element under det lilla fönstret, men det är ett sån där som går på ström direktverkande, kanske det heter. Och jag gissar att Nicke, svärfar, bara hade det på då han var därnere och förverkligade några av hans finurligheter. Det var nämligen hans lilla snickerirum.

Synd att rummet råkar ligga under vårat sovrum, för på vintern och med -19 grader som det är just nu, så känns det att det är kallt ute om man ställer sig närmast vårt fönster.


Vi har det bara som förvaring av strunt, blandat med bra att ha saker och nostalgiprylar från förr. Åke var därnere igår och gick igenom lite, bara så där. Det är absolut inte bara ett, på ett järnspett. Men han har i alla fall fixat lite bättre runt det lilla fönstret, för att hindra en del av det kalla, från att komma in.

Svårt att veta om man ska ha dörren öppen dit in, för vad hände då? Släpper vi in kylan överallt eller tränger värmen vi har, in, även där? Mja…jag gissar att det är bäst att ha det stängt. Vi behöver ju inte vistas därinne, mer än nödvändigt.

Apropå Åke så fick han 2 sms igår, han hade nån leverans på gång. Fast han hade inte beställt nåt. Jag kollade upp mobilnumren och det var inga han kände igen. Klicka då inte på länken sa jag, och 2 timmar senare såg jag detta på fejjan.


Hörde att dom pratade om det nu på morgonen också, på nyheterna. Så var på tå, det är ju smart av dom som bluffar att gå ut med sånt här nu, då så många handlar inför julen. Stress och att inte komma ihåg om man beställt nåt kan ju lägga krokben för många.

Gjorde inte så mycket igår. Jan A och Ingegerd var hit på lite adventsfika. Vi såg slutet på skidskyttet, stafett damer i Östersund, och även fast Sverige såg ut att vara lost, så blev det i alla fall en tredje plats.

Jag är inte överdrivet intresserad av sport överhuvudtaget, men då man väl sitter där, så blir det ändå nåt extra. Och man inser då, att man aldrig ska ge upp, vad som helst kan ju hända den som ligger före. Dom kan köra slut på sig själv, och mycket ligger i psyket. Det är tufft att jaga ikapp, men det är minst lika jäkligt att vara jagad.

Nån som däremot gjorde något igår, ja, säkert inte bara under en dag, men den blev i alla fall klar igår kväll. Var lillsyrran Emma Hällsten. Vilken underbar tavla, för mig blev det wow faktor direkt jag såg den.


Hon gjorde den för att hylla, den som i hennes tycke, var världens bästa gitarrist som låg före sin tid. Ja, behöver jag skriva Jimi Hendrix, eller…haha. Ja nu gjorde jag det ändå 😄

Lucklådöppning…18 dagar kvar till julafton och vi fick, en dekal, jojo.


Vidare må jag ju harva mig ner till källaren och se om jag har koll på fultomtarna, återkommer…
Jodå, dom är kvar, nu är dom farligt nära trappan. Fast jag tycker mig se att nån saknas…oh my… dom var väl 7 va?


Nå, jag fann den sjunde, stackars fulingen, vad sysslar hon med, vad stirrar hon så hänfört på?


Aha…jaja, jag förstår, suck. *skakar* på huvudet av misstro, vart är liksom världen på väg  😱


Avslutar med ännu en underbar bild, ingen målning, men vacker som ett julkort. Det är Åke Blomqvist på Alnö, som fotat den fina räven, som tassade fram på gården, och med den önskar jag er alla en fin måndag!

 

Åke bänglade sig upp på en tvärställd skohylla 😱

Av , , Bli först att kommentera 17

Efter den låååånga frukosten igår, blev det kladdkakebak, dagen till ära. Nicco skulle komma förbi så jag frågade om mamma ville komma och joina oss, hon med.

Jag skrev ju igår, att jag inte skulle släppa in Åke på Opal antik, på grund av alla Jean Ragnar tavlor som fanns där. Det stämmer väl fortfarande, fast det där om att vi inte behöver fler tavlor, mja, där for jag med lite osanning.

Eller det är väl sant, vi behöver inte fler tavlor men jag kunde inte låta bli, då alstret som stod där, innanför dörrarna, var ett som jag inte hade förknippat med en Jean Ragnar.


Tavlan har tillhört en herre som bodde i Sörfors, nästan granne till Jean Ragnar. Och bilen på tavlan, var tydligen ett av alla hans fordon, som han sedermera skänkte bort till Vännäs motormuseum.

Jean Ragnar, som förövrigt, även hette Helge, och min svärfar Nicke, hade ett litet samarbete, i ungdomens dagar. Jean Ragnar målade och Nicke snickrade. Sedan såldes alstren på Barnens Dag. Vi har ju några av dessa alster.


Dom påminner ju om tavlan som idag, är uppsatt i trappen till övervåningen i vårt hus. Uppsatt inte utan andan i halsen då Åke återigen, tar snabbaste fast absolut INTE, säkraste sättet, och bänglade sig upp på ett skoställ han ställde på ett trappsteg…


Emma fotade uppifrån…


Jag nerifrån..


Nå, nu sitter den då på plats, skulle egentligen velat haft den rakt upp, fast nä, så höga skohyllor har vi inte…tur det.


Till ett senare kvällskaffe testade vi jordgubb bubbies, och ja… jag gillar dom, lätt annorlunda, men goda.


Avslutade kvällen med att duscha Winstone, som i natt sovit i sin hundbädd med filt över sig. Han är inte den lättaste att torka. Han går inte med på att ha en hårfön som blåser på honom, så det är handdukar som gäller. Men det tar ju absolut inte bort, allt vatten.

Så idag blir det borstning, mer borstning och ännu mer borstning. Jodå så att… kanske ska börja med frukost, så får vi se om jag kan börja göra nåt vettigt då. Önskar er alla en bra måndag!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Nån har testat redan, snopet 🤓

Apropå fyrkantiga hjul, som jag skev om igår. Plötsligt dök det upp en bild i flödet på klotterplanket (FB). Om det är så smart, tror jag väl inte…hehe, men…nån har testat.


Sa till Nicco då vi satt därute, om Nicke hade levt, Åkes pappa alltså, så hade han säkert kunnat göra ett fyrkantigt hjul. Bara för utmaningen, inte för att han skulle ha använt det.

Ändå kul då man har ett sånt intresse och kunskaper, att kunna filura ihop olika saker. Man måste ju vara kunnig i flera moment. Nicke har byggt mycket i sitt liv. Dock har inte jag fått se allt, men hört talas om det.

En husvagn, gjorde han, en skoter, han byggde deras stuga i Kittelfjäll, här hemma i garaget, och körde sedan upp den i delar. Han gjorde några väggur, med pendel, 2 såna finns också i källaren. Och till och med, egna verktyg som han behövde i hans utövande av byggnationer av olika slag.

Åkes DKW, gjorde han nästan om, från grunden, och den var ju ett praktexemplar.


Nej, det är inte alla som kan göra såna där saker, bara för att. Jag må vara praktiskt lagd, då det kommer till hur jag lär mig att göra saker. Jag jobbar med hjärta och känsla, men det kommer jag inte långt med, då det gäller husbyggen, fordon eller träsnickerier.

Min morfar var ju händig, även han. Men med andra saker. Träsniderier, virka, sticka, göra fiskenät.

Har också hört nån historia om en uppfinning han gjorde där dom bodde då mamma var liten. Nån apparat av nåt slag som han satte på husväggen, för att kunna få upp vatten till huset.
Hur den funkade i praktiken, vet jag inte, men att det fungerade, det vet jag.

Jag tycker att det är fascinerande nog, att det finns människor som kan läsa ett sprängschema och förstå hur det ser ut och varför. Hur skulle det ens vara möjligt för en som jag, som inte fixar kartläsning en gång, hahaa…

Däremot så vet jag att jag är duktig på att beskriva saker som ska göras. Och jag vet idag, varför jag gör det. För att även jag, skulle vilja ha det presenterat på det sättet. Men vi lär oss ju alla på olika sätt. Så det som är bäst för mig, kanske inte alls, fungerar för dig. Hm…

Nåja, huvudsaken man vet vad man gör, och håller sig ifrån sånt som är dömt att misslyckas. Det kan man överlåta på andra att göra, dom där, som vet hur, det ska göras. En sak vet jag,  utan att fundera, alla är vi bäst, på nåt. Vad det sedan är, ska jag låta vara osagt.

Ha en fin tisdag, allihop!