Etikett: lillsyrran

Inte lätt att jaga och jäkligt att vara jagad

Av , , 4 kommentarer 18

Vi har 1 rum i huset som det inte körs nån värme i. Det sitter, förvisso ett litet element under det lilla fönstret, men det är ett sån där som går på ström direktverkande, kanske det heter. Och jag gissar att Nicke, svärfar, bara hade det på då han var därnere och förverkligade några av hans finurligheter. Det var nämligen hans lilla snickerirum.

Synd att rummet råkar ligga under vårat sovrum, för på vintern och med -19 grader som det är just nu, så känns det att det är kallt ute om man ställer sig närmast vårt fönster.


Vi har det bara som förvaring av strunt, blandat med bra att ha saker och nostalgiprylar från förr. Åke var därnere igår och gick igenom lite, bara så där. Det är absolut inte bara ett, på ett järnspett. Men han har i alla fall fixat lite bättre runt det lilla fönstret, för att hindra en del av det kalla, från att komma in.

Svårt att veta om man ska ha dörren öppen dit in, för vad hände då? Släpper vi in kylan överallt eller tränger värmen vi har, in, även där? Mja…jag gissar att det är bäst att ha det stängt. Vi behöver ju inte vistas därinne, mer än nödvändigt.

Apropå Åke så fick han 2 sms igår, han hade nån leverans på gång. Fast han hade inte beställt nåt. Jag kollade upp mobilnumren och det var inga han kände igen. Klicka då inte på länken sa jag, och 2 timmar senare såg jag detta på fejjan.


Hörde att dom pratade om det nu på morgonen också, på nyheterna. Så var på tå, det är ju smart av dom som bluffar att gå ut med sånt här nu, då så många handlar inför julen. Stress och att inte komma ihåg om man beställt nåt kan ju lägga krokben för många.

Gjorde inte så mycket igår. Jan A och Ingegerd var hit på lite adventsfika. Vi såg slutet på skidskyttet, stafett damer i Östersund, och även fast Sverige såg ut att vara lost, så blev det i alla fall en tredje plats.

Jag är inte överdrivet intresserad av sport överhuvudtaget, men då man väl sitter där, så blir det ändå nåt extra. Och man inser då, att man aldrig ska ge upp, vad som helst kan ju hända den som ligger före. Dom kan köra slut på sig själv, och mycket ligger i psyket. Det är tufft att jaga ikapp, men det är minst lika jäkligt att vara jagad.

Nån som däremot gjorde något igår, ja, säkert inte bara under en dag, men den blev i alla fall klar igår kväll. Var lillsyrran Emma Hällsten. Vilken underbar tavla, för mig blev det wow faktor direkt jag såg den.


Hon gjorde den för att hylla, den som i hennes tycke, var världens bästa gitarrist som låg före sin tid. Ja, behöver jag skriva Jimi Hendrix, eller…haha. Ja nu gjorde jag det ändå 😄

Lucklådöppning…18 dagar kvar till julafton och vi fick, en dekal, jojo.


Vidare må jag ju harva mig ner till källaren och se om jag har koll på fultomtarna, återkommer…
Jodå, dom är kvar, nu är dom farligt nära trappan. Fast jag tycker mig se att nån saknas…oh my… dom var väl 7 va?


Nå, jag fann den sjunde, stackars fulingen, vad sysslar hon med, vad stirrar hon så hänfört på?


Aha…jaja, jag förstår, suck. *skakar* på huvudet av misstro, vart är liksom världen på väg  😱


Avslutar med ännu en underbar bild, ingen målning, men vacker som ett julkort. Det är Åke Blomqvist på Alnö, som fotat den fina räven, som tassade fram på gården, och med den önskar jag er alla en fin måndag!

 

Det är imponerande!

Av , , 4 kommentarer 9

Det var ju inte mycket till värme gårdagen bjöd på, man blev återigen lurad då man kikade ut genom fönstret och solen sken, som aldrig förr. Bättre idag då, fast natten verkar ha varit kall. Jag och Winstone har redan hunnit vara ute på långpromenaden, 45 minuter tog det, i början ångrade jag att fingervantarna lämnades hemma, med efter ett tag hade man fått upp ångan och då klarade man sig utan.

Jag slog på stort igår och bakade en kanelbullekladdkaka, jojomensan, och sedan kom mamma, Bosse, lillsyrran Emma och hennes sambo Johan hit och fikade. Den var inte alls så tokig, nu hade jag modifierat recept, och bytt ut vetemjöl, mot hasselnötsmjöl och mandelmjöl, ahh sa mamma, du gjorde den nyttigare.

Mja, det är ju så man säger, men det låter ju galet ändå, för kakan i sig är ju inte nyttig alls, och hur kan den då bli, nyttigare? Mindre onyttig, kanske man hellre skulle säga 😀 Sedan hade man säkert kunna piffa till den ännu mer med inte bara kanel, utan även kardemumma, tyckte Nicco, och det hade säkert blivit snäppet godare.

Jag fick en blomma av Emma, en Agave, och jag var ju tvungen att googla på den sedan, och det är ju en imponerande blomma, som efter 40 till 60 år, kan skjuta iväg en blomstängel, tio meter upp i luften, haha, fast tyvärr hinner nog inte jag eller Åke uppleva det, om den, mot alla odds skulle överleva i vårt hem, vill säga.

Foto1939

Och efter all dom åren, och den äntligen blommar, så är det väldigt kortvarigt och sedan dör blomman, snacka om tragiskt, fast roten kan producera en ny blomma, så småningom.

Idag tänkte jag hinna med lite saker innan jag ska iväg på jobbet, så jag tror jag ska börja nu, med att diska bort högen av porslin, som blev efter fikat igår, och sedan drar jag iväg till ÖoB, för handling av tvättmedel, sköljmedel, sophink och tadaa…ketchup. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Det blev små eldklot…

Av , , 4 kommentarer 8

 

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.
Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.
I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.
Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.
När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…
Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:
Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.
Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.
Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.
Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Kallgröten!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.
Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi  upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.
Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!
Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan 🙂 Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.
Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.
Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!
 

Självgående hund

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Söndagen kom och gick… är någon förvånad? Efter jobbet käkade vi middag och sedan åkte vi iväg till Hissjö där lillsyrran med sambo har installerat sig i en nyinköpt villa. Jättefin och inte behöver dom göra om något där heller, inte i första taget i alla fall. Det var rätt så nyrenoverat och i smakfulla färger. Dom kommer säkert att trivas där, dessutom är ju Hissjö inte världens ände utan egentligen rätt så nära stan, men ändå på landet.
Pratade med Theresé om bland annat julklappar, vi ska ge Sally ett Ikea kök, inte ett riktigt utan ett för barn av den mindre modellen,  men det får Theresé åka och handla då det annars kan bli bängligt att få hem det härifrån.
Dom hade fått ett paket från Amerika, av deras barnflicka dom hade hemma hos sig tidigare i år. Den innehöll bland annat en hamburgare… aha tänkte Theresé vid åsynen, den ska säkert symbolisera Anders, som förövrigt älskar hamburgare, han skulle nog kunna äta minst en om dagen.
Nå, det var inte bara en hamburgare utan den tjänar också ett syfte. Det är nämligen en bordsdammsugare. Haha… dock inte en självgående. Jag sa att jag skulle kunna uppfinna en självgående hund då, som går omkring och slickar upp alla smulor på bordet, men ok, det kanske inte skulle se så smakligt ut, *slurp slurp*.
Jag hann läsa överskriften på VK att det äntligen kommit snö, ok, vart då??? Men nu råkade jag stå lite närmare fönstret och fasen, det har ju kommit några flingor. Så otroligt och vad många som säkert blir glad åt det lilla. Fast jag tillhör inte den gruppen. Tur är i alla fall att det säkert kommer att bli en betydligt kortare vinter än normalt.
Nu ska jag åka iväg på vårdcentralen, Nicco ska ta några prover och sen ska jag skjutsa henne till skolan. Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten