Etikett: kölapp

Någon skämta med mig aprillo

Av , , Bli först att kommentera 11

Tog en runda på Industriområdet igår. Gick en liknande sväng för nån vecka sedan. Då jag kom hem den gången, berättade jag för Åke om ett tegelhus jag aldrig i hela mitt liv, tycks ha sett förut. Fast jag VET att jag har gjort det. Kan omöjligt ha undgått att se det.

Tyckte byggnaden var helt off, som taget från en annan tids era. Ser ut så här

Varför jag vet att jag sett det förut är därför att det dels sitter ihop med Färgaffären

Jag har gått den där vägen många gånger förut och bil, mina vänner, bil har jag både åkt och kört hur många gånger som helst, förbi just där. Det ligger ju jämte 363.an.

Nå, det är väl så, man kan inte lägga allt man ser på minnet. Man ser det fast man sparar det inte i minnesbanken. Förmodligen för att det inte betyder något.

När jag plockade upp mina nycklar från jackfickan nu på morgonen, ”kontroll före utgång”, så upptäcker jag nåt udda. På min knippa satt 2 nycklar som jag inte ens vet hur dom hamnat där eller vad dom går till. Alltså, nån skämta med mig aprillo. Konsulterade Åke i frågan men han hade inte heller några svar att ge. Det får med andra ord bli en kluring. Kan inte göra mig av med dom, utan dom får ligga och bida sin tid.

Tog en festarkväll igår och köpte hem chokladsemlor från Kvantum

Mm, då har vi provat det och den var ungefär lika intetsägandes som en vanlig semla, så det där har vi nu gjort 2 gånger. Första och sista! Jaja, ok en vanlig hembakad semla, är ändå god, det ska jag inte säga nåt om. En eller två på ett år, kan man ju äta och tillfället bjuds. Men då håller jag mig till dom sedvanliga semlorna.

Den här kölappen dök upp som minne

Kommer ihåg den upprymda känslan över att få vara dubbel Agent om än, under enbart en dag. Fast nu då jag kollar på den så blir jag lätt kränkt. Hur kan dom köra med Agenten på det där viset. Vadå ”Sitt ner och vänta på er tur” 🧐 Bäst jag understryker att jag driver lite, för jag vet faktiskt att det förmodligen krävs mer än en kölapp med siffrorna 007, för att bli Agent. Men jag förbehåller mig rätten att skriva vad jag vill i min blogg

Fast varför kan inte dom som trycker dessa kölappsrullar, ändra texten på just den siffran. Hade väl varit snopet och roligt Precis som vissa lägger in fyndiga saker på vissa tvättråd som sitter i kläderna. Vi kan alla behöva lite skratt, nu och då.

Önskar er alla an fin söndag! Avslutar med morgonens upphittade

Är vi som nickedockor?

Av , , Bli först att kommentera 12

Tycker att vi människor är lustiga på många sätt och vis. För att ta ett exempel. I förrgår då jag satt och väntade på min tur utanför labbet, så hade jag nummer 9, och dom satte precis i gång systemet och började med nummer 1.

Med andra ord, om jag har 9, 8,7, 6 eller 5, så skulle jag inte idas kika upp på skylten varje gång det piper…varför, jag vet ju att det måste pipa x antal gånger till, innan det är dags, men så sitter jag och kikar på vad alla andra gör vid varje pip…gissa!

Jo alla tittar upp på skylten, varenda gång det piper. Litar dom inte på sina sinnen, varför gör man det då man inte behöver, går det på ren rutin, är vi som nickedockor, och gör som alla andra. Typ, vad tittar dom på, jag måste kika, jag med! Och varför är vi funtade på det viset?

Lite små äckligt var det också att sitta och titta mot alla stolar som står mot väggen, då jag plötsligt ser,och jag vet att jag sett det dr förut, alla runda mörka märken på väggen i huvudhöjd. Vart kommer dom ifrån, tror ni?

I will tell you,  alla som sitter och lutar sina huvuden mot väggen, huvva, inte alla som sitter där med nytvättat hår, inte. Varför sätter dom inte upp nån typ av tyg som dom kan tvätta eller nåt galon-aktigt som kan torkas av?

Jag och Nicco var på Ikea under vår semester, hon skulle kika på gardiner att ha som draperi i stugan. Och där undrade hon varför tyget kändes så konstigt då vi stod och kollade på gardinerna som hänger där som skyltex. Mja, det blev vi ju varse vid en snabbtitt. Det var smuts från alla som stått där och klämt och känt på tygerna…

Mycket skit lite överallt här i världen, och en massa dynga som vi aldrig ser eller ens tänker på.

Jag fyllde på barhyllorna igår, men inte med så mycket, faktiskt:

42876486_10156617756531585_940164071896907776_n

42788087_10156617755841585_7271853495869767680_nDen här tyckte jag såg intressant ut, och med smak av söt och besk apelsin:

42661551_10156617758821585_2859192512432570368_nDen var god, rekommenderas av mig!

42713264_10156617872381585_8963735925167226880_nNu har jag älgkött på gång, ska åka upp och hämta på Mariehem, så jag avrundar här med en höstbild på Winstone och önskar er alla en fin lördag!

42730932_10156619448816585_3104545048952307712_n

Agent 007, för en dag!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag var på Apoteket för några dagar sedan. Diskuterade och frågade, fick svar och valde det jag skulle ha. Plötsligt säger kvinnan i kassan…du är 007 va? Ehh, what, jag fattade ingenting. Ja, 007, hade du 007 på din kölapp?

Jo, sa jag, det hade jag. Så dök hon ner i muggen med kölappar, halade upp min lapp och la ner den i min påse, med orden: Jamen det var ju det jag tyckte, och därmed är du ju vår agent för idag.

17309376_10155057792436585_3296299970297743326_nAgent 007, så det kan hända att någon ringer för att få svar på frågor…bara så du vet, men du behöver inte svara, du kan säga att du, i egenskap av agent, redan är strängt upptagen.

Japp…ok, jag är med…eller, hm? Hahaa…ja, det måste ju var nån grej dom kör med, däruppe, det är ändå kul med överraskningar, eller då folk i gemen, bara är fantasifulla och roliga 😀

BRENhJICMAAkkcoHär fann jag minion agenten

Det blev en trevlig kaffe och smoothie dejt hemma hos Helena igår. Känns aldrig som om vi inte har saker att säga eller diskutera. Hur våra liv kan vara så olika, erfarenheter som inte är den andre lik, men ändå med samma tankar, och samma känsla för saker, det är rätt så intressant, att det kan vara så.

Nu kan det ju vara så, kanske för dom flesta människor. Jag menar, en fläta eller en väv, kan man väl nästan göra av hur många trådar som helst, men man får ändå ihop den, i slutändan, till ett och samma.

originalHÄR finns den…annorlunda bilden

Efter en andra promenad med hunden så följde jag med Nicco och Adam till Avion. Jag har länge tänkt att jag skulle ha hittat mig en ny väska. Den jag har, håller faktiskt på att torka ihop…ve och fasa. Den tappar nån frans, då och då, har blivit jätteblekt på ovansidan och känns bara tråkig.

När vi sedan avslutat en lunch på Finas, skiljs våra vägar en stund och jag försvinner in på Modigt, en liten butik på övre plan. Och gissa vad mina ögon faller på, precis innan jag ska gå ut, på andra sidan. Jo, en väska, precis i min smak, och gissa vad, den är nedsatt med nästan 400:-…som att vinna på lotteri 😀

Sen förberedde jag dagens middag, bakade inför ikväll och nu är det smågrejs kvar att göra. Vi ska nämligen fortsätta fira Nicco (man kan ju nästan tro att hon bara fyller år en gång vart fjärde år, typ :D) och ikväll kommer då ett gäng med släktingar hit, och ska dricka kaffe, äta nåt gott till det och den som vill, kan få nåt starkare också. Här finns det resurser!

Önskar er alla en trevlig fredag!

När den halte leder den lytte

Av , , 2 kommentarer 10

 

För några veckor sedan var jag uppe på ett område, hade en avtalad tid, parkerade bilen och började trava uppåt mot ingången. Mötte en äldre dam, som såg lätt desorienterad ut, hon påkallade min uppmärksamhet då jag passerat och undrade om jag kunde tala om vart hon kunde hitta bussen.
Nu tänkte Maria steget längre, och inte nog med att hon skulle berätta vart bussen gick, hon skulle också hänvisa henne till rätt sida, så hon frågade vart damen/tanten skulle. Ja, sa hon, jag ska hem. Ehhh…ok? Ja, sa hon sedan, då hon kom på att svaret inte gav så mycket, jag ska ner på stan.
Och nu vet inte jag vad jag tänkte, men jag sa till henne att gå rätt ner, vika av lite till vänster, gå över vägen och ta bussen därifrån, då skulle hon minsann komma ner till stan. Hon tackade så mycket för hjälpen och travade iväg.
Efter någon minut gick ljuset upp för mig, jag hade visat tanten till fel hållplats, hon skulle väl inte alls gå över på andra sidan, jamen jösses, fråga aldrig en människa om vägen, som inte kan orientera sig själv i omgivningarna. Men hur skulle tanten veta det?
Nå, så farligt blev det nog inte ändå, om hon nu inte själv, läste på hållplatsen så fick hon ju åka en liten bit, komma sig till ändhållplatsen och sedan åka tillbaka, så det var ju inte som om jag skickat henne till Jukkasjärvi 🙂 Men jag undrar vad hon tänkte om mig.
Och nu måste jag ju berätta om tanten jag träffade i väntrummet på öron/näsa/hals. Hon var gissningsvis i 80 årsåldern, jag satt ensam i väntrummet då hon försiktigt kom travandes, tittade på väggen där kölapps systemet sitter, sedan gluttade hon in genom luckan och kom sedan fram till mig och undrade om dom inte hade kölappar, jag är nämligen synskadad sa hon, så jag ser inte så bra.
Jag hjälpte henne naturligtvis och tog en lapp åt henne och sa att nästa gång det piper så är det din tur, du har nästa nummer. Ok, sa hon och tackade, sedan berättade hon att hon hängt av sig sina kläder i ett rum, men visste inte riktigt vart det rummet var, och jag visste då inte alls vart det kunde ha varit. Det fanns ju inga kapprum där.
Nå, det blev hennes tur, hon fick anmäla sig i luckan och sedan fick hon order om att följa den röda linjen till nästa avdelning. Hon kom fram till mig igen och pratade om sina kläder, hon hade ju haft hjälp av färdtjänsten upp, men hon visste ju inte hur dom kommit in.
Jag pekade mot utgången och sa, att den vägen kom du in, så mycket vet jag, in hit alltså. Ok, då tackade hon igen (jätterar tant, faktiskt, så förnöjsam och trevlig), och så började hon gå mot utgången och jag upprepade igen, att du kom in HIT, den vägen, ja, sa hon och försvann ut genom dörren.
Sen fick ju jag sitta och fundera om jag nu skickat iväg henne på en evighetsvandring runt hela NUS. Jag satt verkligen i valet och kvalet om jag skulle söka upp henne, men jag ville inte heller lämna min plats. Jaja, tänkte jag, vi är ju inte ensamma på lasarettet, det finns ju hur många som helst som hon kan fråga, så hon klarar sig säkert.
När det blev min tur fick jag gå in på en annan avdelning och sätta mig därute och vänta och se, där var tanten, och hon hade hittat rätt, där fanns nämligen ett väntrum där hon hängt av sig kläderna, puh… då kunde jag ju andas ut 🙂
Önskar er alla en trivsam, solig söndag!
Maria Lundmark Hällsten