Etikett: släktingar

Kursbrev 1…tåvärmare

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 december 2023 kl 09:30, 2 kommentarer

Igår gjorde jag det sista däruppe, torkade ur kylskåp, tömde en sista låda i en liten byrå, som jag lovat skulle vara tom. Dammsög och torkade trappan. Idag kommer hyresgästerna med ett litet inflyttnings lass. Största skillnaden för vår del är att innerdörren kommer att vara stängd och det är bäst att man ser till att ha nyckeln i fickan då man går ut.

Jag körde ljudboken under tiden jag pysslade på. Bokklubben har ju en träff i början av januari och jag har fortfarande 35% kvar att lyssna på. Det låter kanske inte så mycket men det beror ju på hur lång boken var från början. Jag har avverkat 9 timmar och 25 minuter, och har kvar 5 timmar och 7 minuter.

Helt ok bok i alla fall. Men jag tramsade till den mitt på hållet. Då jag hade en sån där natt då jag vaknade och steg upp efter 2 timmars sömn och inte kunde somna om. Slog igång boken, lyssnade 15 minuter, somnade, vaknade och slog av efter 15 minuter till. Men gången efter, hann jag lyssna 10 minuter och det gjorde mig total förvirrad efter en stund. Så pass att jag var tvungen att kolla vart i boken jag var. Jojo, den hade hoppat fram till slutet

Hade boken på nu på morgonen med, då jag och Winstone var ute på första svängen. Det handlade om släktträd och vart vi kommer ifrån. Mannen i boken, en präst, säger att det är ointressant med vart du kommer ifrån, ur den aspekten att dina släktingar är inte den du är. Du är den du väljer att vara eller bli.

Uttalandet, som jag tolkar det, syftar på om man har nån känd profil i sitt släktträd så innebär det inte att du, automatiskt kan glida på en räkmacka och göra dig, lika känd. Du är din egen person och personlighet.

Jag skulle väl vilja säga att det stämmer, fast… kollar du på världskändisar och deras avkommor, så nog blåser det lite kändisströssel på dom med.

Inte alla dock, dom kan ju bli kändis för sin talang som dom har i blodet. Växer du upp med föräldrar som har ett specifikt intresse, så är det kanske inte konstigt att även barnen lär sig samma sak.

Det är ju skillnad på talang och talang. Även om man skulle vara kusin med en som är tremänning med fastern till Ingemar Stenmark, så innebär det inte att man är bra på slalom. Eller att någon kanske skulle vilja ha min autograf, tack vare det. Nä, jag skulle nog ha börjat med slalom i tidig ålder för att ens kunna ta mig nerför en backe idag 😜

Min morfar var ju fantastiskt duktig på hantverk. Han snidade i trä, gjorde mjärdar, knöt fiskenät, eller vad det nu kan heta då man gör näten, han bakade och han stickade sockor.

Min mamma stickade, virkade och broderade så länge hon kunde se ordentligt. Men jag…ehh. Theresé sorterade i knappburkar igår och hittade stickor och en virknål. Hon ville ha lite garn, så jag drog fram Fultomtarnas garnnystan, hon virkade en kort bit och jag…ja, här är första kursbrevet. Vill ni att jag ska visa er hur man gör, hör av er.

Detta skulle kunnat bli en matta till docksskåpet (bry er inte om dom små defekterna), en halsduk till en Barbie, stickad på tvären, eller möjligtvis en enkel tåvärmare. Man sticker bara ner stickningen mellan en tå…Tror inte att jag får bli med i nån syjunta, har jag rätt eller har jag rätt

Det enda roliga är att hur man lägger upp maskorna och hur man gör rent praktiskt för att sätta igång, det sitter i ryggraden, men sen…Hur man byter färg eller avslutar, nopp… Virkning är än värre, det får jag sätta mig in i, en annan dag. Och nej…även om det är en annan dag idag, så får det blir en helt annan dag i framtiden.

Ha det gott, allihop!

Vors faan ska i böre

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2017 kl 08:53, Bli först att kommentera

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

Och här är just min mormor och morfar 😀

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor 😀

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja 😀

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det 😀

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät 😀

Bild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Det var bara en idé, jag fick…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2017 kl 08:49, Bli först att kommentera

Ingen har väl undgått att se bygget dom håller på med, på NUS?

Och få, är det väl som sluppit vandra i deras korridorer…har man inte varit inlagd själv, så kan man ha varit där som besökare, apoteks handling, hämtat eller lämnat nån, sugen på lunch, eller för att man haft en läkartid.

På veckorna är det som ett eget samhälle, det forsar fram folk hela tiden, så till den grad att att det framkallar viss trängsel på snäva platser. Det är rörelse för jämnan. Är man där på en helg, så har det lugnat ner sig, rejält.

Jag tänkte att egentligen kunde dom väl ha mer saker där, varför inte ett litet köpcentrum. Ja, jag vet, det finns en presentbutik…och en kiosk, men det är litet och trångt, inte så lätt överskådligt. Ja, varför inte kunna ha nåt i MM eller ÖoB stil, plats finns det väl.

Och dra det lite längre, tänk er en mini 4H gård, fast inte med hästar och grisar, utan kanske en katt, nåt marsvin, nån papegoja och andra fåglar, hamstrar och små gulliga vandrande pinnar…ja, där gick jag liiite överstyr, vandrande pinnar är f-n inte gulliga 😀

Nämen ett sånt ställe, inte bara för barn som är inlagda utan även för kanske familjer som rest långt för att hälsa på släktingar som är där, så kan man gå iväg en stund och roa sig, men ändå vara på plats.

Nåja, det var bara en idé jag fick, så där, som en blixt från en klarblå himmel. Jag vet att det är lätt att komma på saker, men att genomföra dom, kan vara betydligt svårare och krångligare.

Jag ska strax hämta upp Nicco på flyget, sen tror jag att jag ska njuta av att ha en ledig dag, bara så där… bara för att jag kan 😀 Önskar er alla en fin måndag, och se…precis när jag skrev det så poppade solen fram, härligt!

Agent 007, för en dag!

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 mars 2017 kl 09:10, Bli först att kommentera

Jag var på Apoteket för några dagar sedan. Diskuterade och frågade, fick svar och valde det jag skulle ha. Plötsligt säger kvinnan i kassan…du är 007 va? Ehh, what, jag fattade ingenting. Ja, 007, hade du 007 på din kölapp?

Jo, sa jag, det hade jag. Så dök hon ner i muggen med kölappar, halade upp min lapp och la ner den i min påse, med orden: Jamen det var ju det jag tyckte, och därmed är du ju vår agent för idag.

Agent 007, så det kan hända att någon ringer för att få svar på frågor…bara så du vet, men du behöver inte svara, du kan säga att du, i egenskap av agent, redan är strängt upptagen.

Japp…ok, jag är med…eller, hm? Hahaa…ja, det måste ju var nån grej dom kör med, däruppe, det är ändå kul med överraskningar, eller då folk i gemen, bara är fantasifulla och roliga 😀

Här fann jag minion agenten

Det blev en trevlig kaffe och smoothie dejt hemma hos Helena igår. Känns aldrig som om vi inte har saker att säga eller diskutera. Hur våra liv kan vara så olika, erfarenheter som inte är den andre lik, men ändå med samma tankar, och samma känsla för saker, det är rätt så intressant, att det kan vara så.

Nu kan det ju vara så, kanske för dom flesta människor. Jag menar, en fläta eller en väv, kan man väl nästan göra av hur många trådar som helst, men man får ändå ihop den, i slutändan, till ett och samma.

HÄR finns den…annorlunda bilden

Efter en andra promenad med hunden så följde jag med Nicco och Adam till Avion. Jag har länge tänkt att jag skulle ha hittat mig en ny väska. Den jag har, håller faktiskt på att torka ihop…ve och fasa. Den tappar nån frans, då och då, har blivit jätteblekt på ovansidan och känns bara tråkig.

När vi sedan avslutat en lunch på Finas, skiljs våra vägar en stund och jag försvinner in på Modigt, en liten butik på övre plan. Och gissa vad mina ögon faller på, precis innan jag ska gå ut, på andra sidan. Jo, en väska, precis i min smak, och gissa vad, den är nedsatt med nästan 400:-…som att vinna på lotteri 😀

Sen förberedde jag dagens middag, bakade inför ikväll och nu är det smågrejs kvar att göra. Vi ska nämligen fortsätta fira Nicco (man kan ju nästan tro att hon bara fyller år en gång vart fjärde år, typ :D) och ikväll kommer då ett gäng med släktingar hit, och ska dricka kaffe, äta nåt gott till det och den som vill, kan få nåt starkare också. Här finns det resurser!

Önskar er alla en trevlig fredag!

Vi brer ut oss…och sprids

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2014 kl 06:18, 2 kommentarer

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

Mamma och pappa:

Farmor och farfar:

Mormor och morfar:

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

Jösses vilken spridning vi har, eller hur 😀 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är 😀

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

Ha en fin dag, allihop!

Det där har jag testat…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 maj 2013 kl 07:08, Bli först att kommentera

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven 🙂

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!

Det tror jag det

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 december 2011 kl 06:03, Bli först att kommentera

Om det är någon här som inte noterat att det är måndag idag… kan jag upplysa om att så är fallet, och jag jobbar i vanlig ordning. Inte för att jag kan skryta om att jag tycker det är speciellt kul, kan det bero på att man sitter här och vet att alla andra i familjen ligger och gottar sig i sina täcken, ja, jag gissar på det.

Vad jag däremot tycker är väldans trevligt är att det bara är tre dagar som jag jobbar, sedan blir jag lite långledig, nyårshelgen är jag egentligen schemalagd att arbeta men jag får ledigt då och behöver alltså inte inställa mig förrän nästa onsdag, eftermiddag, sådeså.

Jag hör att Dagmar blåser lite utanför fönstren, men det låter inte alltför illa. Fast det är väl som vanligt, man ska inte säga sånt högt för då blir det alltid tvärtom, och det har jag en viss vana ifrån.

Vi blev inte bara bjudna på kaffe hos Åkes moster igår, utan hon hade även lunch att servera, vi blev där i tre timmar, mycket att prata om och det var ju trevligt.

Gunilla sa att hon tyckte att släkten skulle umgås och om det var närheten av dom som gjorde att man inte gör det. Mja, kan ju vara så, men jag tror också att det var mer ”vanligt” då man var yngre, att man umgicks med sina kusiner och tremenningar, man växer ifrån varandra, skaffar andra intressen, man känner dom inte på samma sätt som man gjorde som barn.

Jag har kusiner i Stockholm som jag inte ens tror att jag skulle känna igen om dom ringde på dörren. Dom är lika okända för mig som vilken annan människa som helst. Men vem vet, dom kan ju vara jätte intressanta personer (det är dom säkert) som man skulle trivas jättebra ihop med, men avstånden i detta fallet gör ju sitt.

Nå, vi får välan an se, rätt var det är dyker vi in hos någon kusin eller annan släkting och återupptar bekantskaperna, eller så kanske det dyker in någon här. Nu önskar jag er en bra dag och hoppas på en likadan själv.

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2011 kl 08:50, Bli först att kommentera

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.

Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.

Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.

Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.

Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.

Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig 🙂 Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.

Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.

Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.

Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.

Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!

Etikett: släktingar

Kursbrev 1…tåvärmare

Vors faan ska i böre

Det var bara en idé, jag fick…

Agent 007, för en dag!

Vi brer ut oss…och sprids

Det där har jag testat…

Det tror jag det

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten