Nu har jag kört uppvärmning inför Earth hour, om en timme. Då man ska släcka ner ljusen, men man behöver för den sakens skull, inte vandra runt i mörkret, ni har väl ljus? Det har vi och nu har jag testtänt dom 😀
Västerslätt/Ettan, over and out!
Åkte på Apoteket igår och tjejen som kom och tog kassan, sa plötsligt, och jag citerar: Du bloggar!
Jag blev smått överrumplad, det är så sällan nån nämner det eller säger att dom känner igen en, så man blir glatt överraskad, då det händer. Hon frågade hur jag mådde, och vi pratade lite tvärt, så där.
Nå, så har jag grubblat lite, och sa till min man igår, undrar om det inte kan vara hon, hon som bloggar på VK, hon med. Fast jag känner inte igen henne… Så tittar Åke på mig, så där, ironiskt, mja, typ som, när kände du igen nån sist då? True story!
Sen kom nästa överraskning då jag och Winstone gick ut en sväng och vi mötte tanten som alltid brukar säga att vår hund är så fin, och fråga vad han heter. Hon hör kanske inte så bra för den gången Nicco skulle tala om hans namn för henne så sa Nicco: Winstone! Tanten lutar sig fram och säger: Finston. Nä, säger Nicco, Winstone. Aha…Fiiistån. Haha, och jaja, hon fick väl tro att det är hans namn då.
I alla fall, så möter jag henne, hon öppnar munnen och jag är stensäker på att hon kommer att säga: Vad fiiin han är, eller vad heter han. Men hon säger bara, vilken fin färg du har på ditt hår, det glänser i solen!
Hoppla!
Kul då folk kan ge komplimanger, bara så där, rätt ut!
Det var värre med Åkes hår, härom dagen, träskallar har jag hört talas om eller att man kan ha spån i huvudet, men att det skulle växa barr istället för hår, hm…
Och nu ska jag avslöja vad jag tänker göra, hehee… Jag ska plocka ett namn med tillhörande adress och skicka ett vykort med en glad hälsning, avsändare: Maria. Sen kommer det förmodligen att sätta griller i huvudet på den personen. Vem f-n är Maria?
Elakt? Njae, jag tänker inte skriva nåt elakt och jag ska sedan fortsätta skicka julkort, påskkort sommarhälsning, till samma person.
Ska dock inte ställa till med nåt svartsjukedrama, så jag väljer ett kvinnligt namn och kollar (jag har spionkanaler) om hon lever ensam, innan jag påbörjar min, ”gör nån glad, mission” (eller sätt griller i huvudet på folk, uppdrag).
Önskar er alla en fin tisdag!
Sally berättade att hon är elevrådsrepresentant, inte världens enklaste ord att uttala. Det var hon och en annan kille från början, men…så fick den där pojken kalla fötter då dom analyserade ordet representant, ja det slutar på tant, och han ville inte bli en tant, så han hoppade av.
Så valdes en annan kille från klassen, men på nästkommande möte hade han annat för sig, eller så kanske även han, var lite rädd för det där med tanten, sa Sally.
Tur att hon har en bästis som ställde upp som stand in, som följde med. Nu hade dom inte kommit fram med några förslag på vad dom skulle kunna ta upp på mötet, så Sally och bästisen, klurade snabbt ut ett förslag dom två kunde lägga fram, och det var fika på fredagar. Haha…det gäller att passa på då man har chansen.
Nå men vad tyckte dom om det förslaget då, frågade jag. Ja, dom skulle fundera på den, sa hon, medan mamma Theresé, höjde på ögonbrynen och frågade hur dom kunde veta att alla andra i klassen ville lägga fram det där förslaget…men Theresé blev nog nedröstad, vem vill inte ha en extra fika, så där innan helgen 😀
Jag var själv med i elevrådet då jag gick på högstadiet, säkert mest för att slippa nån lektion, jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag skulle lockas av det. Däremot kommer jag ihåg ett av dessa möten, då dom tog upp vad som hade röstats fram, för förslag av tryck, till skoltröjorna. Det var nämligen mitt förslag som vann, men det var inte riktigt rumsrent, hahaa…
Så jag blev inkallad till rektorn som frågade om jag förstod varför dom inte kunde trycka det där på tröjorna, fast nä, jag tyckte att majoriteten skulle få det dom ville ha, men se, det gick inte. Det roligaste av allt, var att jag inte fick tillbaka min teckning, jag tror att hon behöll den för sig själv, och idag hänger den inramad i hennes finrum, jojo, så kan det gå 😀
Och så här kan det gå om man försöker dricka kaffe ur en bottenlös kopp (apropå nåt helt annat som inte hör till saken):
Önskar er alla en fin måndag!
Fruktsoppa kommer för mig, alltid att påminna om en tant/dam, i den övre åldern. Jag var i tonåren och gissar att hon kanske var runt 75-80 år, och hon bodde på granngården, uppe på Mariehem.
En sån där, lite annorlunda människa, som man då, inte riktigt förstod sig på. Lillebror, Lars, han var ju inte så gammal, och berättade om denna tant, som alltid bjöd honom på fruktsoppa. Mycket märkligt! Men det var inte bara det, om soppan, utan han berättade också, att hon hade 7 lås, på insidan av dörren, och alla skulle låsas.
Det där lät ju helt galet, och lite mån om lillebror var man ju allt, så jag ville kolla om detta kunde stämma, och huruvida, hon kanske var skvatt galen och bjöd på förgiftad fruktsoppa. Ja ni vet, barn och ungdomar kan ibland ha vilda fantasier 😀
Jag följde med honom dit, och mycket riktigt, efter en påringning på dörren, så hördes skrammel av alla lås, som skulle öppnas. In fick vi komma och rassel rassel rassel, så var dörren säkrad igen. Det var nog lite nervöst ändå.
Och jo, hon frågade om det kunde passa med lite fruktsoppa. Lars tog tacksamt lite grann, men jag hoppade den, har nog aldrig varit så förtjust i just fruktsoppa. Eller så var det den omtalade självbevarelsedriften, som hejdade mig, om den nu var förgiftad, så skulle åtminstone jag, kunna bjuda på en fight.
Och nu något ännu mer märkligare, hon hade inte en endaste pryl, i köket, och dörren in till stor rummet var…tadaaa, låst. Nå, hon låste upp den dörren, hämtade vad hon nu behövde och sedan gick hon till kylskåpet och kunde servera fruktsoppan, till lillebror.
Så här idag, med lite erfarenheter om hur världen kan se ut, så förstår jag ju att hon hade fobier, och dom handlade förmodligen om säkerhet, ingen skulle komma dit och stjäla något av henne. Tog man sig in genom den första dörren så återstod ännu fler dörrar att fixa, innan man kom sig in till skattkammaren.
Synd var det ju alla gånger, om henne, för hur det än är, så måste det vara jobbigt att ha såna fobier. Att hon sedan släppte in Lars till sig, det är ju en gåta, och en ännu större sådan, att jag fick följa med. Men hon kanske inte såg just barn, som någon större fara.
Jag knäppte några juliga bilder igår, i solskenet, ser ni Winstone, här längst ner på bilden, snygg maskering 😀
Önskar er alla en fin tisdag!
Vill att spelarna är delaktika, mm, så stod det minsann på Vk.se igår och jag läste naturligtvis delikata, men förstår att det egentligen skulle ha stått, delaktiga…stor skillnad 🙂
God morgon, by the way, ny dag, solen skiner för omväxlings skull, kaffet är upphällt, och vi är på benen, så det finns inte mycket att klaga över.
Jag skickade över Nicco på Hp:s i söndags, jag ville ha brunsås, mjölk, en burk Sibyllas varmkorv (skonkost) och blåbär (jättebra vid magsjuka). Hon kom hem utan blåbär, fanns inga…och ingen burk med varmkorv, däremot en påse med typ ett kilo varmkorv i…nå, resterande stämde med vad jag ville ha.
Jag gick över dit själv, dagen efter, det fanns en uppsjö med Sibyllas varmkorv och kartonger med frusna blåbär, jag var tvungen att fråga Nicco vilken affär hon varit och handlat på. Hp:s fick jag till svar, hm, är du säker på det, sa jag eller kan det vara ett UFO som plockat upp dig och släppt ner dig någon annanstans, allting fanns ju att köpa, däremot hittade jag inte den där STORA påsen med varmkorv som du kom hem med???
Näpp, hon hävdar å det bestämdaste att det var vår Ica affär hon varit på, samt att det fanns inga burkar där, inte heller blåbär, sååå, inte nog med att jag fick betala det hon köpte, jag får även köpa att det inte fanns där, då hon var dit 🙂 Jaaa, jag tror dig Nicco, tycker bara att om retas lite.
Jag var in på vårdcentralen förra veckan, skulle lämna in det där intyget, för underskrift, gällande Åkes försäkring, nå…stod där utanför och pratade med en bekant då det dyker upp en lite förvirrad äldre tant. Hon går sakta förbi, kommer tillbaka och börjar prata lite osammanhängande, är jättenervös och nämner Polisen.
Söker du Polisen, i så fall håller dom till i det där stora huset, säger jag och pekar. Nää, svarar hon, det var låga hus…svetten syns på överläppen och hon är stressad. Men sa jag, dom håller på att bygga om, det har inte alltid sett ut så där.
Nej, säger hon…jag är vilse!!! Jag pekar sedan på vårdcentralen och säger: Detta är Dragonens hälsocentral, sedan har du Polisen där borta och där, längre ner ligger ett korttidsboende….Ahhh, vilken lycka, tanten sken upp och sa, jamen det är ju dit jag ska.
Skönt, hon bodde förmodligen på korttids boendet, och hade tagit en promenad och sedan virrat bort sig, inte så svårt faktiskt…det vet ju jag, som till och med kan gå vilse inne på Haga skolan…jo det är säkert, fråga Nicco 😀
Önskar er allihopa en toppen onsdag!
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna