Tycker inte jag hann nåt igår. Tjopp så var det dags att åka på jobbet och där sa det tjopp tjopp så var det bara att åka vidare till Köksbaren. Där var det middag med mina kollegor.
Vi var alla lite fundersam över vad gammel knas, var för nåt.
Lät ju absolut likt gammel dansk och vi förknippade alltså knas med nån typ av sprit. Men det var det inte, det är en ost, minsann.
Vilken lyx middag
Jag valde oxfilé, supergod, och med en av dom godaste pommesen jag ätit, kryddad med, jag vet inte vad.
Till efterrätt, vaniljglass med flarn på en bädd av myltade hjortron, jojo minsann.
Idag blir det ett besök på Avion igen. Både i arbetsanda, och privat. Den privata delen inkluderar Bo-Lage, finns en ny cider jag beställt nåt provexemplar av. Men vad jag verkligen hade velat ha, är denna flaska.
Tyvärr inget som finns att tillgå här, men den kanske kommer, nån gång, i framtiden.
Har varit ut med W på morgonen, längtar till imorgon då det utlovats lite sol. Igår då vi gick stötte vi på dessa figurer, haha. Winstone såg nalta misstänksam ut, då han fick syn på dom, men…
Och för 5 år sedan, mina vänner, så såg det ut så här i lekparken, nere på vår gata i schtaaan, då Sally gjorde av med lite energi.
Efter lunch ska vi upp till mamma, så Sally hinner träffa henne en sväng till innan hemfärd på söndag. Ikväll ska vi se om vi får till nåt pyssel, vi måste nog kolla youtube för tips. Jag har redan testat en grej och den blev INTE, som jag trodde i alla fall…
Vi fick kylskåpsleverans, wohoo, det trodde jag inte. Och jag förvarnade chauffören om att det kunde bli besvärligt. På han lät det precis som om han inte var medveten om det lilla kaos som uppstått i samband med snöfallet.
Nåja, dom kom, dom körde fast, dom gjorde omtag, dom skapade totalstopp i trafiken under en liten stund. Och jag trodde att vi skulle bli av med gatubelysningen, en kort nanosekund, men…dom fixade det. Tog sats och gasade utav bara … hum hum.
Jag hade lagt in beställning på att kylskåpet skulle in i det rum där man önskar få sin vara levererad. 500 spänn, kostade det, dyrt…JA, minst krångel…JA. Bar dom upp den…NEJ.
Dom skyllde på Corona, att dom inte fick gå in. Jaha, sa jag, men då tänker inte jag betala 500 spänn då ni inte uträttat den tjänst, jag betalat för. Och han förstod det, lika mycket som jag förstår att corona sätter käppar i mångas hjul, men man kan ju undra varför inte det framgår på hemsidan där man köper den tjänsten.
Ponera nu att detta var en utkörning till Hulda Maräng, 87 år, utan vänner och inga grannar. Hur skulle hon fått upp ett kylskåp själv, och hade hon vetat innan, att inget skulle bäras upp, så hade hon kanske gjort på annat sätt.
Nå, jag ringde och sa att jag tänker inte betala, och tjejen jag pratade med sa att hon inte hört talas om detta. Alltså att det fanns restriktioner angående leveranserna. Men pengarna skulle betalas tillbaka. Bra!
Missade totalt att det var tjugonde Knut igår, så vår julstjärna hänger kvar. Å andra sidan är det inte mycket ljus från den så man märker den knappt. Fast den åker nog, nån gång under dagen.
Det var kanske inte så konstigt att jag inte ägnade en endaste tanke på det, förrän jag var på jobbet och överhörde radiopratarna. Fram till klockan ett hade jag skottat, dragit, kastat och svurit åt all snö. Ja jag vet, jag är absolut inte ensam om det.
Eftersom jag inte vill gå på bilvägen, och speciellt inte med Winstone, så är vår promenadsträcka i nuläget, inskränkt till Blomstervägen ner, den är plogad, och ett varv runt lekparken, sen tillbaka. Lite längre kan man gå om man rundar Västerslätt, längst ner. Då behöver jag bara gå 15 meter efter bilväg.
Hunden är konfunderad, han tittar på alla gångbanor vi brukar gå efter, men han försöker inte ens hoppa upp. Men det är ju inte så där, jättekonstigt, den här plogvallen tänker inte jag krypa upp över, och det, enbart för att hitta mer snö bakom.
Blomstervägen nu på morgonen
Besvärligt för alla som bor neråt, dom har ingenstans att lägga snön på, inne på gården. Såg att det var några stycken som drar iväg snön, 30 meter till lekparksområdet. Det funkar ju, men fy fasen vilket dragande det blir. En snösläde, fyller man på en halvmeter.
Vi trodde under några minuter, att nån stulit en av våra snöslädar, igår kväll då jag kom hem från jobbet. Men nopp, det var jag som lämnat den på altanen, för att använda den lite senare. Sen glömde jag bort det och för att ens se om den låg kvar använde jag baksidan av sopkvasten och stack ner den genom snön. I found it! 👏
Vårat lilla hus, vi har inte lika mycket snö på framsidan som baksidan. Men det beror väl på att vi försökt hålla undan snön för att det skulle komma mer.
Pratade med mamma på telefon igår och vandrade runt härinne, plötsligt ser jag snön på balkongen, haha… och så kul det är då balkongdörren går utåt.
Det var av den anledningen vi ville ha inåtgående dörrar, men det fick vi ju inte, då vi bytte fönster och balkongdörrar. Nåja, vad gör väl det om hundra år 🤓
Avslutar med en filmsnutt under vatten, så coolt, men nej, inget för mig. Jag kan nämligen inte vara under vatten, då jag flyter upp som en kork. Och nono, det har inget med vikt eller underhudsfett att göra, utan tätheten på huden, så de så, haha…
Hade sällskap på morgonpromenaden igår, Sally testade lekparken och sedan ville hon ta Winstone en bit. Det gick bra, ingen möten av andra hundar, cyklister, joggare eller stavgångare.
Sally, som förövrigt har drillats till att kunna åka buss själv, in till Uppsala då hon har hockeyträningen. Upplägget är att Theresé möter upp vid hållplatsen, och hon har talat om för Sally att OM, om hon av någon anledning inte skulle komma av bussen just där, så skulle Theresé följa efter med bilen. Hon har även en mobiltelefon, så dom kan få kontakt om det skulle vara nåt.
Så var det det den här gången då Theresé står beredd vi hållplatsen, ser bussen, men blir lätt oroad då den inte blinkar för att köra in. Då den passerar hinner hon se en något förvånad Sally, som står och tittar ut.
Det blir en snabb spurt upp till bilen, Theresé kastar sig in och tar upp jakten. Hon saxar mellan bilarna, blinkar med lamporna, hamnar bakom en övningskörning:
Sedan stopp vid ett rödlyse, hon försöker ringa Sally men får inget svar.
Till slut blinkar den för att köra in vid nästa plats, Theresé lämnar nästan bilen ute i vägen och springer till bussen, hinner fram till dörren lagom för att se Sally stå där och pratar med chauffören och säger: Min mamma har sagt att hon följer efter bussen med bilen! Jaha, säger chauffören, har din mamma en svart bil? Jaaa, säger Sally, haha, ja, han kanske hann se den vilda biljakten i backspegeln. 😀
Sally hade tryckt på plingknappen, men tydligen inte tillräckligt hårt, då dom passerade hållplatsen, gick hon fram till chauffören och berättade för honom att hon faktiskt skulle av där. Så hon är ju inte bangen, hon skulle förmodligen klara sig i alla väder.
Theresé frågade sedan varför hon inte hade svarat i mobilen, jo, lilla Sally hade slagit av den…för att spara på batteriet 😀 Så idag har hon en ny mobil, med lite bättre batterilängd, så hon behöver inte tänka på det heller.
I stugan är det grusväg ut på själva Udden, så när det är promenaddags med Winstone, så kommer man nästan inte undan, att gå på gruset. Funkar väl bra, tänkte man, men skänkte inte en tanke på dom skor man hade på fötterna. Tunna sulor…ve och fasa!!!
Jag påmindes dock om tiden som barn, då man sprang på denna väg, i ur och skur…och utan skor, hur överlevde man? Nu skar stenarna in i hälarna så man var nära tårarna, men då, när man gav järnet, så struntade man fullständig i stenarna, Oopps, där nöp det till under foten, man kanske hoppade på en fot…två hopp sen ner med fötterna i gruset igen och vidare…jag fattar det inte. Man borde ju rimligtvis vara mer härdad nu, och kanske mer hårdhudad, men icket.
Och inte slapp man gruset igår, då vi gjorde en liten utflykt till Umeå energicentrum:
Nå, jag överlevde även gårdagen…så, det som inte dödar, härdar, eller gör jävligt ont!
Sally tyckte det var kul, dom har ju en lekpark där, och vi gick runt lite i omgivningarna. Kolla in måsen vid Sallys fötter, på den första bilden 😀
Även Nicco roade sig med diverse, övningar:
På hemvägen körde vi över Sörfors/Brännland och gick in en sväng på Opal antik, Nicco fyndade så nu har hon sin alldeles egna Kourbevare kaffekvarn, kul, det är inte varje dag man hittar en sån. Jo, jag såg en på loppisen i Arvidsjaur, och där skulle dom ha 800:- för den, Nicco fick den här för halva det priset, mera lagom, även om den inte var gratis, direkt.
Nu skiner solen så jag ska passa på att gå ut, medan tid är, önskar er alla en fin lördag!
Eftersom Adam aldrig smakat hjortron förut, så bestämdes det att vi skulle servera våfflor med grädde oc hjrtronsylt igår, till lunch. Jamen sylten var helt ok, sa han. Jag undrar vad man själv skulle ha tyckt, om just den sylten, om man aldrig testat den förut, utan först i vuxen ålder. Ja, det är väl som Camilla sa, härom dagen, antingen älskar man den eller så hatar man den.
Sen blev det utgång till lekparken innan Sally skulle åka hem, mycket snö, som tusan, vart kom den ifrån…bara så där, jag fattar ingenting??? 😀
Nicco och Adam följde med oss ut till flyget, eftersom jag känner mig väldigt osäker på hur man gör…och varför. Det blev inte mycket hjälp från dom då jag ensam fick följa Sally genom kontrollen. Mm, först blev det en random test på mig, sedan på Sallys platta, och sen försvann hennes boardingkort, och slutligen en av hennes två väskor…kaos, Som vanligt då jag är i omgivningarna.
Nå, det löste sig, grejerna kom tillbaka, men nu blev det en evighetslång väntan, då planet var försenat. Vi stod och väntade länge, plötsligt, går ALLA, till en annan gate, utan att nån sagt ett ord. Skönt, då fick vi sätta oss…fast inte utan en lätt oro, jag menar, Sally skulle väl knappast ha ett helt flygplan för sig själv.
Äntligen ett utrop, inget om nån ny gate…och stunden senare, ett till utrop och nu sa dom gate 4 och inte 2, där vi stod och som det stod på boardingkortet. Tur att Umeås flygplats inte har så många gater 😀
Hon kom sig till Arlanda till slut, och där fick dom käka middag på gyllene måsen. Vi, däremot, åkte ner på Strömpilen för att handla lite inför ikväll, då vi ska ha middags gäster. Det blev en sen middag igår och jag var så trött då vi sedan satt oss i soffan, att det bara var ogjort att jag skulle ha slocknat. Men det var bara att ta nya tag, då jag hade 2½ kg räkor som skulle skalas…ojoj.
Det ska bli en förrätt, renklämma, huvudrätten, mja, något som heter Räkgott, och som tillagas i ugnen, med en sallad till, och efterrätten ska Nicco och Adam fixa, mm, nåt med Nutella…och digestive, jojomensan.
Åke plockade bort det sista från gården igår och skulle böka med nåt annat därute också. Så antydde han nåt om att det alltid är mörkt då han kommer hem från jobbet, så han kan som inte invänta nåt ljus. Nähä, sa jag, men nu har det ju snöat….det är JÄTTE ljust ute…eller? HA!!!
Jojo, säger jag, och betänk nu, om det är som dom flesta säger, att snön som är vit, gör att det blir så ljust, så har då vi ett ständigt ljus härhemma….gissa vem eller vad? Winstone, förstås 😀
Han kom ut och mötte mig vid bilen igår kväll då jag kom hem från jobbet, och hm…han såg lite annorlunda ut:
Nicco hade roat sig, och tänk, vi hade en till här, som inte undgått att ha fått nåt på armen:
Sally flög hit och allt hade gått bra. Hon hade dock inte fått suttit bredvid nåt barn utan det var en stor man, sa hon, och han sa inte ett ord…inte hon heller, sa hon, hon vågade inte. Nå, det kan ju inte hjälpas. Tur att det inte tar så lång tid att flyga hit.
Halloween kom och gick, vi hade några påringningar, och Winstone blev galen, som vanligt. Första gänget var 3 killar…godis eller bus, sa dom. Ja, då väljer jag nog godis, svarade jag. Bra, sa en av killarna, för annars hade vi tejpat igen brevlådan! Hahaa…han hade svar på tal 😀
Idag blir det nog att hälsa på hos ”gammelmormor”, hundpromenader och kanske nåt lekparks besök, vi får se, det är oplanerat, än så länge. Önskar er alla en toppen onsdag!
Fångade på kort, Janne och Kerstin på väg mot Luleå och flygplatsen däruppe för vidare färd till Cypern.
Åskådare är Enya, som såg väldigt intresserad ut av deras förehavanden. Detta var igår morse så nu lär dom ju vara framme på plats, kanske inte vakna ännu, men så småningom.
Nicco kom till mig igår kväll, just innan hon skulle gå i säng och undrade om jag hade några förslag på vad dom skulle kunna ställa för frågor till vänsterpartiet. Dom ska ner till deras valstuga idag och ställa frågor, detta är ett av skolarbetena dom håller på med.
Vi diskuterade fram och tillbaka och kom överens om, bägge två, att en typ av kvartersgård eller ungdomsgård, i varje stadsdel, vore något dom kunde satsa på. Samma sak när det gäller den där större lekparken dom håller på att bygga på Haga.
Den ska tydligen byggas för lite större barn, och det låter ju rätt så intressant, men det är ju också något som skulle få finnas lite överallt. Skateparken nere på stan var ju ett jättebra bygge, men läget på den gör ju också att våra barn hamnar på stan, vilket jag inte tycker är den allra bästa lösningen.
Allra sist, kom jag med en önskan, jag har skrivit detta tidigare och jag skulle vilja att det fanns en skolmormor/morfar/farfar eller farmor, på alla skolor. Nicco undrade av vilken anledning det just skulle vara en äldre person. Det skulle väl funka med yngre förmågor också, men jag tror samtidigt att det finns många barn i skolorna som kanske inte ens har någon mor eller farförälder kvar i livet och därför skulle dom kunna vara av intresse.
En äldre människa som bara ska finnas där, en att prata med på rasten eller om det brakar ihop på någon lektion så kan man gå ner till den här personen och bara vara, om man vill. Skulle skolan anställa en pensionär så är ju kostnaden dessutom betydligt mindre, pensionsavgifter behövs inte dras, det finns många pensionärer som ändock skulle vilja ha något att göra, så varför inte?
Dom andra önskemålen, om lekparker samt kvartersgårdar skulle också skapa nya arbetstillfällen, samt förhoppningsvis, hålla våra äldre barn, sysselsatta med mer innovativa saker än att bara driva runt. På varje gård skulle dom dessutom kunna driva små projekt, så det kan ju bara bli plus i kassan *tjitjing*
Det allra roligaste i denna kråksång är att jag såg på nyheterna imorse, att dom diskuterade just dessa frågor om ungdomsgårdar, ha, så var det precis vad vi pratat om igår, så det ligger verkligen i tiden och vi kan inte vara ensamma om att tycka att detta är viktigt.
Ni får ha en bra tisdag, själv lutar det åt lite städning, och ikväll är det föräldramöte på skolan.
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna