Etikett: hundar

Av med masken 👹 av masken 👺

Av med masken, av med masken…säger dom på teve då dom gör reklam för kommande musikprogram. När jag hörde det för tionde gången i ordningen, kom det från ingenstans ett minne. Lustigt hur ett ord eller en liten händelse, kan väcka gömda och vissa glömda, saker från förr.

På Leksaks-kompaniet, där jag jobbade i början på 90 talet, såldes det bland mycket annat, ansiktsmasker med förfärliga utseenden. Det var inga märkvärdigt påkostade saker, utan dom var gjorde i en tunn, hårdplats. Theresé hade fått några stycken. Om det var samma dag eller framåt i tiden, så kommer hon ut med en mask över ansiktet.

Vi låtsas väl bli rädda för henne, hon tar upp handen mot masken, sliter av den med ett vrål och tadaa… därunder syntes hon inte till, utan hon dubbelmaskade, och hade en annan mask under den övre, hahaa… Det var otippat och hur hon ens kommit på den briljanta idén kan inte komma från nåt annat än att hon släktar på mig…finurlig!

Då solen skiner, som den gjorde igår, är det svårt att vara inne och utföra hushållsnära tjänster. Jag tog en bok i örat och gav mig iväg ut på industriområdet. Plejset där jag gick vilse ifjol, haha. Fast nu hade jag full koll på vart jag var.

Gjorde en liten missbedömning men det handlade mer om avstånd än riktning. Passerade husbyggnationerna nere vid DHL

Gick upp mot gamla Bilspedition och där kom det plötsligt ett moln med dun. Med en massa skator och kajor i luften trodde jag först att nån rovfågel fått tag i en måltid. Och att dunet kom från en fågel. Men se…jag hade fel, det var skott från nån växt, som virvlade runt i små molnsjok.

När jag närmade mig 363.an (Vindelvägen), och bestämde mig för att runda Bilprovningen, där missbedömde jag lite. Trodde att det var nåt stenkast eller 2-3 stycken, fast i själva verket måste du vara en jäkel på stenkastning om du ens klarat det på 10 kast, haha.

Här döljs verkligen en häftig maskinpark, jag ser bara snö, jag 🥸

Och Bilprovningen, sen när har det stått Norrlands Bilverkstad?

Kanske alltid, men från det här hållet är det sällan man sett byggnaden. Då måste man blickat bakåt och det gör man ju inte då man passerat, hehe…

Och dom här bilarna som står inne på plan, dom må ju ha underkänts å det grövsta, eller är det ägarna som gått hårt åt efter besiktningen, tredje alternativet…äsch, jag har inget, förutom att det är nån som jobbar där som äger dom eftersom ingen får vistas där nattetid förutom anställda 🤔Fast det kanske har med nån typ av skadereglering att göra ,jag har ingen aaaning 🤷‍♀️

Det blev nästan 12 000 steg igår. Ja, det blev det garanterat, jag bär inte mobilen på mig då jag är hemma. Efter middagen tog jag bilen och for och tränade. Skippade gåbandet utan körde benpress och armar istället. Nån måtta får det ju vara

Slog igång ljudboken då jag och Mr W gick i morse. Hann lyssna 2 minuter och sen fick jag veta att jag förbrukat all lyssnartid jag betalt för, hm. Slog igång radion istället, fast tänkte att nu kanske det skulle vara läge att kolla med Tina, hur man lyssnar på POD. Jag vet ju inte ens om det är en App man laddar ner. Då kan jag ju lyssna på sånt då jag överskrider tiden på BookBeat 

Jag kan ju testa i alla fall. Annars blir det musik via Spotify. Har hittat en ny stjärna. Inte via Spotify utan det var på TikTok han dök upp. Han släppte sin senaste låt här i dagarna, han heter Livingstone och låten jag fastnade för heter Shadow. Finns på youtube så jag länkar här, ibland visar den att man får klicka på lyssna via youtube, ni ser väl. Och ljud mina vänner, ni måste ha på ljudet så det hörs ordentligt

Är glad att mina lurar jag har i öronen inte går ända in till trummhinnan, då hade jag fått vara orolig för min hörsel 🥴

Hoppas på en fin måndag för er alla och avslutar med en kul bild på en vovve, med tanke på allt hundrelaterat jag skrivit om dom sista dagarna 🧡

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Vad våra sinnen betyder och hur vi använder dom

Av , , Bli först att kommentera 11

Så härligt att gå på morgon promenad och inte behöva frysa om kinder och händer. Töväder big tajm. Det var en rätt stor vattenansamling längre ner på vår Blomsterväg. Snön på vårt tak, åt andra hållet, for i natt. Men, givet, det fattar man ju, inte är minusgraderna ett minne blott, men vi kanske får ha det några dagar i alla fall.

Fick en kalender av min bror och svägerska, och i den kan man minsann läsa följande

Det ser ju lovade ut om vi ska tro på Bondepraktikan, eller om det inte stämmer, ska vi dra åt oss öronen och tänka att det faktiskt skett en rätt stor förvandling i vår värld. Klimatförändringar, miljöförstöring, hur vi utarmar naturens och jordens resurser, eller… är det inga konstigheter överhuvudtaget. Många vill ju påstå att vintern är som den alltid varit, sommaren likaså. Själv är jag inte böjd att hålla med, utan det kanske jag hade gjort om jag varit 15 år, för då hade jag inte vetat nåt annat, eller hur ska vi tänka här?

Nå, det var inte den jag tänkte på, när jag och Winstone travade fram på vår prommis. Utan snarare en fundering om hur hundar, upplever dagar som denna, kontra hur det var förra veckan. Rent luktmässigt Det var ett jädrans sniffade var femte meter

Skrev om hundars sniffade för flera år sedan och att dom använde delar av sitt nosande som vi använder Facebook. Dom får reda på vad andra ätit, vad som hänt på vägen, och ojdå, där har nog gubben Adrian 94, som bor på femman, inte hunnit hem till toan, utan var tvungen att pinka innan 😜

Min undran var inte om dom känner just det, men hur det hade varit och hur vi reagerat om vi plötsligt klev ut genom dörren och fick samma upplevelse som dom? Skulle vi få upp bilder i huvudet på vad som hänt utanför dörren, eller bara en förnimmelse. Hur skulle en hund bli annorlunda, om den inte hade sitt luktsinne?

Hittade bland annat detta på en sida på nätet:

”Luktsinnet är det mest primitiva sinnet, både hos människa och hund. T.o.m. encelliga organismer får information om omgivningen via olika receptorer som är ett förstadie till luktsinnet. Ändå är det ännu inte speciellt utforskat om vi jämför med t.ex. ögat.

Utan luktsinnet skulle inte vi ha överlevt som ras, vi skulle inte ha känt om maten luktade ruttet eller att en skogsbrand härjade i närheten.

För hundar är luktsinnet den viktigaste informationsmottagaren de har. Det är med luktsinnet de avgör om något är farligt eller inte, om något är ätbart eller inte.

Vi människor använder främst synen till det. Däremot vet man att blinda människor ofta omedvetet tränar upp sitt luktsinne. Försök har visat att de kan sortera ut kläder ur en stor hög och tala om vems klädesplagg det är genom att lukta på det.

Hunden har över 200 miljoner receptorer medan människan har 5–10 miljoner.

Forskarna tror dessutom att ca 70% av våra receptorer inte ens fungerar längre. Ändå kan vi urskilja ca 10.000 olika dofter.”

All denna info hittade jag på den här sidan. Klicka på  bilden om du vill läsa mer, rätt intressant faktiskt

Och den här kunde jag ju inte låta bli att småskratta åt

”Att de kan få information om kön, sexuell status och ålder är säkerställt men troligen kan de också avgöra känslor och sinnesstämningar.

Områden som de ofta nosar igenom är könsorgan, analregion, svans och svansrot samt öron och nacke.

Studier har visat att tikar är mer intresserade av huvudregionen medan hanar nosar mer i analregionen.

Jag undrar också om detta sinne kan liknas med dom som är färgblind? Nu menar jag inte att färgen på det vi ser kanske har lika stor betydelse som dofterna. Men med tanke på alla klipp man sett på människor som fått special glasögon och plötsligt får färgseende, så förstår man vilken stor roll, färger har. Här vet jag inte om det är rent upplevelsemässigt dom reagerar på färgerna i första hand, eller om hjärnan och hela kroppen gör ett glädjetjut och levererar endorfiner i stora lass.

Det är jättesvårt att förstå, hur mycket sinnen och andra saker betyder något, om man själv, redan har allt. Och föds du utan nåt av detta, så vet du ju inte heller skillnaden. Däremot tror jag att det är nyttigt att reflektera och relatera, för man VET inte men man kan gissa hur det hade kunnat vara, om man till exempel inte hade doft, smak, färg, syn, hörsel, armar och ben.

Och kan man relatera har man empati och förståelse, en mycket bra och viktig egenskap.

Så, där fick ni veta lite av hur jag går och funderar på morgon prommisarna. Inte underligt att jag har svårt att hänga med i ljudböckerna jag så förtvivlat försöker att lyssna på

 

Försökte få Winstones nos att framträda i kamda kulan men har vägrade förstå vad jag var ute efter, haha…fick dra godis kortet men det gick ändå inte som jag tänkt 😂 Med dom bilderna önskar jag er alla en fin tisdag!

Fel ❌ Fel ❌ Fel ❌ men…😜🤣

Av , , 2 kommentarer 11

Ringde Tina igår, då jag passerade mejeriet på norra sidan av stan. Mitt mål var Renbergsvattnet och en dag med Annelie. Vi pratade över 1 timme och tiden formligen rullade iväg över bäckar och sten, asfalt och väggren. Höll på tappa fokus då trafiken plötsligt svängde in mot Robertsfors. Arbete på E4an, men i efterhand, tror jag minsann att jag missuppfattade att man skulle behöva ta en detour, överhuvudtaget. Nåväl!

Här gick jag på ren magkänsla då jag hakade på en lastbil, då den plötsligt tog av till höger, men…efter en stund svängde den av vänster fast inte jag. Min magkänsla blev rätt…puh! 

Solen sken, jag kom ändå fram i Ånäset och därifrån är det lätt match att hitta vägen fram till slutmål. Inga problem, tänkte jag då ( fast dagen efter, skrev jag det med en *suck* och rullande ögon).

Väl framme så blev det kaffe, mer kaffe och sedan packades en fikakorg, med både, tadaaa…kaffe, Jockomocks grillkorv, senap, hemkoke go´saften, och en bit citronpajs/bakelse. Ut på gården och hundarna visste minsann att vi skulle ut och röra på oss…haha

Här tog Annelie den sista bilden

Tände upp en eld, pratade, skrattade och njöt helt enkelt av dagen

Mitt upp i allt, ringer min mobil. En röst, lät som en inspelad robot, talade om på engelska att det var Polisen från lalalaa…och det fanns en arresteringsorder ute på mig. Detta skulle då härröra från nån typ av kreditkorts bedrägeri. Samtalet avslutades med ”PRESS ONE”. Jag replikerade med ett: Jag ska inte trycka på nån jäkla etta, fortsätt prata du… ”Samtal avslutat”. Alltså vad har det nu hittats på för dumheter. Numret var ett vanligt mobilnummer utan landssiffra framför. Började med 0730301…sökt 2 gånger. Mycket konstigt!

När vi kom tillbaka till huset, ringde återigen min mobil med ett nummer jag inte kände igen. Nu en kvinna, som frågade vad jag ville…ehh, nä, jag vill ingenting, jag har inte ringt dig. Hon misstrodde mig, och tyckte det var extremt konstigt. Du ringde mig för 20 minuter sedan, sa hon. Nopp, sa jag, det har jag inte gjort, jag befann mig ute i skogen då. Så här i efterhand tänker jag att dom där ”snutarna” kanske ringt henne med, och det kopplas på nåt sätt vidare till nån annan. Hennes nummer börjar med, hör och häpna 0730304…och mitt egna 0730306, en tillfällighet, eller 🤔

 

Annelie och Ulf bor på ett underbart ställe, det kan inte sägas för många gånger. Gammalt möter nytt, idéer, planer, saker man kan göra om till annat, ja, allt finns där, till och med duktigt folk som inte har en tumme där den inte ska sitta. Alla tummar på rätt ställe. Beundransvärt, på riktigt.

Vi tvärfor till Renfors där ett par har växthus och säljer grönsaker. Har aldrig i mitt liv, smakat så goda tomater

Fick följa med en vitlök hem, en sättlök, att plantera i pallkragen.  Sen skickade Annelie med grönkål till Nicco, men det är från egen Rote odling.

Hamburgare från Renbers till middag, kaffe på det, mera prat. Jag frågade varför man inte svänger av vägen till Lövånger eftersom den avfarten är närmare än den jag skulle ta. Nej nej, den vägen är rena helsicket att köra, ta inte den. Och jag som trodde att jag kanske funnit en genväg hem, som ingen tänkt på, förut.

Mer gos med så underbara hundar. Annelie passade på att knäppa en bild igen…haha, mitt leende ser tämligen ansträngt ut, men där ser man vad en bild kan ljuga om den tas i precis fel sekund 😜😁

Sen, mina vänner, hade mörkret fallit och jag skulle bege mig hemåt. Bland det sista hon sa, Frun i huset, var: ” – Kör försiktigt, passa dig efter Kvarnrisvägen, där kan det finnas älg!!”

Stannade och fotade lite Norrsken innan jag vek av, ut från Renbergs vägen.

Mm…om hon sagt, håll utkik efter den där Kvarnrisvägen, som du ska hitta igen, så hade det blivit mer korrekt. Hahaa… jag körde FEL , vände om, och tog FEL avfart. Tror att jag har koll på vart jag är i alla fall, men jag har FEL . Här upprepas min och Niccos resa vi gjorde för 2 veckor sedan. Inte ens Google Maps hittade vägen jag körde på.

I villande, kolsvart skog, grusväg som liknade hallabaloo. Inga reflexer, lampor, varningsskyltar om skarpa kurvor efter en tvär uppförsbacke med väglutning på 23%…nada. Googlade kors och tvärs

När jag passerade Bursiljum skylten för andra eller tredje gången, började jag tro att någon däruppe, gäckade mig. Vid ett tillfälle svängde jag av där det stod en skylt med Bursiljum S på, men googlar man det så finns det inte. Grön streck, rätt väg, rött streck, FEL FEL FEL .

Det tog 1 timme innan jag hamnade i Estermark och jag jublade i luren (hade ringt Åke för att han skulle veta att jag varit vill, på riktigt). Äntligen kände jag igen mig. Och hey, inga älgar syntes till, kan ha varit för att det var ”fel” väg, men en hare satt på vägen och den undvek jag galant.

Det enda som inte stämde i slutet var själva utfarten till E4an, jag kom ut 600 meter ovanför utfarten jag skulle ha kommit ut på, haha. Med facit i hand, hade det kanske ändå, gått snabbare om jag tagit den där ”genvägen” till Lövånger, som skulle vara så kurvig och halvdålig. Fast å andra sidan. Då hade jag kanske hamnat ovanför Skellefteå istället 🤣

Jag var aningens less på både bilkörning och mig själv, då jag kom hem. Men jag ångrar inte en sekund, att jag åkte dit. Tack Annelie för en mycket trevlig dag och kväll. Och tack för innehållet i kylbagen, som jag fick med hem, super!!

Ha en underbar fredag, allihop!

Vet ni namnet på gamen?

Av , , 2 kommentarer 14

En till födelsedag, idag. Min svägerska Svetlana, fyller år. Men precis som Theresé och Anders, som redan avverkat sina födelsedagar i augusti, så finns dom för långt bort för att firas på dagen. Nu råkar det dessutom falla sig så, att min lillebror Lars, som är gift med Svetlana, fyller 50 på måndag…hoppla. Gissa att vi kommer att fira dessa 4 personer nästa vecka, då vi åker ner, bara så där, för att. Men idag, GRATTIS Svetlana, hoppas du får en fin födelsedag!!

Gick bra att jobba igår, kändes mer som om man var där för att hälsa på. Vilket perfekt jobb man har, va. Inte alls alla förunnat, det vet jag.

Hade ett längre samtal med en kvinna från inlandet, (stället där hon bor, börjar på Ren och slutar på vattnet) igår kväll. Hon tillbringar mycket av sin tid med sina hundar och gärna ute i skogen dom dagar hon tyar med. Björn har dom gott om, och hennes största rädsla är att hon ska stöta på nån som ger sig på hundarna. MEN…hon har björndödar kniven i byxfickan. En tadaaa…svampkniv

Ehh ok, sa jag, och du tror att du kommer att kunna dräpa en attackerande björn med en liten kniv?? Ska du först borsta till honom och sedan sticka han i nosen?

Nja, hon skulle rusa till björnen, medan den var upptagen med hundarna, svinga sig upp på ryggen och hålla fast sig i nacken på bamsen och sedan ta honom via ögonen.

Jojo, sa jag och fick en bild i huvudet på nåt litet barn… hm, det kanske var Mowgli jag såg för mitt inre. Fast skillnaden är ju att han satt frivilligt på Baloo och studsade runt på ryggen.

http://www.clipartbest.com

 

 

Bäst jag skriver att vi drev lite, fast vem vet, bättre att ha något överhuvudtaget i fickan, än ingenting. Apropå Djungelboken, en kuggfråga, och kika nu inte på svaret utan att fundera. Vet ni namnet på en av gamarna som sitter där i trädet?

Imorgon ska min bil in på Verkstan, felsökning på insprutningen. Kan vara där felet ligger. Återstår sen att se om det kan fixas på nån dag. Åke har varit och beställt en backventill till sin SAAB, kan vara den som spökar där. Ska bli kul att se vilket fordon vi tar oss ner till Uppsala med.

Solen skiner och vi med den. Har hört att det talas om Brittsommar, så den hoppas jag verkligen på. Då kan man få riktigt fina dagar i september. Värmen den tiden är ju inte lika tryckande som då den kommer i juni och juli.

Ha en fin torsdag och passa på att njuta av dagen, ni som kan. Avslutar med en rolig historia jag hittade bland mina inlägg. Och svaret på vad gamen heter…Flaps, såklart! Klicka på bild för klippet från youtube. ”Du Flaps, vad ska vi hitta på?”

 Det var en gång en perfekt man och en perfekt kvinna.

De träffades och eftersom deras förhållande var perfekt, gifte de sig.

Bröllopet var perfekt och deras liv som gifta var också perfekt.

En julafton där det snöat en hel del, det perfekta paret körde bil på en slingrande väg. Plötsligt såg de vid vägkanten en man med en bil som hade punktering.

Det var jultomten med säck full av julklappar.

Eftersom de inte ville svika några barn, erbjöd de Tomten att åka med dem så att han kunde dela ut alla gåvor. Sedan började de dela ut presenterna.

Tyvärr försämrades vädret och alla tre råkade ut för en olycka.

Endast en av de tre överlevde. Vem?

(Tänk först innan du ser svaret här nedan.)
.
.
.
.
.
.
Naturligtvis var det kvinnan som överlevde.

Hon är den enda en av de tre personer som finns i
verkligheten.

Alla vet att Tomten och den perfekta mannen inte existerar.

För kvinnor slutar historien här. Män kan fortsätta läsa…..
.
.
.
.
.
.
.
Bonus för Män:

Om Tomten och den perfekta mannen inte existerar, så betyder det att det var kvinnan som körde.
.
Det förklarar olyckan …..
.
…… Och en sak till: Om du är kvinna och läste slutet av historien visar att:
Kvinnor gör aldrig som de blir tillsagda

Är han über smart eller dummast i Universum

Av , , Bli först att kommentera 11

En av mina vänner la ut en länk till världens smartaste hundar, kontra dom hundar som hamnar längst ner på, ”vi som inte fattar vad ni säger”, listan. Klicka på bilden om ni vill kolla in listan.


Jag kommenterade hennes inlägg och skrev att vår Winstone, Japansk spets, återfinns inte ens på den gedigna listan av olika raser. Innebär det att han är über smart,  eller….dummast i hela universum 😱

Nånå, det står också att en hund kanske inte ger respons på kommandon eftersom den i grunden, helt enkelt väljer att han inte vill göra det du säger. Precis som många katter.


Jag gjorde en chokladpudding igår och tog med på jobbet. Min kund skulle ha besök så jag tänkte att vi testar något nytt. Denna choklad gjorde jag på, Avokado, kokosmjölk, kakao, sukrin Gold (ej sockerhöjande), samt lite flytande vanilj. Fråga mig om det var så smart att använda köksassistent till detta. Mitt svar: NEJ, nästa gång kör jag med mixerstaven. Har man inte jobb så skapar man 🤣

 

Fast resultatet blev najs!


För mig, som inte gillar Avokado, så hade jag inga större förväntningar. Jag tyckte den blev jättegod, och absolut ett alternativ till godis om man tvärt blir choklad sugen. Kundens gäst, japp, den gick hem, hon har ätit andra sammansättningar och gissade först att konsistensen (som blev perfekt), kom från banan.

Min kund, nej, den var inte god alls. Haha…fast här gissar jag hej vilt, att hon utgick ifrån vad jag sa att den var gjord på. Hade hon inte vetat, så hade hon känt något annat. Jag säger inte att hon hade älskat den, men den hade absolut fått ett ok.

Det är väl så, man äter ju dels med ögonen, men även med vetskap om vad vi stoppar i oss. Om förväntningarna är choklad, men du får veta, strax innan, att det är avokado, så kanske hjärnan reagerar på det. Jag sa nämligen inget om innehållet, förrän just innan.

Här kan jag kalla det för Husmans syndromet, det där som Åke har en släng av. Dumt att testa något man inte ätit förut. Husmans är husmans och inget trams havreknäcke, eller chia o salt beströdda rågrutor. Nej, husmans levererar exakt det man känner igen. Inga konstigheter!!


Ni vet det där ritade klassfotot som Åke fick en bild på. Det skickade jag in och fick som ett vykort hem i brevlådan. Kommer att rama in bilden, den är ju hur cool som helst. Larry berättade för Åke idag, att bilden gjordes som en hälsning till Roger Persson som gick i deras klass, efter att han hamnat där med bruten arm. Här har jag bara dolt namnen.. haha.


Avslutar med en annan bild på ännu en rolig fågelholk. Denna återfinns nere på vår gata i schtaan. Och med den önskar jag er alla en fin torsdag!

Tips från coachen, spela dum så länge du kan 👍

Av , , 2 kommentarer 15

Stod inne i köket igår och får plötsligt se en ekorre på gården. Inte så ofta man ser en korre här. Inte för att dom är sällsynt på något sätt, fast oftast sitter dom väl uppe i nåt träd. Den här var sugen på fågelmaten i syrenbusken, men den drog snabbt vidare.


Såpass att jag inte hann ställa in mobilen och sedan hade jag solen som motljus, obra.

Åkte iväg ut till Loboohallen, strax efter 13. Där var det full aktivitet. Tänk, jag hittade dit, och jag fann också dörren in, haha. Men hade jag inte frågat nån därinne om vart jag skulle stå, så hade jag hamnat på fel ställe i alla fall 🫣

Man ska ju inte störa, och därför går man inte heller in i tävlingshallen då någon är mitt uppe i en bana. Utan då väntar man tills den går ut, för då ska nästa in, och då får man passa på. Mitt problem var att veta vart den där hallen, ens låg. Nåja, det var inte rocket science och som sagt, frågar man får man oftast svar.

Fotade en massa hundar. Sedan svär jag ändå över kameran på mobilen, som grynar till bilderna. Det är som om den segar sig då den ska ställa in skärpan. Och tar du på ett föremål som rör sig, är det än värre. Jag vet att jag kan ta rörelsefoton, fast då får man 3 -4 bilder på samma motiv och sedan ska man se vilken man tycker blev bäst…orka…nooo.

Här kommer några i alla fall. Jag gillar mest bilderna där man kan se att dom tittar på varandra, fokus är absolut prio 1. Så är det nog i alla typer av tävlingar. Men här ska dom ha fokus på både bana, och varandra.


Annelie och Mattis, fick fina poäng på första rundan. I andra, så blev det lite sämre. Men det är ändå aldrig bortkastat. Ju fler banor man går, desto mer erfarenhet får man och tar man med sig det till nästa tävling, så vet man också vad som gick fel och vad man kan förbättra.


Hem och duka fram middag, koka kaffe och sedan fick vi tid att sitta och surra ett tag. Jag fick en gammal burk av henne, cool tycker jag.

När hon hade åkt, gick jag igenom bilderna. Då jag gjorde det, så kom Winstone och satte sig nedanför. Jag pratade med honom och sa att jag sett på alla dessa hundar, att dom tävlade och… så la han upp tassen på mitt ben. Haha, precis som om han ville tala om att även han, kan minsann. Så jag fortsatte med att fråga honom om han verkligen trodde att det skulle funka, och jaa, ni ser ju hur övertygande han är.

Fast jag kan säga att han hade mest fokus på godiset jag höll i min hand…inte mina kommandon. Även om han vet hur man sitter, ligger och snurrar. Mm, här krävs det arbete, tid och att vara konsekvent.
Sally hade hockeymatch igår, och Theresé skickade en bild till mig idag. Jo, hon kan tävla, hon med. Och hon vet också hur man gör. Snyggt jobbat, Sally! 🤘


Måndag igen och arbete väntar. En kollega sitter i luften, på väg mot Bangkok, spännande. Ska följa hennes resa på Insta, så får vi se vad den där banan pancake hike, går ut på. Önskar er alla en toppen dag!

P-rulle och kaffe…

Av , , Bli först att kommentera 19

Idag, mina vänner, är det 148 dagar kvar till punschrullens dag. Nu menar jag inte att man ska börja längta efter det och att man inte får äta eller köpa en punschrulle innan dess, men… Såg ju den här bilden på Klotterplanket och kunde ju inte vänta, ända till dess med att dela med mig 🤣


Apropå bilder, såg ni vad det här var för bild jag la ut igår?


Annelie kommenterade, sent omsider, att NU, fattade hon vad det var. Ja svarade jag, tänk, jag trodde att nån skulle kommentera och fråga om jag ramlat under promenaden och låg där på rygg och fotade upp i det blå.

Talade om för Tina att kommunen skyddar lyktstolparna med att skydda den nedre delen av stolparna med en ytbeläggning. Ser ut så här…

2018 kunde man läsa detta, klicka på länk för att komma till den aktuella sidan.

Det är ammoniaken i hundars kiss som tär på stolparna. Till slut orkar inte galvaniseringen med och då rostar de.
Man kan inte alltid se på lyktstolparna att de är rostiga. Hundkisset tar sig nämligen in mellan fundamentet och stolpen och korroderar stolparna underifrån.

– När hundkiss rinner ned kan det börja korrodera under mark och det är de stolparna som är extremt farliga, som helt plötsligt bara faller, säger Anna Byström på företaget Roch Service, som jobbar med stabilitets- och hållfasthetsprovningar av lyktstolpar, till SVT.

I Gävle kommun byts cirka 100 lyktstolpar ut varje år på grund av rostskador. För kommunen innebär det en kostnad på cirka 250 000 kronor – bara i materialkostnader. Men att de rostar är inte bara hundarnas fel. Vägsalt och lossnade rostskydd gör sitt till.

Problemet har varit större förut, men nu har man stolpar med ytbehandling. Ytbeläggning på stolparna går cirka en meter upp från basen och skyddar mot hundkiss och salt.
Det tar dock tid att byta ut alla äldre lyktstolpar mot de nya. Till exempel i Gävle kommun finns det cirka 21 000 lyktstolpar och om 200 lyktstolpar byts ut varje år dröjer det 105 år innan alla är utbytta. slutcitat

Jäklar anamma att hundar och vägsalt kan skapa arbetstillfällen. Men det behöver inte alltid vara så att det är hundpink eller vägsalt heller, som gör att stolpar börjar luta. Se bara här, hur den måttar med benet för att sparka till stolpen… *nickar*

 


Nu läser vi om strömmen som kan komma att stängas ner för att spara el. Lyktstolpar, trafiklysen och hissar, kan sättas ur funktion. Hushållselen kommer sist på en prioriteringslista. Här undrar jag på riktigt, HUR, dom ska veta vart dom kan kapa strömmen.


Dom kan väl inte mena, på fullaste allvar, att man stänger hissar utan att kolla om det finns folk som är i behov av hiss för att ens komma sig ut. Eller människor med hjälpmedel som kräver ström, som till exempel, specialanpassade sängar, taklyftar, mobila lyftar, el rullar, ja ni fattar.

Och ja, jag fattar också att krig är absolut fullt allvar, och det finns en anledning till varför det ser ut som det gör idag. Men jag undrar ändå, hur den planen ser ut. Det blir lite som vanligt, att dom som straffas är dom som inte klarar sig själv, och som är i större behov av att saker ska fungera.

Nej, jag sa till Åke, att vi också kanske ska tänka på att dra ner på onödig förbrukning. Vi behöver inga större mysbelysningar. Man kan börja med att ha dom stängda på veckorna kanske, och kosta på en och annan tänd lampa till helgen. Vi kan spara mer än vi tror.

Många säger att en lampa drar inte så mycket, men räknar jag så brukar vi ha igång 7 onödiga lampor, och om alla i hela Sverige, stängde av minst 3, så borde det dra ihop lite.

Ha en fin måndag, allihop!

Burnisar och bredställ på parketten

Av , , 2 kommentarer 19

Den här dagen för 9 år sedan, bytte jag ut min profilbild på FB. Till den här, som Tina tog då vi hängde på deras balkong, ute på Jägarvägen.


Det var inte oktober då hon knäppte den utan slutet på april. Den väcker mer än ett minne. Min mobil ringde nämligen där vi satt och njöt av vårens första soldagar. Det var från barnprogrammet Bulldog. Det tog nog en stund innan polletten föll ner. Det var nämligen inte ett program jag tittat på och knappt visste vad det var.

Nu hade dom hittat min blogg, sett Winstone i den och en japansk spets var precis den rasen dom sökte efter.

Dom undrade om dom kunde få låna honom. Det hade dom säkert kunnat få om det inte vore så att Winstone aldrig varit en peoples dog, utan väldigt familjekär, och vår familj är inte speciellt stor.

Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset lämnade vi därhän. Han var ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall 🧡


Annelis hundar är ju också världsfina. Nu snor jag 2 bilder av henne, här. Mattis, hennes partner in crime och på tävlingar i rallylydnad. Här vet jag att Annelie själv, fotat.


Och i förrgår fick dom hoppa upp ett steg i klassen, efter ett bra utförande. Så grattis till ert team. Fotograf här är en Emma Sandman, okänd för mig, men inte kvinnan och hunden 😊


Sambo kom och hälsade på en stund igår kväll. Snacka om att man får några sekunder på sig att fota, annars är det full fart framåt… åt sidan … andra sidan, burnisar och bredställ på parketten.

Han är då inte bangen för nåt. Winstone känner sig dock nalta osäker då katten smyger runt nosen på honom.

Våra katter, Enya och Eloise höll honom nog med strama tyglar. Apropå dom så hittade jag denna lila skrivna episod, från 2013, och jag citerar:

”När jag sedan kom hem, så tog jag av mig skorna (jag går nästan barfota hemma, året runt), går och bläddrar i posten, kommer in i köket, och sätter ner främre trampdynan i golvet och det gör rejält ont, jag lyfter ju automatiskt upp foten och sätter den igen på ett annat ställe och det blir samma smärta fast nu i hälen…???

Jag lyfter bort posten från mitt ansikte och tittar ner på golvet, jag begriper verkligen ingenting, där ligger det glittrande saker över hela köksgolvet, så får jag se vad det är, och jag vet vart dom kommer ifrån och vem som är den skyldige…ENYA!!!

Jag har nämligen köpt nitar, såna där med fem sylvassa piggar på undersidan.


Dessa har legat i en påse på mikron, och där låg dom då jag åkte på jobbet. Så har alltså det lilla monstret hoppat upp på bänken, rivit ner påsen, öppnat den och spritt ut varendaste liten nit, och säkert har bägge katterna roat sig kungligt med dom.

88 stycken skulle det vara och jag räknade ihop till 86… jobbigt. Fram med dammsugaren och dammsög i kök, hall, sovrum, och den yttre hallen, det slamrade till i snabeldraken en gång så jag gissar att där åkte en nit i, eller bägge två, men dom kan lika gärna ligga under spisen, det vet man ju hur det ser ut då katter leker med saker som glider efter golvet.
Det gjorde ont att få en nit i främre trampdynan och lika ont i hälen, jag var ju tvungen att bruka våld för att dra loss dom.” Slutcitat

Ja djur är kul, sägs det, och det stämmer väl, överlag. Winstone var inte så kul i natt, då han väckte mig och ville ut, som i bråttomut… sen väckte han mig igen 7 på morgonen, och ville göra en repris på utgången. Stackaren 😕

Önskar er alla en fin måndag!

Rena hälsan i ett äggskal 🥚

Av , , 2 kommentarer 16

Efter ett längre samtal med Annelie i Renbergsvattnet igår, så ringde hon upp igen. Hon gav mig något att ta upp i min blogg, hehe.

Som bekant, för er som läser det jag skrivit förut, så har hon mer än hundar, en katt, växthus, blommor, underbart fint hus och sjöutsikt.


Där finns ju också kycklingar och tupp. Det i sin tur innebär att hon har tillgång till ägg.


Igår, efter samtalet, skulle hon ta sig ett kokt sådant och får hurven då hon skalar det. Äggvitan är grönaktig, runt om. Hon skickade denna bild.


Är det nån av er, som nån gång, sett nå liknande? Har aldrig hänt mig, i alla fall och är absolut inget jag hört talas om. Dom gångerna jag sett grönt i ett ägg, är då man överkokat dom nalta, och det gröna sitter då mellan gula och vita, inuti ägget. Det beror på att järnet och svavlet i ägget börjat reagera med varandra, är dock inte farligt att äta fast ägget i sig, blir mindre nyttigt.

Nå, tillbaka till Annelies gröna ägg. Tydligen la hon ut frågan i nåt forum, eller om hon hittade det på nån sida, så här stod det i alla fall.


WOW, hennes ägg måste vara rena medikamentet/hälsokur i ett äggskal. Tyvärr äter många med ögonen, även hon. Och hon kunde inte äta upp det, utan att få lite äckelkänsla. Jag förstår det, skulle förmodligen ha gjort samma sak.

Hundbadet för Winstone, blev ännu ett WOW. Trodde att jag fått tillbaka en annan hund. Vilken fantastisk mjuk päls, man kan se hans skinn om man särar på pälsen, precis som det ska vara, och han blev av med nästan all lös päls.


Ja sa tjejen som utförde badet…det är päls ÖVERALLT därinne i rummet, och på mig, haha. Jodå, det förstår jag Ska absolut göra om detta, kanske 2-3 gånger på ett år, kan vara lämpligt. Värsta årstiden är ju höst och vår.

Varit ut med lille killen, på morgonen. Druckit kaffe och käkat frukost. So let the day, begin!


Önskar er alla en fin fredag!

Maria Lundmark Hällsten