Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.

Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.

Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!