Etikett: Nybro

The Master av ALLA Fultomtar i hela världen, är funnen 🥴🤐😵‍

Av , , Bli först att kommentera 6

Äta frukost på Nybro, är inte alla förunnat. Nu tog jag bara en macka och kaffe, fast det räckte gott och väl. Kaffe går alltid ner och deras fika samt bröd, är ju en lisa för själen. Sen hade jag ju sällskap, dessutom. Det var Helena som föreslog detta och jag hakade på. Mycket bra val ❤️


Fotnot, jag fotade inte ens, så de är en skev bild av verkligheten.

Hem och skottade det lilla som kommit. Det var lika lite som en muslort i ett stall, om man jämför med idag. Jaja, nu tog jag i lite i överkant, men ändå. Tur att det är lätt snö, som inte sitter fast i backen eller som fastnar på snösläden heller.

Gjorde inte så mycket annat, faktiskt. Tvättade lite, fixade middag till Åke, letade julkalendern och dom 2 saknade Fultomtarna…mycket tidskrävande, på min ära.

Fick åka med en kollega, till julbordet på kvällen. Det var ute på Entré Norr. Jättefint därinne. Det måste ha varit 20 år sedan vi var därinne, och på den tiden var det bara ett vanligt mathak. Fotade inte här heller.. jisses, vad tänker jag på Nå, snodde 2 bilder från deras hemsida, klicka på den första för länken dit, om ni vill se vad dom har att erbjuda.

Det var trevligt, där med. Vi satt, bland annat, med Max från kontoret, som berättade roliga händelser i livet. Han är tydligen lite av en Tomte älskare, så gissa om jag är sugen på att deportera våra Fultomtar till honom 😅

För nu ska ni få höra och se vad jag fick se, nu på morgonen… Kommer in i lilla stökrummet innan rosa rummet. 3 Fulisar sitter fortfarande kvar på skrivbordet, och stirrar (hur man nu gör det utan ögon) upp i luften.


Jag passerar dom eftersom mitt öga, ser något som ligger utanför julgarderoben. Dessa små julgranskulor.


Öppnar garderoben och möts av vad som måste vara, urfadern till världen ALLA Fultomtar, nämligen denna Superfulis.

Nu klurar jag på ifall jag ska adoptera bort honom, till Max, hehe… 🤭

Nå, det är inte utan att jag funderar på om han är the master över alla små Fultomtar här, eller är det dom som satt honom där för att avleda och distrahera mig 🤔

Går tillbaka och får plötsligt nåt i håret., jösses, sveper med handen över skallen och ja…där hänger dom 2 saknade Fultomtarna, precis som om dom alltid hängt där.

Nu vet jag vad dom andra glodde på.


Till min bestörtning ser jag något annat också… marsipangrisen, som dom tuktade ifjol. Han verkar vara på rymmen 😲

Önskar er alla en fin och superljus dag, med tanke på alla snö som fallit och som fortsätter ramla från ovan!

5 av 7, är återfunna, på gott och ont

Av , , Bli först att kommentera 9

Har varit ett jäkla buller i källaren under natten. Och guess what, nu har jag hittat 5 av 7 Fultomtar in action.


Fast jag vet inte riktigt vad dom håller på med. Snacka om förvirrande. Ena stunden är dom där och andra stunden på en annan våning, till att vara som uppslukade av ett svart hål. Julkalendern verkar ha sugits in i ett sånt hål, den hittar jag inte.

Nu tror jag mig i alla fall veta, att ingen Fultomte kommit till skada. Blodspåren i källaren kommer förmodligen från ketchupflaskan jag fann på hyllan i tvättstugan. Dom har säkert grillat korv. Och den bårliknande saken jag såg igår, kan ha använts till att frakta dit maten…kanske 🤔


Äsch, jag har inte en susning, om jag ska vara ärlig.

Köpte min första LP skiva på väldigt många år, igår.


Hämtade upp Bson då han slutade skolan, och vi käkade middag här innan vi åkte till Be Bop-A-Lula Land. Lånar lite bilder av dom från FB.


Deras Öppettider är, onsdag 18-21 och lördag 11-15. Finns på Östra Kyrkogatan 43, bredvid eller innanför, Ruccola på Haga. 070-660 72 78
Har ni intresse av LP skivor så rekommenderas verkligen ett besök där.


LP skivor är inte bara musik, utan väldigt många fodral är som egna konstverk. Queens, News of the world, vet jag att jag tyckte var hur cool som helst, på den tiden det begav sig. Det skivomslaget blev ju något annat då man vek ut den.


Inte lika roligt att sitta och spärra ögonen på ett CD fodral. Dom är inte i närheten av att vara lika sevärda, även om dom kan bjuda på lika mycket musik.

På en stund ska jag iväg och frukostdejta Helena Springare, ute på Nybro, minsann. Trevligt Mindre trevligt att det precis satt igång att snöa. Har det inte snöat på så här länge kan det lika gärna låta bli. Det är min, krassa åsikt. Well well, det blir då lite mer julstämning, om inte annat.

Ska på julbord ikväll, så där kanske det blir mer av den juliga stämningen.

Ha en fin torsdag, allihop!

En utan ände, och en med två 🫓🌭

Av , , Bli först att kommentera 11

Tog denna underbart vackra, (driver lite) ”mitt emellan årstids bild”, i förrgår.


Ni förstår symboliken va, skotta barr, haha… Ja det går som vanligt runt runt, utan ände. Precis som den där förbaskade pannkakan utan ände, fast korven har två 🌭

Vilse i pannkakan var jag inte igår, jag visste precis åt vilka håll jag skulle och vad jag skulle göra vid målpunkterna. Men inte utan vissa hinder på vägen.

När det var dags att bege sig av till frukosten på Nybro, högg jag kompostpåsen. Jag gillar att göra 2-3 saker på samma gång, då jag liks ska åt det hållet. Här tappade påsen botten och innehållet tömdes ut på hallgolvet 😵‍💫

Jag brukar vanligtvis INTE, svära, för det finns som ingen idé att göra det. Gjort är gjort, mjölken är spilld, det är bara att torka upp. Men där kom det en svordom, så jag tror nästan att Winstone, kände sig skyldig 🥹 Han stod fastfrusen nån minut.


Fram med soppåse, sopborste och snabeldraken, tjopp tjopp, och iväg. Nej, jag flög inte till Nybro på snabeldrake och sopkvast, jag tog bilen..faktiskt.

Trevlig frukost, jag visste inte ens att Nybro hade så man kunde välja en liten frukost eller en stor. Den stora med både juice, yoghurt, fralla, ägg och kaviar tror jag, och kaffe. Kanske var det nåt mer, tänkte inte på det. Jag valde nu den mindre, och det var då en god ost och skinkfralla med kaffe.

Tiden sprang iväg, vi fastnade i prat om sociala medier, övertramp, big tajm. Folks beteenden, och hur vi människor är funtade. Ingen är ju likadan, inte heller har vi samma förutsättningar eller skyddsnät.

Det är lätt att döma ut människor med att enbart säga att dom är dum i skallen, fast en psykiskt sjuk människa, är nog inte själv, medveten om, vad dom gör eller säger. Deras ord blir deras sanning. Och att sedan utsättas för kommentarer, som dumförklarar, uppmanar, och håller elden vid liv. Bara för att se hur människan reagerar. Kan få förödande konsekvenser.

Det kan tippa en människa över kanten, men den tanken tänker inte så många på. Man fortsätter skratta åt beteendet, och piskar upp stämningen. Det absolut bästa, just den person jag tänker på, kan göra, är att stänga ner sitt konto och söka hjälp. Och den hjälpen kan, om man har tur, finnas på närmare håll än man tror.

Bland dom man redan känner och känner förtroende för, förstås. I just detta fall tänker jag att det måste in professionell hjälp, åtminstone till att börja med.

Lika skrämmande är det att läsa kommentarer från folk som håller med i vad denna människa säger, för vad betyder det, egentligen? Att dom mår lika dåligt, att dom inte VET hur vardagen fungerar, eller är dom bara mindre begåvade. Ja, det är ju ingen som vet det heller. Så det bästa vi kan göra är väl att skrolla förbi. Utan kommentarer eller annan feed back, så kanske även det, kan bli en hjälp i slutänden.

Nå, nog om det. Vidare upp och hämta mamma på Mariehem och ner på stan. Där var det bankärende, hem igen där hon bjöd på fika. In på Willys, in på Preem, lämna ett paket åt Nicco och sen var jag hemma.

Påbörjade middagen, ska ta ner en påse mjöl för att reda såsen och med ut ur skafferiet följer ett Oboy paket… Of course, öppnas locket och den hamnar upp och ner…vad annars 🥴


Fram med snabeldraken, igen och tillsägelse åt Winstone, att hålla sig undan. Han var små sugen på chokladpulvret. Fortfarande grinar jag inte över den spillda Oboyen, själv slutade jag dricka den sörjan för en massa år sedan. Så det var ingen förlust, utan innebar mest arbete.

Middagen klar, en candlelight supper. Jag skivade en skinkstek, förstekte den lätt, in i form. Vispade ihop matgrädde, en massa goda kryddor, buljongtärning och sweet chilisås. Slog över och in i ugn. Råriven potatis till det, och ljus då. Tack för den TELEVERKET!!


Där fick jag känning av lätt huvudvärk och blev tvärtrött. Kan det vara av just sånt här, som gör att mina dagar går så förbaskat fort. Jag skapar ju mer arbete än jag redan har…heeela tiden.

Blir spännande att se vad denna dag har att erbjuda då. Ingen snö i alla fall, än så länge. Kan hända att jag vinner vadet över Elisabeth, men det återstår att se, vi är inte där än, att det slagit över till det datum då vinsten blir min, haha. 27 oktober 2018 såg det ut så här, och jag har nu gissat på snö 29 oktober. Elisabeth gissade på 20 oktober.


Ha en underbar fredag allihop!

Det låter MER, som i Festisen MER

Gårdagen började bra, efter morgonens göromål så åkte jag iväg till Nybro där jag mötte upp Elisabeth, på en lunch. Jag har svårt att släppa taget om deras räksallad, jag tycker den är jättegod. Och med trevligt sällskap och surr om lite allt möjligt, så sprang tiden iväg.

Premiärturen med Camaron blev tämligen kort. Ett varv i omgivningen, körandes på ettan. Tändningen är inte heller som den ska så Janne kommer hit och ska fixa till det. Varför den inte ville växla upp, berodde lyckligtvis på att en vital slang, hoppat lös, så det är åtgärdat.

I övrigt så tycker jag att den ljudmässigt, fått en annan klang, fast i sammanhanget heter det nog inte klang, utan snarare muller. Det låter lite MER, som i Festisen MER… typ, give it too me!!


Annika, min boss från förr, och hennes Håkan, kom hit på ett litet kvällsbesök. Mycket bra initiativ av Annika, tycker jag. Inte så ofta vi hinner ses numer.
Dom tog upp det här med nutidens teknik, och ABBA som uppträtt i London med sina Avatarer på scen. Här kan man ju förstå att det kanske är åt det hållet det barkar. Kanske ett väldigt bra alternativ med tanke på hur världen ser ut idag, och det blir ett annat sätt att kunna se sina idoler.

 

Annika nämnde nåt om att hon i alla fall hade kunnat tänka sig att se Elvis, alltså kungen Elvis, ifall hans avatar skulle dyka upp.

Jag tyckte att dom kunde utveckla tekniken lite och göra den mer verklig. Tänk er Angus Young i AC/DC, skutta omkring och då han passerar ovanför åskådarnas huvuden skulle det sprättas iväg lite svettpärlor, nu snackar vi ju vatten, men… Nähä ok, nu driver jag lite, fast det skulle säkert kunna finnas andra saker, man kunde hitta på för att göra det mer levande.


Det tråkiga, eller tråkigt och tråkigt, så här är det väl nästan jämt. Man jämför med hur det varit, hur det är idag och sedan kan man bara spekulera i hur framtiden, kommer att te sig.

Man kommer att jämföra och det blir den här gruppen av människor som sett ZZ Top i riktiga livet. Den andra gruppen människor som såg ZZ Top med avatarer, och den tredje då, som vi inte vet än, men tvåhundra år framåt sitter dom där och diskuterar.

-Jomen Frippe, nog vet du väl att din farfars morfar, såg på ZZ Top live. -Live…vad är det, sluta, det måste ju vara rena stenåldern. -Jooo, det är sant, man gjorde så, på den tiden. Och min morfars far, han gick ju på Avatar konsert med dom. -Nämen lägg av, vad fjantigt. -Mm, det säger du det Frippe, kolla hur ni upplever musiken då…JÄTTE konstigt.

Och så där är det väl även idag, då det gäller allt möjligt. Tekniken som utvecklas åt alla håll och kanter, på gott och ont, förstås.

Ta sport, som exempel. Patrik Sjöbergs rekordhopp på 2,42. Och det var hela 44 centimeter högre än George Horins hopp, 1912, på 1,98. Här måste det ju handla om träningen som säkerligen idag, är betydligt mer kraftfull än den var på den tiden, eller kanske rättare sagt, man tränar mer, än man gjorde då.

Tekniken som förbättras och justeras, underlag, förberedning, ja, you name it, ni vet vad jag pratar om. Man kan ju dock undra, vart det kommer att sluta.

Här ska i alla fall jag avsluta dagens inlägg med att önska er alla en trivsam fredag! Och hey, gårdagens blogg, hittar ni här också, hehe…

Mellan dröm och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 11

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.


Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.


Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Det bidde nåt heeelt annat…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Nu ska jag testa något nytt, från och med idag skippar jag eller stryper ordentligt på intaget av kolhydrater, jag hoppar med andra ord, bröd, pasta, potatis, ris och såna där utfyllnader. Jag har köpt kokosfett att steka i, kokosfett som energi samt kokosmjöl som fibertillsats, ska bli så kul att se vad som blir av detta.
Nå, gårdagen till ära och min ”sista” måltid med sånt jag ska undvika, skulle då bli tjockpannkaka med fläsk och otämjd hallonsylt.
Tar fram mjölk, mjöl och ska gå efter äggen då jag till min förskräckelse ser att det bara finns tre ägg, jamen jösses, snabb omräkning, Nicco skulle inte äta hemma, ok, jag gör en pannkaka på tre ägg istället då, det spelar ju ingen roll…och ja, jag gör en fläskpannkaka, och det var väl tur att jag bestämde mig för det. För då ska ju fläsket stekas först.
Tar fram biten jag köpt för några dagar sedan med utgångsdatum 4/2, öppnar paktetet och det luktar F-N. Jag får kasta bort hela alltet, och göra ännu en omplanering av middagen. Det bidde ingen pannkaka, det bidde ugnstekt falukorv med potatis.
Jag sa till Åke då vi satt och skulle äta, att detta faktiskt är fläskpannkaka… och han tyckte det var tur att jag sa det, för han tyckte att det såg ut som och luktade falukorv. Jaja, så kan det gå, och det smakade inte illa i alla fall.
Hörde att dom sa på tv igår och det är många svenskar som har sömnproblem och efter forskning har dom kommit fram till att en av orsakerna är tät näsa… ha, sa jag, det hade dom inte behövt forska om, det hade dom kunnat ringa till mig och frågat om så hade jag kunnat tala om det.
Har för fasen varit vaken hur många gånger som helst den sista månaden tack vare tät näsa, lite hosta på det och ont i hals, samt torr i mun. Jojo!!!
Idag har jag bokat in en tid hos läkaren, jag har nämligen fått en liten fläck på benet som han ska få titta på… bara så där utan vidare, kanske han kan säga vad det är för nåt också, vi får se. Och när jag liks är där kan han få titta i munnen också och tala om varför min tunga inte känns som den ska och vad jag kan göra åt det. Tänk, han kanske till och med har fått röntgensvaren på mina hand och handledsbilder så jag kan få veta nåt om det… snacka om att slå två flugor i en smäll.
Sen ska jag träffa Tina och Anneli, vi ska lunchdejta på Nybro och sen ska jag hämta upp Ullis, för vi ska på ett litet uppdrag. Önskar er alla en fin måndag!

Pjurtigt, nå hemskt!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Ja usch usch, så var det fullt av snö, och som vanligt… ingen måtta på det heller. Jag har inte fått dekalen jag beställt till Jeepen än, men den kommer i veckan, moahahaa…
Jag och Åke for ner på stan igår där han hämtade ut sina glasögon, sen gick vi upp på Classes och köpte videoband, jo, ni läste rätt, vi har ju en sån där kombinerad VHS och DVD spelare, och man vet att det är som dags att införskaffa nya band, då 75% av dom man har, hackar, flimrar och sedan spottas dom ut ur videobandspelaren.
Julpyntet är nu också färdigt men det var problem att få tag i en toppstjärna till granen. Vi kollade överallt där vi var in, men det finns bara såna där pjurtiga saker som knappt lyser av sig, så då gav vi upp letandet efter en big one, och köpte en vanlig julstjärna istället och den passade bra däruppe.
Efter lunch hämtade Brälla och Lena upp oss för vidare färd ut på Nybro där vi tog en fika. Det var som dags tror jag, då Lena aldrig satt sin fot där, förut.
Sedan fortsatte jag att julpimpa huset:
Och kolla… någon har tagit över bussen också 🙂
Annars kändes det som bara skönt att slippa gå ut genom ytterdörren nåt mer igår kväll, fy vilket väder, då är man glad att man har tak över huvudet. Önskar er alla en fin söndag!

Det finns dödliga sådana men…

Av , , 2 kommentarer 15

 

På Nybro igår vart det snack om bland annat, spindlar. Ingenting Anna är rädd för, och inte jag heller, inte numer, men man vill för det, inte ha dom på sig. Dom upplevs som illmariga, smarta, läskiga saker som bara väntar på rätt tillfälle för att få hugga. Nu kan man ju undra hur en sån liten sak ska kunna fälla en fullvuxen människa och det var nog under ett sådant resonemang med mig själv, som jag övervann rädslan…typ.
Jaja, det finns ju dödliga spindlar men inte här i alla fall, inte än, så det värsta man kan råka ut för är väl att man skulle kunna känna ett bett, men inget värre. Och bara i trängda situationer.
Anna berättade om ett litet möte med en sån där spindel som jag skrev om ifjol, att vi hade nere i källaren. Vi satt och filurade på vad dom kunde heta men kom inte på det, så jag har nu letat fram det jag skrev om dom och det var följande: Egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:
Bilden ska jag för säkerhetsskull säga, är ritad… av mig, hahaa… det var ju nämligen så att Kerstin trodde att detta var en riktig spindel som jag plattat till, men det var lite fel.
Kommer ihåg en gång då Emma var liten, även hon skrämd av spindlar, men det kommer nog förmodligen av att vår kära mamma, var och är fortfarande rädd för dom. Vi var uppe i Malå och jag passade Emma (kommer inte ihåg vart våra föräldrar var), jag gissar att hon var runt 3-4 år och satt vid det tillfället på toaletten.
Plötsligt ropar hon, med lätt uppjagad röst att det sitter en spindel på väggen. Jag tar ett djupt andetag och vill naturligtvis inte visa henne att jag egentligen skulle vilja springa ut från huset… lämna orten, åka hem till Umeå, utan jag tar mig samman, öppnar dörren och kollar in monstret som sitter där och glor.
Jag känner med en gång att detta är något jag inte fixar att ta bort, jag skrattar lätt och säger: Nämen det där är ju bara en liten spindel, inget att bry sig om. Sedan vänder jag mig om och ropar: FREDRIK!!! Kan du komma. Min kusin Fredrik finns nämligen i huset och han dyker snart upp som en räddande riddare, och undrar vad jag vill. Jo, säger jag, det sitter en spindel där och Emma är rädd för den, kan du plocka bort den? Och det gör han, i ett nafs, jaaa, säger jag till Emma, där ser du, inget att bry sig om.
Hahaa… precis som hon nu trodde på det va, varför kunde inte jag i så fall plocka bort den. Eller så var hon för liten och skärrad för att lägga ihop ett plus ett, och trodde på vad jag sa. Jag önskar er alla en fin tisdag!

Jag offrade mitellan

Av , , 6 kommentarer 7

 

Det är inte speciellt kul att köra en något äldre bil då det är regn och rusk ute, förstår inte det, men dom har en tendens att imma igen och det gå baske mig inte att få bort imman heller, annat än att man sitter där och torkar vartefter det kommer mera.
Då jag var på strömpilen den där omskrivna dagen då jag fick min onda tå (som förövrigt gör ännu ondare idag) så fick jag offra mitellan från första hjälpen väskan som låg i skuffen, så jag skulle ha något att torka med.
Där satt jag och skulle ut från parkeringen samtidigt som jag sakta gled framåt och torkade samtidigt, jag stannade och släppte snällt in en annan bil som vill ta sig ut och jag vinkade med den handen jag inte höll i ratten med, men mitellan hade jag där, haha… såg säkert lite knepigt ut, precis som- Hallå…åk ni, jag har precis tagit av mig mitellan och ska bara rätta till armen lite först 🙂
Jaja, jag tror jag ska lägga in en trasa i Buicken  istället och lite papper så har jag till nästa gång det immar igen, det är nästan ett måste.
Vi provade att åka ut på Jula igår och hade väl inte en tanke på den där lååånga kön med bilar som stod på E4:an, och där hamnade vi förstås. Samtidigt skickade jag ett sms till Kerstin o Janne, Fred o Birgitta samt Jan A och Ingegerd, och frågade om vi skulle ses ute på Nybro fiket på en kaffe.
Janne kunde inte för Kerstin var borta, Fred o Birgitta hade precis insupit en kaffe i Hörnefors, men Jan A och Ingegerd hakade på, så när vi äntligen kom oss ut vid den stora rondellen, gjorde vi bara en högersväng och körde ök ner igen. Hämtade upp dom och åkte iväg och fikade.
Efter det följde dom med ut på Ersboda (den här gången tog vi INTE E4:an) Åke shoppade på Jula och vi på Willys. Sen hade vi turen att bli bjudna på räkmacka med tillbehör, så där på kvällskvisten hos Jan A och Ingegerd, så någon middagslagning behövde jag inte ge mig på.
Där tillbringade vi sedan kvällen, spelade kort, men inte med Eksjö regler den här gången heller, men vi kom på att man lätt skulle kunna införa en sån regel, om man hade tänkt lära någon annan ett nytt spel, hehee…fast med stor risk att motståndaren skulle förlora stort 🙂
Sören från Eksjö ringde också, men bara för att tala om att dom hade typ…25 grader varmt därnere och sprang omkring i short, och just se´pass linne, men vi trodde inte riktigt på dom. Klockan var dessutom runt 21 på kvällen så…men det låter ju bra 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre 🙂 Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!