Etikett: kastrull

Åke, en man med många ansikten 🥸🧔🎅🎭🤠

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2023 kl 11:27, 4 kommentarer

Nu kan vi väl säga att halva januari passerat. Lite som aprilväder månad, fast 1000 x värre. Ena dagen -15, andra dagen snö, sedan regn och plusgrader. Nåväl, det har ändå varit en bra start på året. Vädret styr ju inte dagarna till hundra procent. Sen beror det väl på vad man gör dom till.

Vi drog iväg till Be-Bop-A-Lola Land igår. Jag hade ju det där presentkortet jag fått av Theresé i julklapp, och jag hade redan tingat en ZZ Top poster, från 1983, som John hade lagt ut på fejjan. Detta inköp, tarvade en sväng till Ikea för inköp av tavelram. Liten rokad på våra tavlor och tavellister. Jo jag vet, vi behöver ju verkligen mer, på våra väggar…not.

Nu är det frågan vart Mona-Lisa och den där Drottningen ska hamna. Linslusen Winstone, hamnar i alla fall precis överallt där jag är.

Lite kul blev det då vi steg in genom dörren, för där snurrade en ZZ Top vinyl på skivspelaren. John står med en kund och säger, jaa, apropå ZZ Top, här har vi ju mannen. Och han syftade förstås på Åke.

Vi kikar på lite skivor, Åke passar på att ta en kaffe i väntan på att, Hurriganes hyllan ska bli ledig. Han ska kolla om den finns nån som han inte redan har.

Plötsligt finns där en öppning och han går dit och bläddrar i skivorna.

Näpp, inget nytt eller nåt han missat tidigare. Men vi köpte ändå en T Rex platta och jag valde 2 Nazareth.

Då vi stod vid disken och skulle betala, kom Johns yngsta son fram. Jag noterar hur han tittar på Åke, upp och ner, med lätt, öppen mun. Studerar Åke, in i minsta detalj.
Sen säger han -Du pappa…du kommer ihåg dom där ZZ Top va?

Haha, jag VISSTE att det var nåt åt det hållet som skulle komma. Och det betyder att Åke kan liknas vid fler personligheter än enbart Tomten.

När jag satt och skrev inlägg om just detta och la ut det på fejjan, så får jag i samma stund, ett meddelande från Mats Alfredsson. Han som har HUR många bilder som helst, på allt mellan himmel och jord. Han hade hittat en bild på Åke, tagen 2006 på en av Nailheads årliga V8 fester.

Jag skrev att jag tyckte han liknade en ung, Sven Melander. Så se där, Åke är en man med många karaktärer i sitt utseende

Sen är vi säkert alla, lik nån annan, det beror lite på vad det är som man tycker likheten sitter i. Det kan ju vara nån detalj, eller hållningen, gångstil eller ögonbryn, näsa eller ett uttryck.

Efter lunch gasade jag upp till Tomtebo där vi fikade gott, och hade det bara trevligt, på Crosta. Gissa att Nellie, var sugen på…vad som helst

Nu blir det att koka högrev, för jag ska fixa en köttsoppa till middag. Till detta behöver jag min kastrull. Den har stått ute på bron, innehållandes den slokande amaryllisen. Så det blev som dags att plocka ut den.

Fick hamna på bron, fast jag tror att den kommer att smälta bort i detta regn och snöande. Men nu vet jag i alla fall att man kan göra så där, om man vill.

Ha en lugn och fin söndag, allihop!

Mellan dröm och verklighet

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 april 2022 kl 08:14, Bli först att kommentera

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.

Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.

Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Vad hände, hokuspokus…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2020 kl 09:16, Bli först att kommentera

Efter 9 år, gjorde jag slag i saken, igår, och åkte iväg och köpte en ny kökslampa. Jag visste vilken jag ville ha, en sån där stor, svart slokhatt, jättecoola.

Fast då jag om dit, så fanns inte den största storleken och då jag kollade på den i mellanstorlek, så insåg jag att den hade passat vårt lilla kök bättre. Men den där coola effekten avtog totalt, den ska vara stor, annars liknar den ingenting.

Så det fick bli en annan, men jag är nöjd över den. Och här är det lite TikTok varning. Kunde ha blivit en ”what happened here” filmsnutt. Jag ställde nämligen kartongen innanför dörren, och åkte iväg på jobbet:

Och då jag kom hem, satt den redan uppe:

En regnig dag som denna, ska jag ta hand om äppelvattnet jag har ute i kylskåpet i bussen. 6 liter borde det vara. Vi har druckit upp allt jag gjort hittills…gott 😀

Då jag gjort detta så får jag tillgång till den stora kastrullen, som jag tänker använda till att koka lite högrev. Köpte en bit som jag nu borde ta hand om, och det ska göras, today.

Snabeldraken ska rastas ett varv, Winstone har jag redan rastat. Fick dra honom runt kvarteret, han ville inte alls vistas ute i denna blöta. Igår gick det bättre för honom att hänga med:

Sen är det ett jobbarpass till innan jag får 4 dagars ledighet. Hur jag spenderar den, får vi se. Förhoppningsvis med nåt kul. Det här är kul, och jag skulle säkert kunna platsa in lite varstans, alla är vi ju smått klantiga, till och från, eller hur? Kan ju tillägga att jag inte tycker det är HAHAHA, roligt, om nån gör illa sig, i just den här snutten, så är den absolut bästa, då killen försöker hålla sig på fötter i lervällingen, det är HAHAHAAA…

Ha en fin onsdag, regn och rusk till trots!

Puh!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 december 2019 kl 12:07, Bli först att kommentera

Årets sista dag, och detta får nog bli ett kort inlägg…jag har en del att göra, känns det som.

Jag var klar med potatisen och köttet, 12 igår kväll/natt. Då hade jag skalat 5 kilo potatis i varierande storlekar, samt finskurit dom, one by one, och svurit över mitt val av potatisrätt, då vi inte har en köksapparat med rivskiva. Detta kommer inte att hända igen, vill jag lova!

Hade också stekt, efterstekt och lagt ner 2 kilo fläskfilé i en marinad. La ner allt i en stor kastrull, på med locket och ut på bron. Stänger och låser dörren, går en meter in i hallen och blir osäker…njae, fåglarna kommer inte in i kastrullen, men how about…en räv kanske???

Nej, det blev inte ett skutt ner i sängen utan letade upp ett skärp, som jag drog genom öronen på kastrullen och genom öglan på locket…perfa! Och ja, kastrullen står kvar, orörd 😀

Idag blir det att bära bord, duka och göra ett vegetariskt alternativ till jag och Nicco. Ska satsa på nån italiensk biff, av nåt slag.

Åke fick ett nytt utseende, efter 1 timme och en kvart hos barberaren, eller vad tycker ni?

Hahaa….ja visst ja, det var inte första april idag, det där var en före bild, detta en bild efteråt, här hade han dock hunnit ligga in sig i soffan och rufsa till håret, men bra blev det 😀

Och nu, mina vänner önskar jag er alla ett riktigt…

Idé torka!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 september 2016 kl 09:18, 2 kommentarer

Jag jobbade en kort period i mitt liv, i köket på en förskola/dagis. Jag kockade inte ensam utan gick utöver, ordinarie kokerska, och det var ingen mindre än en gammal skolkompis, Sussie, som jag kände sedan tidigare. Vi hade mycket roligt ihop, då vi arbetade.

Ibland gjorde vi stordåd, och andra gånger vimsade vi bort oss, som den gången vi slog igång en STOR kastrull med risgryn, som sedemera skulle bli till en gröt. Eftersom det skulle ta ett tag innan den kokade upp, och vi hade gjort bort allt annat arbete, så fanns det tid för chill i fikarummet.

Vi chillade lääänge…för länge, innan vi kom på att kastrullen stod på plattan, så var det bara en svart gegga, ända upp till kanten. Det bidde ingen risgrynsgröt, den dagen. Men vi räddade alltid upp situationerna vi ibland hamnade i. Ja vadå, man kan väl trolla med knäna! 😀

Bild lånad HÄR

Vi skrev matlistor, och hade vi tur, så rullade förslagen bara på och vi kunde göra lista för flera veckor framåt, det kändes bra, och det skulle kännas ännu bättre idag, om man hade den fantasin. Jag testade igår…jag gjorde matlista för 10 dagar, sedan tog det stopp.

Men det känns väl ändå någorlunda bra, och jag har nåt att utgå ifrån. Men det är som rackarn då det blir idé torka. Man kanske vill testa nåt nytt, så gör man det, och man tycker det smakar fantastiskt bra. Det roliga en sån gång, är att det 99 gånger av hundra, bara görs en gång, sen faller det i glömska och man är tillbaka i sin ordinarie kryddhylla, och gör det man är van att tillaga, och dom smaker man alltid kört med.

Jag försöker blanda så man inte äter potatis två dagar i rad, eller pasta, ris eller mjölmat, men det är inte så enkelt, alla gånger. Idag ska det i alla fall serveras, den dyraste ugnsgratinerade korven, som någonsin har lagats till i detta hus. Och det blir med en botten av Napoli, senapsinsmord rödstugekorv, toppade med ost…och till detta, kokt potatis.

Jag kände mig tvungen att mejla Resta Gård och fråga om priset på korven, verkligen kunde stämma, och ja, den kostar 25kr/hg, och korvringen jag köpte vägde drygt ett kilo…jaja, som sagt, den smakar säkert bra och vi ska äta upp varenda liten smula.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Nu snackar vi service

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2015 kl 08:41, 2 kommentarer

Hann med en del igår, banken, nummer 1. Roligt då jag förklarade mitt ärende och hon i kassan sa att jag skulle få prata med en specifik person, och den personen råkade vara vår gamla handläggare som vi haft i flera år.

Och nu snackar vi service, inga underskrifter behövdes, hon kom ihåg att vi ärvt huset, inga problem eller att det satt fast någonstans. Däremot undrade hon varför vi ville amortera. Men, jag tänker att man vill väl bli av med ett lån man tar. Och just ett bolån, med sina låga ränta, brukar man inte få amortera hur mycket som helst på.

Nå, vi fick i alla fall ta det på några år, och det lät bra, hon tyckte också att vi inte kunde ha det bättre, och det förstår jag ju. Fy tusan att sitta med ett lån på flera miljoner för att ha någonstans att bo, inte kul. Nå, då var då ett problem ur världen.

Nu ska ni få ett tips, fast ni kanske redan hört det, det hade då inte jag. Man kan koka risgrynsgröten i ugnen, och det utan att det bränner fast i botten. Mamma hade julfrämmande i förrgår, och då hade hon testat det, det gick hur bra som helst, och ingen passning.

Här kommer en länk till ett av recepten, det finns ju ett flertal, om man googlar på det. Risgrynsgröt

Så jag ska ringa Theresé och fråga om hon har en stor gryta man kan ha i ugnen, med lock, för då kokar vi gröten till jullunchen, på det sättet.

Jag griljerade skinkan i förrgår, ett eget recept 😀 Haha…den där äckliga cognacen kommer till användning lite titt som tätt 😀

Slog in dom sista klapparna som jag ska åka och lämna på Strömpilen under helgen, kul att slå in ett paket eller två, men inte då det blir högar av dom:

Ska strax ut med Winstone, sen åker jag och inhandlar glöggen, så är det bortgjort, nästan så jag kan hänga på låset.

Önskar er en trevlig fredag!

Förändringarnas tid…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 mars 2015 kl 08:33, 6 kommentarer

Jaha, så ska det tydligen väljas om vi ska ha en ny förpackning med mjölk eller om den gamla ska få vara kvar. Vinner den nya så kommer inte vi att kunna ha paketen stående längre (inte i vårat lilla kylskåp) och det känns inte helt bekvämt. Jo, jag vet, det kommer att vara en skruvkork på, men drar man inte åt den ordentligt så finns det alltid en läckage risk, och det vill man inte ha.

Men det är väl som vanligt, alla förändringar vad det nu än må vara, känns obekvämt till en början, sedan går det ett tag och man har glömt hur det var från början.

Ta bara allt stökande inne på butikerna, nu senast är det ju Maxi som håller på. Jag retar mig alltid på sånt där…till en början. Jag skriver ju för tusan inköpslistan i den turordning jag kommer in i affären. Smart drag av dom dock, då jag nu måste gå andra vägar och då tänker dom att jag ska ramla över något nytt som jag kommer att köpa.

Dom tänker inte på att jag blir förbannad då jag inte hittar det jag ska ha, senaste två gångerna har jag letat efter äggen, och tänkte att nu lägger jag ner Maxi, för min del, men så hittade jag dom…igen, och nu tror jag mig ha koll på dom.

I detta fall är det bättre med dom små butikerna, dom har inte så stora utrymmen att göra rockad i, och gör dom det så är det inte ett dags verk att hitta igen sakerna man letar efter.

Jag gjorde en liten sökning igår, uppe hos Nicco:

Kollade lite lätt i nåt skåp så där, för att se om jag kunde fynda. Hittade ett större fat, eller vad det kan vara?

Och 4 assietter, tror jag att det är, det skumma med dom är att ingen av dom ser likadan ut…

Och en fin kastrull av märket Kockum, etiketten satt kvar på utsidan så den kan inte vara välanvänd:

Ja huvva, det är som sagt inte allt som är gått igenom här i huset, än. Men en dag så…

Önskar er alla en fin måndag!

Innekatter och utehundar

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juli 2014 kl 08:40, Bli först att kommentera

Det gick bara bra att vara ”barnvakt” åt Sally igår. Det var ju så varmt igår, ja jag vet, det ser nog likadant ut, överallt i Sverige, så hon tog badmadrassen och gick ut i sjön med den, jag tog min stol och solfjäder, och följde efter. Så där låg hon och jag satt i sjön, i säkert 30 minuter, skönt var det.

Åke tog fram lien och högg vassen vid vår sida, dom säger ju att om man gör det, håller efter vassen, så kan dom till slut försvinna, och det är ju dom som gör att botten inte är så rolig där.

Vi hade ett långt samtal, jag och Sally, där hon ville veta varför katterna bor i egen stuga, och varför dom är inne. Jag sa att nu är dom nio år, och är riktiga innekatter, det skulle nog inte vara bra för dom att släppas ut, speciellt som vi inte kan ha dom lös, hemma i stan.

Eran katt, Diesel, har ju alltid varit ute, så han kan ju det där, avslutade jag. Efter en stund, då hon låg där i sjön och guppade, kom det från ingenstans: Men Winstone…han är väl en riktig utehund? Haha, då hade hon nog klurat.

På kvällen satt vi där uppe vid grillen och drack kaffe, Sam, min ingifte morbror, berättade om deras granne, som bodde mitt över och som hade en pojke som ar morgonpigg som sjutton. Sam var uppe med tuppen, han med, och just den här morgonen, frågade han om inte föräldrarna var vakna. Nä, svarade pojken. Men skulle du vilja det då, frågade Sam. JAAA, sa pojken.

Jamen då tar du ett glas med vatten och gå in och slå det i öga på pappa, då kan jag garantera att han vaknar. Sen noterar Sam hur pojken ställer upp ytterdörren på glänt så reträtt vägen är fri, och det går en stund sedan blir det ett buller utan dess like och ut kommer pojken i full karriär, efter en stund kommer pappan.

Han är inte lite blöt uppe i skallen. Sam får sedan höra att pojken inte kunde hitta ett glas, kanske han inte nådde upp i skåpet, så han tog helt sonika en STOR kastrull och fyllde den till bredden med vatten. Och när han sedan skulle slänga vattnet så bar det sig väl inte bättre än att det var lättare att slänga hela kastrullen och inte bara vattnet, så hans pappa fick sig ett rejält uppvaknande 😀

Det ska jag också få nu, med kaffet nykokat och håret ska jag tvätta nere i sjön. Ha en fin dag, mina vänner!

Inget hände och väntan blev lååång

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 januari 2013 kl 09:06, 4 kommentarer

Jag fick hämta igen Jeepen igår… obehandlad, dom plockade ner det väsentliga, kollade felet, sen meddelande dom att det inte bara var ett lager utan någon större grej som var på vippen att fara och den så kallade grejen hade dom inte hemma.

Så då fick dom plocka ihop bilen igen, jag hämtade den med förhållningsorder om att ta det lugnt och inte köra så långt, för dom hade även upptäckt att det var på väg att gå sönder på andra sidan, men hinner dom byta det här så kan det klara sig, och det vore väl för väl om det gör det, det är ju inte några små slantar det kostar.

Så någon gång under nästa vecka blir det operation ”rädda Jeepen”, men det tar bara en dag så det är ju ok. Kan ju alltid hoppas att det blir på ”rätt” dag, såna där saker har ju en tendens att inträffa då man har annat inbokat.

När vi åt middag för någon dag sedan så hittade Nicco ett majskorn som var något färgad, aha, sa hon skämtsamt, kanske en som tänkt bli ett popcorn. Så kom vi då helt osökt in på ämnet popcorn.

Jag tror mig ha skrivit detta tidigare, men i alla fall så har min mamma berättat när dom dör allra första gången kom i kontakt med popcorn. Detta var någon gång på slutet av 60 talet och mina föräldrar hade blivit bjudna på popcorn av några bekanta, och det var ju så gott, och hur kunde det bli såna där vita puffiga saker?

Jätteenkelt att laga till, fick mamma höra av vännen, det är bara att lägga dom in en kastrull och lägga på locket, vänta ett tag så är dom klara. Och mamma gjorde precis som hon blivit tillsagd att göra (varför krångla till det?). I med popcornen i kastrullen, som stod på bordet, på med locket och börja vänta.

Och nu till er alla som vet vad som krävs för att det ska hända någonting, så fattar ni ju att väntan blev lång… ja den kunde ju till och med ha blivit evig, eftersom inget händer utan värme. Och det fick hon ju veta sedan, vad hon gjort för fel.

Nicco skrattade och tyckte nog allt att hon borde ha begripit detta, men varför skulle hon ha gjort det då, egentligen? Har du aldrig handskats med just en grej förut, och bara får dom enkla beskrivningarna på vad som behövdes göras, så var det nog inte så lätt. Däremot kanske hon borde ha frågat varför det behövdes just en kastrull för det skulle ju annars ha kunnat räcka med en vanlig skål med lock 🙂

Vi kör nu oftast med mikropopcorn, men dom kan nog aldrig jämföras med rykande färska poppande hoppande korn från kastrullen, nysaltade med lite smörsmak, mm… får nog poppa en kastrull ikväll. Önskar er alla en fin fredag!

Brutalt uppvaknande

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 september 2011 kl 07:39, Bli först att kommentera

God morgon världen! Jag som sov så gott, blev brutalt uppväckt av Åkes väckarklocka, jag vände mig om och tänkte somna om, med gott samvete, då jag plötsligt kom ihåg att mina nycklar, till hus och bil, låg ute i jeepen, och den skulle ju snart försvinna då Åke skulle iväg på jobbet. Så det var bara att kasta på sig kläderna och gå ut och hämta dom, sedan var det kört, inte kan jag gå och lägga mig igen då jag klätt på mig och blivit så där bryskt, uppväckt.

På tal om det så kommer här den lilla, sanna historien, som jag förmodligen redan berättat (men so what), om min avlidne mosters man, som satt därute på bron en tidig morgon. Grannpojken, mitt över, var också vaken. Min morbror undrade vart hans föräldrar var. –Äsch, sa pojken, dom ligger ju och sover.

Min morbror funderade inte så länge utan ropade till pojken –Då tar du en kastrull, sen fyller du den med vatten, och släng det i sängen, då stiger dom nog upp.

Och se, det var precis vad pojken gjorde, ordagrant, han fyllde kastrullen med vatten och slängde alltihop, kastrull och vatten i sängen, gissa om dom vaknade, hahaaa…om jag missminner mig så kom pappan utspringandes på bron och pekade finger åt min morbror, han förstod nämligen vem som var upphovsman till det hela. Tur att dom var så pass goda vänner att detta blev förlåtet 🙂

Nu har dom börjat om med café kvällarna på ”gammgården”, något som jag var med att starta upp. Vi fick en inbjudan igår, om att komma dit och uppleva gamla minnen, och jag hade nog kommit om jag inte var så förkyld. Jag har inte ont i halsen, ingen hosta utan jag tror att allt sitter i näsan. Nå, det går ju över, så småningom. Och inbjudan kanske står kvar till nästa café kväll, i så fall kommer då jag, om jag inte jobbar, vill säga.

Idag vet jag inte vad jag ska fördriva tiden med…får väl hitt på nå, önskar er i alla fall en bra dag, det kan man ju hoppas på, i alla fall.

Etikett: kastrull

Åke, en man med många ansikten 🥸🧔🎅🎭🤠

Mellan dröm och verklighet

Vad hände, hokuspokus…

Puh!!!

Idé torka!

Nu snackar vi service

Förändringarnas tid…

Innekatter och utehundar

Inget hände och väntan blev lååång

Brutalt uppvaknande

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten