Många som går med rollator har liknande gångstilar. Det ser ut som om rollatorn är ute och drar folk. Gångaren hänger inte riktigt med utan går med utsträckta armar.

Vi pratade om det, då Nicco och David var här. Det finns väl en uppsjö teorier, men en av dom, kan ju vara för att den som går med den, är rädd att sparka på den.

En annan teori som jag kom på idag då tanken, återigen dök upp, är att man har ett inprogrammerat tänk. Rollatorn är ett hjälpmedel och stöd. Med andra ord inte en vagn man ska dra med sig…dra = putta. Men det blir automatiskt något ont, som man ska ha med sig. Och man utnyttjar den därför inte som det är tänkt.

Lite som gångstavarna, som ibland används som släpstavar eller som en vandringskäpp. Även dom, är ju tänkt att hjälpa till för att man ska gå mera rak i ryggen, och för att få lite skjuts i stegen.

Mja, som sagt, det handlar nog om tänket och uppfattningen. På tal om just det, så tänker jag på missuppfattning. Hur lätt det är att missuppfatta vad nån annan menar, om man bara skriver, rätt och slätt, och då man inte känner personen i fråga.

Jag hamnade i nån typ av sån diskussion igår. Eller diskussion, kanske är att ta i. Men jag kände mig lite påhoppad, och att människan i andra änden, inte fattade vad jag menade. Nu var det dessutom, ingen som bor här i Sverige, så snacket blev på engelska.

La ut texten om kaffe och bensin, på FB.

Och där fick jag då kommentaren att den personen, inte klagar på kaffe eller bensinpriser, för det är krig i Ukraina, och dom har det värre.

Det roliga var ju att jag, ingenstans, i den texten, klagade, utan det var mer ett konstaterande. Jag förklarade det, samt en lättare förklaring om hur bensinpriser drabbar våra bönder och alla som faktiskt är i behov av att använda bilarna.

Men återigen, fick jag veta att den personen fortfarande inte klagar, för att det är ett pågående krig.

Där skrev jag, att jag förbehåller mig rätten att klaga, och varför ska man inte få göra det. Det betyder inte heller att jag inte kan känna medlidande för andra. För mig betyder det som den personen skrev, att ingen får klaga på nåt. Och då tänker jag att det är grymt, för då får inte heller den cancersjuka människan, klaga över att livet är orättvist. För vi ska alla, tänka på kriget istället.

Och här, mina vänner, utan att fortsätta dravla om detta, så kan ju även jag, ha missförstått den personens ord. För jag vet ju inte hur den personen, säger orden, vart den lägger betoningen, eller vad som är ironi eller skämt. Om man inte noterar det med andra ord eller för all del, en emoji, eller två, eller…

Ingen i hela världen, har missat att det är krig och det är fruktansvärt hemskt. Så många oskyldiga som sätts mitt i stormens öga utan chans att freda sig. Men jag tror att vi alla går under, om vi inte kan fortsätta leva våra dagar, så gott vi kan. Visst kan jag skriva om kaffepriser och annat, och jag kan också vara tacksam för att vi faktiskt har råd att köpa det. Det är skillnad på att klaga och att gnälla, tänker jag.

Dessutom tänker jag inte heller skriva om kriget som sådant, det är det redan så många andra som gör. Dom som känner mig, vet redan vem jag är, och på vilket ben jag står, med eller utan rollator, hoppas jag.

Idag, apropå nåt helt annat, så är det V8:ans dag, fast min motor är ute på vift så jag kan inte ens starta den i garaget, så hej och hå…

Ha en underbar torsdag, allihop!