Etikett: sjukgymnast

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 september 2023 kl 10:22, 4 kommentarer

Blåbär, busken är full av blåbär 🫐 Jag blir lika häpen varje år, på riktigt.

Och nu har äntligen, buske nummer 2, vaknat upp och börjat producera bär. Inte vilka som helst heller. Jösses! Här är dom från buske nummer 1, tuggummit som referens.

Kontra dom från 2:an

Vilka mastodonter!!

Mastodonter, vet ni förresten vad det är för något? Utan att Googla nu…

Mastodonter var ett släkte av utdöda elefantdjur som levde mellan 10 miljoner och 10 000 år sedan. De hade koniska tänder som var anpassade för att äta löv, och vissa var håriga likt mammutar. Och ja, man kan använda mastodont som ord för att beskriva något jättestort 😁

Jag fick vara till sjukgymnasten igår och där inledde vi ”operation” stötvågsbehandling.

”En applikator genererar tryckvågor som med given frekvens och kraft bearbetar den skadade vävnaden. Stötvågsbehandling ökar metabolisk aktivitet i cellen, ger ökad blodcirkulation och ökad vävnads återbyggnad samt leder till minskad smärta. Stötvågsbehandling anses på detta sätt stimulera läkning i skadad vävnad.

Stötvågsbehandling har visat ge bra resultat vid skador som plantar fasciit, (hälsporre), benhinneinflammation, trochanterit, hopparknä, löparknä, tennisarmbåge, golfarmbåge, senskador i axel och impingement.

Blodcirkulationen i området ökas och en ny lindrig inflammation startas. Detta är kroppens naturliga reaktion vid läkning och reparation. Vid besvär med kalkinlagring i vävnaden har man kunnat visa att stötvågsbehandling resulterar i en minskning av kalkinlagringen – med minskade besvär eller utläkning som följd.”

Jag fick under 5 minuter, 1600 stötar mot punkten där det gör som ondast. Sjukgymnasten tog på sig hörsel proppar och jag undrade om det var för att han inte skulle höra mina skrik, haha…

Det kändes ungefär som nån som upprepade gånger (1600 gånger) skar med en liten kniv. Och efter 10 gånger säger hjärnan, jamen ge dig för f-n, fast det fortsätter.

Nå. Det var ändå inte jättejobbigt, smärtan blev inte värre än värst. Detta ska nu göras vid 3-4 tillfällen till med en veckas mellanrum. Sen vilar man 6 veckor för att sedan göra en utvärdering. Han sa också att jag förmodligen har Artros på gång i höften. Men det kan dröja flera år innan en röntgen kan visa på det. Men jag har typiska sådana smärtor.

Fick trösta mig med en bit blåbärs paj, så det blev ändå värt det 😜

Trevlig bokklubbs träff igår. Nya ansikten att försöka memorera, samt namnen förstås. Jag som suger på det 😯 Vi pratade allmänt om upplevelser vi haft, smått relaterade till boken vi läst. Och givetvis vad vi tyckte om boken, hur vi läst den, via ljudbok eller fysisk bok. Hur uppläsaren var (ljudbok), saker som vi saknar och vad som var bra.

Vi läste/lyssnade på, Fjäril i Koppel, av Zinat Pirzadeh. Det är en uppväxtskildring. Man får följa Shirins väg från barn till kvinna i Iran. Där revolutionen bryter ut och restriktionerna som följer med hennes ålder. Jag tycker att jag fick lära mig mer om ett land som jag inte tagit till mig så mycket av, tidigare. På gott och ont, precis som vanligt. Man kan ju växa av lärdom, men man kan även få gå lyckligt ovetandes, om man väljer att inte se eller lyssna. I det här fallet kommer jag att välja, att lyssna och se. Vi kan alla lära oss, tänker jag.

Nu är nästa bok påbörjad. Skilsmässan av Moa Herngren. För tidigt om ett uttalande, men jag ska ge ett då jag är klar med den.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Offret dängde upp förövaren

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 september 2023 kl 08:22, Bli först att kommentera

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

Magisk ålder eller hur ska man tänka

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 augusti 2023 kl 08:14, Bli först att kommentera

Hade en läkartid igår. Det roligaste av allt är att dom inte skriver vad det handlar om. Jag har kontakt med dom i 2 ärenden, så när dom ringer. Vet jag inte vad dom menar då dom frågar hur det är. Ska jag tänka knä eller blodsocker

Tog för givet att det var blodsockret det handlade om fast nopp, det var knäet. Jösses! Nå, han säger och jag citerar: ”På röntgen hittades inga fel” slutcitat

Och det är väl ett fint svar att få. Faktum är dock, att problemet kvarstår. Ibland kan jag knappt ta mig upp och ner för en trappa, och jag är glad att få sova 3-4 timmar under natten. I övrigt värker det och jag har svårt att hitta ett bra sovarläge.

Men…han säger att det är en inflammation i något som kallas för gåsfoten. Dvs ett muskelfäste på insidan av knät där tre olika lårmuskler fäster. Så det blir återbesök hos sjukgymnast där man tydligen kan få behandling med ström, läste också att kortisonspruta är något man kan ge.

Vad jag ställer mig frågande till, men jag sa ingenting, för jag vet, att man inte ska göra som jag gjorde.

Nämligen läsa röntgen svaret i mina journaler. Där står det absolut INTE, att dom INTE hittade något fel. Fast det kan ju vara så att man måste börja med att utesluta saker, en efter en. Jag tror absolut på inflammationen, jag har jätte ont på just det stället där gåsfoten sitter…på insida knä. Så kör på, säger jag, och hoppas att det bara försvinner efter behandling. Det vore underbart! Kan ju också tillägga att man ska passa sig lite för att läsa journalen. Det är ju inga svar där utan mer anteckningar som ska vara till hjälp för läkare. Och vi vanliga dödliga, kan misstolka det som skrivs. Så jag rekommenderar det inte. Det kan väcka frågor som vi inte behöver få svar på.

Hjälper nu inte detta, utan mina problem kvarstår, så får dom fortsätta diagnosticera, tänker jag.

Apropå gås (fot), så måste jag ju dela ett TikTok klipp som även finns på youtube. Här är det en fågel, dock ingen gås, som leker med en hund. Asså, hahaa… vilken pippi, och vilken tålmodig hund. Klicka på bild för att komma dit.

Har lite ärende idag innan jobbet, men ska även börja packa och göra i ordning för resan imorgon. Jag fick byta pass och kommer därför att vara resklar vid 15 tiden, i guess. Och plötsligt känns det som om jag borde sätta lite fart.

Hunden ska rastas. Mat ska lagas, paket ska slås in och väskan ska upp från källaren. Och här sitter jag och lallar på.

Men det kan vi råda bot på, jag avrundar härmed och önskar er alla en fin tisdag, och en bild som man kan tolka på olika sätt 😁Jag tänker att jag kanske närmar mig denna magiska ålder, haha…

Fick ett varv på stan igår 😍

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 juli 2023 kl 08:07, Bli först att kommentera

Började hos sjukgymnasten igår. Ville veta hur jag ska tänka då jag tränar och om det är saker jag ska undvika att göra. Sjukgymnasten, råkade vara en av dom 2 killarna som huserade på Capio på den tiden jag var där och tränade 3 dagar i veckan. Det var long time ago!

Jag var den första, enligt dom, som knäckte banden i benpressar maskinen, haha.

Nå, han sa att det ska bli kul att se vad röntgen visar. Han tror att det är en ligamentskada i knäet. Men kanske inte på grund av fallet mot trappan utan en förslitningsskada. Sen tror han att det är Artros i höften.

Jaja, träna kan jag göra i alla fall, men måste vara noga med att tänka på vart jag har mina fötter i förhållande till höften. Man ska undvika vridningar där höftkulan blir ansatt. Har ju fått en tid för röntgen i början av augusti så då får vi höra vad domen blir. Eller så hittar dom ingenting. Jag vet ju, vis av erfarenhet, att jag är otroligt svår att felsöka på

Fortsatte med en trevlig och jättegod lunch ute på Thairestaurang Mhenam, på Teg.

Helena Springare var mitt sällskap, och vi fick beta av lite av allt som hänt sedan sist. Fick också veta en hemlis som ni lär bli varse, i framtiden. Tror att hennes familj kommer att hamna lite i ett rampljus, haha, så kul

Åke har kämpat med att byta avgasröret på hans SAAB. Ett jobb som inte var gjort på dagen. Skruvar som rostat av, är inte så lätt att få bort. Han var tvungen att borra med liten borr, byta till större, ta en liten igen och så vidare… Det enda som gör Saaben ännu mer likt det där flygplanet jag skrev om förut, är att det är klart som fasen, att skruvarna sitter. Obra om dom skulle ralla upp då du är 10 000 meter ovanför backen.

Hans slit med fordonen slutar inte där. Utan nu är det projekt byta styrled. Om grejerna suttit fast i Saaben, så sitter dom 10 gånger värre på bussen. Inte bara det, grejerna är aningens tyngre. Han hade x antal timmar därute igår.

Vi fick oväntat besök av Elisabeth, som gled in med hennes fina Nova. Hon bjöd mig på en sväng runt stan innan hon gled vidare.

Jag tog ut Camaron och tvättade upp den inför dagens Wheels. Efter det tog jag ett ärevarv på stan. Åke ville inte med, han ville fortsätta försöka få bort styrleden. Och kolla här, jag fastnade återigen i Mats Alfredsson kamera

Det var rätt många därnere och spontan cruisade, även en hel del folk som stod utmed vägarna. Det blev ju ändå en underbart fin dag, jag som trodde det skulle sätta igång att regna. Hoppas på fortsatt lika bra väder idag.

Ha en fin lördag, allihop och cruisa lugnt!

Det kan vara en bieffekt av, mja, det finns mycket att välja på

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juni 2023 kl 08:42, 1 kommentar

Hade ett bra besök till läkare igår. Kan vara trokanterit. Det är ett av de vanligaste smärttillstånden i höften. Samsjuklighet med artros i höftleden är vanligt. Här kan man då bli hjälpt av en kortison spruta. Men…

För att utesluta annat otyg, skickade hon en remiss till röntgen. Så får dom kolla upp både knä och höft. Detta kan komma av ett trauma, som då jag till exempel snubblade på en sak här ute och dånade ner med knäet på kanten av brotrappan.

Eller kan det vara en bieffekt av nåt av mina revbensfrakturer sa jag och skulle visa med handen var det tog sist (även det på högra sidan). Då jag höjer armen smäller det till i ryggen på andra sidan och läkaren sätter upp händerna, och tycker att jag ska sitta still så jag inte orsakar mer än jag redan har, hahaa…

Allt kan ju också vara en bieffekt av ålder…eller… självklart kan det vara så.

Törs jag ens nämna att igår, då jag och Åke skulle gå in med lunchtallrikarna, så pekar jag ner på backen intill bron och säger till Åke: -Passa dig nu, snubbla inte på det där!!

Och vad tror ni jag gör, i nästa andetag…. får in foten i sladden förstås. Fast lite talang har jag ändå, för jag fick ut en innan den drog omkull mig. Puh!!

Ska ringa sjukgymnast och se om dom har tips på hur man ska träna och om det finns saker man ska undvika. Jag lär inte sitta på nån räkmackebana, utan får nog allt lov att vänta på remiss och annat. Självklart ska akuta fall gå före allt, tro inte annat. Tycker mest det är förbannat att dom som verkligen behöver hjälp ska behöva vänta i år, på att saker ska hända.

Vi kanske är handlingsförlamade, hela högen. Eller så svär vi inte tillräckligt högt och smäller näven i bordet. Klicka på bild för tips, haha.

Nicco noterade något i ögonvrån då vi passerade Umestan. Såg inte detta helt underbart ut, så säg?

Här är det plogat som om man var i vilda västern, så nu sitter det plogpinnar på elskåpet. Vore väl ändå f…. om man träffar av det en gång till. Men tur att det finns saker man kan laga med. Lite silvertejp, löser det mesta, eller, mja, ska vi säga så.

Idag kommer Theresé och Sally upp. Inte avundsjuk på resan hit. Fast å andra sidan, dom har nog air condition så dom lider inte av värmen i alla fall. Kanske får höra ifall Sally tycker att vi ska ta en prommis bort till Bangården. Där kommer dom att ha en första träff för EPA folket. Kan bli bra, hoppas vi. Det gäller väl att fånga upp dom i tid. Vem vet… Bra att man ändå försöker, tänker jag.

Ha en fin fredag, allesammans!

4 cm skillnad är rätt mycket, faktiskt :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2020 kl 07:42, Bli först att kommentera

Jo, jag hade ju fått tips att boka tid hos en sjukgymnast, och till honom var jag i tisdags. Han noterade att mitt vänsterben var 4 cm kortare än det högra…jojo, snubbelfaktorn är nära då 😀

Han böjde ett ben i taget, konstaterade, att kan man göra så där, är det i alla fall inget diskbråck, men, sa han, då har man jävligt ont, precis där, och så tryckte han in pekfingret på utsida lår, och jag hade kunnat ge honom en hurvel det gjorde ONT!!!

Fick lägga mig på sidan och sedan vred han till, andra sidan , likadant, han mäter skillnaden och nu är benen lika långa :O Ställer mig ner på golvet och känner absolut ingenting, vilken underbar känsla.

Känslan satt kvar ett tag, nu kan jag känna vart jag hade ont men det är inte i närheten av hur det var förut. Och det gör inte ont att sätta ena foten framför den andra. Däremot ska man, under några dagar, undvika vridningar och konstiga ställningar, samt, inte bära eller lyfta tungt, så det får lägga sig.

Pratade med Tina igår, och det är ju inte en rolig situation, dom har därnere i Spanien. Men jag sa att det är tur att hon har en såpass stor lägenhet och fin terrass, så hon kan då gå från ena rummet till det andra. Samma sak för oss, även om vi inte har samma regler här. Vi får ju vistas ute, men är ju hemma betydligt mer än vanligt.

Tänk den stackare som kanske sitter i ett rum, med en kokvrå, utan några andra bekvämligheter, såsom teve eller internet, snacka om att man hellre hade suttit i ett fängelse då.

Men alla saknar friheten att få bestämma hur man vill tillbringa dagen. Ibland vill man ju ha en dag hemma, men inte under tvång. Såg ett roligt klipp som jag delar, vad eller hur hundar kan bete sig under karantän, men det där med karantän är ju en efterkonstruktion, fast roliga är dom i alla fall 😀

Jag märker definitivt av att jag är hemma mer, tankade bilen full, förra lönen, och jag har mer än halva tanken kvar och det är lön imorgon igen, så det är inte bara negativt, det som händer. Och jag hoppas att jag ska fortsätta lite så här, då allt är tillbaka till hur det var innan… fortsätta snåla in lite, tänker efter före, om det verkligen är nödvändigt, men ändå unna sig av livets goda, mellan gångerna. Det är en fin balansgång, men man kan hålla sig på benen, om man verkligen vill. Sa hon som plötsligt hade ena benet 4 centimeter kortare än det andra :O

Mitt 3 års minne idag, var första rundan runt Umestan, kul att det nästan blev årsdag på det då, men 2 dagar emellan 😀

Nä, nu ska jag se gårdagens Robinson och dagens, bränner jag av med samma gång, samtidigt som jag intar frukost. Ni får ha en fin torsdag, allihop!

Hällstenssyndromet…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 januari 2017 kl 09:29, 2 kommentarer

När jag flög ner till Kungsängen/Arlanda, så var det busväder eller busblåst, häruppe, och flygkaptenens sista ord, innan det bar iväg, var: Its going to be a bumpy ride!!! Ja, tänker jag nu, knöligt värre, hahaa…apropå knölar och sånt där.

Här finns den bilden

Jag kom mig till läkaren igår, hon tittade, kände, och frågade, sen ville hon se på mitt ben. Jag ligger på britsen och hon tar tag i det, en nanosekunds tystnad och sedan: ”Men, vad är det här?” Hm…ja jag vet inte, svarar jag, och tänker att det vet jag visst, det är ju mitt ben…hallå!!!

Det är knölar på ovansidan smalbenet, hon vill få en andra bedömning och hämtar en till läkare. Dom tycks i alla fall konstatera att knölarna inte sitter fast i själva skelettet utan man kan röra på dom. Kan vara knölar man kan få av benhinneinflammation, det kan vara åderbråck, fast dom inte syns, eller tumör, eller kanske bara en sån där åldersgrej, man blir gammal och knotig, eller, bara för att det är jag, Hällstenssyndrom, det finns bara en i världen som har det…typ jag 😀

Nåja, jag är inte så brydd, hon skickar en remiss så jag får komma och göra ett ultraljud på benet, och sedan ville hon att jag skulle på provtagningen, dit har jag hunnit vara nu på morgonen, så dom kan utesluta någon typ av brist. Det är sällsynt, sa hon att man har nån brist, så det var väl mest bara för att det ska vara kollat och avprickat.

Och nu har jag talat med sjukgymnasten, och fått en tid så får vi se om dom har nåt att tillföra. Och sedan återstår då väntan på svar och ultraljud. Jag blir hemma, veckan ut, fick utskrivet nåt muskelavslappnande, så jag kanske slipper kramperna som dyker upp, titt som tätt.

Min vän Ulla, skrev igår att hon varit så svårstucken och jag kommenterade hennes inlägg, och skrev att jag kände igen det där, ni vet, den gången jag skulle in och dom skulle testa att sy igen hålet på magen, och efter 7 provstickningar, gav dom upp och jag fick sövas innan dom satte nålen, och det såg ut som Stockholms blodbad efter deras försök.

Idag, var det en yngre förmåga som skulle sticka, jag kommer ihåg honom från förra gången och då gick det galant. Idag, inte lika bra, han letade, rotade och rev sönder ett kärl och sedan blev han så nervös, han ville inte få huvudvärk direkt på morgonen, sa han, och gick och hämtade en kollega.

Jomen här är kärlet, sa hon…fast även om hon försökte låta positiv, så slank kärlet iväg, och hon fick rota, hon med, fast i andra armen förstås. Och inte fick hon allt blod hon behövde heller, men det gick inte…ja jädrar i min lilla låda, vad besvärlig jag är, men fortfarande obrydd, nålstick gör mig ingenting…det är ju bara en känsla! 😀

Här hittade jag den bilden

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Ingen ny företeelse, det har hänt förut, tyvärr.

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 augusti 2016 kl 08:09, Bli först att kommentera

Det blev som Birgitta Adolfsson sa, det ordnade sig för Nicco, som hann gå på Apoteket på Arlanda och hämta ut medicin och kan då påbörja behandlingen. Hon och Olivia tog sig iväg till Budapest och njuter förmodligen, i fulla drag.

Någon kommenterade på FB och skrev, att tyvärr, det är så där det ser ut idag, inom vården. Ja, tänkte jag först, det har man ju både hört och upplevt, men det är nog ingen ny, företeelse, kom jag på.

Jag var ung, (ja, jag tycker inte jag är lastgammal nu heller, men…) 16 år och hade jätte problem med min rygg. Fick ta kortison sprutor, då jag fick muskelknutor vid skulderbladen på grund av snedbelastningen som kom av det onda. Jag sökte hjälp, hos en sjukgymnast…

Denne professionella sjukgymnast (kan man ju tycka att den skulle ha varit, i alla fall), föreslog att jag skulle gå ner på Bräntbergsskolan (skolan jag gått ut ifrån, ett år tidigare), och delta på gymnastiktimmarna. Döhh!!!

Säga det till en 16 åring, som dessutom hatade alla lektioner där man får betyg, efter hur bra du kan prestera, men där man inte utgår ifrån, vad du har för förutsättningar innan. Såsom bild, musik, slöjd och gymnastik.

Hon avslutade med att fnysa åt mig och säga: -Du kommer i alla fall aldrig att kunna få några barn!!!

Japp, det var ju ännu ett professionellt uttalande, som inte stämde så väl, ehh, vi har ju 2 barn, och vad jag vet är jag dessutom mamma, till bägge två.

Däremot satte hon förmodligen ribban, jag söker inte hjälp, även om jag säkert borde, ibland. Nej, jag får ju skylla mig själv, det är ju vad jag har fått höra. Numer, efter att ha varit rökfri i snart 10 år, så kan dom i alla fall inte skylla allt på rökningen, längre, inte heller så mycket, på min vikt.

Tänker mest på deras sätt att agera, vad i deras bemötande, gör att du vill höra av dig till dom igen…av vilken anledning ska du ringa dit, om du tror att det du får höra är att du är inte tillräckligt sjuk, du kan allt vänta några dagar till…jamen, då gör du ju det, utan att ringa först, för att få det rådet, eller?

Nog om detta nu, det gick ju bra, den här gången, men jag tänker inte tacka sjukvårdsupplysningen för det, inte heller akutsköterskan på Capio hälsocentral, sådeså!

Vi hade en trevlig middag igår, jag och mina kollegor, vi käkade middags buffé på Droskan, det var absolut gott och kan rekommenderas varmt. Idag har jag en oplanerad dag, nämeh, fast jag tror inte att jag kommer att sitta inne ändå, nej, Winstone lär ju vilja komma sig ut, så det är bara att göra som han vill.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Hon skrattade…jag med

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2016 kl 08:20, 4 kommentarer

När jag ringde banken, om min kod, så sa jag att jag ville ha samma kod som jag haft förut. Hon skrattade gott och till och med länge, då hon förstod mitt dilemma, man vill ha det man är van med, och samtidigt skulle jag ju förstå, att det är omöjligt. Dom flesta som får välja, har samma kod till alla kort och då är risken större, att man schabblar och säkerheten blir sämre.

Nädu, skrattade hon, koderna är väldigt random, och inget man kan ändra heller.

I förrgår kom min kod, jag öppnade den innan jag fick kortet, som kom igår, tänkte att jag skulle ha tid på mig att pränta in koden i hjärnan. Nu måste ju jag kanske spela på hästar eller nåt annat, för koden jag fick, var samma, som jag haft???

Och oddsen på det, mja, som jag förstått det, 1 på 9999, eller 1 på 10 000. Jodå 😀 Jag skrattade, jag med 😀

Pratade med sjukgymnast igår, så jag ska få komma dit om två veckor. Jag berättade om mitt känslobortfall i höger ben, från höften till knäet, något som uppstod då jag vaknade efter operationen då jag hade infektionen.

Anmäl, sa han, med en gång, och berättade att hans dotter fått samma sak, fast i samband med en förlossning då en smärtstillande spruta, skulle ges. Hon anmälde och fick 80 000:-. Håhåjaja, jag tänker att jag kanske ska göra ett tillägg i min anmälan då, det där hade jag förträngt, hade fokus på det, före detta hålet, och inte så mycket annat.

Nä, lite gröt på det här, så får man sätta igång och göra nåt. Ha en fin fredag, allihop!

Han sökte sällskap…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2015 kl 08:55, Bli först att kommentera

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Etikett: sjukgymnast

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Offret dängde upp förövaren

Magisk ålder eller hur ska man tänka

Fick ett varv på stan igår 😍

Det kan vara en bieffekt av, mja, det finns mycket att välja på

4 cm skillnad är rätt mycket, faktiskt :O

Hällstenssyndromet…

Ingen ny företeelse, det har hänt förut, tyvärr.

Hon skrattade…jag med

Han sökte sällskap…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten