Etikett: infektion

Lagomt normalt, eller…?

Av , , 6 kommentarer 13

Jag fick svar från läkaren i fredags, angående mitt ben…det var normalt. Eh, jaha, ok, normalt! Ett ord liknande lagom, det är ett rätt så stort spann, och det säger egentligen ingenting. Nu har jag, efter tips från kusin Anna, börjat tota ihop ett brev, jag ska skicka till läkaren, med lite frågor, och ifrågasättanden.

Nummer ett får ju bli detta om benet då, för det spelar ju ingen roll om dom hittade ett ”fel” eller inte, han som gjorde ultraljudet sa ju att det var en utväxt på skelettet, detta är alltså normalt? Och där måste jag då ifrågasätta eller tala om, att mina kramper har ju inte upphört för att jag fick veta att allt är normalt, vad beror isf dom på?
Jag har roat mig, inte kungligt, men ändå, med att sitta och läsa mina journaler, och jag häpnar…jag har gått tillbaka innan min gastric bypass operation, och allt som hände efter den, gissa vad dom skrivit…

Efter operationen i Lycksele, på uppvaket, mådde jag så fruktansvärt illa, jag kallsvettades och dom stod och torkade mig med en handduk, och ojades över hur illa jag måste ha mått, men i deras anteckningar står det att status var bra, patienten klarar sig själv.

Sedan detta, då jag hade min stora infektion i buken och sökte hjälp: Patienten rör sig obehindrat…nä, tänk att det gjorde patienten inte, jag sa till att jag kunde inte göra det hon bad om, för det gjorde så jävla ont i magen.

Jag har också förstått, efter att ha läst en massa anteckningar, att dom trodde att jag hade en liten infektion under huden, tänk så fel dom hade, det var inte en liten infektion, det var en rätt så stor sådan. Det framgår väl rätt så tydligt då en person skrivit att hålet som blev, mätte 9×9 cm, samt var 9 cm djupt. Jag trodde ju att jag skulle dö, där i väntrummet, så ont hade jag, fast inget av det framgår heller i deras anteckningar, patienten mår bra ber inte om smärtstillande…

Och sen har vi detta med B12 bristen, samt järnet, läkaren här har pratat med läkaren i Lycksele och dom tycker inte att orsaken till bristen behöver undersökas. Dom tar alltså för givet att den beror på operationen jag gjort, fast…jag har ju en inflammation i magsäckshinnan, som även den, kan vara orsaken till bristerna, detta ska jag också ifrågasätta, samt…efter deras bortkoppling av tarmen, vad är det som säger att min kropp ens tar upp B12 och järn, med tabletter, det finns ju andra saker jag inte kan äta eftersom upptaget inte är detsamma längre. Hm…

Sen kan man ju nu undra, detta om min IVO anmälan, om allt stått med i anteckningarna, om hur det faktiskt var och hur jag egentligen mådde (inte så bra), hade dom då gått vidare med anmälan? Nja, jag vet inte, jag tvivlar, men, jag uppmanar er alla som har tillgång till era journaler, logga in där någon dag efter ni varit på läkarbesök eller haft med sjukvården att göra, och läs vad dom skrivit, om det inte stämmer, ring eller skriv och begär att det ändras. I det långa loppet kan det ha jättestor betydelse.

Det är ju hur viktigt som helst att anteckna och journalföra, dokumentera, så man har ryggen fri, och vi som patienter står ju rättslös, om inte det finns uppskrivet. Nå, som sagt var, nu ska dom få lite frågor att suga på och jag tycker dessutom att det är fruktansvärt slött, att bara skriva att det är normalt, hon hade kunnat kosta  på sig att skriva nån mening till och förklarat vad det är som är normalt. Inte underligt att folk ger upp!

Detta blev ett lite långt, inte så kul, inlägg, men det kändes ändå viktigt att få framföra, jag är ju knappast ensam om att råka ut för sånt här. Visst är det bra att få veta att det inte är några ”fel”, fast det stämmer ju inte riktigt ändå. I mitt fall kunde hon kanske ha tillagt att mina kramper får vi fortsätta utreda och se vart dom kommer ifrån, eller, utan att vara läkare själv, kan jag tänka mig, att dom kanske kommer från mina brister, och det hade hon ju kunnat skriva, eller hur? 😀

a56f084b1a7872c36a99b48d9cdffbd9Hoppas att solen skiner på era huvuden, och ni får ha en fin söndag!
IMG_1925

Hon skrattade…jag med

Av , , 4 kommentarer 16

När jag ringde banken, om min kod, så sa jag att jag ville ha samma kod som jag haft förut. Hon skrattade gott och till och med länge, då hon förstod mitt dilemma, man vill ha det man är van med, och samtidigt skulle jag ju förstå, att det är omöjligt. Dom flesta som får välja, har samma kod till alla kort och då är risken större, att man schabblar och säkerheten blir sämre.

Nädu, skrattade hon, koderna är väldigt random, och inget man kan ändra heller.

2016-02-05 08.17.31
I förrgår kom min kod, jag öppnade den innan jag fick kortet, som kom igår, tänkte att jag skulle ha tid på mig att pränta in koden i hjärnan. Nu måste ju jag kanske spela på hästar eller nåt annat, för koden jag fick, var samma, som jag haft???

Och oddsen på det, mja, som jag förstått det, 1 på 9999, eller 1 på 10 000. Jodå 😀 Jag skrattade, jag med 😀

Pratade med sjukgymnast igår, så jag ska få komma dit om två veckor. Jag berättade om mitt känslobortfall i höger ben, från höften till knäet, något som uppstod då jag vaknade efter operationen då jag hade infektionen.

Anmäl, sa han, med en gång, och berättade att hans dotter fått samma sak, fast i samband med en förlossning då en smärtstillande spruta, skulle ges. Hon anmälde och fick 80 000:-. Håhåjaja, jag tänker att jag kanske ska göra ett tillägg i min anmälan då, det där hade jag förträngt, hade fokus på det, före detta hålet, och inte så mycket annat.

Nä, lite gröt på det här, så får man sätta igång och göra nåt. Ha en fin fredag, allihop!
2016-02-03 12.35.41

Att det är sååå litet

Av , , 2 kommentarer 12

Det gick fint i Lycksele, jag fick veta att min infektion, inte berodde på ett läckage, som dom först misstänkte. Ett sånt läckage brukar upptäckas inom 3 dagar, dessutom krävs det oftast, om operation, för att fixa till läckan. Nä, det här hette nåt annat som jag inte kommer ihåg, men det spelar nog ingen roll…om hundra år.

I övrigt tyckte han att allt gick planenligt, fast han ville att jag skulle komma tillbaka om 3 månader, och det var mest eftersom det blev som det blev. Jag har inte heller haft samma chans att komma in i allt vad det innebär med denna operation, även om jag själv tycker att det går hur bra som helst. Nå, det är väl lika bra att dom följer upp detta ordentligt, när dom liks håller på.

Nicco fick haka på, så jag hämtade henne på skolan. När vi gick mot lasarettet, från parkeringen på baksidan, så påpekade Nicco hur litet det är, huset alltså. Och ja, jag måste ju hålla med, har aldrig tänkt på det förut. men kolla, det är ju bara en mittengång, sedan rum åt väster och höger och inget mer…knepisch!

20151103_144044Vi avrundade med ett besök på Dollarstore:

20151103_151943

Älskar Lyckseles älg, som dom satt i rondellen 😀 Den skulle jag vilja ha, mellan våra stora tallar.

20151103_144604

Det blev en lite senare middag, och sedan for vi på klubben. Nailheads har ju startat upp sina café kvällar, som är första tisdagen varje månad:

20151103_184928 20151103_185011 20151103_185028 20151103_192857 20151103_193019

Den sista bilen var verkligen ett schabrak, en som skulle platsa hemma hos oss, jag gillar stora bilar 🙂 Och den här var längre än Buicken, lite jobbigt kanske att fickparkera.

Apropå fickparkera, och att göra delikata övningar utan att tabba sig, kolla in detta som jag nyss såg ett klipp på FB om, fåglar som flyger i formation, som det tycks, heter egentligen murmuration. Jag fattar inte hur dom fixar detta utan att krocka…helt fantastiskt!

Hoppas på en fin onsdag. För er alla!

Om imorgon, vet vi ingenting.

Av , , 2 kommentarer 14

Ny dag och den ser ut att bli lika solig som igår, fast morgon och kvälls kall. Jag hade på mig vinterjackan igår och kände mig som en eskimå då vi åkte iväg till kyrkogården. Vantar på händerna men ändå iskalla fingrar.

Nå, vi vet ju alla att det är precis som det ska vara, inga konstigheter, vintern är på gång, fast snön kan ju få dröja ännu ett tag, tycker jag.

Har sovit hela natten i min egna säng, underbart fast smärtsamt. Nu har jag ringt vårdcentralen och väntar att dom ska ringa upp. Det är mitt högra lår, som domnat bort, all känsel var borta då jag vaknade på onsdagsmorgonen efter operationen.

Men hur känslolöst det än må vara så gör det jätteont, på insidan. Känns som om någon står med en skärbrännare och eldar mot huden, och andra sekunden får jag som små elstötar, sååå irriterande. Och det är svårt att bara ligga still. Jaja, får se vad dom kan hitta på.

Vi har som pratat lite om dom här sista veckorna och jag sa till Åke i förrgår, om man hade vetat detta för 3 veckor sedan…fast, på nåt sätt, ångrar jag ändå ingenting. Jag kan inte göra det. Även om det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det vet man ju aldrig innan. Risker tar man ju hela tiden under sitt liv, vissa utmanar ödet och andra tar det som det kommer.

Fast man vet aldrig ändå, vem som kommer att drabbas mest. Risktagaren eller den som bara chillar.

Nån gång under den här tiden har också tanken slagit mig, om jag nu hade gjort detta i början på juni, hur hade det då sett ut? Om jag fortfarande hade fått infektionen, så hade vi förmodligen varit i Järlåsa.

Andra gången det avblåstes, skrev Theresé, att ja, det kanske inte är meningen den här gången heller, men tredje gången gillt. Jo, tredje gången blev den som gällde. Men å andra sidan, det här är ju sånt man aldrig kommer att få veta, ingen idé då att grubbla, utan idag, är idag, och morgondagen vet man aldrig heller, vad den har att erbjuda 😀

10670001_10152768980406585_5972465705213113315_n

Önskar er alla en trevlig tisdag!

 

Det värsta han någonsin sett!

Av , , 2 kommentarer 7

 

Följande finns att läsa på netdoktor.se, där det skrivits om sjukdomen MS, och jag citerar: Risken ökar om man vet att man haft sjukdomen körtelfeber.
Hm… den meningen måste ju innehålla nåt fel, för annars innebär det att OM, man faktiskt haft körtelfeber, och INTE vet om det, så blir alltså risken inte större att man kan få MS… man vet ju inte.
Samtidigt som det vore fruktansvärt konstigt om man haft körtelfeber, och inte vetat om det. Vi har nämligen viss erfarenhet av just körtelfeber, här i familjen.
Det var Theresé som åkte på den då hon var 13 år. Hon låg pall i våran tv rums soffa, i tre veckor, med hög feber. Uppe på infektion, frågade dom när vi var inne på den tredje veckan, om jag ville att hon skulle läggas in där, men själv ville hon ju inte det, så hon slapp.
Hon var på vårdcentralen, innan dess och träffade en viss läkare som sa, då han såg henne: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut! Det lustiga med det var att samme läkare, året innan, jobbade uppe på akuten, den gången hade Theresé nässelutslag, och det var inte måttligt heller, då han fick se henne då, sa han exakt samma sak: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut, med ett tillägg, han önskade att han haft en kamera för då skulle han ha fotat henne.
Theresé tyckte inte att läkaren var speciellt snäll, vadå det värsta han har sett, hmprh!!!
Ser ut att bli en relativt fin dag idag, sopbilen har precis kört förbi, ja, inte den som samlar upp skräpet från soptunnorna, utan dom som sopar vägarna, igår tog dom trottoaren, så nu kan man snart ta hit fönsterputsaren.
Jag jobbar till två, så jag vet då vad jag ska göra nu… frukost. Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten