Det var 3 år, just idag, som våra orangea utemöbler stod färdigmålade. Dom är inte i samma skick som då, helt naturligt. Möbler och saker som används, nöts, obönhörligen, av användningen. Tur att kameran kan ljuga, eller så styr man lite över ljus och sånt

Även vårt fula staket. Satt ute igår, på en stol, och målade balkskor (inte klar än heller), och sent igår kväll, flyttade jag stolen till stolparna och målade, även dom. Inte alla, men på den biten vi ska göra klart först. Framsidan!

Fick en bukett, sedvanliga liljekonvaljer, egenhändigt handplockade i Tavelsjö, av min käre make, Åke.

Han bjöd även jag och Nicco på pizzamiddag. Det behövs inte så mycket mer än så, faktiskt. Pizza som man inte behöver lägga ner sin själ och hjärta i, för det gör någon annan, passar utmärkt, dagar som den.

Nicco hade med sig en jättefin blomma…

Vet inte det svenska namnet men det stod Rose Lily, på lappen. Finns en uppsjö av olika färgkombinationer, men jag vet inte om det är nån skillnad på själva hanteringen av blomman? Och kan man plantera den i rabatten eller ska man plantera om den i krukan

Den luktar gott, och jag tog in den igår kväll. Visste inte om den skulle trivas ute i kylan, fast… nåja, nu blir det ju varmare vartefter, i alla fall.

Skickade et brev till Theresé och ett till Sally, för ett bra tag sedan. Men det började aldrig på att dyka upp. Jag svor på min heder och mitt rena samvete att bägge breven lagts på lådan, inga konstigheter. Så kom plötsligt breven fram…till slut. Ser dock ut som om dom gjort en resa till Ukraina först

Lika knäppt som då jag beställde returfraktsedel från Skruvat.se, då den där lambdasonden inte passade. Tyckte det dröjde extra länge. Så skriver min syster, som bor på Kvarnvägen, att jag fått ett brev i hennes låda, men alltså…snälla…jag har bott på Blomstervägen i 12 år, och haft mitt namn, Maria Hällsten, sedan födseln. Hur kan nån då få för sig att jag heter Emma och bor på Kvarnvägen??

Nä, man ska aldrig någonsin, upphöra att förvånas. Dom mest förunderliga saker och ting, sker, dagligen dags.

Apropå dag och dags. Idag ska äntligen, Winstone få sin päls genomgången på Dogman. Kvällen för olyckan, var ju regning och smutsig. Så där kan ni ju gissa att han blev smutsig som bara den. Och efter det, ville man inte stå och gnussa eller hålla på med sånt som eventuellt kunde göra honom illa.

Han vill inte heller, just gärna, ligga på rygg, så det är svårt att komma åt undersidan. Men nu lär det då bli skillnad, så underbart.

Den här påsen fick jag av Theresé, då jag fyllde 50.

Den innehöll förstås presenter. Men nu undrar jag vad man är då man passerat 50 år, med 6 år till. Hur länge kan man gå under vintage. Nåt att klura på, under dagen.

Ha en fin tisdag, allihop!