Feng Shui á la Fox

Av , , Bli först att kommentera 7

Feng Shui är viktigt, det har jag skrivit om vid flera tillfällen i min blogg. Det är ett sunt, naturligt tankesätt i grunden. Nu ska jag berätta en liten naturhistoria som stärker det resonemanget. Vi har varit till vår SpanskaVilla (oh, vad det är svårt att åka därifrån!). Där utspelar sig historien:
 

Tänk att du är en liten räv, som vanligt ute på dina domäner och strosar runt. Plötsligt är det något som fladdrar i vinden. Du stannar, stirrar, vad är detta? Som den moderna räv du är så känner du förstås igen en presenning. -Men här brukar väl inte finnas någon presenning, säger den lilla räven eftertänksamt för sig själv. -Vad kan det finnas därinne? Den svenska flaggan vajar, det måste ju betyda välkommen in!
Den lilla räven vågar sig in och utbrister förskräckt:
-Herreminje vad här ser ut! Men titta där, där har de slängt ut en hög med mattor. Mmmm, ser mjukt och skönt ut! MEN, där kan jag inte ligga för då har jag ryggen mot det stora hålet med presenningen. Vem som helst, den stora stygga vargen till exempel, kan ju smyga sig på mig där jag ligger och sussar så gott. Men jag kan ta en matta, kliva på på köks-
bänken längst till vänster och över till stolen bredvid grillen. Då har jag varmt, mjukt, skydd av väggen och fritt framåt. Perfekt, tänkte den lilla räven.

Han drog och drog och drog. Det bar sig inte bättre än att mattan fastnade i skåpet. Först morrade han besviket, men det hjälpte inte. Den satt fast. Sedan upptäckte han belåtet att mattan bildade som ett litet tak över den blivande lilla lyan.

Där låg han varmt och skönt, med mattan under, över och bakom sig, med full uppsikt framåt och skydd bakåt. Kan ni tänka er så gott han ska ha vilat där. Det unnar vi den lilla räven med det fina Feng Shui-tänket. Det enda vi kan klaga på är väl kanske hans kroppsodör. Hur vore det lite schampo kanske, lilla räv?

Ja, så det kan bli. Skönt har vi haft i alla fall. Vädret har inte varit det allra bästa förutom i fredags och lördags, men vi har eldat, myst och haft det gott. Vi var över till grannarna U och S och fick prata lite om den fantastiske man som byggt denna stuga. Vi upptäcker bara mer och mer detaljer. Kan ni tänka er att han har dragit avlopp från ett rum på övervåningen? När vi tog över stugan så användes rummet som gästrum, men nu har vi hittat det genialiska vattenavloppet och faktiskt kunnat duscha (med husvagnsdusch). Han var en klurig man. Vi borde ju förstått direkt att rummet var avsett att användas som badrum, titta bara på låset som sitter i dörren:

Ett riktigt gammalt badrumslås; ledigt, upptaget

Jag har tidigare lagt ut bilder på vårt flätade tak, men tror ni att det bara är det taket som är lite annorlunda? Nej, minsann, hela undervåningen har lite ovanliga tak. Får jag bjuda på två exempel?

Detta är gästrummet på nedervåningen. Vad sägs om det? Jag vill faktiskt inte behålla den bruna färgen, men det är målat med högblank färg så det känns lite jobbigt att tvätta och måla.

Detta är taket över arbetsdelen i köket. Ett fint trätak tror ni kanske? Inte alls, det är av plast. Av plast?!

Var fick han allt ifrån? Han måste ha samlat på sig grejor överallt ifrån. Denna dörr har vi in till köket:

En riktig restaurangdörr som man bara kan knuffa upp, åt båda hållen, för att gå ut och in med maten. Hör inte till vanligheten direkt att en sådan finns i en sommarstuga. Tung är den och vi har den ju alltid öppen. Men kul är den…..
liksom denna dörr som går in till vårt sovrum. Är inte heller den vanliga dörren eller hur?

Vilket intryck får man av denna min älskade stuga? Jättemärklig? Javisst, finns det udda saker där, men allting passar faktiskt ihop. Inte skulle väl jag välja att sätta in sådana dörrar, eller tak, om jag byggde nytt. Men hur i hela friden skulle vi kunna ta bort något? Nej, det går inte. Det är så speciellt, så mycket karaktär, säger så mycket om de två människor som samlat grejor, gjort så mycket eget, som rest så mycket i världen och valt att bygga upp en egen liten SpanskVilla som sitt eget paradis. Vi är så glada, tacksamma och förundrade över att vi fått privilegiet att tillbringa en del av vår tid där!

 

 

Fortsatt bortgjord – tack till gårdagens snälla människa

Av , , 4 kommentarer 7

Inte nog med att jag tog fel på dagen för att se West Side Story! När jag parkerade bilen så lyckades jag tappa bankkortet också. Tydligen var det inte min dag igår.

Men, snälla människor finns – en sådan hittade mitt kort och har lämnat in det på  "säker" plats i sta’n. Nu är det bara att åka och hämta. Tackar allra varmast!

Samtidigt ska vi hälsa på pappa på Geriatriken. Han är där för några dagar bara. Geriatriken är ett ord som haft dålig klang i mina öron, men detta har förändrats minsann. Ljusa, fina lokaler, trevlig personal, bra personal. Pappa är ute och promenerar omkring på avdelningen hela dagarna i stort sett. Varför? Därför att där finns personal ständigt närvarande, därför att där händer det saker – han kan prata med människor, han blir sedd! Detta det allra viktigaste för alla oss människor – att någon tar sig tid att se den riktiga människan; inte bara yrkesrollen, inte bara den halvdöva, halvblinda åldringen, inte bara patienten, utan MÄNNISKAN med alla sina erfarenheter, humorn, sorgen och glädjen! 

Bortgjord

Av , , Bli först att kommentera 5

Vet ni hur det känns när man gjort bort sig riktigt? Det vet jag!

Ikväll skulle jag på West Side Story tillsammans med mina två äldsta barnbarn. Jättekul, det hade jag verkligen sett fram emot. Sen började det strula till sig lite. Mellanbarnbarnet låg med halsinfektion. Nåja, det finns ju alltid kompisar till barnbarn så en kompis föräldrar ställde upp och skjutsade in barnet till sta’n, med kort varsel.

Frid och fröjd, där stod vi i Norrlandsoperans entré och jag berättade storyn, i stora drag, för att de skulle veta vad historien gick ut på. Vi gick in, satte oss och väntade med spänning på att allt skulle börja. En dam stod och såg lite undrande ut, bad att få titta på våra biljetter, vilket hon ju gärna fick. Vi hade ju kollat allt, rad 2, stolar 23-25, allt i ordning.På damens biljett stod samma sak, rad 2, samma stolsnummer. Nu såg damen väldigt orolig ut, och jag är ju en vänlig själ, så jag uppmanade henne uppmuntrande att gå ut och kontakta personalen.

Sedan tittade jag själv på våra biljetter, inga glasögon hade jag, men såg ändå att där stod – 13 maj. 13, 13, inte 6 maj. -Följ mig, viskade jag åt flickorna och iväg ut i entrén bar det. VI VAR DÄR PÅ FEL KVÄLL!!! Hur är detta möjligt? Urfånig kände jag mig, men vi fick byta ut våra rivna biljetter mot nya så nästa lördag borde det gå bättre…….. hoppas jag!

Snö och SOL

Av , , 2 kommentarer 3

Idag när jag kom hem från jobbet så tog jag en kopp kaffe och en liten Magnum-glass med mig ut på den renskottade altanen och satt där I SOLEN. Det var varmt, det var skönt, det var underbart! Därefter skötte jag om mina pelargoner igen. I år behövs det många, både till stugan och hem, så jag kämpar och tar nya skott ideligen.

Sedan satte jag mig och tittade på gamla bilder på trädgården. Det året som är flitigast avbildat är 2003 (fick ny digitalkamera då) och grävde tydligen en del nya rabatter. Jag längtar till våren och sommaren!

Visst ser den nästan overklig ut, min vackra lilla ros. Har inte en aning om vad den hette och den finns inte kvar längre, men oh vad jag njöt av den under sommaren.


Denna dahlia fick jag med i ett paket från en holländsk grupp kunder tillsammans med ett antal liljor som blev början till min lilla samling av liljor av alla sorter.

vita..

rosa, gula

Jag älskar liljor. Tyvärr så har även liljebaggen hittat igen min trädgård så nu är det att klämma, klämma, klämma de ruskiga rackarna!

Begränsad utsikt

Av , , 2 kommentarer 5

I morse när jag drog undan gardinen så strålade solen, den strålade på den alldeles kritvita pudersnön och allt kändes underbart! Det är märkligt vilken effekt den där gula runda saken på himlavalvet kan ha. Men utsikten från sovrumsfönstret kändes något begränsad, rummet ligger i en vinkel och uppenbarligen har snön fallit från båda taken. Men det är kanske symboliskt, så begränsat är livet just nu. Arbete – hem – sova – jag längtar efter vårvintern så att man kan börja vara ute igen!

Inte mycket utsikt att hurra för!

Trygghet

Av , , 2 kommentarer 5

I dessa dagar med blåst och snö så är vi kanske en del som känner oss lite trötta till sinnes ibland. Själv känner jag ibland att jag inte är riktigt den människa jag var för några år sedan, före hjärnblödningen. Jag blir lättare trött, orkar inte med att ha både mycket på arbetet och "mycket"  hemma. Som tur är så har jag ändå möjlighet att när jag kommer hem så kan jag lägga mig en stund i det egna sovrummet, ha alldeles tyst omkring mig och bara slappa – det är något att vara tacksam för!

Idag var en sådan där trött dag, på lunchen kom vi underfund med att tre av oss damer kring bordet hade haft en dålig natt med lite sömn. Vi funderade på om det kunde vara fullmåne på gång (man sover ju lite oroligt när man känner håret växa på ryggen, naglarna växer ut och man egentligen helst vill vara ute och yla i skogen!) men så var inte fallet denna gång. Vad än orsaken var så var jag trött idag efter arbetet och lade mig en stund.

Först avslutade jag den ruskiga boken jag läst, Peter James Ett snyggt lik och sedan började jag tänka på saker som framkallar en känsla av trygghet. När jag ligger i vårt trevliga sovrum, med alla kuddar, så känner jag trygghet. En annan signal till trygghet är signalen till Dagens Eko och Sjörapporten. Det är förstås minnen från barndomen; när pappa satt och lyssnade på radion på morgonen innan han for iväg på jobbet. Själv fick man ligga kvar under det varma täcket en stund till och bara må gott. Det är märkligt hur en del saker man upplevde som barn finns kvar och att känslan så lätt väcks till liv även i vuxen ålder.

Till och med ljudet från kaffeperkulatorn framkallar en känsla från barndomen. Jag minns så väl när vi hade köpt den första perkulatorn och jag vaknade på morgonen och tänkte; men vad är det som låter? Är det avloppet i köket som gurglar så?

Men avloppet var ju inte mitt ansvar så jag bara kurade ihop mig och lyssnade lite slött till ljudet. Sedan kom den härliga kaffedoften smygande in i mitt rum och då förstod jag varifrån ljudet kommit. Även det gurglande ljudet väcker en känsla av trygghet märkligt nog. Jag minns hur det kändes att misstänka att något var fel, och samtidigt ha den känslan – det är inte mitt problem, det får någon annan ta hand om. Skönt!