Gamla metoder

Av , , 2 kommentarer 10

Igår gick varningar ut om stormen Tor. Vi kände mot eftermiddagen att vinden ökade så jag drog för alla gardiner i fönstren mot sjön. Det är underbart när man tittar ut över den milslånga sjön, men när vinden tar sats över sjön och vräker sig uppför sluttningen mot stugan, så är det lätt att hålla sig för skratt. Våra fönster är gamla, tunga fönster som Knutte troligen fick från Televerket när de renoverade (50-talet). Man kan lugnt säga att det drar lite genom dem. Men lite drag kan ju vara bra så mitt bidrag till att hålla den värsta vinden utanför är att ha dubbla gardiner.

Men uppe i sovrummet har jag bara en enkelgardin och när jag gick upp igår för att tända lampan så blåste det formligen styv kuling genom fönstren. Alltså staplade jag upp avlånga kuddar längs fönsterkarmarna och hängde upp ytterligare ett par gardiner över gardinstången. Under natten har det dånat och dundrat utanför fönstren. Under täcket är det varmt och skönt, men hamnade en arm utanför täcket så kunde man känna vinddraget när det stormade som värst.

Idag har jag alltså tagit till gamla metoder och satt maskeringstejp i alla glipor. Det blev en markant skillnad direkt rent dragmässigt. Nu har det börjat blåsa upp igen så vi får se hur denna natt blir. Måtte inget träd ryckas upp med rötterna.

Livskamraten har varit nere i brunnen och kämpat med att borra hål i en stor sten som är i vägen. Tanken var att sätta snigeldynamit i den, men den kom troligen i vibration av borrandet så den ramlade ut och ligger nu mitt i brunnen. Som Lk sade när han kom upp: ”- en sten har fallit från mitt bröst.” Det känns underbart att den är borta. Imorgon blir det till att hissa upp stenen med taljan och trycka ned rören ännu mer. Om allt går som det ska så kan vi nog göra färdig grävningen på måndag, underbara tanke!

En underbar tanke till är att jag helt apropå idag började tala om de förändringar/förbättringar jag vill göra i köket (när brunnen är klar). Till min stora överraskning lät Lk helt med på mina tankar ?????? Inte en protest hördes ???? Han lät helt överens med mig så nu ska jag mäta upp köket och börja skissa på vad som ska vara var så man kan börja kolla priser och dylikt. Jiiiipppiiii.

Önskar er alla en trevlig lördag.

2 kommentarer

Fosterland

Av , , 2 kommentarer 14

20160129_090514Morgonsolen är på väg upp. Skoterspåren på isen visar att det varit en livlig trafik här. Maj-skansen har förstås öppnat sitt skoterfik på söndagarna. Hoppas det är fint väder nu på söndag. Då kan vi ta en promenad på isen, göra upp eld i eldkorgen och grilla lite korv.
20160129_094245Livskamraten ringde för att höra om vi kunde köpa en traktorskopa ved från en av våra jordbruksgrannar. Så när vi kom hade han varit och kört bort snön från parkeringsplatsen och veden låg prydligt på en presenning. Tala om snäll människa.
20160129_095917Vindruvsrankan är täckt av snö. Hoppas den klarar vintern och att det blir en fin sommar detta år.

Ett fantastiskt program är Fredrik Önnevalls Fosterland. Att se flyktingarna när de kommer; trötta, nedslagna ger en något annorlunda bild än den vi mest pratar om idag; ensamkommande som trakasserar unga flickor eller som bråkar på sina förläggningar. De rötäggen finns uppenbarligen bland invandrarna, men rötägg finns nog inom de flesta nationaliteter.

De som kommer med en utbildning i bagaget, med små barn, med förväntningar om ett nytt liv utan krig och förföljelser, dem måste vi värna. Ska de vara kvar i vårt land så behöver de assimileras. Martin från Kongo, boende i S:t Olof, Österlen uttryckte sig på ett mycket bra sätt: låt invandrarna bo i mindre byar, inte många i en grupp, utan så att de kan bli en del av byagemenskapen.

Det tror jag på. Sätter vi många invandrare på samma ställe så håller de ihop och bildar en egen grupp. Alla dessa ensamkommande pojkar som bara försvinner ut i tomma intet, jag är helt övertygad om att de bor hos kompisar från sina egna länder. Jag har personlig kännedom om unga killar som har uppehållstillstånd och även kommit så långt att de har egna lägenheter. Oftast så har de ett par kompisar som ”bor” i vardagsrummet. Nyfiken som jag är, och helt skamlös, så frågar jag alltid vad de gör och de är inne i systemet med skola eller praktik, inga som gått under jorden. Men nog finns det sådana som flytt från asylboenden och istället bor hos landsmän i smyg.

När man ser familjerna som kommer i förhoppning om ett tryggt liv för sig själva och sina barn så är tanken på Danmarks förslag om att beslagta deras värdefulla ägodelar väldigt svårt att smälta. Kan man säkra att hon får tillbaka sin mammas guldring om hon måste lämna landet och åka tillbaka? Om han inte har fått med sig något värdefullt, men har fina guldtänder………. Lite bitter smak i munnen får man, har vi inte lärt oss något?

2 kommentarer

Något att tänka på

Av , , 2 kommentarer 13

Dagens långpromenad slutade på Vändpunkten. Där hittade jag två föremål som jag inte kunde motstå. Den ena är en liten karaff i spansk stil som ska pryda sin plats i köket i SpanskaVillan (när det är renoverat). Den andra var denna vas som jag bara inte kunde motstå.
20160128_183022Mysig eller hur?

Nu sitter vi här på vår favoritplats på jorden. Elden sprakar i både köksspisen och kaminen. Vi har ätit middag lagad på köksspisen, enkel middag med pasta med bacon. Vitlöksbrödet värmde jag i köksspisens ugn, hur gott som helst. Till vår stora glädje har inte rören frusit i källaren så allt fungerar med vattnet. Fantastiskt, det gör att man inte behöver frukta för isoleringen av rören, det kommer att gå bra eftersom de nu är helt oisolerade och har klarat >-21 grader under en längre period. Ja, som ni förstår så blir det nu till att gräva den sista halvmetern i brunnen, sedan ger vi oss med grävandet (hurra!!).

I bilen lyssnade jag på en kvinna som var ett av de norska barn som avlades fram mellan en tysk soldat och en norsk kvinna. Ja, jag använder ordet avlat för det handlade inte om någon kärlekshistoria. Nej, hon var en av de kvinnor som valdes ut för att föda ett ariskt barn med blont hår och blå ögon. Med hjälp av Röda Korset har kvinnan lyckats hitta, och träffa, sin biologiska mor, men man har inte kunnat hitta igen fadern. Uppenbarligen hade många av de soldater som valdes ut för att bygga upp den ariska rasen redan familjer hemma i Tyskland och använde därför falska namn i registren.

Denna kvinna valdes ut som en riktigt fint exemplar och blev alltså skickad till barnhem i Tyskland. Hon var drygt ett år gammal när kriget slutade och då uppstod ett problem; vare sig tyskarna eller norrmännen ville veta av dessa barn……..Man försökte skicka dem till Australien men australiensarna vägrade ta emot dem!

Tydligen engagerade sig Alva Myrdal i detta och resultatet blev i alla fall att ett antal av barnen fördes till barnhem i Sverige tack vare de Röda bussarna. Kvinnan beskriver själv att det kom ett lantbrukarpar till barnhemmet som letade efter en son som skulle ta över jordbruket. När hon såg en man med världens snällaste ögon så gick hon och satte sig i hans knä. ”-Jag reser inte härifrån utan detta barn, hon är min”, sade mannen och så blev det. Får man gråta lite… Tack och lov att det finns vettiga människor.

Dessa barn har jag nog hört om, men att de blev så illa hanterade efter kriget, det kände jag inte till. Nu måste jag se om jag hittar några böcker i ämnet och lära mig lite mer. Ja, det har nog alltid funnits barn som som blivit illa hanterade, så även i dessa dagar. Inte bara barn, läs och begrunda Marjas tankar.

2 kommentarer

Salig blandning – Svinnsta Skär och invandrare

Av , , 2 kommentarer 12

I morse skjutsade jag småttingarna till dagis respektive skola. Båda barnen blev varmt välkomnade när de dök upp vilket värmde mitt hjärta. Detta trots att vi var lite försenade till skolan tack vare poliskontroll. Jag fick minsann både blåsa och visa körkort. Naturligtvis fick jag förklara för barnen varför vi blev stoppade. Lille J frågade då om jag hade druckit vin på morgonen…. men det kunde jag intyga att jag inte gjort. Han hade ju själv sett att jag drack té. Därefter fick jag en lektion om när man får dricka vin eller öl, enbart vid festliga middagar uppenbarligen, samt att man inte får dricka så mycket att man inte kan gå ut och leka med barnen. Bra, då vet jag.

Lilla L går i en gammal del av skolan med panel i trappuppgången. Det för mig tillbaka till trapporna på gamla, nedbrunna Sandviksskolan där jag gick årskurs 1-3. Med glädje minns jag att vi brukade dansa på den gamla bron, dansa medan vi sjöng; Svinnsta skär. Upptäcker när jag skriver ut titeln att jag alltid trott att det varit Svingsta skär, där ser man, alltid lär man sig något. Jag undrar varför vi valde att sjunga just den melodin? Alla verkade kunna den så det var väl OK. Vad sjunger man idag på lågstadiet? Inte är det Svinnsta Skär i alla fall. Det är jag övertygad om.

SandviksskolanDetta är en senare bild, så här fin och gulmålad var den inte när jag gick där. Den stämmer inte med min minnesbild.

Jag minns också när man gick på URK högst upp i skolan, kul att pyssla men jag hade svårt för fasta aktiviteter så jag gick bara några gånger tillsammans med min bästis. (URK är förstås Ungdomens Röda Kors).

Efter att ha gjort min uppgift för de unga var det dags för di´ gamle, alltså ett besök på serviceboendet, glädje även där vilket också känns bra. Kram från både anhörig och personal lyfte dagen ytterligare ett snäpp.

Mera glädje sökes: alltså bar det av till en ”gammal” arbetskamrat för en stunds upplyftande samtal. Oj, så glada vi är över att få vara hemarbetande! Dags att vända åter hem till en ivrigt svansviftande Livskamrat (önsketankar, inte om svansen men om den överväldigande glada välkomsthälsningen när man kommer hem).

Fem minuter senare knackar det på dörren och en kaffesugen granne tittar in. Vi hann diskutera allt tror jag från sjukdomar till vuxna barn som ibland väljer sina egna krokiga vägar utan att lyssna till sina kloka föräldrar :) till försäkringskassan till invandrarpolitiken. I det sammanhanget kom vi in på hur det gick till när romerna kom till våra samhällen. Både Livskamraten och grannen växte upp i små byar i vårt västra grannland och jag växte upp i denna kommun där jag bor idag. En gemensam minnesbild hade vi; när romerna, eller zigenarna eller tattarna som vi sade då, kom så spreds informationen om det med blixtens hastighet. Mamma rusade ut och plockade ner tvätten från tvättstrecket och vi barn fick plocka bort allt ”löst” som fanns ute. Så var det bara, så gjorde man, inte pratade vi i termer om invandrarfientlighet, fördomar eller rasism. Det var bara så.

Igår ville jag bara sjunka genom jorden när jag mötte den resignerade blicken hos en äldre rom som satt utanför affären där jag handlar. Hans blick skar genom hela mig; jag mådde rent fysiskt illa, ingen människa ska behöva sitta och förnedra sig för att få en slant till sin överlevnad. När jag kom till bilen tog jag fram en ”tjuga”. Han tackade först artigt när jag lade den i muggen bland mynten, men när han såg att det var en sedel rusade han upp, kom efter och ville tacka ordentligt. Fy sjutton, tjugo kronor……i min påse låg en stor påse nötter 35;-, fruktdryck till småttingarna 35;-/tre, en packe choklad 10,-…….alltså varor för 80;- som jag inte behöver egentligen, de är bara för att det är gott att ha……. och han blir alldeles överväldigad av 20,-.

Måtte Rumänien ta sitt ansvar snart för alla sina invånare.

+

 

2 kommentarer

Fakturor

Av , , 2 kommentarer 13

Jag skrev om mitt telefonsamtal med Telenor i december. Den serviceinriktade killen som gav mig 1 GB gratis (kostar 69,-), tog bort kostnaden för pappersfaktura eftersom jag har autogiro och skrev ett nytt avtal på 2 år till en lägre kostnad än jag har idag. Nu har nya fakturan kommit och jag debiteras fortfarande 35,- för pappersfaktura och den ena fakturan som ska betalas den 1 februari var för hög.

Jag avskyr att behöva ringa om sådant, men vis av erfarenheten så skriver jag nu ner alla telefonöverenskommelser med datum, namn, hela rubbet så det var bara att ringa. Tack och lov så kom jag även denna gång till en gullig kille som snabbt såg var felet låg och kommer att åtgärda det på denna faktura. Rar och gullig var även han så det är tur att de har sådan personal. Men blir det inte rätt nästa gång då……..

Vilken halka det är ute idag! Nu ska jag snart slira mig iväg till dagis och hämta lille J. Både L och J ska på gymnastik idag så det blir lite hämtning och väntning ett par gånger. Jag har bett att de ska få sova här så i kväll blir det trevligt!

2 kommentarer

Inget dåligt väder, bara dåliga…..

Av , , 2 kommentarer 16

Helt plötsligt är jag sjuk! Som en blixt från en klar himmel. Så denna dag har tillbringats liggande i soffan med el-filten över benen. Tråkigt, men jag ska inte klaga. Det finns dem som har det värre.

Ett kusinbarn har varit i USA under snöstormen. Hans hemresa blev uppskjuten då alla plan ställdes in. Han skrev idag på Facebook att i hans ögon var det ingen märkvärdig snöstorm utan problemet är ju att de inte är rustade för en sådan mängd snö.

Då mindes jag första resan till London, jag tror att det var 1975. Det var i februari och vi hade vinterkappor och vinterskor. Vi var ute på stan hela dagen och tyckte att folk var väldigt dåligt klädda, sandaler mitt i snön. Men det var inget märkvärdigt snöfall. När vi kom tillbaka till hotellet och slog på nyheterna så var det katastrof; bilar hade halkat av vägarna, broar var stängda, folk uppmanades att hålla sig inne. Va? tyckte vi. Det här var väl inget.

När man sedan tittade ut och det kom en lastbil där det stod två män på flaket och skottade sand på gatan så insåg vi ju naturligtvis problemet. Det saknades rätt utrustning helt enkelt. Det var likadant när vi hade ett gäng europeiska medarbetare som jobbade tillsammans med oss i ett projekt. Varje fredag skulle de hem till respektive England, Polen och Tyskland. Det hände ett antal gånger att de lyfte härifrån Umeå men sedan blev de stående på Arlanda eller i Köpenhamn. Jaja, där ser man, man måste se om sitt hus och det är vi nog duktiga på här uppe i Norr.

Önskar er en trevlig ny vecka!

2 kommentarer

Otack är världens lön….

Av , , Bli först att kommentera 17

Varje dag så sköter jag om nymfparakiten Jocke; ger honom mat och vatten, gör rent hans bur med jämna mellanrum, funderar ut roliga saker för honom som att sitta och leka med gamla mobiltelefoner eller stirra in i perkulatorn (han gillar blanka saker). Lika fullt så försöker han bita mig i fingrarna varje gång jag ska ta ut honom ur buren, för honom verkar det vara en kamp på liv och död ungefär. Men det har jag tålt, så var han med mamma också. Han satt och gullade och gosade med pappa men anföll mamma och rufsade till henne i håret, framförallt om hon tog bort de blanka saker han satt och speglade sig i. Så det kan jag acceptera.

MEN nu har jag fått nog! Igår var han väldigt på hugget, satt ute och njöt av sin makaronlåda, flög upp och satte sig på buren för att sedan klättra in.
Mot kvällssidan ville han komma ut igen och gissa vad????

Han flyger och sätter sig på Livskamratens knä, han klättrar upp, sätter sig på hans axel,
han gosar och gosar och gosar……

20160122_193928

Den fräcka lilla fågeln! Nu har han gjort bort sig! Tror han att jag tänker sköta om honom, finna mig i att bli biten bara för att han ska gosa med någon annan?

Nej, skämt åsido, vi glada. Han har inte gosat med någon sedan pappa gick bort så vi är glada att han sökte kontakt. Det måste väl betyda att han mår bra. Fast jag tror inte att han ska få en ny hirskolv på ett tag, något straff ska han väl ha för att han valde fel person att kela med.

Idag har jag haft på mig den nya tröjan, trivs jättebra i den, känner mig lite grand som Diana Keaton, som hon klär sig i en del filmer, så där avslappat ”New York” ni vet. Det vill säga ända till att jag skulle bär in en bricka där jag samlat flera ljusstakar och den vida tröjan som knäpps ihop i sidorna fastnar i dörrhandtaget.

20160123_105019Där flög en av ljusstakarna i golvet och gick i ett stort antal bitar. Så tråkigt, ett arv efter mamma och jag tycker jättemycket om dem. Nåja, jag har ju en kvar. Men den New Yorkska känslan försvann snabbt.

Nu har jag i alla fall klippt och sytt ihop alla bitarna från mina rosa tyger. De ska hakas fast i en skärmvägg och har olika mönster på fram- och baksidor.
20160123_152817

Skarpa färger är det, få se om skärmväggen hamnar ute i trädgården istället för i allrummet.

Bli först att kommentera

Ove – alla gånger

Av , , 4 kommentarer 16

Så bra filmen om Ove var! Boken var jättebra och det brukar inte vara så lyckat att se en film som är gjord efter en bra bok, men här har de lyckats. En film med skratt, med obetalbart roliga kommentarer, med smärta, med en liten tår, vad kan man mer begära av en film……..

Det enda som störde mig lite var att ”gubben Ove” var 59 år (alltså nästan fyra år yngre än mig), att hans fru var född på 50-talet men att möblemanget och Oves kläder var som det brukar vara hos min föräldrageneration. Där gick det inte riktigt ihop. Underkläderna och kläderna överhuvudtaget som bars av Ove, nja inte tror jag att Livskamraten (9 år äldre än Ove) och hans vänner skulle klä sig så.

Jämfört med Mr Grey så föredrar jag alltså Ove! Jag har i alla fall läst ut en Mr Grey-bok och har fortfarande inget grepp om huvudpersonernas karaktärer. Men skam den som ger sig, jag har ju ett par till.

Idag har jag varit på banken, ett långt samtal med en banktjänsteman, för första gången i mitt liv. Det känns bra att ha genomfört det kan jag säga. Sedan blev det lunch på O´Learys tillsammans med 18-årigt barnbarn. God lunch och toppensällskap. Vi avslutade med att gå på H&M och kan man tänka sig, där var det rea. Det blev en jacka, en tröja, en klänning åt barnbarnet och en tröja åt mig, allt detta för under 400 kr! Här tänkte jag nu att jag skulle ta en selfie för att visa den nya tröjan, men inte sjutton kunde jag göra det. Det är ju bara tröjan jag ville visa och det blev inte riktigt så bra, men jag trivs i den.
20160122_182809
Den är stickad som två raka stycken som knäpps i sidorna, rak, avslappad, jätteskön med svart, långärmad tröja och svarta leggings till. Nöjd är jag så nu önskar jag er alla en trevlig fredag!

 

4 kommentarer

Mr Grey eller Ove

Av , , Bli först att kommentera 13

Kall dag idag, -24. Jag hade planerat en långpromenad med en kompis, men om inte kylan avtar så tror jag att jag avstår. Idag är det ingen hämtning eller lämning på dagis eller skola så jag tror att jag ska dela upp dagen lite. Kanske förbereda deklaration för en äldre anhörig, samla ihop lite mer ”skräp” för ett besök på återvinningen på tisdag, sy färdigt skärmdelarna av de rosa tygerna och annat smått och gott.

Jag kanske till och med sätter mig med en bok. Förra julen köpte jag en bok i serien om Mr Grey till en nära vän. Hon gillade den och har sedan köpt även uppföljaren (uppföljarna). Vid något tillfälle pratade jag om att låna dem, men hon rodnade nästan och menade att de var nog lite för ”snuskiga”……. Tiden har gått och jag såg filmen Mr Grey på Viasat, tyckte inte att den var speciellt upprörande ur ett sexuellt perspektiv, men blev lite nyfiken på vad som låg bakom skapandet av en person med sådana svårigheter att våga släppa kontrollen och att visa känslor på ett ömt och riktigt sätt.

Alltså lånade jag de ytterligare 3 böckerna. I förrgår tog jag bok 2 och började läsa. Det visade sig sedan att jag tog fel och började på bok 3, så jag hade lite svårt att få berättelsen att hänga ihop. Men faktum är att efter 3 kapitel så lade jag bort boken och tog en deckare istället. Tacka vet jag en smaskig deckare istället för att läsa om sex sida upp och sida ned. Igår provade jag att fortsätta läsa för jag vill gärna komma igenom alla och kom igenom ytterligare några kapitel.

För det mesta brukar jag tycka att böcker är bättre än filmen, men faktum är att filmen var bättre. Böckerna brukar ge ett djup åt karaktärerna som inte är lika tydligt i filmen, men hittills i boken så har jag inte hittat någon karaktär överhuvudtaget. Jag funderar nästan på att gå direkt på sista boken där man tydligen får se händelserna ur Mr Greys synvinkel. Världsliga problem, men håller kylan i sig över hela dagen så kanske det blir några kapitel.

I kväll blir det bio, jag måste ju se vad herr Ove är för karaktär. Lassgård gör ju tydligen en fantastisk tolkning av boken. Ser fram emot det! Får göra en liten jämförelse sedan mellan Mr Grey och Ove. Önskar er en skön torsdag.

Bli först att kommentera

Pink Wednesday

Av , , Bli först att kommentera 11

Ännu en dag som skimrar i rosa. Lugn behaglig morgon. Det mest fantastiska med att vara hemarbetare är att man kan börja greja med något och så bara hålla på tills det är färdigt, mitt i vardagen. Gick en ensam långpromenad idag, avslutade med att gå på biblioteket och läsa VK! Va, vilken lyx.

Sedan har jag hämtat två av de yngsta barnbarnen samt en 16-åring som kom förbi och åt middag med oss. Vi passade på och gav Jocke ett litet ”hus” av en corn flakes-kartong. Jätteglad blev han, har suttit där hela eftermiddagen och hackat och låtit. Eftersom jag hade gjort ris med kassler och broccoligratäng så fick han hålla på och leka ända till middagen. Då fick han lite ris, vilket är favoriträtten, så jag tror att det är en mycket nöjd nymfparakit vi har idag.

20160120_151010

 

 

Bli först att kommentera