Allsköns funderingar om politik

‘Annieansen’ still going wrong

Hade ca 14% av väljarna röstat på ’Annieansen’, d v s C och L, om Lööf och Björklund innan valet klart och tydligt informerat väljarna om att det viktigaste för dem är att stänga ute SD? Idag är det glasklart att C och L prioriterar isoleringen av SD framför att välja Kristersson till statsminister och att genomföra den borgerliga allianspolitik de gick till val på.

Innan valet lovade C och L att rösta bort Löfven, att deras mål var en alliansregering med Kristersson som statsminister och att SD inte skulle ges något inflytande. Det första de gjorde var att med SD:s hjälp och inflytande rösta bort Löfven. Egennytta, hyckleri och dubbelmoral! Sedan har de mage att kräva att Löfven och S ska stödja en alliansregering med Kristersson som statsminister, d v s stödja den allians som fällde honom. Verklighetsfrånvänt och enfaldigt!

Löfven har varit mycket tydlig med att han i egenskap av ledare för det största partiet (som trots sin identitetspolitik fick det sämsta valresultatet sedan 1911) ska bilda regering och vara statsminister – med eller utan SD:s stöd. S är ett maktparti och till skillnad från Alliansen avstår de inte från makten och politiken av rädsla för SD:s ev inflytande. (F ö kan såssarna gott få regera ihjäl sig under kommande mandatperiod och ta hand om de problem de skapat/förvärrat genom sin inkompetens och sitt svaga ledarskap).

Så hur tänker ’Annieansen’? Varför röstade de bort Löfven? Varför var det OK att rösta bort honom med hjälp av SD:s aktiva stöd men helt omöjligt att rösta för Kristersson som statsminister med SD:s hjälp? Och hur förklarar ’Annieansen’ att den prioriterar strategi och spelteori framför sakpolitik och landets skriande behov av borgerlig politik?

’Annieansen’ håller ihärdigt fast vid att Alliansen som helhet ska regera ihop. Därför vill de nu testa en regering med Alliansen och Mp. Till vilken nytta? Den konstellationen skulle inte få egen majoritet i riksdagen och är därmed dömd till undergång redan på förhand, om inte S stöder den. Det har Löfven som bekant sagt blankt nej till. Björklund påpekar visserligen att Alliansen och Mp nu styr tillsammans i Stockholm. Han undviker att samtidigt påpeka att där har den konstellationen egen majoritet och är därmed oberoende av om andra partier stöder deras politik eller inte.

Enl uppgift har liberalernas partisekreterare, Maria Arnholm, på sistone rest runt i L-distrikten för att söka stöd för att partiet ska kunna gå in i en regering med Socialdemokraterna. I partiets riksdagsgrupp finns dock ett betydande motstånd mot det. Innebär det att tamburmajoren håller på att falla i farstun för Löfvens ev lockrop? Man ska inte underskatta maktens drivkrafter. Att desertera till en S-ledd regering skulle trots L:s svaga valresultat kanske kunna rädda en kortvarig ministerpost åt majoren. Att gå emot sina medlemmars och väljares önskemål ger dock ingen varaktig seger. Är det förresten anständigt av en f d major att prioritera jaget före laget och överge sin armé utan ledaré?

I Expressen -TV i fredags konfronterades Björklund med Demoskops novembermätning. Den visar att L rasar och SD rusar i opinionen. Björklund svarade då:

-Vad mätningarna säger nu är inte så centralt.

Även om det är långt till nästa val (såvida inte ett extraval inträffar inom några månader) är det en märklig inställning av ledaren till ett liberalt parti. Men det är i linje med hans intention att rösta nej till Kristersson som statsminister – trots att han säger sig vilja ha en alliansregering med Kristersson som statsminister och trots att en majoritet av väljarna vill ha en borgerlig regering istället för en socialistisk. Undra på att Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni lämnade partiet! Deras uttåg lär snart följas av många andra mot bakgrund av partiets nuvarande brist på borgerlig politik och en stark och demokratisk ledare.

Idag publicerar SvD/Sifo en mätning som borde kyla ner Björklund. Den visar att varannan L-väljare är emot hans linje att på onsdag rösta nej till Kristersson som statsminister. SvD rapporterar att endast 18% av L:s väljare stödjer partiets avsikt att rösta emot en moderatledd regering med Kristersson  som statsminister. Har Björklund samma inställning till de åsikter som hans medlemmar framför i dagens SvD/Sifomätning som han hade till de åsikter som väljarna i Demoskopmätningen framförde, kommer han utan att tveka att sätta sig över också sina medlemmars vilja att han ska rösta ja till Kristersson på onsdag. Är kanske hans löfte till sönerna viktigare för honom att hålla än löftet till väljarna att genomföra den borgerliga politik han gått till val på?

Om ’Annieansen’ på onsdag väljer att inte ta chansen att rösta för Kristersson blir det i så fall andra gången Alliansen, nu i form av ’Annieansen’, istället väljer att aktivt, eller passivt, hjälpa fram en vänsterorienterad regering. Enligt Nyheter idag (8/11) ”uppger ’tunga’ källor inom L till Expressen att Björklund alltmer lutar åt att vilja byta block till de rödgröna. Nu inväntar han Lööfs besked så att de kan gå över tillsammans”.

Löfven torde vara måttligt intresserad av Björklund eftersom de få mandat L har att erbjuda gör varken till eller ifrån för en rödgrön regering. Men om det är villkoret för att få över Lööf, kommer han att ta med Björklund på köpet. Det innebär knappast Framåt för Lööf. Därför misstänker jag att hon har andra mål i kikaren. Oavsett vad L nu, kommer det att bli mycket svårt att försvara t o m för en duktig retoriker som Björklund.

Vad landet skyndsamt behöver är politiker och ledare som agerar med övertygelse och ansvar, som står stadigt med båda fötterna på jorden och som inte tappar huvudet och seglar iväg upp i det blå. Vi måste kunna kräva att den som gör anspråk på regeringsmakten ska klara av att styra landet och att hantera det resultat som väljarna röstat fram. Verklighetsfrånvända drömmerier, megalomani, egennytta, trams och ’schvammel’ har vi haft mer än nog av nu.

8 kommentarer

  1. Basic Rules

    Vi har två partier C och L som gräver ännu djupare diken omkring sig, EFTER valet -helt sanslöst !

    Slutsats ett: C och L saknar alltså tilltro till att Kristersson kan driva sin egen politik. Det är en enastående misstroendeförklaring av Ulf Kristersson från ”vännerna i alliansen”, skriver Dick Erixon I Samtiden.se.
    Med M + KD får vi en högerregering enligt Björklund- allianspolitik – och det går inte, hellre en vänsterregering med stöd av kommunister.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Ja, det är helt sanslöst men efter andra dömer man sig själv. Lööf och Björklund skulle kanske inte klara av att driva sin egen politik och därför misstror han Kristersson.
      Det finns varken konsekvens, vett, sans eller logik i Björklunds resonemang. Men han kommer nog att straffas hårt av väljarna för sitt svek mot Alliansen och sin egen politik!!!

  2. Anonym

    Om statsministern tvingas avgå, måste hela regeringen avgå. Eller omvänt: Om riksdagen vill avsätta regeringen, kan den göra det genom att avsätta statsministern. Om riksdagen saknar förtroende för ett enskilt statsråd, kan den avsätta det statsrådet enskilt. Men den modellen är opraktisk, om flera statsråd ska avsättas, utan då avsätter man statsministern. Denne kan sedan återkomma med en ny regering, där de oönskade ministrarna inte finns med.

    Jag tycker att hela diskussionen har fokuserat för mycket vid Löfvén personligen. Han är inte inkompetent. Men det är flera ministrar inom både S- och Mp-delen av regeringen. Och därtill har ju Mp haft som mål att sabotera allting som måste göras, speciellt inom migrationsområdet, och att köra Sverige i botten som industrination. Den allvarligaste kritik, som kan riktas mot Löfvén, är att han har försökt samarbeta med ett sådant parti.

    Men samma kritik kan i princip riktas mot de alliansledare, som velat samarbeta med C, sett till vad C vill göra, och har gjort i regeringsställning. Energipolitiken, Nuon-affären, raserandet av det fasta telenätet på landsbygden, inrättandet av Trafikverket, som inte klarar underhållet av våra järnvägar, skandalen på Transportstyrelsen. Och slutligen det opportunistiska stödet av gymnasielagen, som har fördröjt avvisningen av tusentals unga män, som fått avslag på sina asylansökningar i alla instanser.

    Sverige behöver en regering. som inte är beroende av SD, C. Mp eller V. Men givetvis kan inget parti hindra SD att rösta på förslag, som det lägger fram. Hur skulle det gå till? Vad som måste förhindras är att en regering sätter sig i en sådan beroendeställning till SD, så att den anser sig tvingad att förhandla och kompromissa med SD, modifiera sin egen politik, så att den passar SD. Och vad SD kan komma att kräva, vet ingen i förväg. Det räcker att titta på SD:s agerande i riksdagen hittills, för att konstatera det.

    Det handlar inte om att ”lyssna” på SD, för vad SD vill är väl känt, såvida inte SD har en ”dold agenda”. Och det finns det all anledning att tro, eftersom partiet inte har gjort upp med sitt förflutna, inte har upphört med de hemliga kontakterna med nazistiska grupper, utan har sopat under mattan, låtit tiden gå och påstår att allting är historia, Vad SD vill inom det migrationspolitiska området är alltså väl känt, och dessutom inte ens särskilt unikt, eftersom det i stort sett är en kopia av den migrationspolitik, som både Dansk Folkeparti och de danska Socialdemokraterna står bakom.

    Och som till stora delar överensstämmer med den svenska migrationspolitiken för 2005, när Mp drev igenom den i huvudsak fortfarande gällande Utlänningslagen. De andra partierna har alltså inte kopierat någonting från SD, vilket SD påstår, utan det är snarare tvärtom. Borde då inte de övriga partierna både klara av att bilda regering och att regera utan SD:s stöd. JO, men oavsett vem av ”stridstupparna” Löfvén eller Kristerson, som blir statsminister, måste regeringen söka stöd på andra sidan blockgränsen.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Det viktigaste måste vara att få igenom sin politik, inte vem som stöder den. SD kommer inte att ingå i ngn regering, men det är för mig odemokratiskt att inte ens samtala med landets tredje största parti, vald i demokratisk ordning. Alla spekulerar om vad SD ev skulle ‘kräva’ för att stödja en regering men ingen vet med säkerhet vad som gäller. Om man är så svag i sin egen uppfattning och politiska övertygelse att man inte ens klarar av att prata med ‘motståndaren’, bör man ta sig en funderare.

      • Anonym

        Jag tror att de politiskt aktiva moderater, som förespråkar samtal eller samarbete med SD, till största delen är politiskt aktiva moderater på kommunal nivå, vilka har goda erfarenheter av lokala sverigedemokrater inom respektive kommun. Jag påstår inte att de har fel, så länge det gäller den kommunala nivån. SD är ju ett parti, som har växt snabbt, och rekryterat medlemmar med ett brett förflutet. Alla är inte gamla nazister eller ens unga nazister, som taktiskt har dolt sina egentliga åsikter, innan de blivit kända offentligt. Det gäller sannolikt även den nu ledande kvartetten.

        Men lokala sverigedemokrater, som visar framfötterna som dugliga kommunalpolitiker och seriösa antifascister, sitter löst. De utgör ett hot mot partiledningen. Det har varit många märkliga uteslutningar. Och partiledningen har ljugit mycket frekvent att alla utesluta varit nazister eller möjligen knäppskallar. Om man granskar detta närmare, ser man emellertid också att lokala företrädare, som gjort ”klantiga” uttalanden snabbt har försvunnit från offentligheten, och därför har trotts varit uteslutna. Om man, som jag har erfarenheter av kommunistisk folkfrontspolitik. ser man kanske likheter, som andra inte ser. Styra i det fördolda.

        Detta är väldigt beklagligt. Varken Dansk Folkeparti eller norska Fremskrittspartiet har något nazistiskt förflutet Det hade inte fungerat i de länderna, som har varit ockuperade av Nazityskland och där de inhemska nazisterna ses som landsförrädare. SD har lagt beslag på den nisch i det svenska politiska landskapet, som borde innehas av ett seriöst invandringskritiskt parti med vissa nationella förtecken.

        Det är samma fenomen som gör att Mp inte får konkurrens från ett seriöst miljöparti, som inte använder klimatet som förevändning för att rusta ner det Sverige vi känner. Både nischen och partinamnet är upptagna.

        Om Ulf Kristersson röstas ner som statsminister på onsdag, utesluter jag inte att han återkommer som statsministerkandidat för alliansen, men med stöd från andra sidan blockgränsen i de viktigaste politiska frågorna. Förr eller senare måste S ge upp försöken att tillsätta statsministerposten.

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          ”S ge upp försöken att tillsätta statsministerposten”?? Det händer inte så länge de har identitetspolitik och över 20 % av rösterna.

  3. Basic Rules

    Nu ska Tokjäntan, borra vidare med sex partier…hoppas det går åt h-e !
    Extra val får rensa luften och då kommer L och Mp att saneras ut, vi får se vilket pris C får betala..

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Hennes förslag är Alliansen + Mp trots att språkrören säger nej till att regera med M och vice versa. Tondövt minst sagt!
      Alliansen + Mp ger 143 + 16 = 159 mandat. Det ger ingen framgång i riksdagen. Där krävs 175 mandat för att få igenom sin politik och sina förslag.
      Jag tror att hon siktar på C+L+Mp och sig själv som statsminister. Sen hoppas hon att S och M kommer att hjälpa denna minoritetsregering att få igenom sin politik. Detta skulle kanske också rädda kvar majoren vid makten fram till nästa val men då ryker antagligen både Mp och L får vi hoppas. Kvar står i så fall ‘svarta änkan’ Lööf. Jag har svårt för att tro att Löfven skulle gå med på att stötta en minoritetsregering då han själv kan behålla Mp och fortsätta regera med assistans av V, d v s fortsätta som nu. Hans problem blir kanske att vinna en statsministeromröstning men jag lutar åt extra val.

Lämna ett svar till Åsa Sundh Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>