Allsköns funderingar om politik

Kategori: Okategoriserade

’Morganstudion’ i Svt

Av , , 26 kommentarer 69

Stefan Löfven stod i mars 2018 bredvid Trump och beklagade sig över att han ärvt en ohållbar migrationspolitik. Efter drygt fem år vid makten havererade dock Löfvens eget halvhjärtade försök att få till en bred och hållbar migrationspolitisk överenskommelse.

Den planerade parlamentariska utredningen med genomarbetade förslag reducerades som bekant till en kohandel, inte till en bred överenskommelse. Såssarnas makhunger och extremistpartiet Mp kom emellan, något vi sett gång på gång sedan 2014. Mp deklarerade att de inte skulle acceptera att vara dörrmatta än en gång. Med deras låga opinionssiffror tvivlar jag på att de skulle ha gjort allvar av sitt hot att avgå. Lämnar de regeringen nu, lär det bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att ta sig in i en regering igen.

Nu var det inte bara Mp som protesterade utan också en stor intern och mäktig S-falang, som vill ha en generös migrationspolitik. Falangen är för stor och högljudd för att strunta i och den är inte lika lätt att köra över som Mp. I slutänden stod förhandlingarna mellan Jökboet å ena sidan och M och Kd å den andra. Sd hade vid det laget lämnat förhandlingarna.

Några dagar efter att förhandlingarna brutit samman, bjöd Svt (Aktuellt) in migrationsminister Morgan Johansson (s) och Maria Malmer Stenergard, moderaternas migrationspolitiska talesperson, till sin Morgonstudio för att debattera de havererade migrationsförhandlingarna. Någon debatt blev det dock inte för Johansson vägrade debattera. Hans krav för att ställa upp var att de skulle intervjuas var för sig. Trots att Malmer Stenergard satt mittemot Johansson i ’Morganstudion’, fick hon inte svara när Johansson kritiserade M i hårda ordalag. Är det nån mer än jag som osökt kommer att tänka på den engelska TV-serien Yes, Minister?

Många tittare reagerade mot detta upplägg och både Johansson och Svt har med rätta kritiserats. Svt skrev följande kommentar till nättidningen Nyheter Idag:

-SVT Nyheter fattar beslut utifrån varje enskild situation. I det här fallet valde de att öppet redovisa att Socialdemokraterna inte ville ställa upp på en debatt. Eftersom de är transparenta med förutsättningarna kan alla tittare själva bilda sig en uppfattning.

Media kallas den tredje statsmakten och har till uppgift att granska politikerna åt folket. Hur gör man det, om man tillåter makthavarna sätta ramar och villkor för granskningen?

På Twitter har Johansson i efterhand förklarat att han egentligen ville möta Ulf Kristersson, men att denne inte ställde upp. Vidare ville han inte debattera migrationskommitténs arbete, då han själv inte sitter i kommittén. Riktigt absurt och oacceptabelt blir det när Johansson, i slutet av intervjun, angriper Malmer Stenergard, som sitter mittemot honom i studion men inte får svara. Därmed får Johansson också sista ordet. Häpnadsväckande parodi! Så får det inte gå till i en demokrati. Så ovärdigt får landets migrationsminister inte heller uppträda, men värdighet och bildning är inte regeringens signum. Stor i orden och liten på jorden! (Nu har han dock gått ut och tagit debatten med Bianca Ingrosso för att hon och andra influencers festat om i Båstad i veckan. Ingrosso passar nog Johanssons nivå och debattförmåga bättre).

SR:s Studio Ett diskuterade debatten i torsdags. Torbjörn Nilsson, politisk reporter på Expressen, tog upp att dagens politiker undviker debatt överlag, speciellt med motståndare på lägre nivå. ”Grävaren” Janne Josefsson höll med:

-Min erfarenhet är att det har trappats upp till en nivå, och det hör man ju även på Socialdemokraternas representant här (Annelie Karlsson, gruppledare för S i riksdagen, som också intervjuades), att de är hysteriskt rädda för att på något sätt göra bort sig, att inte kunna klara en debatt.

-Jag har en erfarenhet från när jag var programledare för Debatt (i Svt) att man avskydde framför allt att möta vanligt folk, framför allt folk som kanske är beroende av politiken på något sätt, som är berörda av den. I Sverige i dag skulle det vara ett fullständigt otänkbart scenario att tre till exempel anställda inom hemtjänsten skulle få debattera med Stefan Löfven, den socialdemokratiska statsministern.

Apropå statsministern undviker han Svt:s Agenda. Mellan 2017 och 2020 har Sverige statsminister låtit sig intervjuas sammanlagt 3 ggr utan att infinna sig i studion. Senast han frågades ut i Agendas studio var hösten 2015. Han tackar alltid nej till direktsända utfrågningar. ”Skydda Löfven-strategin”, eller skydda partiets anseende, omöjliggör demokratiskt ansvarsutkrävande. Tyvärr duger det inte att landets högste politiker får ensamtid för monolog i statlig TV eller syns på presskonferens, där utvalda journalister får ställa mycket få frågor. Avsaknad av politiskt ledarskap undergräver demokrati och ansvarsutkrävande.

Under coronakrisen har det varit omöjligt att få till en intervju med Löfven, men han tog chansen att hålla ett tal till nationen den 22 mars. I mörk kostym och allvarlig min och med svenska flaggor i bakgrunden höll han ett förinspelat och redigerat tal till folket (i likhet med kungen). Han kom inte med något nytt, inga försäkringar, inga förslag eller lugnande ord. Så vad var syftet med talet?

Den självgoda ’Queen Ann’ Linde ställde i alla fall för några veckor sedan upp på en direktsänd TV-intervju om den svenska coronastrategin med tyska Deutsche Welle. Det skulle hon kanske inte ha gjort med tanke på resultatet. Hon har med rätta fått frän kritik från flera håll, då många av hennes svar var både aggressiva, arroganta och till viss del osanna. Hon hävdade bl a att orsaken till att så många dött på äldreboenden var att de bott på privata boenden och att dessa erbjuder dåliga löner och endast timanställning. Privata boenden har i själva verket hatt en något lägre dödlighet.

Så här kommenterade Kristersson intervjun på Facebook:

-Det var en krävande intervju, men utrikesministerns insats var inte bra för Sverige: Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor om de höga svenska dödstalen. Illa underbyggda påståenden om vad som orsakat smittspridning och dödsfall på landets äldreboenden.

Vilka budskap använder regeringen i kontakt med omvärlden? Tror regeringen verkligen att vi kan återbygga förtroende genom att mästra andra?

Det är tur att dagens svenska ministrar sällan behöver konfronteras av pålästa journalister som inte väjer för svåra frågor och kontroversiella ämnen. Det skulle vara förödande för sverigebilden som Linde et al gör allt för att upprätthålla.

26 kommentarer

Lex Roberto och värdegrunden

Av , , 16 kommentarer 45

 För ett par veckor sedan genomfördes en stor polisrazzia, Insats Torsk, på en lägenhetsbordell i Stockholm. 28 sexköpare greps, bl a Paolo Roberto,TV-kändis, entreprenör m m. 11 personer lagfördes efter tillslaget misstänkta för ”köp av sexuell tjänst”. Redan dagen efter razzian talade TV4-profilen Roberto ut hos Jenny Strömstedt i morgonsoffan i ett försök att förklara varför han köpt sex. Om möjligt gjorde hans ’skademinimering’ skadan värre.

Snabbt tog twittervänstern och några ’goda och rättfärdiga’ såssekvinnor chansen att få några minuter i rampljuset och klubba ner en kaxig, heterosexuell, vit man som provocerat vänstern genom att öppet kritisera feminismen. Hur kan förresten dessa såssepolitiker ha mage att hävda att de bryr sig om kvinnors trygghet? Deras politik har resulterat i att den islamiska fundamentalismen blivit en del av svensk vardag. Varför upprörs förresten dessa vänsterfeminister inte över att utländska våldtäktsmän får stanna i Sverige? Det om något handlar väl om ”oaktsam våldtäkt”. Varför kräver de inte tuffa tag då? Gäller inte ”allas lika värde” i detta sammanhang? Är det viktigare vem som begår ett brott än vilket brott det handlar om?

Nyheten om Robertos sexköp hade knappt hunnit ut förrän moraldomstolen och värdegrundsväktarna sågade honom vid fotknölarna. Ett kollektivt moraliskt raseri uppstod och gav näring åt media. Ett antal ’influencers’ tog chansen att positionera sig och demonstrera sin beröringsskräck på sociala medier. Det gäller att passa på att stärka sitt varumärke, speciellt när det kostar så litet och är så riskfritt. För de ’goda’ feministerna är fördömandet av Roberto det viktiga, inte omtanke om sexarbetarna. Självklart var också den självgode Alex Schulman snabbt ute med en hånfull krönika. Rim, reson och självkritik är inte hans signum.

Även bland företag var beröringsskräcken tydlig. TV4 kapade genast alla band och raderade alla program med Roberto, ICA m fl livsmedelshandlare sa omedelbart upp allt samarbete och kastade ut hans produkter. Coop hänvisade till sitt krav på hållbarhet och etik för matproduktion. Märklig förklaring. Hundratusentals förpackningar av pasta, krossade tomater, pizzabottnar m m hade plötsligt blivit omöjliga att sälja. Vilket provocerande matsvinn! Varför inte skänka alla felfria produkter till välgörenhetsorganisationer, som kan dela ut dem gratis till människor som knappt har råd att köpa mat för dagen?

Bonniers ville inte vara sämre. De passade på att rensa ut allt Roberto någonsin rört vid eller medverkat i. De nöjde sig inte med att säga upp samarbetet med Roberto utan eldade också upp de 13 böcker som redan fanns. Innebär det att Bonniers nu kommer att gå igenom och rensa ut alla böcker som andra brottsliga och ’omoraliska’ personer medverkat i? Strävar Bonniers efter att uppnå moralisk certifiering? Jag försvarar inte Robertos brott, men jag anser att reaktionerna på det har nått helt orimliga proportioner. Det kändes nästan litet befriande att läsa att Amelia Adamo skickat Roberto ett sms, där hon säger att hon fortfarande är hans vän (Expr 30/5).

Inte heller regeringen kunde motstå att dras med, eller ned, av snaskigheterna. Mitt under den ödesdigra coronapandemin, som Sverige så totalt misslyckats att hantera, fick en känd persons sexköp regeringen att föreslå ny lagstiftning. Morgan Johansson har verkligen inte gjort sig känd som en handlingens man när det gäller att agera snabbt och driva igenom lagar. Tvärtom. Regeringen har länge haft alla chanser och all nödvändig information för att agera. Att agera först när en fråga blivit medial är populistisk signalpolitik snarare än genomtänkt och väl förberedd politik. Fort och fel.

Det populistiska och hastigt framtagna förslaget innebär att köp av sexuella tjänster inte längre ska leda till böter; fängelsestraff ska vara ”regeln”. Hur den förändringen kommer att påverka de redan överfulla fängelserna och det överbelastade rättsväsendet lär bli en svår nöt att knäcka. Men konsekvensanalys är inte regeringens styrka, något som tydligt framgått under regeringen Löfven.

En del av förslaget är att också svenskars sexköp utomlands ska kriminaliseras, ett förslag som bryter mot grundläggande rättsprinciper. Om svenskars sexköp i länder där prostitution är lagligt skall straffbeläggas, kan t ex Polen kräva att svensk polis ska utreda om dess medborgare gjort abort i Sverige. Här respekterar vi f ö månggifte som ingåtts i länder som tillåter detta för att man inte kan sätta sig över andra länders gällande lagar. Tvångsgifte för unga tjejer är ett annat problemområde, som regeringen inte ordar mycket om.

Vänsterpartisten Linda Snecker försatt heller ingen tid. Hon var snabbt ute på Twitter:

-Ingen torsk ska komma undan. Oavsett vem du är. Att köpa en annan människas kropp ska alltid leda till fängelse.

Vänstern gör skillnad på folk och folk. Vita män som köper sex ska fängslas utan nåd men s k ”rasifierade” män från Menaländer som /grupp/våldtar är det däremot synd om.

Snecker är dock en ombytlig person. I januari 2017 ansåg hon att:

-Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus.

Nu har är det annat ljud i hennes skälla:

-Att en så pass känd och vanlig person som Paulo Roberto köper sex visar tyvärr på hur vanligt förekommande det är. Att höja straffet kommer att ha en avskräckande effekt och den vanliga mannen kommer tänka efter både en och två gånger.

Så hur ser Snecker, Fritzon, Strandhäll m fl vänsterpolitiker på s k ’sugar mummies’ eller kvinnor som utnyttjar sin ställning och inleder sexuella relationer med asylsökande unga män? I en enkät med 103 ensamkommande, som sökt stöd hos en frivilligorganisation uppgav 38,5 procent av de ensamkommande att de gjort saker mot sin vilja för att de behövt pengar eller boende. Mer än en femtedel av dessa säger att de behövt utföra sexuella handlingar. I rapporten säger en anonym volontär:

-Ungdomar sitter fast i relationer med gamla kvinnor och män som de måste ligga med på natten. Ett 20-tal har berättat här att de utnyttjats sexuellt och är fast i relationer.

Ensamkommande unga män säljer sig för mat och boende. Varför /re/agerar inte ovan nämnda vänsterpolitiker och feminister mot detta? P4 Sjuhärads granskning visade våren 2019 att flera kvinnor i 40-årsåldern, som jobbat på boenden för ensamkommande asylsökande pojkar i Sjuhärad, inlett otillbörliga intima relationer med pojkar mellan 16 och 18 år. I två fall omplacerades personal p g a detta. Arbogakvinnan Johanna Möller är ett skräckexempel på hur äldre kvinnor utnyttjar unga asylsökande pojkar sexuellt.

Med tanke på hur många s k ensamkommande, asylsökande unga män utan försörjning som nu finns  i Sverige som ett resultat av den havererade ’gymnasieamnestin’, förväntar jag mig att Snecker, Strandhäll, Fritzon m fl ’självgoda’ feminister snarast tar tag i den fullständigt oacceptabla form av sexuella tjänster som ensamkommande män tvingas utföra i utbyte mot mat och husrum. Både ’gymnasieamnestin’ och dessa unga mäns svåra situation är ett resultat av de rödgrönas invandringspolitik och särbehandling av en enskild grupp.

16 kommentarer

Testa, testa, testa!

Av , , 40 kommentarer 38

Den 1 februari klassade Sverige covid-19 som samhällsfarlig. Plötsligt visade det sig att många av Sveriges samhällsinstitutioner och myndigheter var helt oförberedda på en pandemi. Det stod också klart att nedmonteringen av vår beredskap varit katastrofal liksom att ansvariga myndigheter saknade förmåga och möjlighet att ingripa i en krissituation. Med drygt 340 myndigheter (en ny för varje dag nästan) under regeringen med närmare 230 000 årsarbetskrafter har vi alla levt med illusionen att Sverige är ett tryggt, väl förberett och välorganiserat samhälle. Alldeles för många kockar?

För många av oss var termen flockimmunitet ett nytt begrepp och Folkhälsomyndigheten förnekade länge att det var deras strategi. Ändå började man räkna på det och presentera prognoser för när den skulle uppnås. Tegnell konstaterade att vi ligger bättre till än andra länder då fler varit sjuka här. Samtidigt hävdade FHM att flockimmuniteten var effekten av den svenska strategin, inte själva strategin. Trots detta har FHM och närstående forskare ägnat mycket tid och stor möda åt att räkna fram att flockimmunitet enl deras senaste modellering borde uppnås i mitten av maj med 26% smittade i Stockholm. I Spanien har man just undersökt 60 000 slumpmässigt utvalda personer. Av dessa hade endast 5% antikroppar. Antalet immuna är m a o långt färre än vad man hoppats på trots att många varit sjuka i Spanien.

På en presskonferens i veckan förklarar FHM att det spanska resultatet inte förändrar något alls:

Alla länder är unika.

Sverige är nog det mest unika landet, ett riktigt ’utanförskapsområde’ när det gäller hantering av coronapandemin, något som väcker oro inte minst bland våra nordiska grannländer.

WHO-chefen Michael Ryan tvivlar starkt på den s k ”flockimmuniteten”, en strategi som enl uppgift saknar forskningsstöd”. ”Människor är inte flockar”. Den11 maj sa han i intervju med journalister:

-Den här idén om att länder med slappa åtgärder som inte gör någonting plötsligt magiskt kommer att nå någon sorts flockimmunitet, även om vi förlorar lite gamla människor på kuppen, det är en väldigt farlig kalkyl.

Och många gamla människor har vi förlorat. Ryans uttalande förändrar sannolikt inte heller något för Tegnell et al.

Norges smittskyddsdirektör Frode Forland har kritiserat Tegnell, och framför allt hans föregångare Johan Giesecke, för att de uttalar sig ”för tvärsäkert”. Han är också kritisk till att det inte förts någon kritisk debatt i Sverige om strategin

-Det känns som att man vill stötta sin egen regering och strategi. Men Sverige går ju emot hela världen, säger han till SvD.

-Med så stor dödlighet är det för farligt att hoppas på en kontrollerad spridning.

WHO varnar också för att coronaviruset kanske aldrig försvinner. Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, oroar sig också för det och säger i Expressen:

-Vi måste byta strategi i Sverige, annars kommer detta fortsätta.

För att slippa dras med detta virus anser Olsen att Sverige måste börja testa mer och sätta upp stora tester för stora befolkningsgrupper.

Ulf Kristersson (m) är inne på samma linje och är kritisk till att regeringen inte gjorde mer tidigare:

-Regeringen underskattade hela frågan inledningsvis, det fanns ett obegripligt ointresse, säger han.

Redan 1/4  meddelade JÖKboet dock att de anslagit 1 miljard till testning. Inrikesminister Damberg (s), regeringens ansvarige för krishantering, förklarar att det tagit tid att komma igång, då man först måste besluta vem som ska göra testerna, varifrån remisserna ska komma etc.

I mitten på april presenterade socialminister Hallengren på en presskonferens hur testningen ska gå till. Befolkningen delas in i 4 grupper: 1) patienter 2) vårdpersonal 3) annan samhällsviktig personal 4) alla övriga. Grupperna 1 och 2 ska testas i den vanliga sjukvården, men grupperna 3 och 4 ska testas i en ny infrastruktur, där helt nya aktörer ska leverera, utföra och samla in testerna.

I veckan tillsatte regeringen plötsligt en särskild testkoordinator, Harriet Wallberg, f d rektor för Karolinska Institutet (2004-2013). Hon avsattes i samband med Macchiariniskandalen och förpassades till den s k elefantkyrkogården. Nu har hon grävts fram och fått uppdraget att förmå 21 regioner, 21 smittskyddsläkare, ett antal externa bolag och FHM att samverka medan ’oansvariga’ politiker försöker rentvå sig från skuld och smita ifrån allt ansvar. Målet är att testa 100 000 personer/vecka för coronaviruset.

Kristersson är inte nöjd och anser att det hade varit möjligt att agera snabbare för att få igång masstestning.

Ju mer veckorna har gått desto mer har regeringens intresse ökat. Men kapaciteten har inte ökat i samma takt, vi står fortsatt och trampar där mellan 25 000 och 30 000 tester i veckan, vilket är långt under vad vi borde legat på.

-Hade vi kunnat testa i äldreomsorgen så hade vi kunnat ta bort risken att människor, utan att veta om att de är smittade, tar med s smittan in på äldreboenden. Det står i eldskrift just nu.

Erik Salaneck, docent i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och infektionsläkare på Akademiska sjukhuset samt ansvarig för smittskyddsarbetet på sjukhusets infektionsklinik, kritiserar regeringen för att inte ha haft tillräcklig beredskap för att stoppa coronaviruset inom sjuk- och äldrevården. Han anser att deras försumlighet är kriminell. I en intervju med Expressen säger han att planering och tydliga direktiv om skyddsutrustning i äldrevården hade kunnat rädda många liv och att det kan det fortfarande göra.

Den 16/3 gick WHO ut med uppmaningen ”testa, testa, testa”. Det är hela 3 månader sedan. På tisdag träffas partiledarna igen. Då hoppas jag att oppositionen gör sitt jobb och kräver svar på varför testningen gått så långsamt och vem som bär huvudansvaret för det.

40 kommentarer

Lika illa för alla

Av , , 16 kommentarer 31

 Björn Åstrand, sedan 2017 utredare på Utbildningsdepartementet, lämnade nyligen över en  utredning om likvärdighet och skolsegregation till utbildningsminister Anna Ekström (S). Det är förstås praktiskt att jobba nära Ekström, som då kan klargöra för Åstrand vad regeringen vill att hans utredning ska komma fram till. Denna styrning av utredare och utredningar har blivit allt vanligare sedan den rödgröna regeringen tillträdde 2014.

Utredningen pekar både på skillnader mellan olika skolor och på växande skillnader mellan olika kommuner. (I sin rapport 2015 påpekade OECD f ö att Sveriges problem inte var olikhet mellan skolor utan att både duktiga och svaga elever presterade sämre än väntat och att kvaliteten var ojämn). Skollagen slår fast att alla ska ha samma möjlighet att lyckas i skolan oavsett var man bor. ”Alla ska med”, men tyvärr har de politiskt ansvariga inte sagt hur det ska gå till. De har förstås  ”inte sett den negativa utvecklingen i skolans värld komma”.

Den svenska skolan har kantats av kriser inte minst som en följd av kommunaliseringen i början på 1990-talet. Den innebar ett brutalt politiskt ingrepp för att korrigera och styra utvecklingen. Ingreppet blev ett stort misslyckande och även om skolan överlevde detta brutala ingrepp, har det fått allvarliga konsekvenser. Kommuner, rektorer, lärare m fl ansvariga klarade inte av uppdraget och studieresultaten, likvärdigheten, lärarnas ställning m m försämrades, vilket ledde till misstro och bristande tillit. Den /s/ociala ingenjörskonsten misslyckades ännu en gång.

2015 kom den massiva invasionen av migranter p g a att den handfallna regeringen ”varit naiv” och ”inte sett det komma”. Denna helt okontrollerade invasion av migranter har sedan dess pressat en redan ansträngd skola ännu hårdare. Enorma mängder invandrade barn och ungdomar har fyllt på våra skolor till bristningsgränsen med elever som presterar dåligt, inte minst p g a att de inte behärskar språket. Skolverket har konstaterat att detta är den viktigaste orsaken till minskad likvärdighet. Den havererade integrationen har förvärrat situationen, som blivit mer och mer ohanterlig och resulterat i dagens stora segregation. Ett annat resultat är framväxten av många ’utanförskapsområden’. Utredningen föreslår nu att staten med tvång ska åtgärda skolsegregationen. /S/ocial ingenjörskonst igen.

Som bekant är den rödgröna regeringen inte särskilt positiv till friskolor. De är också kritiska till valfrihet, privat hemtjänst, privata vårdinrättningar och ”vinster i välfärden”. Om inte alla väljer, ska ingen tillåtas välja, bara svälja. Man ska heller inte tillåtas tjäna pengar på dessa samhällsviktiga områden. Att offentligt drivna skolor och vårdinrättningar går med stora förluster är däremot OK. Det tycker inte jag, som tvingas vara med och betala för förlusterna.

Åstrands utredning föreslår bl a att föräldrar inte längre ska kunna ställa sina barn i kö i tidig ålder till attraktiva friskolor. Alla ska ha det lika illa för att det ska bli rättvist, eller likvärdigt, som är det nya modeordet inom den /s/ociala ingenjörskonsten. De barn, vars föräldrar aktivt och medvetet väljer skola åt dem, ska nu ’tvångsplaceras’ i en skola och användas som verktyg för att minska segregationen, den stora uppgift som de politiskt ansvariga kapitalt misslyckats med. Hur kan man föreslå något så bisarrt? Är det värdigt en ’humanitär stormakt’ eller förenligt med Barnkonventionen?

Alla barn ska ha rätt att gå i en skola med ordning och trygg miljö. Sverige behöver snarast stänga alla usla, undermåliga skolor, där elever, lärare och övrig personal tvingas arbeta i en arbetsmiljö som omöjliggör inlärning, kunskap, respekt, ordning och reda. Ingen ska behöva acceptera en otrygg och  kaotisk skola, där stökiga elever tillåts störa undervisningen. Ett grundläggande krav på en skola måste vara att undervisningen ska kunna ske i en lugn och trygg miljö för alla elever. De elever som inte klarar av att uppföra sig som förväntat i skolan, måste man hitta andra alternativ för. Att tvinga skötsamma elever att betala priset för stök och kaos är ”fullständigt oacceptabelt.”

Utredningens två outtalade huvudförslag är att skolan ska förstatligas och att friskolorna ska bort. Statens inflytande ska öka och friskolorna ska kunna få lägre skolpeng. De ska också bli mer som de kommunala skolorna genom kvotering och lottning. Det viktigaste är inte hög kvalitet eller alla elevers rätt att utveckla sin potential. Jämlikhet, eller likvärdighet, är vad som nu ska gälla. Samtidigt minskar man valmöjligheten. Lika illa för alla är målet.

Utredningen föreslår att istället för det fria skolvalet ska man införa kvotering och syskonförtur. Kvoteringen ska utgå från bakgrund, bostadsområde, inkomst eller alltihop. Ingen vet förutom möjligen Ekström och de rödgröna. Utredaren har praktiskt nog inte klargjort detta. Det betyder att man senare kan fylla på med det som stämmer med ens egna syften. Klart är dock att barn och ungdomar ska kunna skiljas från sina kamrater för att ge plats åt elever med högre prioritet. Nyanlända går till och med före syskon som söker till samma skola. I bästa fall får eleven sitt förstahandsval, men om den skolan får fler sökande än den har platser till, utgår kommunen från sin beslutade prioritetsordning.

I Göteborgs kommun gäller följande prioritetsordning för grundskolan:

1 Nyanlända 2 Elever med syskon på skolan 3 Närhet till skolan 4 Lottning om två elever bor lika långt från skolan

Utredaren vill nu förutom att avskaffa kötiderna till friskolor och sänka skolpengen till dem att Skolverket och huvudmännen ska öka sitt samarbete. Han konstaterar att skolans decentralisering misslyckats. Däremot väljer han att bortse (surprise, surprise) från hur den oansvariga migrationspolitiken och den havererade integrationen starkt bidragit till dagens segregation. Om man hela tiden fyller på med nya migranter i utanförskapsområden och skolorna där, blir resultatet segregation, utanförskap, dåliga skolresultat och många svikna och missnöjda elever och föräldrar. Det förstår alla utom de politiskt ansvariga.

Nu avvaktar jag med spänning hur C och L kommer att ställa sig till Åstrands utredning.

16 kommentarer

Ättestupa 2.0

Av , , 46 kommentarer 44

Den 16/1 nämner FHM, Folkhälsomyndigheten, för första gången det nya viruset i ett pressmeddelande, där statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det inte är fastslaget att viruset kan sprida sig från människa till människa. Sedan följer en snabb och katastrofal utveckling.

Den 21/1 sätts 11 miljoner invånare i staden Wuhan i karantän av kinesiska myndigheter och den 31/1 utlyser WHO internationellt hälsonödläge p g a coronaviruset. Samma dag konstateras första fallet av coronaviruset i Sverige hos en kvinna som kommer direkt från Wuhan till Sverige. Denna dag konstateras också Italiens första fall av viruset hos två kinesiska turister som testat positivt. Alla flyg till Kina stoppas och Italien utlyser nationellt nödläge.

Den 1/2 säger Tegnell i intervju i AB:

-Min känsla är att det här kommer att ligga nära en vanlig influensa i farlighet och varaktighet.

Känslan är knappast rätt att förlita sig på för en expert.

Den 6/2 säger Johan Carlsson, GD för FHM, till SvD:

-Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter. Vi kan få enstaka fall och enstaka sekundärfall inom familjer, det går inte att undvika.

-Får vi mot förmodan stor spridning skulle det undergräva trovärdigheten för myndigheten. Men där är vi inte. Vi gör i dag en kvalificerad bedömning. Skulle vi ha fel får vi ta det då. Men i dagsläget har vi rätt policy.

FHM:s trovärdighet idag kan diskuteras.

På nättidningen Nyheter idag hittar ni en utmärkt och informativ beskrivning och tidslinje för hur coronaviruset snabbt spreds i Sverige och världen och de förödande konsekvenserna av detta:

https://nyheteridag.se/tidslinje-sa-spreds-corona-i-sverige-prestige-ar-en-av-vara-dodliga-synder/

Enl statistik 22/4 från Region Stockholm har coronasmittan hittills invaderat 76 av 101 äldreboenden och drabbat dem som man skulle skydda mest. Hur är det möjligt? Vem har ansvar för detta? Vem tar ansvar för detta? Hur lyckades viruset tränga in på så många äldreboenden, där de svaga och sköra, som behövde skyddas bäst, drabbades värst? Jag har ännu inte hört en enda ”ansvarig” ta på sig ansvar för detta.

Ingen kan idag ge ett entydigt svar på detta. En teori är att personal, som smittats men inte insjuknat, kan ha fört in viruset och smittat vårdtagarna. Eftersom det ständigt fattas personal på dessa boenden och inom hemtjänsten, anställs många timvikarier utan utbildning och med mycket kort varsel. De har timlön och får därför ingen sjuklön, om de blir sjuka och stannar hemma. Dessa timvikarier kommer inte sällan från trångbodda, invandrartäta områden, där det visat sig att virussmittan slagit till hårdare än på andra ställen.

En annan orsak kan vara bristen på skyddsutrustning. Äldreomsorgens personal har på senare tid gång på gång larmat i media vittnat om hur de tvingas jobba utan tillräcklig skyddsutrustning, handsprit och tester trots att de är i ständig närkontakt med sina vårdtagare. Det är inte bara skämmigt utan ”fullständigt oacceptabelt”. Det saknas också ersättare om någon i personalen skulle blir sjuk. Flera vittnesmål har också kommit om chefer i kommuner som vägrat att skaffa både rätt skyddsutrustning och handsprit. Ansvariga politiker och tjänstemän är väl medvetna om denna personalkategoris dåliga arbetsvillkor, usla löner och pressande arbetsscheman. De som vårdar de gamla och sköra människor som byggt upp vårt samhälle förtjänar mycket bättre villkor än så.

Arbetsmiljöverket publicerade 2019 en rapport som visade att 90% av arbetsplatserna inom äldreomsorgen fått anmärkningar. I en vass krönika i DN (24/4) skriver Janne Josefsson bl a:

”Under senare år har regeringen snarare medvetet skapat ett låglöneproletariat inom hemtjänst och äldrevård med arbetsvillkor som bara är snäppet bättre än svartjobbarna i det illegala skuggsamhället.

Nu skördar situationen inom äldrevården i Sverige liv. De ansvariga kan inte säga att de inte visste. Larm efter larm har slagits genom åren.” 

Tomas Baudin, förbundsordf i Kommunal skrev 26 mars i en debattartikel i AB bl a följande:

”De yrkesskickliga medlemmarna i Kommunal ska inte behöva hamna i situationer där de riskerar bli smittade – och eventuellt smitta äldre.

Det är oacceptabelt att skyddsutrustning saknas. Även i hemtjänsten ska det finnas handtvätt, handsprit och skyddsutrustning när det behövs. De ska inte ha privata kläder, utan arbetskläder som tvättas i arbetsgivarens lokaler. Det är oerhört provocerande att det fortfarande finns arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för arbetskläderna inom hemtjänsten fullt ut.

Det är mycket oroande att Kommunal nu nås av rapporter från våra skyddsombud om att det saknas skyddsmaterial. De ansvariga, arbetsgivare och staten genom Socialstyrelsen, måste göra sitt yttersta att se till att medlemmar i Kommunal kan skydda sig själva och omsorgstagarna. Utan skyddsutrustning inget arbete.

Underbemanningen är en enorm utmaning, men jag vill understryka hur allvarligt det är att uppmana personal som visar symptom att arbeta, speciellt med sköra äldre.”

För en tid sedan utfärdade Socialstyrelsen riktlinjer för hur coronasmittade personer ska prioriteras, när intensivvårdsplatserna inte räcker till. De svaga och sköra, som ska skyddas mest, kommer inte att prioriteras. De ska istället endast ges palliativ vård på sina boenden. Hur rimmar det med den s k värdegrunden och ”allas lika värde” eller med EU:s grundläggande rättigheter, som innehåller ett allmänt förbud mot diskriminering och att äldre inte får diskrimineras utan ska behandlas värdigt? Europadomstolen för mänskliga rättigheter har tolkat in rätten till hälsa i rätten till liv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR). Detta är svensk lag sedan Sveriges EU-medlemskap.

Rätten till liv kräver en sjukvård utformad så att ”patienternas liv är skyddade” med adekvat utrustning. Sjukvården får heller inte vara underfinansierad eller utformad så att en viss grupp ges sämre tillgång till den. Jag förväntar mig att ansvarsutkrävande sker på många nivåer i Sverige, eftersom det saknats beredskapslager av medicin och skyddsutrustning och för att sårbara grupper riskerar att prioriteras bort då medicin, syrgas och respiratorer saknas.

Först den 1 april förbjöd regeringen anhöriga att besöka sina nära på äldreboenden. Sedan dess har vi fått många tragiska vittnesmål på hur många av de intagna coronasmittats på sina boenden och isolerats på sina rum trots allvarliga andningssvårigheter. Då personal utan skyddsutrustning inte kunnat gå in p g a smittorisken, har många av de sjuka inte ens fått dropp. I kvalfylld ensamhet och förtvivlan har de legat och kippat efter andan tills de dött utan någon anhörig eller vårdare vid sin sida. P g a smittorisken har deras döda kroppar sedan lagts in i svarta plastsäckar för att sedan begravas utan anhöriga.

Är detta ett slut ”de ansvariga” anser att gamla människor förtjänar? Människor som jobbat i hela sina liv och gjort rätt för sig tvingades dö i förtid på detta ovärdiga och inhumana sätt för att ”de ansvariga” inte agerade snabbt nog. Hur har vi kunnat tillåta ett så inhumant samhälle och styre att växa fram?

46 kommentarer

’Kompetensregnet’ 2015

Av , , 44 kommentarer 47

Vi är många som oroat oss över integrationshaveriet och att utrikes födda har så svårt att bli självförsörjande. Många är vi också som alltför väl kommer ihåg hur Sverige fullständigt tappade kontrollen över det stora antalet ”flyktingar” som anlände 2015. Dåvarande arbetsmarknadsminister, Ylva Johansson (S), med ansvar för arbetsmarknad och integration, uttalade sig lyriskt om vilket enormt ’kompetensregn’ dessa människor från MENA-länder skulle innebära för Sverige. Johanssons partikamrat, LO-bossen K-P Thorwaldsson, var inte mindre lyrisk. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt (dec 2015) sa han bl a:

-Om Sverige lyckas med integrationen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden kan Sverige om tre–fyra år ha en superekonomi med 4–5 procents tillväxt. Om vi lyckas kan vi bli rikast i Europa.

-Det är en enorm investering. Men redan 2020 kan de flesta av dessa 170 000 ha arbete.

Sverige misslyckades som bekant kapitalt med integrationen och superekonomin uteblev. Det kompetensregn som skulle berika välfärden riskerar nog snarare att utarma den. Man måste antagligen vara politiker för att göra sådana kvalificerade felbedömningar.

2018 publicerades ESO-rapporten Lönar sig arbete 2.0? Arbetsmarknad Integration Migration, författad av Eva Löfbom, nationalekonom. Rapporten fokuserade på de nyanlända flyktingarna, en av de grupper som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden och på vad de tjänar på att gå från olika ersättningssystem och bidrag till arbete:

”Flyktinggruppen är generellt yngre och många har mycket låg utbildningsnivå. Därför är den förväntade lönen oftast låg, vilket bidrar till ett litet ekonomiskt utbyte av arbete. Etableringen på arbetsmarknaden tar tid och få kvalificerar sig till inkomstrelaterade ersättningar. För mottagare av försörjningsstöd blir det ekonomiska utbytet av arbete litet, men med etableringsersättning som alternativ försörjningsform ökar det ekonomiska utbytet av arbete för många nyanlända.”

Utrikes födda utgör idag nästan 20% av befolkningen och tilltron till den svenska migrationspolitiken är låg. Enligt en Sifo-undersökning (nov 2019) ser verklighetens folk ett växande utanförskap och ett politiskt innanförskap som inte vet hur de ska hantera problemen.

I veckan publicerade forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum rapporten När blir utrikes födda självförsörjande? (mätperiod 1990 – 2016). Forskarna bakom rapporten, Johan P Larsson och Johan Eklund, konstaterar bl a att det ekonomiska utanförskapet bland utrikes födda är större än tidigare siffror visat. För att beskriva läget använder forskarna sig av självförsörjningsgrad, ett mer rättvisande mått än sysselsättningsgrad. Politiker och myndighetschefer talar oftare om sysselsättning än självförsörjning. Enl Eklund och Larsson är sysselsättning missvisande, då det täcker in såväl subventionerade anställningar som arbete ”en enda timme under november månad för att räknas som sysselsatt under hela året”. De konstaterar att:

-En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning.

Med en årlig inkomst på 186 000 kr el ca 12 600 kr netto/mån (2019) som utgångspunkt, kunde bara 38% i gruppen fr Afrika och 36% i gruppen fr Mellanöstern försörja sig. Alarmerande! Det visar hur svårt dessa grupper har att försörja sig och det skrämmande ekonomiska utanförskap som blir följden av det. Mot bakgrund av det stora antalet jobb som nu försvunnit på p g a coronaviruset, lär det bli ännu svårare för dessa grupper att försörja sig t ex inom servicenäringarna.

Forskarna konstaterar vidare att det sedan 1970-talet skett en stadig försämring av utrikesföddas integration på arbetsmarknaden och att deras andel av befolkningen ökat rätt mycket. Sverige har beviljat 2 miljoner uppehållstillstånd sedan millennieskiftet, de flesta permanenta. Särskilt mycket har antalet ökat fr länder och kulturer med litet el inget gemensamt med Sverige.

När kommunernas (och statens) skatteintäkter nu minskar dramatiskt samtidigt som socialbidragen skjuter i höjden, kommer inte minst integrationsproblemen att förvärras. Trots det fortsätter Sverige att ta in fler asylsökande än våra nordiska grannländer tillsammans tar in. Vi ”som sett det komma” har ’brunsmetats’ och de ansvariga har helt enkelt vägrat att diskutera frågan. Nu har de i vanlig ordning grävt ner migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté, som öppnar upp för fortsatt liberalisering. De borde istället för första gången, och nu med facit i handen, ha gjort en ordentlig konsekvensanalys av sin invandringspolitik. Dessutom borde de partier som vill ta emot fler invandrare presentera långsiktigt hållbara lösningar på hur de ska komma i jobb, inte bara gömma problemen bakom pladder om sysselsättning.

Rapporten konstaterar att det tar 12 – 13 år för utrikes födda att bli självförsörjande i Sverige. Hur ska politikerfrälset ändra på detta nu, när coronapandemin sveper fram som en tornado och tiotusentals personer i veckan varslas om uppsägning? Trots sitt vallöfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 lyckades såssarna inte fixa detta ens under rådande högkonjunktur. Nu ligger Sverige istället på 22:dra plats bland 28 EU-länder. Att AF nu bedömer att arbetslösheten ska landa på ca 10% är en politisk illusion, som sannolikt övergår i chock, när sluträkningen för coroapandemin presenteras.

Jag avslutar med en passage skriven av Patrik Engellau, Det Goda Samhället (18/4-20). Det är en utmärkt sammanfattning av de tankar som en växande andel av verklighetens folk numera har:

-/…/ Hur kan någon svensk ens komma på tanken att realisera ut och till och med få betala för att bli av med den välfärd som generationer landsmän mödosamt har byggt upp genom att låta människor från världens mest dysfunktionella länder välla in och få välfärdsstatens skattefinansierade rättigheter och bekvämligheter till skänks?

Migranterna är oftast människor som inte har sina id-handlingar i ordning, det gäller i alla fall för nio av tio asylsökande. Vi vet inte vilka de är. De kommer från länder som är våldsamma, sönderslitna, fattiga, klanbaserade med kultur och religion som ligger så långt ifrån våra egna värderingar som man kan komma. På denna grund lyckas PK-isterna med konststycket att intala sig själva att ett sådant inflöde är berikande för oss alla, och de ger sig själva rätt att uppmuntra eller tolerera angrepp på dem som säger emot. De påstår att migrationen främst rör sig om flyktingar, om människor som flyr för sina liv. Men de senaste 20 åren har bara en fjärdedel av alla asylsökande beviljats uppehållstillstånd med flyktingstatus enligt FN:s Genèvekonvention. De utgör cirka 100 000 av drygt 400 000 asylsökande som har fått stanna under perioden 2000 till 2019.

Under pågående coronapandemi har ekonomi och jobb hamnat överst på agendan, men det lär inte dröja länge förrän integration och segregation toppar igen. Integrationsproblemen har i själva verket bara börjat.

 

 

 

44 kommentarer

Lööf frågar chans

Av , , 37 kommentarer 36

För nån vecka sedan skickade Annie Lööf, (C), och hennes vikarie, Anders W Jonsson, en inbjudan till Ulf Kristersson (M). Ja, skickade och skickade. Hon publicerade den på DN Debatt. Vågar hon kanske inte lita på PostNords tjänster, ett bolag som hennes föregångare, f d näringsminister Maud Olofsson, betalade miljarder för att skapa? Lööf förnekar sig inte; grandiost ska det vara. Att överlämna inbjudan när partierna ses på utskottsmöten såg hon tydligen inte som ett alternativ.

Lööfs syfte med att bjuda in M till överläggning med regeringen och övr JÖK-boet var att i kristid skapa ”bred politisk samling” kring framtida krisåtgärder. Hon refererar till krisuppgörelsen under 90-talskrisen, då den borgerliga regeringen samarbetade med S, det då största oppositionspartiet. Uppenbarligen vägrar hon själv fortfarande att inse att hon knäckte borgerligt samarbete för lång tid framöver genom att sätta sig på regeringsläktaren i JÖK-boet, ett demokratiskt haveri och en respektlös omyndigförklaring av väljarna.

Hennes skäl för att bjuda in just Kristersson var att M ”agerat ansvarsfullt och konstruktivt”. Lööf stiger plötsligt ner från sina höga moraliska hästar och in på scenen för att högmodigt klappa Kristersson på huvudet för att han uppfört sig väl. Så nedlåtande och osmart att göra det så publikt! En drottning skulle möjligen kunna ta sig denna rätt men skulle knappast göra det. Annie Toinette gör det som en självklarhet och från en ’nationalscen’. Vad har hon idag att erbjuda M, eller Sverige för den delen? Och varför skulle de lita på henne igen?

JÖK-boet bildades för att utestänga V och SD, de s k ”ytterkantspartierna”, från politiskt inflytande (Lööfs krav för att ”säkerställa” Löfvens fortsatta maktinnehav). Om Lööf nu vill skapa ”bred borgerlig samling”, varför bjuder hon inte in även KD? Sannolikt för att hon helt enkelt inte har någon direkt ’användning’ för dem just nu; det räcker med M för att ”säkerställa” riksdagsmajoritet för JÖK-boets förslag. Dessutom är Ebba Busch med sin naturliga charm och retoriska förmåga en svår konkurrent till Lööf.

Att bjuda in bara M skulle också omöjliggöra den oheliga allians som V och M nyligen bildade. Den lyckades med stöd av SD tvinga JÖK-boet till förödmjukande reträtter ifråga om Arbetsförmedlingen, pengar till välfärden och arbetskraftsinvandringen. Då denna hastigt uppkomna, oheliga allians ville finansiera sina egna förslag till ökade utgifter för landets bästa, lyckades den också sätta stopp såväl för Mp:s friårsvariant som för C:s ingångsavdrag, som var tänkt att ge sänkt avgift för arbetsgivare som anställer ”nyanlända”. De två ’ytterkantspartierna’ SD och V, som enligt Lööfs diktat skulle hållas utanför allt inflytande, har gjort stora framsteg och bl a visat Lööf var skåpet ska stå. Dessutom har väljarna idag högre förtroende för Sjöstedt och Åkesson än för Lööf, vars arrogans, floskler och bristande respekt för demokratin uppenbarligen inte imponerar på väljarna. Lööfs valspråk Framåt (jfr Macrons En Marche!) klingar allt mer inaktuellt.

Den nu föräldralediga Lööf saknar antagligen den adrenalinkick som den segslitna regeringsbildningen gav henne. Hon tilläts under lång tid hålla landet och politiken som gisslan och spelade taktiskt ut sina kort för att förverkliga sina personliga maktambitioner. Hon förnedrade t ex Löfven genom att rösta för moderaternas budget och därefter svek hon Kristersson i sista omröstningen om Löfven som statsminister. Fem i tolv kungjorde hon att hon inte kunde acceptera en alliansregering. Att hon vecka efter vecka innan upprepat sitt mantra ”jag vill ha en alliansregering och Kristersson som statsminister” betydde inte ett dugg. Det var bara politisk teater och taktik för att själv få spela huvudrollen.

Redan innan valet 2018 gav hon exempel på sina väl inövade förnedringföreställningar; först skarp kritik t ex mot Peter Hultqvist och förespeglingar om att rösta med oppositionen i misstroendomröstningen mot honom, i sista minuten nedlagda röster. Samma visa ifråga om den rättsvidriga ’gymnasieamnestin’, som den ”juristubildade” Lööf med fördömande ord förklarat rättsligt undermålig och som är så illa skriven och tänkt att den inte går att tillämpa. I sista minuten valde hon att släppa igenom den. När M riktade misstroende mot dåvarande socialminister Annika Strandhäll för att hon betett sig klandervärt när Försäkringskassans dåvarande GD, Ann-Marie Begler, avsattes, var Lööf skarpt kritisk och förespeglade att hon skulle rösta med oppositionen. Det hindrade henne ingalunda från att i sista minuten ändra sig; nedlagda röster i vanlig ordning.

Lööfs egentliga syfte med ovanstående inbjudan är inget annat än ett lumpet och klumpigt försök att än en gång splittra det lilla som finns kvar av den forna Alliansen. Kristdemokraterna och moderaterna har efter JÖK-boets tillkomst samarbetat bra och dessutom kunnat samtala med sverigedemokraterna, något som Lööf absolut inte kunde nedlåta sig till eller ens tillåta andra partier att göra. Antagligen är hon också rädd för att SD, V, KD och M skulle kunna gå ihop och lyckas fälla förslag som regeringen lägger fram. Lööf är sinnebilden av en maktmänniska, en produkt skapad av ett ungdomförbund, där hon lärt sig både politiskt spel och taktik och att underskatta sina motspelare i samma utsträckning som hon överskattar sig själv.

Löfven och S betalade ett orimligt högt pris för Lööfs insatser i JÖK-boet. Partiet slits nu sönder inifrån och hade fram till för någon vecka sedan (när coronaviruset drabbade landet och den tafatta regeringen) de sämsta opinionssiffrorna på årtionden. De trogna S-väljarna känner inte längre igen sitt parti, som numera för en mer borgerlig politik än vad t o m Alliansen gjorde.

Lööf försöker ge sken av att C är ett oppositionsparti trots att hon är ett tydligt stödhjul för den rödgröna regeringen. Är det på eget bevåg eller på regeringens uppdrag Annie Toinette nu bjudit in Kristersson och M? Drömmer hon fortfarande om att få leda en mittenregering eller mittenkoalition?

Kristersson svar på inbjudan var f ö både vuxet och väluppfostrat: ”Vi ses på utskottet”.

Ridå!

 

37 kommentarer

Demokratiförakt

Av , , 58 kommentarer 40

Man ska inte låta en kris gå till spillo om man innehar regeringsmakten. För några dagar sedan (3/4) avslöjade Expressen att Sverige kan införa ett ”demokratiskt undantagstillstånd” p g a att regeringen vill utöka sin makt för att i praktiken kunna köra över, eller runda, riksdagen. Därigenom skulle regeringen bl a ”självsvåldigt kunna stänga ned affärsverksamheter, mötesplatser och transporter”. Löfven kritiserade bara för några dagar sedan ungerska regeringen för att den beslutat att ge Orbán rätt att styra med dekret. Vårt socialdepartement vill nu genomföra något liknande.

Regeringen vill att den nya lagen med utökade maktbefogenheter införs omedelbart. Lagen ska gälla i 3 månader och bemyndiga regeringen att snabbt kunna besluta om vissa coronarelaterade åtgärder utan att vända sig till riksdagen. Medan verklighetens folk är fullt upptaget med att oroa sig över coronaviruset och över att sorteras bort i den obarmhärtiga konkurrensen om landets skrämmande få intensivvårdsplatser, passar regeringen på att försöka utöka sin makt genom att åsidosätta demokratin. Hur skulle förresten de rödgröna reagera om en regering ledd av M med stöd av SD hade föreslagit något liknande? Ramaskrin och brunsmetning.

C ligger misstänkt lågt, men stöder regeringens krav. Av omtanke om Jökboet? Noteras bör att C:s EU-parlamentariker Abir Al-Sahlani nyligen fördömde den ungerske ”populisten Viktor Orbán” för att utnyttja coronakrisen till att ”roffa åt sig mer makt”. Enligt Al-Sahlani var det ”en praktskandal”.  Borde hon då inte i konsekvensens namn betrakta regeringens lagförslag som ”en skandal”.

L har ännu inte sagt så mycket. Jag misstänker att också det demokratiälskande L drar sig för att utmana det skakiga Jökboet. Också Sabuni kritiserade nyligen (31/3) premiärminister Orbán för att det ungerska parlamentet godkänt ett lagförslag om nationellt nödläge p g a coronakrisen:

Lagen gör att premiärminister Viktor Orbán i praktiken kan styra helt själv utan godkännande från parlamentet, på obestämd tid. Beslutet bryter mot de mest grundläggande principerna för demokrati och rättsstat, och det sker dessutom mitt i hjärtat av Europa. EU måste nu kraftfullt fördöma Orbáns avdemokratisering och införa totalstopp för ekonomiskt stöd till Ungern under kommande år.

Sabunis partikamrat, Olle Wästberg, tidigare ordf för Demokratiutredningen, är däremot mycket kritisk till regeringens förslag och anser att det skulle kunna få allvarliga följder (Expr 4/4):

Jag tycker att det är onödigt och olämpligt.

Han förstår att regeringen vill ta snabba beslut, men om de inte skulle vara demokratiskt förankrade i den här situationen, är det mycket allvarligt och därför bör riksdagen rösta nej till förslaget.

KD ställer sig bakom regeringens förslag, men det kanske mest förvånande är att SD inte protesterar. Taktik? Inte ens Hanif Bali, som alltid är snabb att ’skjuta skarpt’ på Twitter, har hörts av. Har coronaviruset golvat honom? V är däremot berett att stödja regeringens krav på utökad makt med villkoret att undantaget ska gälla bara 1 mån i taget och att alla beslut i efterhand ska prövas av riksdagen. Ursprungsförslaget skulle ha gett regeringen mer långtgående befogenheter än i krigstider, vilket är orimligt.

Den vuxne i rummet, Ulf Kristersson (M), är kritisk till förslaget. Expressen citerar ett Facebook-inlägg, där han betonar att åtgärder ska vara ”träffsäkra, rättssäkra och ha demokratisk legitimitet”.

-Därför är vi kritiska till regeringens förslag. En helt oacceptabel brist i det aktuella förslag som vi fick några timmar på oss att bearbeta, är att det helt och hållet vill runda riksdagen som folkets yttersta representant. Till och med i den krislag som gäller i krig har riksdagen en tydlig roll (den s.k. förfogandelagen). Regeringen får i krig ett större mandat än vanligt – men alla åtgärder som regeringen fattar beslut om med stöd av den krislagen och som gäller omedelbart ska inom en vis tid godkännas, eller upphävas, av riksdagen.”

Regeringen kanske inte kände till den s k förfogandelagen, eller de kanske inte anser det viktigt att under en kris förankra beslut i en riksdag, där så många ledamöter inte röstade rätt, d v s rött, i valet 2018. Den rödgröna röran förfogar därför endast över en tredjedel av mandaten i riksdagen.

För att minimera smittorisk och spridning av smitta har riksdagen tillfälligt minskat antalet ledamöter från 349 till 55. Skulle förslag inte hinna förankras och beslutas snabbt i denna lilla skara? Varför vill regeringen ha större befogenheter? Vilka problem finns att hantera lagförslag och fatta beslut i den reducerade riksdagen? Vilken typ av beslut handlar det om? Under coronapandemin har alla partier hittills varit relativt överens. Vad är det regeringen nu plötsligt ser komma?

Oppositionen har på intet sätt hindrat Löfven från att agera snabbt och kraftfullt, något han inte velat göra. Istället har han lagt över ansvaret på svenska folket och svenskt folkvett och bl a tagit rygg på Folkhälsomyndigheten och dess experter, t ex Anders Tegnell, som vägrar att redovisa sina underlag och som ”gör en annan bedömning än WHO”. Experter ska inte styra i en demokrati. Att så skett beror på att regeringen och statsministern, som har det yttersta ansvaret, inte klarat av sin uppgift. Skulle det så småningom visa sig att Löfven agerat fel, kommer han i vanlig ordning ändå inte att erkänna sitt misstag. Tillfälligt utökad makt kommer inte att förändra Löfvens vägran att ta ansvar för landet.

Måste erkänna att jag är ytterst skeptisk till att inskränka demokratin och ge mer makt till denna inkompetenta och svaga regering, som inte sett det komma. Saknar man förmågan att se det komma, saknar man nog också förmågan att fatta snabba beslut eller göra rätt saker vid rätt tillfälle. Det är den senfärdige Morgan Johansson ett varnande exempel på.

Det mest provocerande i dagens Sverige är ändå att Mp har getts så stor makt att bestämma över verklighetens folk, en makt de inte fick i valet 2018, där de knappt tog sig över riksdagsspärren.  Deras insatser och förslag under de gångna 5 åren förskräcker. Att nu ge dem makt att vara med och bestämma vilka människor som ska få intensivvård eller sorteras bort utan hänsyn till ”alla människors lika värde” borde få de flesta att protestera både högljutt och länge. Också den ’ofrivillige statsministerns’ ovilja att ta ansvar förskräcker. ”Virus ger inte immunitet mot ansvar”.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och folkets främsta företrädare är riksdagen, särskilt när landet är i en kris. Det är mycket viktigt att stoppa coronasmittan, men minst lika viktigt är att demokratin överlever de åtgärder som vidtas. Efter kritik från M, L och V, som anser att lagförslaget ger regeringen för mycket makt, har regeringen nu skrivit in ett tillägg om att de åtgärder man vidtar måste godkännas av riksdagen och skickat sitt förslag på remiss till Lagrådet (DN4/4).

Slutligen hoppas jag att ’det sovande folket’ senast 2022 ser till att rösta bort denna senfärdiga, ansvarslösa och inkompetenta regering, som inte prioriterar landets och folkets bästa.

Tillägg: Svininfluensan 2009 skördade minst 285 000 liv (stort mörkertal då det var svårt att få fram underlag från fattiga länder) och mångfalt fler sjuka. Alliansregeringen beslutade i dec 2011 att tillsätta en statlig utredning för att ta reda på vad som måste förbättras ifråga om samhällets beredskap vid en hotande epidemi. Bl a skulle den granska rutinerna kring beredskapslagringen av medicin och vaccin. Utredningen, Tillgång till läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser och kriser, presenterades innan valet 2014 och föreslog att ett beredskapslager av läkemedel och sjukvårdsmaterial skulle byggas upp. Vänsterregeringen efterträdde som bekant Alliansen hösten 2014. Har den bara begravt utredningen i en byrålåda istället för att ta till sig dess synpunkter? Fick dessa rekommendationer helt enkelt stryka på foten när värdegrund, hbtq-certifiering, genusutbildningar och andra mer populistiska områden, som inte är en del av statens kärnuppgifter, skulle prioriteras och finansieras? Hade Löfven I istället prioriterat beredskapslagring av medicin, vaccin, sjukvårdmaterial m m, hade Sverige stått bättre rustat, när coronapandemin träffade oss och världen med så förödande kraft.

https://www.regeringen.se/49b69b/contentassets/f5081bddc48d4d148525946f809f7152/tillgang-till-lakemedel-och-sjukvardsmateriel-vid-allvarliga-handelser-och-kriser-sou-201354

 

58 kommentarer

Värdegrunden havererar

Av , , 48 kommentarer 55

Vi har länge hört de politiskt ansvariga hävda att man inte får ställa grupp mot grupp. Värdegrunden och allas lika värde ska styra. Nu, när coronaviruset drabbat oss, är det plötsligt tillåtet, rent av nödvändigt, att prioritera bland de grupper som drabbats hårdast av coronaviruset. Triage, sortering eller bortsortering, är vad som nu ska gälla, om det inte inofficiellt gällt redan tidigare. Det innebär att man bestämt vem som får tillgång till intensivvårdsplatserna i vårdapparaten och vem som sorteras bort; är du 65plussare och har kort förväntad livslängd kvar, riskerar du att sorteras bort. Tillgänglig statistik visar ett lågt antal intagna 80plussare på intensivvårdsplatser. Kan det möjligen förklaras av att dessa patienter prioriterats bort redan på ett mycket tidigt stadium, d v s innan Socialstyrelsen hunnit utfärda sina nya riktlinjer för vårdens prioriteringar?

Vänsterprofilen och läkaren Agnes Wold påpekade i Skavlan (27/3) att coronaviruet nästan bara dödar äldre ”som tur är”. Undrar om hon inkluderar sig själv i den gruppen. Är det kanske därför hon nu griper varje tillfälle att i tid och otid uttala sig?

Tydliga riktlinjer för prioriteringar inom vården har saknats, men under den gångna veckan (26/3) offentliggjorde Socialstyrelsen nya etiska riktlinjer för hur intensivvårdsresurserna ska användas i en ”extraordinär resurssituation”. Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, har lett arbetet för att ta fram de nya riktlinjerna för vårdens prioriteringar:

”På högsta prioriteringsnivån ligger de patienter som har hög sannolikhet att överleva. Och måste man välja mellan patienter som har liknande sannolikhet att överleva så får man välja de patienter som har längst återstående förväntad livslängd” säger Lars Sandman.

I Socialstyrelsens guide står bl a följande:

”Regioner är skyldiga att erbjuda vård utifrån den enskildes medicinska behov och i enlighet med de prioriteringsgrunder som gäller inom hälso- och sjukvården samt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta gäller alla som vistas i Sverige och som har ett medicinskt behov av vård.”

Rent krasst kan detta innebära att om terroristen Akilov, som under många år levt illegalt i Sverige och mördade flera människor i ett terrordåd i Stockholm för några år sedan, skulle smittas av corona och behöva intensivvårdsplats, kan han prioriteras framför en äldre svensk medborgare. Plötsligt är det allvar och den humanitära stormakten, som lagt enorma belopp bl a på en tämligen okontrollerad invandring av migranter utan asylskäl och ID-handlingar, kan inte rädda sina medborgare, som slitit och betalat skatt i årtionden. ”Fullständigt oacceptabelt”! Och oförsvarbart!

Den rödgröna röran har inte prioriterat krisberedskap. Däremot har den satsat miljoner på genusstudier, värdegrundsutveckling, hbtq-certifiering, bidrag till islamistiska studieförbund m fl, dyrbara miljöprojekt utan effekt m m. När coronaviruset drabbar det rödgröna Utopia, saknas t ex skyddsutrustning för vårdpersonal, som för att undvika den värsta smittorisken, tvingas ta saken i egna händer och köpa in nödtorftig utrustning på byggvaruhus eller på nätet.

WHO rekommenderar att man testar, testar och testar, men Sverige har lagt miljoner på att ta fram div styrdokument och värdelösa utredningar, inte på att köpa in testkit eller laboratorieutrustningar. Följden är att vi inte kan följa WHO:s rekommendationer. Det tragikomiska i sammanhanget är att regeringen nyss gett WHO 40 miljoner till virusbekämpning, pengar vi själva kunde ha använt t ex för inköp av testkit, skyddsutrutning till vårdpersonal eller respiratorer till svårt sjuka personer. Men regeringen ”såg det inte komma”.

Med tanke på att alla kostnadskrävande regioner och antalet regionpolitiker, tjänstemän och administratörer ständigt tycks öka, borde man kunna kräva avsevärt mycket bättre planering och beredskap. Men i Sverige är ansvar inte längre en prioritering och ansvarsutkrävande förekommer sällan på politisk nivå, trots att man ofta anför utökade ansvarsområden som grund för krav på högre arvoden och löner. Återinför tjänstemannaansvar och utkräv ansvar av politiker på alla nivåer NU!

I ett gästinlägg i SvD (27/3), Etiken måste vara glasklar när prioriteringar krävs, skriver Hans Bergström, docent, tidigare chef- redaktör för DN, bl a följande:

De villkor som råder i situationsetiken har till stora delar skapats av tidigare beslut och underlåtenheter. För dessa råder också politiskt ansvar. Vem lät bli att planera för en beredskap, så att det under en pandemi finns skydd för vårdpersonalen i form av ansiktsmasker och skyddsdräkter. Vem underlät att i normala tider säkra extra kapacitet från företag för att leverera andningsapparater för en kris? Vem beslöt att lägga ner de 35 fältsjukhus som Sverige hade och låta de förberedda bergrummen förfalla?”

Han skriver också att den Katastrofkommission som bildades efter tsunamikatastrofen 2004 visade att avsaknaden av ett effektivt centrum för krishantering i regeringskansliet var en central orsak till misslyckandet:

Ledningsansvar kan inte förläggas till ett departement eftersom det svårligen kan styra myndigheter under andra departement.”

Kommissionen rekommenderade därför att centrum för krishantering borde ligga i Statsrådsberedningen, den redan starkast samordnande kraften i Regeringskansliet, d v s nära statsministern. Det ger auktoritet gentemot de fackdepartement som berörs av en kris. Fredrik Reinfeldt följde denna rekommendation, men det första Löfven gjorde, när han blev statsminister 2014, var att styra över kriskansliet till ett fackdepartement, något vi ser i dagens coronkris.

Sverige har varit insvept i en tjock slöja av otydlighet, förvirring, motstridiga budskap och rädsla för elefanter i rummet. Vem kan ha tillit, eller förtroende för, så bristfällig krishantering och uselt ledarskap? I sitt tal till nationen pekade Löfven tydligt ut att ”du” har ansvar, medan Boris Jonson, Englands premiärminister, i sitt motsvarande tal använde ”we”. Hade Löfven fullföljt sin svetsarutbildning, hade kanske han också använt ”vi” för att svetsa ihop sitt folk.

Eftersom äldre personer med kort förväntad livslängd inte ska få tillgång till intensivvårdsplats, om någon yngre person behöver den, borde regeringen omedelbart se till att en stor del av de skattekronor vi pensionärer betatat in till en sjukvård, som enl nya etiska riktlinjer ska svika oss i nödens eller dödens stund, är det inte mer än rätt att vi får tillbaka en stor del av den skatten. Då kan vi själva skaffa en syrgasutrusning. Att t ex 80-åringar i mer än 10 år dessutom betalat högre skatt än de som arbetar, gör den kommande ’ättestupan’ ännu värre. Va’ fa’n fick de för pengarna?

 

 

48 kommentarer

Undermåligt, respektlöst, skämmigt!

Av , , 45 kommentarer 55

Statsministerns tal direkt till nationen var ett sätt att visa på ledarskap. Han har under sina år som statschef oftast hållit sig undan i det längsta och istället skickat fram någon av sina ’underhuggare’ i regeringen eller en myndighetschef. När nu bakgrunden till talet avslöjas, förtar det effekten av det.

Löfven bjöds in till Svt:s Agenda 22/3 för att delta i direktsändning och svara på frågor, men han sa nej. Statsministern vill inte gärna ställa upp i direktsända TV-program. Han föredrar att tala ostört utan frågor. Även hans närmaste medarbetare torde föredra att han gör så, eftersom hans direktsända uttalanden under regeringsåren tvingat dem till skademinimering. Nu blev hans Tv-framträdande därför en kompromiss. Istället för att bli utfrågad fick han hålla ett indirekt tal till nationen, ett förinspelat tal där ett antal kameraklipp antyder att han fått göra uppläsningen flera gånger.

Flera kommentatorer har berömt hans tal, men i ärlighetens namn, vem skulle inte klara av att framföra ett indirekt tal till nationen skrivet av talskrivare? Berömmet torde vara ett tecken på att vi numera förväntar oss så litet av Löfven.

Så vad nytt hade hans talskrivare att delge oss? Inget. Detta var endast en uppehållande manöver. Krönikören Johan Hakelius på tidskriften Fokus ställer följande relevanta fråga:

-Varför hölls det här talet? Fanns ingen tanke med vad det borde leda till? Eller finns inget intresse för de negativa effekter som de här extrema åtgärderna har på vårt samhälle?

I talet sa Löfven bl a följande:

-Det kommer några få, avgörande stunder i livet då du måste göra uppoffringar inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor, och för vårt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. 

Nu är inte ansvar den rödgröna regeringens paradgren. Tvärtom! Jag instämmer helt i Malcom Kyeyunes krönika i GP (21/3):

-Människor i offentliga positioner i Sverige är inte överdrivet vana vid att ta ansvar. Våra politiker har likaså vant sig vid att kunna göra vad som helst, förskingra vad som helst, men ändå gå helt ansvarsfria till nästa toppjobb. Så beter sig inte experter; så beter sig ett frälse.

-Detta kan vi inte längre acceptera. Har man de löner, den prestige och de titlar som regeringsmedlemmarna innehar, då måste man också leva upp till innehållet i uppdraget: ta ansvaret – hela ansvaret. Visa ledarskap!

Ledarskap visar man inte genom att ständigt skicka fram eller gömma sig bakom experter. Regeringen är ytterst ansvarig för landet. Ta hela ansvaret för detta innan ni går ut och kräver att vi andra ska ta ansvar och göra uppoffringar!

Hur många gånger har vi hört Löfven slå fast att asylsökande utan skyddsskäl måste lämna landet?

De som har fått ja ska in i samhället så snart som möjligt men de som fått ett nej måste lämna landet. Annars har vi ingen trovärdighet i flyktingmottagandet, har Löfven slagit fast.

Nu konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport, Återvändandeverksamheten – resultat, kostnader och effektivitet (RiR 2020:7) att arbetet med återvändande är djupt dysfunktionellt. Färre än hälften av dem som fått avslag på sin asylansökan lämnar landet frivilligt. Riksrevisor Helena Lindberg talar om ”stora brister” i effektivitet. En majoritet av de ärenden som granskades 2013-2014 överlämnades till polisen och Riksrevisionen visar att ”de flesta av dessa” klarar av att stanna i landet. Nästan hälften av de ärenden som hamnar hos polisen preskriberas. Är det regeringsfrälsets sätt att ta ansvar för landet? Undermåligt, respektlöst och skämmigt!

Mot bakgrund av dagens svåra situation p g a Covid-19 och en mycket dyster ekonomisk utveckling för Sverige vill jag veta hur och när det politiska frälset tänker ta sitt fulla ansvar för de uppskattningsvis 100 000 människor som vistas illegalt i Sverige. Hur tänker man klara en situation, där coronaviruset sprids bland människor som vistas i Sverige olagligt och oregistrerat? Hur tänker man lokalisera dem? Hur informerar man alla dem som inte förstår svenska?

Ledaren påpekade att det nu krävs att vi alla ska göra uppoffringar. Låt mig påpeka att invandringen kostat landet och verklighetens folk oräkneliga miljarder och neddragningar inom sjukvård, trygghet, välfärd m m. Låt mig också påminna om att vi väljare aldrig fått rösta om den okontrollerade invandringen. Däremot har vi tvingats vara med och bekosta den.

Frälset har länge sagt att man inte får ställa grupp mot grupp. Så hur kommer man att prioritera när läget med coronaviruset blir riktigt akut och det inte finns intensivvårdsplatser ens för verklighetens folk? Kommer jag som 70+ person att offras, om vården tvingas välja mellan mig och t ex en 27-årig illegal invandrare utan rätt att vistas i Sverige men med rätt till vård som inte kan vänta? Regeringsfrälset har det fulla ansvaret för att informera oss om sina prioriteringar. Det duger inte att gömma sig bakom experter i denna fråga. Jag kräver snarast ett rakt och tydligt svar på denna fråga.

Regeringsfrälset, den offentliga förvaltningen och politiker på olika nivåer har utvecklat ovanan att utreda, kvalitetssäkra, prata, genuscertifiera, utveckla värdegrund och jämställdhetsplaner m m framför att ta tag i konkreta problem och ta fram hållbara lösningar. Istället för att rekrytera sjuksköterskor och annan vårdpersonal, skyddsutrustningar, vårdplatser m m har man anställt kommunikatörer. Att kommunicera har prioriterats framför att agera, prat framför verkstad.

Covid-19 har med all önskvärd tydlighet avslöjat de felprioriteringar frälset på olika politiska nivåer och förvaltningar länge gjort. Resultatet är att vi idag saknar både en fungerande krisberedskap, tillfredsställande krishantering och pandemiplaner. Det finns m a o stora möjligheter för frälset på olika nivåer att göra konkreta och stora förbättringar.

Spåren avskräcka dock. Tsunamikatastrofen, Estoniakatastrofen och bränderna i Västmanland fick det politiska frälset att framstå i all sin ynkedom. Med tanke på de utredningar och haverikommissioner som gjorts och presenterats efter dessa katastrofer, borde ansvariga politiker och myndigheter ha lärt sig av misstagen och genomfört stora och konkreta förbättringar inom krisberedskap och krishantering. Dessvärre tycks de inget ha lärt. Nu står de där tomhänta, fulla av floskler och bortförklaringar eller gömmer sig bakom experter. Ynkligt!

Det är dags för ett ansvarsutkrävande värt namnet, återinfört tjänstemannaansvar och framtagande av en fungerande samhälls- och krisberedskap. Hur kommer chefen för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, myndighetsmarodören Dan Eliasson, att bidra till detta med de 10 miljoner han just fått för genusforskning?

 

45 kommentarer