Allsköns funderingar om politik

Undanträngningseffekten

Av , , 14 kommentarer 60

Första gången jag kom i kontakt med ordet undanträngningseffekt var för flera år sedan, när jag läste artiklar av författaren Jan Tullberg, docent i företagsekonomi. Hans bok Låsningen kom ut 2014 och tar upp centrala frågor kring invandring och presenterar väsentliga fakta och resonemang. Tullberg anser att etablissemanget för en destruktiv politik och saknar förmåga att ändra kurs, då de är mentalt låsta. Så hur har Sverige utvecklats under de 4 år som gått sedan boken lanserades? Har Tullbergs analyser och teser ifråga om invandring visat sig sanna?

I oktober (29/10-17) tog Rapport upp att nyanländas behov av bostad går före andra utsatta svenska medborgares behov. Peter Eriksson, bostadsminister (mp), förnekade detta, men Mats Green, moderaternas bostadspolitiske talesperson, bekräftade att detta var sant. Kommunerna ställer idag grupp mot grupp och låter bostadslösa nyanlända gå före svenska skattebetalare. Enl länsstyrelserna ser en majoritet (60 %) av svenska kommuner nu undanträngningseffekterna av den lag som tvingar dem att ordna bostäder till nyanlända. Och det läget kommer sannolikt att förvärras då närmare 100 000 personer med uppehållstillstånd kommer att behöva bostad i år, enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Per Gudmundson tog i en debattartikel upp (SvD 17 nov 2017) att Riksrevisionen granskat alla regeringens propositioner som berör migrationspolitik mellan 2004 och 2015, totalt 26 stycken:

-Granskningen visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. I de få fall där sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa. Bara i ett enda fall bedömer regeringen att propositionen påverkar antalet ansökningar i betydande grad.

Johan Westerholm /ledarsidorna.se/ skriver så här (19 nov 2017):

-Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar en ny granskning från Riksrevisionen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting. Granskningen av Riksrevisionen är en kraftig vidräkning av de senaste regeringarnas ledarskap samt i praktiken en handbok i “Hur att inte regera ett land”.

I en intervju med SvD (28 okt 2017) sa Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister (s), bl a följande:

Flyktingkrisen och hur den sköttes rubbade förtroendet för partierna hos många många människor. Det är ingen tvekan.

– Det bor åtminstone en halv miljon människor i Sverige som vi inte vet vad vi ska göra av. Vi vet inte hur de bor eller hur de försörjer sig. Jag vet inte hur de här människorna ska bära sig åt för att komma vidare. Det är en tickande bomb.

På frågan vad politiken kan göra åt det svarade Feldt:

– Jag vet inte. Jag tror knappt att någon vet det. Man försöker hålla locket på.

Just det! Man försöker lägga på locket och mörka och man skuldbelägger och hänger ut människor som säger sanningen. Den s k Sverigebilden är viktigare att upprätthålla än skattebetalarnas och landets bästa.

Reinfeldts migrationsuppgörelse med miljöpartiet 2011 har fått förödande och mycket långsiktiga konsekvenser för Sverige och nu börjar konsekvenserna framträda i all sin nakenhet. Konsekvenserna av undanträngningseffekten blir allt tydligare t ex inom skolan, vården och omsorgen. Plötsligt har borgerliga politiker insett att deras migrationspolitik börjar påverka kärnan i den moderna välfärdsstaten. Annat var det när Reinfeldt gav sin dåvarande migrationsminister Tobias Billström en offentlig avhyvling för att denne vågade säga att det är viktigt att ta upp ’volymer’ när man pratar migration. Vilket hjärnsläpp av en statsminister och så förödande för Sverige!

På bostadsfronten är undanträngningen tydligast. Det finns inte bostäder till alla som de politiskt /o/ansvariga okritiskt välkomnat till vårt land. Det blir också solklart att de nyanländas bostadsbehov går före bostadslösa svenskars behov. Det innebär t ex att unga människor tvingas bo kvar hemma, att det är svårt för par som separerar att hitta bostad, att våra hemlösa tvingas bo på gatan eller förlita sig på frivilligorganisationer och tillfälliga härbärgen. Dessa grupper skriker kanske inte så högt men vänta bara tills medelklassen drabbas fullt ut! Då kommer det att bli liv i luckan.

En annan konsekvens av invandringen är hur den påverkat välfärden. Invandringen skulle ju bli så lönsam för Sverige. Den f d LO-ekonomen, numera chefsekonom för Arena Idé, Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, publicerade 2015 rapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring. Den talas det mycket tyst om idag, när t o m finansminister Magdalena Andersson erkänner att vi tagit mot fler invandrare än vi kunnat hantera. De som skulle rädda våra pensioner och utföra de jobb vi svenskar inte ville eller kunde ta har visat sig belasta både pensioner och välfärd då integrationen havererat. Verkligheten talar sitt tydliga språk oavsett alla dimridåer från de politiskt ansvariga och från PK-media och vänsterhåll.

SKL konstaterar i sin senaste rapport att ”det går inte ihop”; resurserna till välfärden kommer inte att räcka till framöver. De politiskt ansvariga utredde inte hur migrationen skulle påverka kommuner, landsting och integration och nu sätter staten och de politiskt ansvariga sig över den kommunala självständigheten och kräver att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”, d v s ansvar för statens ansvarslösa agerande, medan regering och riksdag nu försöker ta en ”politisk springnota” som Feldt uttryckte det. När ska Sveriges regering och riksdag ta sitt ansvar?

Nu krävs ärliga och djupgående konsekvensanalyser samt klarspråk, vi måste ifrågasätta den s k värdegrunden och synliggöra tabun. Likaså måste vi på allvar öppet och ärligt diskutera om invandrare kan hjälpa oss att klara pensionerna samt om det är sysselsättningen (d v s inte ’pysselsättning eller någon timme SFI per vecka) eller arbetslösheten som ökar. Finns det en arbetskraftsbrist som invandrare med låg utbildning från en främmande kultur kan avhjälpa? Vilka effekter har invandringen på den offentliga sektorn enligt egna och andras beräkningar? Hur ska vi komma tillrätta med integrationsproblemen och många invandrares ovilja att integreras här? Sist men inte minst måste vi öppet och ärligt våga diskutera om vi ska anpassa oss till invandrarnas kultur eller om de ska anpassa sig till vår kultur. Så länge invandrare vägrar att anpassa sig till värdlandet kommer tryggheten i samhället att minska i samma utsträckning som antalet gruppmotsättningar och skuggsamhällen kommer att öka. Vill vi ha ett sådant samhälle?

Gäst hos verkligheten

Av , , 9 kommentarer 58

-Alla anständiga partier måste lyfta blicken.

Så sa vice statsminister Isabella Lövin (mp) i riksdagens första partiledardebatt för året. Det vore dock klädsamt om Lövin sänkte blicken från sitt elfenbenstorn och skämdes över tillståndet i Sverige istället för att ta till brösttoner. Sverige har blivit ett otryggare och sämre fungerande land under miljöpartiets år i regeringen. Mp fick drygt 6 % av väljarnas röster men har fått oanständigt mycket att säga till om i regeringen. Det har inte gynnat landet.

Den rödgröna regeringen har det yttersta ansvaret för att migrationspolitiken havererat, för att polisen hamnat i ett moment 22 då den tilltagande gängbrottsligheten slukar polisens resurser så att stöld, våldtäkter, inbrott, misshandelsfall m m måste prioriteras bort, för att våld mot polis, ambulanspersonal, räddningstjänst och brandkår eskalerar, för att vårdpersonal går på knäna, för att akutmottagningar numera måste anlita väktare för att freda sin personal, för att ett mycket stort antal illegala migranter befinner sig i Sverige, för att skolan håller på att haverera, för att vi har över 60 utanförskapsområden, för att många av de pensionärer som jobbat ett helt liv och bidragit till världens högsta skatter tvingas leva i fattigdom och drabbas av en alltmer urholkad välfärd etc.

Man behöver sannerligen inte ”svartmåla” Sverige; verkligheten talar sitt tydliga språk och sanningen är allt annat än vacker. Man måste vara både döv och blind och totalt verklighetsfrämmande om man missat detta. Men Lövin saknar uppenbarligen viljan och förmågan att se hur verkligheten ser ut idag. Hon har dessutom mage att kritisera dem som ”svartmålar” Sverige, d v s beskriver den verklighet de lever i:

-Det handlar inte om att bygga murar eller att ställa människor mot varandra. Det handlar om att se att de som kommit som nyanlända eller är utrikes födda är en stor resurs för Sverige. Det har visat sig historiskt att de som har kommit hit har blivit integrerade och väletablerade i Sverige.

Är det något som ställt grupper mot varandra är det den rödgröna regeringens politik och den katastrofalt misslyckade integrationen. De utrikes födda som kom i måttliga mängder och från närliggande kulturer för ganska länge sedan behövde knappast någon hjälp med att integreras. De lyckades hitta både jobb och bostad och lärde sig svenska. De hundratusentals invandrare som kommit de senaste åren från fjärran länder med helt andra kulturer, språk och utbildningssystem har vi trots stora satsningar och kostnader inte lyckats integrera. Där har miljöpartiet snarare bidragit till problemet än lösningen. I en intervju med Expressen säger Lövin nu att miljöpartiet kan tänka sig att bilda regering med moderaterna efter riksdagsvalet i september för att utestänga SD från makten. Och för att hålla sig kvar vid köttgrytorna förstås. Förhoppningsvis rycker väljarna upp maskrosorna med rötterna i höst. Kanske duger de till kompost.

Riksdagsdebatten avslöjade med önskvärd tydlighet att verkligheten nu ”ställer människor mot varandra” också inom regeringen. De två partierna driver olika linjer i migrationsfrågan. Skolminister Gustaf Fridolin reagerade i december skarpt på finansminister Magdalena Anderssons uttalande om att integrationen inte fungerar och att asylsökande därför borde söka sig till andra länder. I en intervju i DN (16/1) tar Lövin avstånd från den invandringspolitik som många av hennes socialdemokratiska regeringskolleger driver. Lövin är vice statsminister men i opposition mot regeringens invandringspolitik. Både hon och Fridolin anser att Sverige gott kan ta emot mer asylsökande och flyktingar än andra länder.

De två regeringspartierna har också helt olika bilder av verkligheten. Socialdemokraterna har börjat prioritera frågor om brottslighet och trygghet men Miljöpartiet ”oroar sig för den verklighetsbild som håller på att sättas”; en berättelse om dödsskjutningar, gängkriminalitet och våldtäkter (DN 16/1). Löfven sa sig t o m vara beredd att överväga att sätta in militär mot gängkriminaliteten om så behövs.  Är det därmed nu tillåtet för verklighetens folk att hävda att vi har utanförskapsområden och att polisen tappat kontrollen där? För bara ett år sedan kritiserade Löfven författaren Katerina Janouchs beskrivning av den negativa utvecklingen i Sverige i tjeckisk TV. Hans egen och andras kritik av utvecklingen är bra mycket tyngre än hennes, men verkligheten går inte längre att förneka. Den tränger sig numera på överallt. Löfven konstaterar ofta att något är ”helt oacceptabelt” utan att det följs av någon konkret handling. Nu räcker det inte med floskler och tom retorik längre.

I Danmark har militär f ö sedan i september tillfälligt tagit över vissa polisiära uppgifter som gränskontroller mot Tyskland och bevakningsuppdrag för att avlasta polisen t ex bevakning av israeliska ambassaden och synagogan i Köpenhamn. I Sverige har vi soldater som vaktar kungen. Olika former av bevakningsuppdrag under polisens ledning borde inte vara kontroversiellt. Vän av ordning undrar förstås hur och varifrån militären ska rekryteras och hur den ska utbildas för att klara av det jobb som utbildade och erfarna poliser misslyckats med. Jag tycker det osar valfläsk om Löfvens impulsiva utspel.

Nu måste Löfven m fl sluta med  meningslösa utspel,ta sitt fulla ansvar för den framväxande otryggheten i landet, visa handlingskraft och beslutsamhet. Om regeringen och ansvariga politiker ska komma till rätta med brottsligheten måste de fatta många tuffa och obekväma beslut och det omgående. Dessutom måste de våga utkräva ansvar av personer på viktiga poster. En konkret åtgärd som Löfven kan genomföra ganska omgående är att sparka Dan Eliasson.

Regeringen och ’fake news’

Av , , 13 kommentarer 83

Frågan om att ”skydda demokratin från falska nyheter” s k ’fake news’ är högaktuell i Frankrike och Tyskland liksom i Sverige.  Myndigheten Vinnova har därför gått ihop med stora mediebolag som Svt, SR, Bonnier och Schibstedt för att ta fram olika digitala faktagranskningsverktyg i syfte att motverka ”falska nyheter” och ”filterbubblor”. Men det finns ingen forskning som stöder påståendet att ”falska nyheter” skulle vara ett stort problem.

I tidningen Journalisten (2/1) säger Hanna Hjärne, Svt:s VD att hon önskar sig ”konkreta handlingar som får verkliga konsekvenser” mot desinformation. Ska staten få ta sig rätten att införa statliga tankepoliser för att bestämma vem som ska tillåtas yttra sig och vad den ska få säga, t ex i politiska och kulturella inlägg? Vem ska tystas i åsiktskorridoren? Det fyller mig med onda aningar. Ska den som uttrycker åsikter eller beskriver verkligheten på ett sätt som misshagar makten bestraffas? Är det förenligt med en demokrati? Vänsterregeringen gör redan nu allt för att brännmärka och hänga ut den som ger en korrekt beskrivning av svensk verklighet. Vem kommer inte ihåg Löfvens kritik mot Katerina Janouch, som i tjeckisk TV gav en bild av Sverige som majoriteten av oss kände igen?

Om någon nu meddelar t ex Facebook att en person publicerat något som är falskt eller stötande, stänger Facebook av den anmälda personen utan att göra någon egen kontroll av innehåller och personen som blir nedstängd får ingen chans att förklara sig. Facebook agerar så här för att regeringar har sagt åt dem att göra så för att inte ”råka illa ut”. Facebook har redan börjat stänga av personer som lägger fram kritiska åsikter eller sprider nyheter som andra betecknar som falska. T ex har Facebook stängt av riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c). Han säger att han är en varm humanist och demokrat och att avstängningen kom som en blixt från klar himmel. Han lär dessvärre inte bli den ende svensk som drabbas när den ’statliga censuren’ genomförs.

Apropå ’fake news’ blir det svårt att slå Ylva Johanssons (s) rekord. Hon var inbjuden att diskutera Donald Trumps uttalanden om Sverige. I intervjun fick hon också tillfälle att kommentera UKIP:s Nigel Farage uttanlande om att Stockholm skulle vara Europas ”våldtäktshuvudstad” (Farage syftade ursprungligen på Malmö). Han visste enl Johansson inte vad han pratade om när han smutsade ner Sverigebilden med påståendet att anmälningarna i Sverige rörande våldtäkter och andra sexuella övergrepp skenade. Den faktaresistenta Johansson hävdade leende och myndigt i BBC på bästa sändningstid att:

-The level is going down and going down and going down…

Den faktaresistenta Johansson gick visserligen ut och pudlade – i Sverige, men resten av världen får leva med hennes ’fake news’. Okunnigt, oansvarigt och skämmigt för ett statsråd som har tillgång till rapporter, statistik och personal som kan ta fram och sammanställa dessa!

Johanssons partikamrat Karin Wanngård, finansborgarråd (s) i Stockholm, slår kanske ändå Johansson ifråga om ”fake news” eller ”alternativa fakta”. I höstas hade Wanngård och Norges invandrarminister Sylvi Listhaug bokat ett möte för Listhaug ville på plats i Rinkeby, en ’no-go zoon’, studera den ”svenska verkligheten och lära av Sveriges misstag”. Wanngård avbokade i sista minuten mötet och kommenterade detta i TV så här:

– Så här beter man sig inte som en minister. Man åker inte till en utav våra fina stadsdelar i Stockholm – i Rinkeby – där det sprudlar av livskraft och energi och säger ”Här går det inte bra”.

Efter tre skjutningar och två mord som skett på öppen gata i Rinkeby på sistone är det nu ett helt annat ljud i Wanngårds skälla när hon intervjuas i TV:

– Det är fruktansvärt. Det är helt oacceptabelt, och det här är skjutningar som vi ser – på öppen gata. Det är vittnen, det är anhöriga – naturligtvis. Så att kommunen har ju direkt på plats stöd, hjälp – dels till de som har sett dådet –  men också till folk runtomkring offren helt enkelt ….

-– Jaaa… Vi klassar ju det här naturligtvis som en krissituation när det är skjutningar som har hänt, med offer, med döda. Och det är så vi hanterar frågan. Tyvärr så har vi erfarenhet av detta i dagsläget…

Nu handlar det inte om en stadsdel ”där det sprudlar av livskraft och energi”. Nu handlar det om ”den svenska verkligheten” och folk som var rädda för att gå ut i sin fina stadsdel tidigare, men som är livrädda nu.  Nu talar Karin Wanngård om en krissituation, fler övervakningskameror och ordningsvakter och att de tyvärr har erfarenhet av detta i dagsläget. Total tvärvändning. Hur reagerar Listhaug och Norge på detta?

Magdalena Anderssons exemplifierar ’fake news’ med påståendet att ”staten lånar pengar till flyktingmottagandet”. I slutet av 2015 presenterade hon regeringens extra ändringsbudget där kommuner, landsting, Migrationsverket och civilsamhället skulle få dela på nästan 11 miljarder för att klara av ökade kostnader för flyktingmottagandet.

Det här är ett engångsbelopp, men även som engångsbelopp är det en historisk stor engångssumma. Allt kommer att finaniseras genom lån, sa Andersson då (SVT 12/11 2015).

Ska Andersson ljuga, bör hon ljuga om sådant som är svårt att kontrollera och följa upp.

Både UD och Svenska Institutet lägger stor möda på att bekämpa det man kallar ”fake news”. Ifjol hävdade UD i sin Facts about migration and crime in Sweden att det bl a finns några få hundra tusen människor födda i övervägande muslimska länder och att 1,5 % av Sveriges befolkning nu är ansluten till moskéer. SCB:s siffror visade däremot att det finns 700 000 – 750 000 människor födda i övervägande muslimska länder. Det innebär att 7 – 7,5 % av Sveriges befolkning sannolikt är muslimer.

Vidare hävdade UD att våldet i Sverige minskat under de senaste 20 åren och att våldsbrottsligheten trots ökad invandring sedan 1990 har sjunkit. Samma gällde för dödligt våld. En färsk studie visar dock att Sverige ligger på samma nivå ifråga om dödsskjutningar som södra Italien, d v s maffialand. Studien visar också att användningen av handgranater i det dagliga umgänget mellan kriminella grupperingar är lika utbrett i Sverige som i Mexiko.

UD har dessutom mörkat hur mycket kampanjen för att Sverige skulle väljas in i FN:s säkerhetsråd  kostat. De handlingar som visar sanningen har sekretessbelagts av UD. Det torde innebära att det rör sig om mycket stora summor.

Stefan Löfven och de ministrar, statsråd och tjänstemän som var inblandade i Transportstyrelsens IT-haveri gav oss förra året 50 nyanser av gråsvart, när de försökte få allmänheten att tro att Löfven inte hade informerats om haveriet förrän i i början av 2017. Konstitutionsutskottets utredning om vad som hänt kommer inte att bli klar förrän i vår eller sommar. Jag tillåter mig att tvivla på att KU får fram hela sanningen Löfvens Transportgate.

Det är inte första gången som man försöker korrigera verkligheten. Alliansens dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag lanserade 2011 ett initiativ för att bemöta fördomar om invandring med fakta. På regeringens hemsida listade Erik Ullenhag ett antal s k myter och svar om invandring. Vinklade svar och selektiva fakta presenterades som de enda objektivt korrekta svaren på en rad komplexa frågor. När maktelitens bild inte hänger ihop med verkligheten sprider den dock bara ett löjets skimmer över avsändaren.

Den tredje statsmaktens uppgift är att granska makten åt folket men systemlojala journalister har på senare år istället granskat folket åt makten. DN och Peter Wolodarski har de senaste åren hängt ut och brunmålat många alternativa media och människor som vågat kalla en spade för en spade. Hur hade Hade Facebook och Twitter stängt av DN för deras påstående att ”Sandviken tjänar över en halv miljard på invandringen”?  När det gäller ’mörkarmedia’ är det stora problemet allt de förtiger och undanhåller verkligheten. Det borde den ’statliga censuren’ ägna sig åt. Tyvärr ligger det inte i den politiska maktelitens intresse. Inte heller i systemlojala journalisters eller ’mörkarmedias’ intresse. Dags att ta bort presstödet!

Att motverka desinformation är en sak, men det får inte bli en täckmantel för att bekämpa avvikande politiska åsikter. Jag misstänker att socialdemokraterna är mer intresserade av att få stöd för sin egen världsbild än att stoppa ’fake news’, i synnerhet under ett valår.

 

 

Feministregeringen gynnar hederskulturen

Av , , 22 kommentarer 85

Hedersrelaterade brott växer i Sverige. En grupp som inte fått någon större uppmärksamhet är alla de kvinnor som lider i tysthet och kringskuren frihet i den hederskultur de lever. Under hashtaggen #underytan har 133 av dessa kvinnor gått ut och vittnat om vad de tvingats utstå i Sverige. Många av dem behåller skammen för sig själva. De kan varken delta i debatten eller träda fram i sitt eget upprop #underytan. De lever i hederskulturens skugga och har dåliga erfarenheter av vad som kan hända om de berättar öppet om vad de utsatts för. De blir t ex inte trodda när de söker hjälp, polisen och socialen hjälper dem inte och ofta skickas de tillbaka till sina förövare.

Mariet Ghadimi, grundare av Tjejers rätt i samhället och aktiv i kampen mot de växande hedersstrukturerna i samhället, varnar nu för att svenska skolan håller på att förändras och att den inte längre är en fredad plats från hedersförtrycket. Så här säger Ghadimi till Aftonbladet 25/12:

-Tidigare har skolan varit en frizon för dem som drabbas. Där har de här tjejerna kunnat leva lite friare och känt sig mer som andra. Men det har tyvärr förändrats de senaste åren – allt mer personal med hedersvärderingar har kommit in i skolorna. Bland annat lärare och kuratorer, och även i socialtjänsten och polisen, säger hon vidare.

Vad gör regeringen för denna grupp? Varför är alla vänster- och radikalfeminister så tysta i denna fråga? Och varför duckar media om denna svåra problematik? Varför sviker de alla de kvinnor och barn som lider under ytan eller slöjan i en hederskultur där flickors dygd är släktens egendom?

Sverige ligger enl uppskattningar i topp vad gäller andelen könsstympade kvinnor per invånare i Europa. Fullständigt oacceptabelt som Löfven säger i tid och otid utan att i handling göra något åt det. Så varför gör feministregeringen inget åt detta? Varför erkänner de inte problematiken som ett svenskt problem så att man kan börja ta tag i det? Alla barn och unga har rätt till ett liv fritt från våld och övergrepp. Det är fastslaget i barnkonventionen. Genom Agenda 2030 har världen nu också för första gången satt upp konkreta globala mål om att kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor ska upphöra överallt till år 2030.

Det finns också många flickor i Sverige som berövas sin tonårstid. Vad gör feministregeringen åt det? Det är ingen hemlighet att skolflickor försvinner efter skollov eftersom de skickas till sina föräldrars hemländer för att giftas bort med en kusin, farbror, morbror eller en helt okänd man som ofta är äldre än deras egen far. Dessvärre har dessa flickor inget som helst stöd i skolan då det nu visat sig att ”Allt mer personal med hedersvärderingar har kommit in i skolorna. Bland annat lärare och kuratorer, och även i socialtjänsten och polisen.”

Det är heller ingen nyhet att det finns asylsökande gifta barn i Sverige. Det finns t o m exempel på män som får barnbidrag för sina omyndiga fruar samt för de gemensamma barn de har. Hur är detta möjligt? Vad säger FN:s barnkonvention om detta? Detta skulle aldrig ha tillåtits om de varit födda i Sverige. Är barnäktenskap förbjudna i Sverige så ska de inte tillåtas oavsett var och när de ingåtts.

Varför anser feministregeringen att vi svenskar ska tillåta olagliga och skadliga kulturella seder och bruk som hör hemma i medeltiden och som innebär så stort lidande och så ojämlika livsvillkor för många invandrade kvinnor jämfört med de invandrade männens villkor? En fungerande integration förutsätter att det är majoritetskulturen som är normen. Hedersförtryck, sedvänjor och värderingar som går emot vårt rättssystem och begränsar kvinnor måste omgående upphöra. Likaså måste det bli slut på daltandet med män som hotar och hatar kvinnor. Sådana män hör inte hemma i ett modernt civiliserat land.

Värdegrund och allas lika värde klingar falskt. Politikers och myndigheters upprörande flathet och tilltagande feghet har bidragit till att i princip normalisera förekomsten av bl a tvångsgifte, könsstympning, ’oskuldskontroller’, barnäktenskap och en tilltagande könssegregation i Sverige. Hedersförtryck har därigenom getts utrymme i det svenska samhället. Antalet parallellsamhällen med en mycket stark hederskultur som håller många muslimska flickor och kvinnor fångna i familjens och släktens trångsynthet ökar. Fäder, makar och bröder inskränker alltmer kvinnornas rörelse-, yttrande- och därmed också tankefrihet och klankulturen med ett stort inslag av kusingiften blir allt starkare.

Ansvariga politiker och myndighetschefer har inte satt ner foten på allvar för att stoppa förekomsten av dessa otidsenliga seder och kulturella inslag i vårt land. Istället har de valt att se mellan fingrarna och låtit utvecklingen fortgå i det tysta på bekostnad av många flickors och kvinnors fri- och rättigheter samt livsvillkor. Ingen samtyckeslag i världen kommer att förbättra villkoren för de kvinnor som lever under hedersförtryck.

Ylva Johansson har nu plötsligt börjat påpeka vikten av att ”prata mer om svenska värderingar”. Den som gjorde det tidigare, t ex SD, hängdes ut både av ’såssarna’ och PK-media. Johanssons U-sväng i denna fråga kom hastigt på. Inför valet gäller det förstås att byta fot snabbt. Att det sedan inte är trovärdigt bekymrar inte dem som saknar kontakt med verkligheten, där vi är många som länge framhållit vikten av att migranter tar till sig och respekterar svenska värderingar.

Frågan om islam är tabubelagd i Sverige allt medan radikal islam flyttar fram sina positioner i och vi får allt fler islamistiska organisationer som predikar religiöst förtryck, intolerans och hat. Denna pågående islamisering drabbar främst kvinnor. Idag är det därför mindre angeläget att ”prata mer om svenska värderingar” än om de värderingar som islamiseringen och det kulturella och religiöst betingade hedersvåld den för med sig. Dessa värderingar i kombination med svensk kravlöshet och flathet är den huvudsakliga förklaringen till den misslyckade integrationen, som håller på att utvecklas till desintegration. Inte minst måste regeringen sluta ge bidrag till organisationer och föreningar som uppmuntrar fortlevandet av medeltida sedvänjor och hederskultur. Men detta skulle förstås hota identitetspolitiken och innebära en risk för minskad valboskap och därför offrar man medvetet hederskulturens offer.

Land ska med lag byggas och respekten för våra lagar måste vara fundamental och delas av alla. Inga regler skapade av klansamhälle eller självutnämnda moralpoliser ska tillåtas stå över lagen.  Rättsstaten är inte förhandlingsbar. Alla anställda i skola och myndigheter måste följa gällande lagstiftning och i ’förortskalifaten’ måste kvinnor få stöd att stå upp för sin frihet. Det kan innebära att man tvingas ’ta fighten’ mot militanta föräldrar som vägrar respektera våra lagar. Vi måste helt enkelt sluta acceptera dubbla koder och parallella samhällen. Respekterar man inte våra lagar är man fri att välja något annat land än Sverige.

Sverige skryter över att ha den första feministiska regeringen i världen och är noga med att fördöma andra länder som tillåter hederskultur m m. Att leva upp till sina egna ideal ifråga om hedersrelaterat förtryck av kvinnor klarar feministregeringen däremot inte av. Det framgår inte minst av de hedersförtryckta kvinnor som nu stigit fram, d v s de ytterst få som vågat stiga fram. Det räcker inte med att konstatera att det är ”fullständigt oacceptabelt”. Att regeringen inte gör något konkret för att få bukt med det är långt mer oacceptabelt.