Allsköns funderingar om politik

Oroande islamisering av Sverige

Av , , 16 kommentarer 79

 Enligt Svt Nyheter har stiftelsen Växjös muslimer i Växjö kommun lämnat in en ansökan till polisen om att få införa böneutrop en gång i veckan från den tillfälliga moskén som drivs i en stadsdel i staden. Ismail Abu Helal, imam och rektor på Islamiska skolan i Växjö, säger att syftet med böneutrop är att få de lokala muslimerna att känna sig mer hemma.

Biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, välkomnar muslimska böneutrop i Växjö trots att det är ’antikristet’. I en intervju med Expressen säger han bl a att han anser rätten att utöva sin tro är en viktig grundpelare i demokratin och att han stöder Stiftelsen Växjö muslimer. Modéus betonar att det är viktigt att ha ett öppet och tolerant samhälle. Förvisso är det så, men varför ska icke-religösa medborgare påtvingas religiösa budskap genom böneutrop som sker från högtalare och hörs vida omkring? Det känns aningen märkligt att en religiös ledare har åsikter som inte stämmer överens med lagen, demokratin och sekularismen i Sverige.

Så här skriver Mohamed Omar, krönikör och f d muslim:

”En moské i Växjö ansöker om att få ha böneutrop. Bara på fredagar, säger man. Ja, det börjar så. Först hade vi inga böneutrop, sen fick vi det på fredagar, sen varje dag och till sista fem gånger varje dag. Det är så islamiseringen går till – ett steg i taget.

Ismail Abuhelal, imam på Stiftelsen Växjö muslimer, säger att det inte stämmer att ”muslimer vill ta över Sverige”. Det är ord. Tittar vi på verkligheten så ser vi att moskéerna växer som svampar ur jorden. Och tittar vi i islams egna texter så upptäcker vi bilden av en missionerande religion som strävar efter att expandera och dominera.”

https://detgodasamhallet.com/2018/02/15/islam-ar-inte-en-del-av-svensk-kultur/

Regeringsformen kap 2 och Europakonventionen slår fast att religion inte får påtvingas andra människor. Detta gäller också på offentlig plats. I religionsfrihetslagen (1951:680) står följande om religionsfrihet:

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

Grundlagen ger m a o möjlighet och frihet att utöva sin tro samt rätten att inte påtvingas eller utsättas för religion och dess budskap i den offentliga miljön.  Modéus tycks dock strunta i att det svenska majoritetssamhället kan tvingas lyssna till böneutrop via högtalare 5 gånger om dagen om det vill sig riktigt illa.

Imamen i Växjö menar att böneutrop skulle berika Sverige samt ”bekräfta religionsfriheten” och anser att böneutrop kan jämföras med ljudet från stadens kyrkklockor. Det är anmärkningsvärt att svenska kyrkan i Växjö stöder imamens krav.  Inte minst mot bakgrund av hur situationen för kristna i många muslimska länder är. Deras kyrkor bränns och kristna människor förföljs och dödas och kan inte ens ”känna sig hemma” i sina egna hemländer.

Flera av dem som är positiva till offentliga böneutrop menar felaktigt att det inte är någon skillnad mellan böneutrop och kyrkklockor. Men då glömmer man att islam till skillnad från kristendom inte är en del av den kultur och de värderingar som vuxit fram i Sverige under århundraden. Kyrkklockor är en tusenårig sedvänja, som få människor torde uppfatta som påtvungen. De muslimer som väljer att bosätta sig i Sverige får helt enkelt acceptera kyrkklockorna på samma sätt som vi västerlänningar får acceptera böneutropen i muslimska länder. Det enda rimliga är att minoriteten får underordna sig majoriteten.

Böneutrop strider mot religionsfrihet. Det är bön, inte bara en uppmaning till bön, och mission, vars syfte är att både troende och icke troende ska nås av islams budskap och förstå islams storhet. Böneutrop är därmed något helt annat än kristna kyrkors klockor. Det går heller inte att jämföras med Hemglassbilens musikslinga; miljö- och hälsoskyddsinspektören i Växjö säger att kommunen inte gör någon skillnad på om det är böneutrop eller om det är glassbilen. Står växjöborna bakom detta?

dagen.se (22/2-18) skriver Tomas Samuel, kristen apologet och tidigare imam, om vad böneutropen står för:

-Det som framträder är att böneutropen uttrycker att alla ska underkasta sig islam samt att man proklamerar makt över området som böneutropet ljuder över.

Han skriver att det vid en första anblick kan se ut som att kyrkklockor och böneutrop är samma sak, men att det är ett logiskt felslut.

”Kyrkklockor är inte en bekännelse, det är bara ett musikaliskt ljud. De är inte till för att visa på makt och kontroll över landet. Därtill använder de flesta kyrkor inte klockorna, flera har inte ens några. Skillnaden är uppenbar

Han skriver också att böneutropet ska utföras av en man som har vacker röst och att det finns löfte om en belöning från Allah för en hög röst som når så långt som möjligt. Däremot är kvinnor inte tillåtna att höja sina röster eftersom en kvinnas röst skulle kunna innebära en frestelse för män.

2013 hördes det första böneutropet från minareten i Fittja. Sedan dess har nya ansökningar gjorts  om att böneutrop ska få ske också på andra platser. Idag är böneutrop tillåtet även t ex i Karlskrona. Tomas Samuel tror att Växjömoskéns ansökan om böneutrop bara är början.

– Många andra moskéer kommer ha samma begäran, inte bara två gånger i veckan utan fem gånger per dag.

Han understryker att var och en är fri att tro hur han vill.

– Men din frihet tar slut där min börjar. En av de enklaste rättigheterna är att ingen ska bli tvingad att lyssna på en trosbekännelse han inte tror på, skriver han.

Böneutrop på offentliga platser i vårt land skulle innebära att människor påtvingas ett religiöst budskap. Grundlagen slår fast att man ska ha friheten att utöva sin tro och rätten att inte påtvingas eller utsättas för religion och dess budskap i den offentliga miljön. Oavsett vad alla aktivister, multikulturalister, postmodernister, miljöpartister, kulturrelativister m fl hävdar är det varken moraliskt eller juridiskt försvarbart i ett sekulärt samhälle att påtvinga andra sin religion. Eftersom frågan om böneutrop rör grundlagen ska den avgöras av riksdagen, inte av enskild kommun eller länsstyrelse.

”Muslimerna har valt att komma till vårt land. Vi har inte tvingat dem. De kom fast de visste att Sverige var ett sekulärt, västeuropeiskt land med kristen tradition. Det är ju bara att titta på flaggan! I stället för att muslimer ställer krav på svenskar att lära sig om islam, borde det väl vara rimligare att muslimerna känner ett ansvar att lära sig om svensk kultur.”

https://samtiden.nu/2018/01/det-ar-islamiseringen-som-borde-oroa1/

”Vad innebär en fortsatt islamisering av västvärlden? Vi vet hur islam ser ut i islamvärlden. Och hur sprids islam? Genom massomvändelser av européer? Nej, genom massinvandring från islamvärlden. Så islamisering kommer med stor sannolikhet att innebära att västvärlden blir mer lik islamvärlden. Kyrkorna blir färre, moskéerna blir fler. Kyrkor görs om till moskéer. I Frankrike håller islam på att gå om kristendomen som största religion.”

https://detgodasamhallet.com/2018/02/17/paven-bor-forklara-varfor-man-ska-vara-kristen-och-inte-muslim/

Vill vi ha ett sådan utveckling i Sverige?

Sverige ett Mecka för jihadister

Av , , 4 kommentarer 72

Forskaren Peder Gyllengren (Försvarshögskolan) sa i Svt för någon vecka sedan att Sverige blivit en jihadistisk rekryteringsbas. Jihadister har här kunnat verka ostört och bygga upp internationella kontakter och nätverk. Gyllengren menar att rädslan bland svenska myndigheter att hängas ut som rasister har hämmat både lagstiftning och kritik:

-Jag tror att den aktivism som fanns mot både Säkerhetspolisen och de som försökte lyfta allvaret i de här frågorna. Det gjorde att tröskeln blev högre för både politiker och andra att ge sig in i det här området, säger Peder Hyllengren.

-Man riskerade att bli utpekad som rasist på ett sätt som man inte såg i andra europeiska länder. Där var den här frågan lika okontroversiell som vikten av att bekämpa nazism och högerextremism. Men i Sverige tog det lång tid innan det gick att diskutera jihadismen på samma sätt som vi under lång tid diskuterat nazism, säger han vidare.

Terrorforskare Magnus Ranstorp skriver på Twitter följande:

”Kan lägga till skäl varför Sverige blivit en ”hot spot” för jihadister. Nyckelpersoner uppkopplade mot både Ansar al-Islam & marockanska jihadnätverk (som sträcker sig över västra EU). Möjligheter till ekobrott, välfärdsbrott. Svag terrorlagstiftning.”

En annan förklaring är att regeringen och kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) trots kritik varit mycket generös med bidrag till islamistiska organisationer. Dessa bidragsmiljoner samt oviljan eller oförmågan att agera har resulterat i att några hundra våldsbejakande islamister har blivit tusentals och att Sverige blivit en jihadistisk rekryteringsbas.

Journalisten Sofie Löwenmark kritiserade för en vecka sedan Bah Kuhnke i en debattartikel  https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/kulturministern-maste-sluta-goda-extremister/ och menade att statliga islamofobi.se (en myndighet med uppdrag att genomföra insatser mot rasism riktad mot muslimer) bara är ett av hennes många haverier. Vidare skrev hon att kulturministern har en lång historia av att dela ut pengar till föreningar som sår splittring i samhället. Under sin tid som GD för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ”var hon ytterst ansvarig för att hundratusentals kronor delades ut till personer med kopplingar till extrema föreningar; ”…. bl a har Megafonen (var med och uppviglade till kravallerna i Husby 2013), Pantrarna, (har på sitt Instagramkonto hyllat en dödad IS-terrorist) och Rådet av Enade Kreoler (som trots bidragsmiljoner misslyckats med att fixa lokaler) fått vara med och dela på 130 miljoner kronor.”

Löwenmark tar också upp att Bah Kuhnke som kulturminister har fortsatt med sina haverier:

Samtidigt som Alice Bah Kuhnke ansvarade för arbetet mot våldsbejakande extremism i regeringen initierade hon alltså projekt som gav pengar till grupper som hyllar jihadister. Det är rent häpnadsväckande”, skriver Löwenmark.

Att kulturministerns pappersklänning på Nobelfesten fått mer uppmärksamhet än dessa återkommande haverier är obegripligt. 

Också riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh ( v) kristiserar Bah Kuhnke och sajten islamofobi.se i en debattartikel https://www.dagenssamhalle.se/debatt/ar-du-nojd-med-sajten-ibn-rushd-skapat-bah-kuhnke-20684/:

-Regeringen bad en myndighet om en kampanj om islamofobi och hatbrott – fick en sajt som misstänkliggör arbetet mot hedersförtryck i retur. Är demokratiminister Alice Bah Kuhnke och regeringen nöjda med hur Myndigheten för stöd till trossamfund har utfört sitt uppdrag?

Myndigheten valde att samarbeta med studieförbundet Ibn Rushd, som fick 600 000 för sitt arbete med informationskampanjen. Ibn Rushd, med kopplingar till Muslimska Brödraskapet, har återkommande kritiserats för att ha bjudit in öppet antisemitiska talare till sina arrangemang. Kakabaveh anser att informationskampanjen urartat just för att den delegerats till ett aktivistiskt ideellt studieförbund.

-Är det rimligt att en viktig informationskampanj om islamofobi och hatbrott delegeras till en ideell organisation som använder tillfället åt att misstänkliggöra arbetet mot hedersförtryck och som dessutom redan tidigare har beskrivit svenska myndigheters arbete mot hedersrelaterat våld som ett uttryck för islamofobi?” frågar Kakabaveh.

Hon syftar här på att Ibn Rushd lät Masoud Kamali, professor i socialt arbete, medverka som expert trots att han anser att uppmärksammandet av hedersvåld och förtryck syftar till att demonisera muslimer. Kamali utsågs 2004 av Mona Sahlin till särskild utredare i diskrimineringsfrågor, men hans tillsättning ifrågasattes av flera namnkunniga forskare i statsvetenskap. Sahlins omdöme, inte minst ifråga om manliga medarbetare, har som bekant ifrågasatts också på senare år.

Johan Westerholm /ledarsidorna.se/ skriver 12 feb om Ibn Rushd:

”Studieförbundet Ibn Rushd driver ett projekt om hatbrott och diskriminering på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). Beslutet om projektet knyter ihop den svenska bidragsindustrin med tre departement som alla har det gemensamt att de leds av ministrar från miljöpartiet.”

Även på UD har denna sfär en särställning. Ibn Rushds rektor, Omar Mustafa, ingick i en utrikeshandelsdelegation till Azerbadjan, ett tydligt tecken på Ibn Rushds och Omar Mustafas status som officiell representant för Sverige

Tre departement, utrikesdepartementet med biståndsminister Isabella Lövin (MP) och Sidas aviserade partnersamarbete med Islamic Relief med därtill hörande biståndsmedel, kulturdepartementet med kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) och därmed SST:s anslag till trossamfunden och Ibn Rushd samt utbildningsdepartementet med Gustaf Fridolin (MP) som utbildningsminister och som därmed ytterst kontrollerar Folkbildningsrådets budgetmedel, driver nu skattemedel in i en bidragsindustri som verkar för en radikalisering och inkapsling av den muslimska diasporan. Med representanter som ser en anpassning till majoritetskulturen som en fientlig handling av sina egna och helst vill leva i fred och arbeta med muslimsk mission.”

Westerholm konstaterar att både Fridolins och Bah Kuhnkes relationer med den islamistiska miljön är väl kända:

-Miljöpartiet har under hela mandatperioden visats ha täta kontakter och personunioner med den islamistiska miljön. Allt ifrån Yasri Khan, som vägrar ta kvinnor i hand, till Ibn Rushds Mohammed Temsamani, som vid sidan av sitt engagemang i MP, även gjorde sin politiska praktik hos Mohammed Mursis ”Frihets- och rättvisepartiet” under Mursis presidentvalskampanj efter den arabiska våren. ”Frihets- och Rättvisepartiet” är numera förbjudet och är Muslimska Brödraskapets egyptiska politiska gren. Temsamani är ansvarig för tro och medlemsorganisationer vid studieförbundet Ibn Rushds kansli.

https://uvell.se/?s=Ibn+Rushd finns en imponerande mängd intressant information om hur våra skattepengar gödslat detta studieförbunds tveksamma verksamheter

 

Reformera asylrätten

Av , , 12 kommentarer 64

Asylrätten är en produkt av en annan tid och passar inte dagens värld och situation. Den formades av andra världskriget då människor hade flytt och redan befann sig i olika europeiska länder, där de skulle söka asyl. Det handlade om stora och kulturellt närstående, lättintegrerade grupper. Att med en närmast religiös övertygelse vägra att reformera ett så föråldrat regelverk, som har livsavgörande betydelse för så många människor, är inte försvarbart.

Dagens asylsystem tvingar människor att ta sig till Europa för att söka asyl här. Det äventyrar människors liv och hälsa, gynnar organiserad brottslighet och skapar strukturella orättvisor där kvinnor och barn är förlorarna. Att hävda att asylrätten inte går att påverka eller utveckla då den bygger på internationella överenskommelser är inte sant. Asylrätten är lika möjlig att förändra som andra internationella regelverk och måste göras om därför att den försvårar eller förvärrar dagens situation. Ett politiskt system kan inte bara bygga på vad som är rätt i teorin. Det måste fungera också i praktiken och ta hänsyn till vad som är möjligt inom ramen för Europas demokratiska nationalstater.

Den humanitära stormakten Sverige har med sin signalpolitik (”Mitt Sverige bygger inga murar” etc) gynnat skrupelfria, giriga flyktingsmugglare. Det har inneburit döden för många tiotusentals människor som dött på Medelhavet under resan till Europa. Att tvinga människor att ta sig till Europa för att söka asyl här äventyrar människors liv och hälsa, gynnar organiserad brottslighet och skapar strukturella orättvisor där kvinnor och barn är förlorarna. Ingen syrier eller annan person från MENA-länder som flyr undan krig och förföljelse behöver dock resa hela vägen till Europa eller Sverige för att rädda sitt liv. Det räcker att ta sig till ett grannland.

Medan vår rödgröna regering försöker driva igenom en märklig gymnasieamnesti för ensamkommande, ett förslag som hotar asylrätten eftersom tusentals personer utan asylskäl på osäkra grunder ges amnesti, slog socialdemokraterna i Danmark i veckan fast att ”Man är inte en dålig människa för att man inte vill se sitt land förändras i grunden”. De presenterade samtidigt en ny migrationsreform som innebär att personer som söker asyl vid danska gränsen ska skickas till danska flyktingläger i Nordafrika där de får bo under asylproceduren. Om de bedöms ha grund för asyl, skickas de vidare till danskdrivna flyktingläger, s k mottagscenter, i ett tredje land i Nordafrika och Mellanöstern. I utbyte mot detta föreslår partiet att Danmark ska ta emot fler kvotflyktingar från FN och ge mer pengar till UNHCR, FN:s flyktingorganisation. Därigenom hoppas man skapa ett flyktingsystem som redan används av Australien och Kanada och som är mer humant än dagens system.

Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet och en av de få svenskar som forskat om invandring, slår fast att det finns två övergripande fel med dagens asylsystem.  För det första har den asylsökande rätt att själv välja vilken stat som ska bevilja asyl och så fungerar inte mänskliga rättigheter. För det andra börjar asylrätten gälla först när man lyckats ta sig till asyllandet. Ruist anser att EU kan uppnå den mest generösa flyktingpolitiken genom att avskaffa asylrätten och införa ett tak för flyktinginvandringen. Alla får ansöka men asyl beviljas dem som har störst behov. Då kan medlemsstaterna via kvoter välja vilka man hjälper.

Ruist hävdar att den mest generösa flyktingpolitiken i EU kan uppnås genom att vi avskaffar asylrätten och sätter ett tak för flyktinginvandringen. Alla får ansöka men asyl beviljas till dem som har störst behov. Till skillnad från i dag kan medlemsstaterna då via kvoter välja vilka man hjälper. FN:s flyktingkonvention från 1967 föreskriver att samtliga som tar sig till ett lands territorium äger rätt att söka asyl, men konventionen är skriven för en gången tid och behöver uppdateras akut.

Sverige kommer enl aktuella beräkningar att ta emot 100 000 personer/år de närmaste fyra åren. Det innebär ca 300/dag eller en person var femte minut. Det går inte att skapa ett perfekt, ekonomiskt hållbart asylmottagande med mycket hög kapacitet, service på boende m m under handläggningstiden och som stöds av en majoritet av befolkningen. Däremot måste vi diskutera den minst dåliga lösningen. Att helt avfärda de danska socialdemokraternas perspektiv är knappast konstruktivt. Att enögt luta sig mot asylrättens ofelbarhet håller inte.

Kvotsystem, både generellt och FN:s egna, har fungerat väl. Det kan man inte säga om Sveriges ryckiga flyktingpolitik, som kan förändras över en natt eller efter påtryckningar från t ex kändisar och aktivister.  Kvoter, som slås fast t ex årligen av de politiskt ansvariga, skapar tydlighet, förutsägbarhet och ordning i flyktingmottagandet. Kanada sätter varje år kvoter på antal som tas emot via FN:s kvotsystem. Därutöver kan parlamentet besluta om engångskvoter. Det skedde i samband med kriget i Syrien.

Europa kommer inte att kunna ta emot alla människor som kommer att vilja söka sig norrut. EU måste helt enkelt erkänna att unionen inte klarar av att ta emot världens alla skyddsbehövande. Vidare är det varken rimligt eller hållbart att Sverige tar emot flest asylsökande i västvärlden med dygnskostnader på tusentals kronor. Det är heller inte försvarbart att regeringen årligen dränerar biståndsbudgeten med miljarder för att finansiera massinvandringen till Sverige.  Dessa miljarder skulle kunna göra mycket mer nytta i flyktingarnas närområden.

Morgondagens verkliga utmaning är dock storleken (65 miljoner?) och intensiteten på folkvandringarna från öst och syd mot norr och väst. Dessa folkvandringar, där miljoner inte flyr från krig eller förföljelse och frågar efter skydd utan efter chans till ett bättre liv, har mycket lite med asylrätt att göra. Hur förbereder de politiskt /o/ansvariga sig och Sverige för att hantera dem? Politiskt käbbel, rasistanklagelser och brunsmetning har visat sig vara en mycket ineffektiv och dålig lösning. Det vill vi inte ha mer av. Nu kräver vi konkreta förslag och lösningar.

 

 

Da’n efter Dan

Av , , 4 kommentarer 53

Äntligen! För några dagar sedan tvingades Dan Eliasson lämna jobbet som rikspolischef. Redan en dag senare utnämndes förre Säpo-chefen Anders Thornberg till ny rikspolischef. Glädjen var stor inom poliskåren och antagligen även inom regeringen. Inte minst det faktum att han är utbildad polis har välkomnats inom kåren. Förhoppningsvis har han den styrka och kompetens som behövs för att få ’polisskutan’ på rätt köl.

Dan Eliasson var tydlig med att han hade velat jobba kvar, men regeringen ansåg äntligen att han nu måste bort innan valdebatterna börjar på allvar. Det skulle bli svårt för socialdemokraterna att satsa på lag och ordning inför valet i höst med rikspolischef Eliasson. Politik handlar om förtroende och trovärdighet och Eliassons förtroendekapital är sedan länge förbrukat både bland befolkningen och i poliskåren.

Att Eliasson klarat sig så många år trots att han misskött ett flertal myndigheter är obegripligt. Nu får han chansen att förstöra ännu en myndighet, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Det är en mycket viktig myndighet. Vad får regeringen att tro att Eliasson ska lyckas bättre som chef där än på Rikspolisstyrelsen? Och hur reagerar personalen på MSB på att få en chef som egentligen inte vill jobba där?

Eliassons rykte från de myndigheter han tidigare jobbat på är inte det bästa och de resultat han åstadkommit där är högst medelmåttiga. Hans uttalanden, t ex att han kräks när han ser Jimmie Åkesson, vittnar om stor omdömeslöshet. Att en av rikets högsta ämbetsmän offentligt tar heder och ära av en demokratiskt vald riksdagsledamot och partiledare är ”fullständigt oacceptabelt”. Åkesson har hittills skött sina uppgifter med den äran, något man inte kan säga om Eliasson, som haft lågt förtroende även inom sin egen myndighet. En förklaring till att denne ’myndighetsbroiler’ gång på gång belönats med toppjobb är rätt partibok, inte hans ledaregenskaper, lämplighet eller de diskutabla resultat han åstadkommit på tidigare jobb. Rörelsen ser efter de sina.

Kraven på Eliassons avgång från både oppositionspartier och anställda inom polisorganisationen har växt i styrka. Redan hösten 2016 var kritiken mot honom hård eftersom han inte åstadkommit de resultat han utlovat. Under 2017 växte kraven ytterligare medan antalet poliser i yttre tjänst som gick på knäna och antalet särskilt utsatta områden ökade. Mellan 2014 och 2016 slutade nästan 2 500 poliser och antalet poliser som nyanställs är färre än de som lämnat polisyrket.

Enl vad källor i regeringskansliet uppgett till Expressen, övervägde Anders Ygeman (s), dåvarande inrikesminister, i nov 2016 att sparka Eliasson som då ska ha bönat och bett att få fortsätta.  Han fick därför sex veckor på sig att visa resultat. Nya katastrofsiffror visar nu att uppklarningen av våldsbrott minskat med 2,7 procent under 2017.

Så här beskriver Fredrik Marklund, polis i Farsta, läget inom Polisen i en debattartikel i Expressen (31/1-18):

– Vi har dessutom en rikspolischef i Dan Eliasson som nu försöker förmedla en bild av att utredningsresultaten har vänt uppåt, utan att berätta att detta gäller relativt lättutredda trafikbrott och narkotikabrott och alltså inte våldsbrott. rov kriminalitet skjuter i höjden i snabb takt.

Den grova kriminaliteten har skjutit i höjden i snabb takt. Skjutningarna är idag många fler i Sverige än i de flesta länder i övriga Europa. Sverige ligger på ungefär samma nivå som södra Italien när det gäller skottlossningar. När det gäller användandet av handgranater ligger Sverige på samma nivå som Mexiko. Detta enligt Joakim Sturup, kriminolog och en av forskarna bakom en ny studie om skottlossningar. Jämfört med länder som Norge och Tyskland har Sverige fyra-fem gånger fler skottlossningar med dödlig utgång i förhållande till folkmängden enl samma studie. Detta är naturligtvis ”fullständigt oacceptabelt”.

Eliasson har snarare varit orsaken till problemen inom polisen än lösningen. Så varför sparkades inte Eliasson för minst ett år sedan? Var det möjligen ett sätt att rädda ansiktet på Ygeman, som uttalat förtroende för Eliasson? Eftersom socialdemokraterna ska fokusera bl a på trygghet, lag och ordning i det stundande valet, går det inte att ha en misslyckad S-märkt rikspolischef som knappt någon förutom Ulf Kristersson säger sig ha förtroende för. Regeringen gör därför nu ett desperat försök att rädda vad som räddas kan innan valet i september.

Eliasson och /dr/Ygeman är tecken på att demokratin inte fungerar som den bör; har man väl hamnat på topp kan man missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. De är också tecken på att socialdemokraterna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens.