Målet som Annie Lööf satte på Centerns partistämma 2011 var att få 20% i valet 2022 och att bli Sveriges största borgerliga parti. Nu håller hon på att göra C till Sveriges minsta sosseparti. Hennes ’mittens rike’ håller på att bli ett mittens dike, där utflödet är större än inflödet. I diket kamperar hon nu med sin partikamrat Martin Ådahl, som agiterar vilt och talar både på in- och utandning. Möjligen kommer Lööfs f d parhäst Federley, som befinner sig i ett annat dike, att komma in i värmen så småningom. I början av juni sa han i Svt:

”Magdalena Andersson. Hon är nog den skickligaste politiker vi har i Sverige i dag.”

’Flattery will get you anywhere ’. Försöker han i likhet med sin kompis Lööf att göra sig gångbar för S efter valet i höst?

Hela denna mandatperiod har Lööf fabulerat och orerat om den ”Breda mitten”. I valet 1998 gick C:s dåvarande partiledare, Lennart Daléus, till val på affischer som lockade med ”Mittens rike”. Det blev som bekant ingen succé och Daléus försvann innan han nådde detta rike. Det håller nu också på att hända Lööf, vars bäst-före-datum och politiska attraktion har passerat. Det kommer att ge henne gott om tid att ägna ännu mer tid och utrymme åt att testa semlor, visa upp klädkombinationer och fladdra med sina händer och armar för att ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal. Hennes motto ”Framåt” (president Macrons ”En marche”) borde idag vara ”Nedåt/Bakåt”, men Lööfs verklighetsuppfattning lämnar mycket övrigt att önska.

C har tappat var tredje väljare sen valet 2018. Inget annat parti har tappat lika mycket sedan 2018. Det är priset C betalar för att liera sig med vänsterpartier som saknar landsbygdspolitik. En färsk partisympatiundersökningen visar ett klart flöde från C till S, ett tecken på att väljare hellre väljer originalet S än S-kopian C. Borgerlig politik kan man dessutom få genom att rösta på oppositionspartierna. Så behövs C egentligen idag?

Lööf och partiet har på senare tid fått intern kritik både för toppstyrning och för dålig arbetsmiljö och flera av deras främsta företrädare har valt att lämna partiet. Lööf kritiseras vidare för att hon fokuserar mer på att kritisera andra partiers politik än att föra fram den egna politiken. Att kritisera och skambelägga SD i syfte att utestänga dem från politiskt inflytande får idag mer utrymme än hennes sakpolitiska överväganden och har inte belönats av väljaropinionen; SD (17,4%) är mer än 3 ggr så stora som C (5,4%) enl Novus senaste partisympatiundersökning (juni -22). Att upprepa samma sak och få samma dåliga, eller t o m sämre resultat, är klart osmart och definitivt ingen väg ”framåt”.

Den självgoda Lööf fantiserar fortfarande om att hon med sina krympande väljarsympatier ska få bestämma vilka som ska tillåtas bilda regering med henne efter höstens val. Om S vinner valet men inte får egen riksdagsmajoritet, väljer de kanske att bilda regering eller samarbeta t ex med V och Mp (om Mp lyckas ta sig över 4%-spärren). C kan då inte ingå där, eftersom de vägrar att samarbeta med V. Högeroppositionen kan C heller inte samarbeta med, då SD finns med där. Lööf med sina 5,4% har därmed stängt ute sig själv och har ingenstans att gå och inget att erbjuda. Högmod går före fall.

I en partiledarintervju i Svt, 30 minuter med Anders Holmberg (feb -22), slog den högmodiga Lööf fast följande:

”Centerpartiet kommer att ta ställning till vilka vi slutligen väljer att släppa fram, eller att sitta i regering tillsammans med, när vi har ett valresultat.”

Lööf pratar ständigt om vikten att samarbeta inom politiken, men hon lever sannerligen inte som hon lär, då hon själv vägrar att samarbeta med V och SD. Hon underkänner m a o väljarnas val, vilket begränsar och underminerar demokratin. Sverige förtjänar definitivt bättre politiker än så. Det är dags för henne att stiga ner från sina höga hästar och ägna sig åt annat än att ständigt skapa kaos i svensk politik.

I en gammal tweet tar hon upp 3 saker hon ogillar: socialism, arrogans och män som inte förstår ett nej (och tillägger att hon säger nej till S). Hon stöttar nu sossarna, är i mitt tycke den arrogantaste partiledare vi idag har och möts allt oftare av ett nej, som hon inte accepterar och försöker runda.

I Expressen (22/6) fanns denna träffande visa av Barth-Kron (melodi Vintern rasat ut):

Annie rasat

Centern rasat ut i opinionen

Breda mitten smälta ned och dö

Jimmie ler i ytterpositionen

Nooshis trupper står i Maramö

Snart är valet här med nya plågor

Sossarna har stulit allt vårt stöd

Alla våra svar ger nya frågor

Allt är svart och framtiden är röd

Hösten 2021 lovade Stefan Löfven att avgå som statsminister, om han inte lyckades få igenom sin budget. Sagt och gjort. Han avgick i november efter sju svåra år. Därefter valdes Magdalena Andersson, som väntat nominerad av vartenda valdistrikt, till socialdemokraternas elfte partiledare.

Den 24 november valdes Andersson till Sveriges första kvinnliga statsminister. Samma dag skulle även den ordinarie statsbudgeten klubbas. Kvällen innan fick Vänsterpartiet och Dadgostar löften om ett helt nytt ”garantitillägg” för 700 000 pensionärer. Därmed slängde f d finansminister Andersson allt vad budgetdisciplin heter ut genom fönstret.

Då regeringens budget föll och oppositionens budgetalternativ klubbades igenom, valde Mp direkt att lämna regeringen. En ny statsministeromröstning måste därför genomföras och Andersson avgick efter bara några timmar som statsminister. Dagen efter föreslog talmannen åter att riksdagen skulle utse henne till statsminister trots minsta möjliga marginal.

Eftersom det var viktigt att få minst 175 ja-röster för att bli återvald som statsminister i riksdagens omröstning 29 november, ansträngde Andersson och partiet sig till det yttersta för att se till att säkra varje ja-röst. Partiet slöt därför ett avtal med Amineh Kakabaveh, som uteslöts av vänsterpartiet i aug 2019 men stannat kvar i riksdagen som en militant ’politisk vilde’ med kurdiskt ursprung och egen agenda. Hennes vågmästarroll skulle därmed avgöra omröstningen till Anderssons och såssarnas fördel.

För att rösta ja till Andersson som statsminister krävde Kakabaveh att socialdemokraterna gick med på ett antal punkter (se länk nedan). Avtalet undertecknades 24 nov 2021 av partisekr Tobias Baudin (S) och Amineh Kakabaveh. Hennes krav rörde f ö snarare turkisk inrikespolitik än svensk inrikespolitik, men syftet med avtalet var ju främst att säkra såssarnas fortsatta maktinnehav. Därefter har avtalet mer eller mindre fallit i glömska fram till nu, när det blev högaktuellt i samband med misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson (7 juni).

Kakabaveh blev åter tungan på vågen och tog alla chanser att basunera ut vad hon krävde för att inte vara med och fälla Johansson. I div kanaler och medier krävde hon nu i hundratalet intervjuer att Baudin skulle gå ut offentligt och intyga att avtalet fortfarande gäller. Några timmar innan omröstningen mot Johansson gick Baudin ut och gjorde som Kakabaveh befallt. Hennes stödröst innebar att Johansson kunde sitta kvar och omintetgjorde oppositionens misstroendeförklaring. Priset för detta och för såssarnas fortsatta maktinnehav? Hisnande 3,6 miljarder kronor!

Vem har stått för dessa 3,6 miljarder? Såssarna? Det är ju trots allt ett avtal mellan S och Kakabaveh, inte ett avtal mellan oss skattebetalare, eller regeringen, och Kakabaveh. Nu måste S-partiet redovisa vem som betalat för detta avtal, som dels säkrade att Andersson blev statsminister, dels fortsatt maktinnehav till S. Ingen verkar ha krävt klara besked om detta. Ytterst märkligt!

Direkt efter misstroendeförklaringen 7 juni meddelade Kakabaveh i Expressen att hon nu förväntar sig nya samtal med T Baudin el M Johansson och hotar med att fälla regeringens budget nästa vecka:

–Om de inte sitter med mig den här veckan och diskuterar vad de kommer att göra framöver, hur de kan leverera och uppfylla det som inte gått så bra i avtalet, så påverkar det budgetomröstningen, säger hon till Expressen.

Så vad blir Kakabavehs nästa dolkstöt mot makten och Sverige? Hon är redan en nål i Erdogans ögon och han hävdar envist att Sverige skyddar terrorister. Hur ser han på avtalet med Kakabaveh?

Enl Ann Linde (10/6) innebar såssarnas avtal med Kakabaveh att Kakabaveh skulle gå med på att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och att inte fälla justitieminister Morgan Johansson i misstroendeomröstningen tidigare i veckan.

” Det är uppgörelse med det socialdemokratiska partiet och nu stänger riksdagen 29 juni och då är uppgörelsen inte längre aktuell”, säger Ann Linde.

SÅ VEM BETALADE DE 3,6 MILJARDER SOM SÅSSARNAS AVTAL MED KAKABAVEH KOSTADE?

https://www.socialdemokraterna.se/download/18.f50969e17cdf8deec0ea9a/1637740782503/SC3-19-MPC21112408290.pdf

I SvD 11/6 finns en mycket intressant och avslöjande intervju med den inflytelserike turkiska professorn Huseyin Bagci. Han säger bl a att

”Sverige ses som PKK:s största stöd i Europa”

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-06-11/a/sverige-ses-som-pkk-s-storsta-stod-i-europa/1001/543823/28846113

Låt mig avsluta med Johan Hakelius träffsäkra beskrivning av politik och demokrati i Expressen 11/6:

”Vi har just nu ett ovanligt läge i politiken. Vi har en sittande regering som egentligen inte har stöd i riksdagen, men bestämt sig för att sitta kvar ändå, till varje pris. Vi har en opposition som fallit sönder och försöker hitta en ny form. Den prövar sig fram. Vi har ett Centerparti som stöder regeringen utan stöd, utan att stötta regeringen, bara för att blockera vägen för andra.

Det är fulspel, det är osnyggt, det är rörigt, det är tidvis obegripligt. Men det är politik. Det är demokrati.”