Allsköns funderingar om politik

Ge krockkuddar till Wallström

Av , , 1 kommentar 21

”Jag har hanterat det proffsigt”. Så kommenterade Margot Wallström sin hantering av ’saudiaffären’ när hon intervjuades i Agenda för några dagar sedan. Hon är nog rätt ensam om den uppfattningen. Hennes agerande har krävt akut krishantering på högsta nivå, vilket visar att Wallströms hantering var både oproffsig och katastrofal.

Relationer som tagit många år att bygga upp lyckades Wallström snabbt rasera. Både Björn von Sydow och kungen har tvingats ingripa för att minimera skadan och rädda utrikesministerns och regeringens ansikten. Att diskutera mänskliga rättigheter med arabländer är inte svårt om man gör det på rätt sätt. Men regeringen med Wallström i huvudrollen begick oförlåtliga misstag.

Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter och bristande respekt för kvinnors rättigheter förtjänar omvärldens kritik. Kritik har saudierna också fått motta i många år. EU, Europaparlamentet och europeiska regeringar har fördömt det förtryck och de brutaliteter som förekommer där. Det är m a o inget revolutionerande i Wallströms kritik i sig. Det är Wallströms och regeringens sätt att framföra den och att agera i samband med avtalets uppsägning som förtjänar kritik. Man kan både kritisera och påverka utan att förolämpa. Varför tog Wallström inte hjälp av partikamraten Jan Eliasson, toppdiplomat och FN:s vice generalsekreterare? Vilken kompetent, erfaren och värdefull mentor han kunde ha varit för Wallström och regeringen!

Det är inte lätt att tillfredsställa olika intressen samtidigt; miljöpartiets och vänsterns krav på att avsluta det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, näringslivets och industrins krav på ett fortsatt avtal, väljarnas gunst, regeringens ambition att föra en ”feministisk utrikespolitik” och en förhoppning om att bli invald i FN:s säkerhetsråd. Men ett lands utrikespolitik är inte en enskild regerings sak. Regeringsformen slår fast att viktiga beslut ska förhandlas i utrikesnämnden. Detta gjordes inte inför regeringens plötsliga erkännande av Palestina som stat. Gjordes det inför beslutet att säga upp saudiavtalet?

Avtalet sades upp offentligt på ett sätt som Saudiarabien uppfattade som förödmjukande. Men det borde ha avslutats utan buller och bång, och i dialog med regimen. Istället fick vi en inrikespolitisk lekstuga, som bidrog till en känsla av förnedring i Saudiarabien. Att läxa upp saudierna inför hela världssamfundet och hänvisa till deras medeltida straff må låta bra i tidningsrubriker men fungerar inte i diplomatiska sammanhang.

På 70-talet använde Olof Palme visserligen uttryck som ”diktaturens kreatur” och ”satans mördare”, men Wallström agerar 40 år senare och driver en ”feministisk utrikespolitik”. Med den har hon på kort tid lyckats stöta sig med hela Arabförbundet, Israel och Ryssland. T o m Palestina instämde i Arabförbundets kritik av henne trots att hon för bara några månader sedan erkänt Palestina som stat. För att ha utrymme till kritik i frågor om mänskliga rättigheter är det extra viktigt att agera professionellt. Om Wallström inte lär sig att anpassa sig till diplomatins spelregler bör hon nog söka sig tillbaka till Postkodlotteriet. Ska hon fortsätta som utrikesminister bör hon förses med krockkuddar och stötdämpare.

Wallström kombinerar en brist på utrikespolitisk auktoritet med väldigt hög svansföring, enligt Stig- Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokrat. Jag instämmer och tillägger att högmod ofta går före fall.

Moderater bluffar vidare

Av , , Bli först att kommentera 17

Ett omfattande värvningsfusk har upptäckts i Moderata ungdomsförbundet i Skåne. Minst 170 medlemmar misstänks ha blivit medlemmar utan sin vetskap. Har vi hört det förut? Skåneföreningen granskar nu alla medlemmar för att ta reda på om de själva valt att gå med eller värvats utan sin vetskap. Den person som knutits till bedrägeriet har lämnat både förbundet och sina uppdrag. Det hedrar Muf i Skåne att de utkrävt ansvar av fuskaren.

Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att samma sak hände i Umeå inför moderaternas provval 2001. Tänk, om någon i moderaterna i Umeå haft ryggrad nog att kontakta alla ’nyförvärv’ som registrerades in i umeåmoderaterna inför provvalet 2001! Visste ’nyförvärven’ att de plötsligt blivit medlemmar i moderaterna i Umeå, betalat in medlemsavgift och röstat i provvalet där trots att de flesta av dem bodde i Stockholm och inte ens hade rätt att rösta i Umeå? Den interna revisorn, Nils Ivar Nilsson, krävde men nekades full tillgång till materialet när han ville granska vad som hänt. Däremot lyckades journalister få tag i namn på medlemmar som ’tvångsrekryterats’ och avslöja att det flera av oss påtalat var sant.

Inför M:s provval i Umeå och Västerbotten 2001 hade en listig och förslagen trojka med full tillgång till partiets material samt kontroll över provvalsprocessen och partiexpeditionen plötsligt kapat cirka 60 personers identitet och skrivit in dem i umeåmoderaterna. Syftet var att använda deras medlemsröster i provvalet för att rösta på sig själva och på så sätt säkra topplaceringarna på provvalssedlarna till kommun, landsting och riksdag. För kuppmakarna innebar provvalet en läggmatch. Deras plan gick i lås och de belönades med PPM, d v s pengar, position och makt. Den hundralapp man tvingades ta ur egna fickor för att betala medlemsavgiften för varje ’nyförvärv’ var mycket blygsam jämfört med allt man belönades med när man lyckades i sitt uppsåt att manipulera hela provvalet och därigenom tillskansa sig en politisk ’karriär’.

Det kan låta oskyldigt att fuska i ett provval men fusk är aldrig oskyldigt och placeringarna i provvalet avgör den slutliga placeringen på de röstsedlar som sedan används i det allmänna valet. Annars vore det ju meningslöst att utsätta sig för risken att avslöjas som en rufflare och bedragare. Att kapa de ’tvångsintagnas’ identitet och förfalska deras namnunderskrifter på provvalshandlingarna var garanterat brottsligt. Nu såg förstås fuskarna till att omedelbart bränna allt provvalsmaterial för att undanröja bevis. Listigt, välplanerat och allt annat än förtroendeingivande. Är det sådana politiker vi vill ha? De som själva inser att de inte kan vinna i full konkurrens tar sig rätten att på olika sätt se till att toppa valsedlarna. Det innebär att alla som inte kryssar en särskild kandidat i valet automatiskt riskerar att rösta på ohederliga ’toppkandidater’.

Samma mönster har under årens lopp förekommit inom moderaterna på olika håll, t ex i Stockholm i provvalet 2009, då Svt och andra nyhetskanaler avslöjade att ett stort antal invandrare skrivits in i partiet precis innan provvalet för att utan sin vetskap vara med och rösta i detta provval. Mönstren upprepar sig och varför inte? Risken för upptäckt är minimal och belöningen är framtida positioner och arvoden som fuskarna inte kan få på den öppna marknaden. Upptäcks man blånekar man och svartmålar dem som upptäcker fusket. Sedan händer i regel ingenting förutom att locket trycks på, kamaraderiet frodas och leden sluter sig.

Det är inte bara hur man har det i ett parti utan också hur man hanterar det som händer som visar vilka värderingar och vilken kultur som styr partiet. Moderaternas hantering av tidigare provvalsfusk har i regel inneburit tystnad och locket på tills stormen blåst över. Visserligen sa dåvarande partisekreterare, när han kom upp till Umeå för att träffa några av oss, att det förekommit oegentligheter i Umeå, men han valde att inte göra något åt det då det ”skulle äventyra hela partiets existens”. Så länge rättssystemet inte prioriterar att lagföra denna typ av brott kommer detta att praktiseras i det oändliga av personer med rymliga samveten. Risken att upptäckas är liten, risken att straffas nästan obefintlig. Den här typen av brott lönar sig helt enkelt. Det har vi sett inte minst i Umeå.

Jag kan inte låta bli att undra hur den f d partisekreteraren skulle ha agerat om han upptäckt skadeinsekter i sin bostad. Skulle han ha kontaktat Anticimex för en sanering eller skulle han ha avstått av rädsla för att saneringen skulle hota husets existens?

Jag mår illa

Av , , 4 kommentarer 20

Jag skrev nyligen om att systemet med etableringslotsar äntligen skrotats. Häromdagen läste jag i Expressen om lotsföretaget Ishine Recruitment, ett av flera avskräckande exempel. På tre år fick de 43,8 miljoner kronor av Arbetsförmedlingen för att ordna jobb till flyktingar. Företaget var 2014 det tredje största lotsföretaget och fick då av Arbetsförmedlingen 86 000 kronor per dag.

Nu har företagets stora jobbluff avslöjats. Deras affärsidé verkar främst ha varit att tjäna stora pengar på namnlistor som köptes och skickades till Arbetsförmedlingen. Dessvärre var de inte det enda företaget att missbruka systemet med etableringslotsar.

Expressens granskning visar att Ishine under perioden 2012-2014 lyckades ordna tolv jobb som varade längre än sex månader. För detta fick de 43,8 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen. Det innebär 3,6 miljoner per jobb och de flesta av dessa tolv jobb subventionerades dessutom av staten.

Erik Ullenhag (FP), f d integrationsminister i Alliansen, anser att lotssystemet i grunden är bra och hjälper fler att få ett jobb. Fiaskot med etableringslotsar skyller han delvis på Arbetsförmedlingen, men det är ytterst regeringens ansvar hur en myndighet fungerar. Ullenhag anser att kontrollen borde ha gjorts tidigare. Så varför såg han inte till att kontroll gjordes när han satt i regeringen?

Jag är positiv till avregleringar men anser att Alliansen var både naiv och alltför ivrig att avreglera. Det blev därför litet fort och fel. När man avreglerar måste man samtidigt ha ett genomtänkt regelverk för hur det ska fungera. Regler för hur uppföljning och ansvarsutkrävande ska fungera måste också finnas på plats. Den biten verkar man ha missat och den missen ser vi idag följderna av.

Varför blev de politiskt ansvariga t ex inte misstänksamma när så många internationella riskkapitalister helt plötsligt blev intresserade av att driva välfärdsbolag i Sverige? Och varför ställde man inte som krav att vinsterna från välfärdsföretagen skulle beskattas i Sverige? Hur många skattemiljarder har Sverige förlorat på de ansvariga politikernas bristande regleringar och uppföljning som gjort det möjligt för utländska riskkapitalister att föra ut sina vinstmiljarder t ex till skatteparadis som Caymanöarna? Riskkapitalisterna torde skratta hela vägen till banken medan vi skattebetalare står där med notan. Illa!

Musen som röt

Av , , Bli först att kommentera 10

2014 gick Saudiarabien om Indien ifråga om vapenimport och blev därmed världens största vapenimportör. Ingen kan ha undgått att Sverige är ett av de länder som exporterar krigsmaterial till Saudi och samarbetar militärt med dem. Den 15 maj skulle det nuvarande avtalet med saudierna antingen ha avslutats eller förlängts. Nu har den rödgröna regeringen beslutat att inte förlänga det.

Näringslivstoppar gick nyligen ut på DN Debatt och talade sig varma för att Sverige skulle förlänga avtalet. Samtidigt har många organisationer och sammanslutningar gått ut och krävt att avtalet ska avslutas eftersom Saudi är en diktatur som förtrycker och gör våld på sina kvinnor och dagligen kränker mänskliga rättigheter.

Margot Wallströms ambition om att Sverige ska föra en ”feministisk utrikespolitik” är svår att förena med en förlängning av avtalet. För Miljöpartiet hade det varit omöjligt att godkänna en förlängning som går tvärt emot deras politik och ideologi. Att sitta i regeringen har sitt pris när det blir skarpt läge och ingen retorik hjälper. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.

I helgen var Margot Wallström inbjuden som hedersgäst för att tala på Arabförbundets utrikesministermöte i Kairo, men Saudiarabien hindrade henne från att framföra sitt tal. Regeringen ser det som ett bevis på att saudierna ogillar Wallströms engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter. Saudiarabien demonstrerade sin makt genom att hindra henne från att tala. Detta är enligt experter en offentlig och mycket ovanlig förnedring. Så här stod det i förrgår i Gulf News om Wallströms tal: “The ministers consider the comments as irresponsible and unacceptable,” the Arab League statement said.

Wallströms ambitioner att genom handelsutbyte kunna påverka diktaturer att respektera mänskliga rättigheter har inte varit särskilt framgångsrika hittills. På bara några månader har hon lyckats göra sig till ovän med Israel, Ryssland och nu Saudiarabien och ett enat Arabförbund. Hur mycket ska hon inte hinna klampa runt under en hel mandatperiod?

Det är bra att vara djärv i utrikespolitiken men man måste också vara taktisk och inte reta upp dem man träffar och pratar med. Varje politiskt ställningstagande har sitt pris och UD:s bristande taktik och strategi har nu gjort både regeringen och Sverige till förlorare. Carl Bildt kanske inte är världens mest diplomatiske person, men han åtnjöt både respekt och förtroende som utrikesminister och det gynnade Sverige. Wallström tycks nu vara på god väg att rasera de goda relationer Bildt byggt upp.

I valet mellan näringslivet och MP valde Löfven MP och undviker därigenom en akut regeringskris. Men att låta MP:s låga valresultat få ett så dramatiskt inflytande över Sveriges exportindustri och internationella relationer går inte att försvara. Hur ska Löfven nu rädda ansiktet inför näringslivet, exportindustrin och arabvärlden? Och hur ska Sverige efter detta få en plats i FN:s säkerhetsråd?

Det sägs att liten tuva ofta stjälper stort lass. Jag kan bara instämma.

 

 

 

 

 

 

Blå dunster och halvsanningar

Av , , 1 kommentar 15

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och dåvarande partisekreterare Kent Persson satte i system att vilseleda genom att frisera utanförskapet med retoriska tricks och halvsanningar istället för att utveckla effektiva åtgärder för att minska utanförskap och arbetslöshet bland invandrare.

Reinfeldts prat om ”antalet nya jobb” eller ”antalet invandrare som går till jobbet varje dag” var en halvsanning och bara ett retoriskt knep för att gömma undan den dåliga arbetsmarknadsstatistiken, d v s hur många som inte jobbar.  Syftet var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig innebar lägre arbetslöshet. Därigenom hoppades han kunna sopa den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan. Även journalister verkade svälja detta.

Det är självklart glädjande att fler invandrare går till jobbet, men arbetslöshet mäts i procent. Att slå sig för bröstet och tala om hur många som går till jobbet är värdelöst om man inte samtidigt talar om hur många som inte går till jobbet. Det är ändå gruppen som inte går till jobbet som är problemet. Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk och lurendrejeri. Men väljare sväljer uppenbarligen inte vilka blå dunster som helst. Det fick moderaterna bittert erfara i senaste valet.

Man häpnar när man ser hur många hundra miljoner som partierna satsar på att köpa in PR-konsulter som hjälper dem att förpacka sina politiska budskap. I det senaste valet kunde dock inga konsulter i världen hjälpa de borgerliga att vinna. Det politiska innehållet var helt enkelt inte tillräckligt bra. I framtida val bör de nog satsa på innehåll snarare än förpackning. Det blir både bättre och betydligt billigare, inte minst för oss skattebetalare.

Apropå framtiden håller Reinfeldt nu som bäst på att skriva sin bok, ”Halvvägs”. Där kanske han berättar om sina halvsanningar och ger oss den återstående delen av sanningen, d v s allt det viktiga som han gömde undan med sina retoriska knep och finter. Eller också fyller han boken med fler blå dunster.

Etableringslotsarnas haveri

Av , , 1 kommentar 18

Äntligen har Arbetsförmedlingen beslutat att avskaffa etableringslotsarna, ett system som Alliansen införde som en integrationsreform. Lotsarna har kostat oss skattebetalare hundratals miljoner och inte sällan varit kopplade till grov organiserad brottslighet.

I den tuffa konkurrensen om de nyanlända har lotsar lockat t ex med lånedatorer, mobiler, TV-apparater och mutor i form av kontanter. Lotsarna har sökt upp flyktingar på asylboenden och sålt falska folkbokföringsadresser som gett de nyanlända rätt till etableringsersättning fast de saknat bostad. Tusentals flyktingars första kontakt med Sverige har med andra ord visat sig vara statligt betalda kriminella etableringslotsar som lockat med dyra gåvor och sålt falska adresser.

Varför gjorde de ansvariga tjänstemännen ingen uppföljning och kontroll av lotsarna? Vad är Alliansens förklaring till att så många miljoner bara pumpats in utan att någon kontrollerat vart pengarna gått? Alla inblandade politiker och tjänstemän bakom systemet med etableringslotsar borde rodna av skam. De har genom sin naivitet och passivitet underlättat för den grova organiserade brottsligheten och borde få stå till svars för detta.