Annika Strandhäll (S), frisör, fackföreningsfunktionär, därefter statsråd och chef för socialdepartementet 2014 – 2019, socialförsäkringsminister 2014 – 2017 och socialminister 2014 – 2019. I hennes fall är det tydligt att en socialdemokratisk minister tillsätts utifrån partibok snarare än kompetens.

Under förra mandatperioden kritiserades den rödgröna vänsterregeringen hårt för Försäkringskassans behandling av människor som var för sjuka för att jobba men för friska för att få sjukpenning. Försäkringskassans dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler beordrades därför att kapa de skenande kostnaderna. Sagt och gjort. Hon genomförde exakt vad vänsterregeringen beordrat och de hårdare reglerna orsakade snabbt en folkstorm.

För att rädda sitt och regeringens skinn inför valet 2018 bytte socialminister Strandhäll raskt fot. Efter en politisk U-sväng sparkade hon den erkänt duktiga och aktade generaldirektören Begler på helt politiska grunder och återinförde generösare bidrag till personer som ansåg sig sjuka.

Strandhäll kallades till Konstitutionsutskottet för att förklara sitt agerande. Hennes jonglerande med sanningen fick flera tjänstemän i Försäkringskassans ledning att gå ut och anklaga henne för att ljuga för KU. Hon hävdade i KU bl a att det rådde ”samsyn” om att Begler skulle lämna sin tjänst hos Försäkringskassan. Begler dementerade detta och uppgav att förflyttningen skedde mot hennes vilja. Strandhäll regerade dock vidare; är man en mäktig sosse är man inte utbytbar. Att avsätta en sosse ses snarast som ett direkt hot mot demokratin.

Apropå demokrati, hur hade förresten Strandhäll uttryckt sig t ex på Twitter (där hon f ö är känd för att kasta sig över tangenterna innan hon hunnit koppla in hjärnan), om en minister från Ungern eller Polen sparkat en myndighetschef av partipolitiska skäl och sedan likt Strandhäll ljugit om orsaken till sparkningen?

När Strandhäll tillträdde som klimat- och miljöminister före jul 2021, framkom det att hon sedan 2018 haft nio skulder, s k betalningsförelägganden, som gått till Kronofogden. Hon verkade själv mäkta förvånad över detta. Aftonbladet avslöjade dessutom att hon redan 2013 fått en betalningsanmärkning, något som hon dessförinnan förnekat. Tidigare i år rapporterade DN att hon än en gång hamnat hos Kronofogden p g a en obetald faktura. Strandhäll drog till med en ny vals om varför hon missat detta. Hur kan en minister tillåtas agera så oansvarigt och lögnaktigt?

Nu är Strandhäll inte den första S-ministern som saknat kontroll över sin ekonomi. ”Sverige kan bättre” säger Magdalena Andersson. Ett så stort parti som S borde rimligen ha många lämpliga ministerämnen i sina led. Att ’recycla’ undermåliga ministrar är snarast ett tecken på att såssarna inte kan bättre och då vore ”det bästa för Sverige” att rösta bort dem.

Under sin första vecka som nyutnämnd klimat- och miljöminister fick Strandhäll frågan om hur många kärnreaktorer Sverige hade i drift respektive hade stängt ner:

–Åh herregud, det här borde jag ha koll på!”, svarade hon, lätt genererad, i livesändning.

Strandhälls senaste insats skedde i Almedalen för ett par veckor sedan. Dit kom hon med flyg för att debattera energipolitik. Ingen flygskam där inte. Inget föredöme heller trots att hon är klimat- och miljöminister. I debatten mot moderaternas energipolitiske talesperson Carl-Oskar Bohlin pressades hon om de skenande elpriserna. Hennes inlägg avslöjade hennes bristande kompetens inom området och fick rättmätig kritik. Efter denna debatt ställde hon plötsligt in sina övriga framträdanden. Bättre fly än illa fäkta.

En person som inte har koll ens på sin egen ekonomi ska snarast ha en god man, inte ansvar för ett lands stora och viktiga /ekonomiska/ beslut. Låt oss se till att både Strandhäll och S-regeringen försvinner i valet i september!

I en oförglömlig monolog ”Sverigebruden” (text av Hagge Geigert, 1960) räknade skådespelaren Birgitta Andersson med ironi upp allt som kännetecknade dåtidens socialistiska Sverige. Efter varje kännetecken upprepade hon ”Jag är så glad att jag är svensk, ho, ho”. Jag kom direkt att tänka på denna monolog, när jag lyssnade på statsminister Anderssons almedalstal 3 juli.

I sitt tal prisade Andersson Sverige, som hon sa sig älska. Hon är stolt över att vara svensk och lovordade den svenska naturen. Hon talade lyriskt om grillkvällar, nattbad, skogar och blomsterängar. Vidare älskar hon ”de värderingar som präglat vårt land”, där hårt arbete, flit och slit, demokrati, jämlikhet, pliktkänsla, tillit till varandra och viljan att hjälpas åt lett fram till att Sverige idag är ”fantastiskt”. Hon lär för en stund som Jimmie Åkessons själsfrände Är detta hennes försök att vinna tillbaka väljare som gått från S till SD?

Anderssons tal påminner starkt om Ebba Buschs almedalstal i juli 2017. Mot en filmad bakgrund av blå himmel och en vit flaggstång med vajande svensk flagga hyllade Busch Sverige:

”Sverige, Sverige älskade land, jag älskar dig.”

Lena Mellin, politisk kommentator i AB, kallade detta ”nationalismflörtande” och skrev:

”Politikerveckan i Almedalen lämnar en unken eftersmak. Anden är släppt ur flaskan, svenskheten hyllas. Det kan sluta hur illa som helst.”

”Det lämnar en unken eftersmak. Det är som om de andra partierna fiskar i samma grumliga vatten som ­Sverigedemokraterna men försöker klä det i en mer tilltalande språkdräkt.”

Nu har tydligen också Andersson dykt djupt ner i det grumliga vattnet och bedrivit ”nationalismflirtande” utan att Mellin reagerar. Än en gång blir det tydligt att vem som säger något är långt viktigare än vad någon säger.

Göran Collste, professor i tillämpad etik, angrep 2016 (https://www.svt.se/opinion/vad-menar-ni-med-svenska-varderingar) både Jimmie Åkesson och Ebba Busch och hävdade att ”talet om svenska värderingar syftar till att exkludera människor”. Även att tala om en svensk kultur har ansetts exkluderande, eftersom det ansågs kunna uppröra vissa ”grupper”. Collste ifrågasatte varför ingen journalist undersökte vad talet om ”svenska värderingar” egentligen betyder? Det har statsministern nu svarat på i sitt tal om svenska värderingar utan att bli angripen eller kritiserad. Det har däremot Jimmie Åkesson och SD i åratal blivit. S liksom C, Mp m fl har länge praktiserat negativ särbehandling och politisk mobbning av honom och hans parti. Ovärdigt och lågt!

I Svt:s ”Politikbyrån” 4 juli jämförde man delar ur Buschs almedalstal 2017 med Anderssons tal 3 juli. Andersson använde nästan ordagrant flera av Buschs hyllningar av Sverige och svenska värderingar. Hävdar Fredrik Reinfeldt fortfarande att ”det ursvenska är blott barbari” och Mona Sahlin, som 2002 slog fast att svenskar inte har någon kultur annat än ”midsommar och sådant töntigt”, att detta gör många svenskar avundsjuka på invandrargrupper, som har en kultur? Både Ruinfeldt och Sahlin har gjort mycket för att utplåna ’det svenska’ och öppnat våra gränser på vid gavel också för migranter som inte haft asylskäl. Dessa två har stor skuld i att vi idag har segregation och utanförskapsområden med allt vad detta orsakar och söndrar i dagens Sverige.

Idag verkar många vilja kalla sig ’sverigevänner’. Det klingar falskt, när man ser hur inte minst såssarna och deras politik bara de senaste 8 åren skadat och försämrat Sverige. De har trots alla sina utredningar, kommissioner och otaliga löften ännu inte lyckats åtgärda de stora problem deras politik lett till. Under den rödgröna regeringen har det bara gått utför. Den som älskar Sverige tillåter inte en sådan utveckling. Så kan det inte fortsätta. Sverige kan bättre och förtjänar snarast en ny regering.