Allsköns funderingar om politik

”Skrikvänstern”

Av , , 23 kommentarer 48

Annika Strandhäll och Morgan Johansson, ministrar i S-regeringen, är två av de mest högljudda och hätska rösterna i dagens politiska debatt och fulspel. Inga andra politikers skamgrepp eller historiska referenser och ’brunsmetande’ kommer i närheten av den låga nivå som dessa två twittrare sänkt sig till i kampen om makten. Att svartmåla oppositionspartierna i allmänhet, SD i synnerhet, har varit viktigare för dem än att genomföra sina vallöften och leverera resultat. Deras låga nivå och höga tonläge på t ex Twitter har bidragit till dagens hot och hat på sociala medier. Tyvärr saknar Strandhäll och Johansson förmågan att inse detta.

Johansson tar heller aldrig något ansvar för allt som gått snett eller förvärrats under de 8 år han varit justitieminister. Allt är någon annans ansvar och fel, i synnerhet den forna Alliansregeringens. Har Sverige någonsin haft ovärdigare ministrar i en regering än Strandhäll och Johansson? Deras agerande t ex på Twitter passerade för länge sedan skamgränsen. Magdalena Andersson tiger och samtycker; hennes twittrande underhuggare ”tar kampen” så att Andersson slipper smutsa ner sig själv inför valet.

När vår ’landsmoder’ besökte Linköpings universitet i veckan, föll hon dock för frestelsen att utnyttja de tragiska händelserna i Visby i sin valkampanj. Till journalisterna i Linköping sa hon bl a:

Jimmie Åkesson verkar tycka att Annie Lööf får skylla sig själv, att det är Annie Lööf som har haft ett högt tonläge.”

Sverige må kunna bättre – sossarna kan det inte, vilket de gång på gång bevisar.

Ann Linde var inte sen med att visa att hon tillhör samma ’smarta gäng’. I sin iver att skuldbelägga och svartmåla SD och avskräcka väljare i allmänhet (eventuella s-väljare i synnerhet), från att rösta på SD, gick hon häromdagen ut och hävdade bl a att ”SD och andra högerextrema krafter” drivit på hatet mot Annie Lööf:

Fruktansvärt att det hat som SD och andra högerextrema krafter riktat mot Annie Lööf lett till detta.”

Linde borde börja med att sopa rent framför egen dörr.  Hennes man, Mats Ericsson, socialdemokratisk politruk och politisk sekreterare, har t ex då och då utmärkt sig på Twitter med raljanta och smaklösa inlägg. Maka söker som bekant kaka. För drygt en vecka sedan twittrade Eriksson bl a:

”Jag är inte ett dugg förvånad över NÅGOT som SD gör. De är nazister och nazister hatar.”

Om Åkesson mordhotas skulle det i konsekvensens namn kunna innebära att Eriksson med sina vänsterextrema krafter och anklagelser mot SD riskerar att skuldbeläggas.

Oavsett vad de rödgröna anser, är allt inte SD:s fel. Jag har svårt att beskylla Åkesson för att en allvarligt psykiskt sjuk person mördat Sveriges psykiatrisam­ordnare Ing-Marie Wieselgren eller planerat att mörda Annie Lööf. Om en psykiskt sjuk person går omkring och mördar, torde inte minst den politiskt styrda sjukvården ha ett stort ansvar.

Varken i politiska sammanhang eller i media har någon nu levande partiledare utsatts för så mycket hot och hat och blivit så påhoppad och ifrågasatt både av ’rödgröna’ politiker och av vänstermedia som Åkesson. Ändå har han ytterst sällan låtit känslorna styra sitt uppträdande. Ett av de få tillfällen när han tände till, var när Bolund (mp) i en partiledardebatt för några månader sedan använde ordet blåbrun om SD. Bolund och Stenevi har trots kritik av talmannen fortsatt att kalla SD ”ett blåbrunt parti” och oppositionspartierna ”de blåbruna”. Sådana respektlösa politiker förväntar man sig inte i riksdagen. Måtte de snart försvinna! De har med sossarnas goda minne tillåtits ”göra kaoz” alldeles för länge.

Inte minst Lööf har under de två senaste mandatperioderna gjort allt hätskare utfall mot Åkesson i offentliga debatter och framträdanden. Hennes eget parti har på senare tid kritiserat henne för att hon lägger större energi och mer tid på att attackera SD och deras politik än på att framföra sitt eget partis politik. Kan även hon därigenom ha bidragit till det hot och hat hon utsätts för idag?

Sossarna verkar nu desperata inför valet och griper efter alla halmstrån och halmgubbar i kampen om makten. Ministrar försöker t ex på Twitter ge hela oppositionen skulden för hotbilden mot Lööf, ännu ett desperat och omdömeslöst försök att avleda väljarnas uppmärksamhet från alla misslyckanden regeringen stått för under de senaste 8 åren. Ska oppositionspartierna kanske använda samma smutsiga taktik och ge de rödgröna skulden för allt hot och hat som i åratal riktats mot Åkesson?

Hur kan man rösta på ett parti som ofta uppträder som oppositionsparti mot sin egen politik? Läget i landet har klart försämrats under de rödgröna. Hur skulle mer av samma inkompetens, tomma löften, lögner, politiska misslyckanden och demonisering av oppositionspolitiker kunna rädda Sverige? Enough is enough! Sverige och svenskarna förtjänar bättre än så. Nu måste vi rädda Sverige från fortsatt rödgrönt vanstyre.

Låt mig avsluta med ett träffande citat:

”Aldrig tidigare har vi haft ministrar som agerar som aktivister och går till angrepp mot dem som utnyttjar sin demokratiska rätt att ha en avvikande åsikt och rätt att uttrycka den med samma språkval som ministrarna själva använder på sociala medier.”

http://anybodys-place.blogspot.com/