För ett par veckor sedan började marken gunga i KD. EU-parlamentarikern Sara Skyttedal polisanmälde då partisekreteraren Johan Ingerö för sexuellt ofredande, något som skulle ha skett i samband med firandet av EU-valet 2014. På Facebook skriver hon:

”För åtta år sedan valde en partikollega att, mot min vilja, försöka ta sig rätten till min kropp. Under alla dessa år har jag varit tyst. Försökt att förtränga vad som hände”.

Ingerö hade inte fått se polisanmälan men uppfattat att det handlat om ”någon form av ofredanden som hon menar ska ha skett för nio år sedan” och ”att det som påstås inte är sant”. Han skriver också att han och partikollegan som anmält honom haft en ”yrkesrelaterad konflikt i slutet av januari i år”.

Partiledningen hade då uppdragit till partisekreterare Ingerö att be Skyttedal ställa in den planerade intervjun ”30 minuter” i Svt, där hon skulle berätta om hur hon använt cannabis för att få hjälp mot psykisk ohälsa och slå ett slag för legalisering av cannabis i Sverige. Ingerö lyckades inte övertala Skyttedal att ställa in intervjun och hålla sig till partilinjen i narkotikafrågan.

Skyttedal gick i taket för att Ingerö än en gång ”gått över en gräns”. Plötsligt mindes hon vad som hände på efterfesten efter valvakan 2014 i en svit bokad av Göran Hägglund på Radisson i centrala Stockholm. Där hade hon tillsammans med 3 män på natten slocknat i en gemensam säng och vaknat av Ingerös hand på sitt lår.

Ingerö har själv skrivit om polisanmälan på Facebook:

”Det rör sig om en efterfest med stora mängder sprit som den här personen arrangerade och som jag och flera andra deltog i. Festen ägde rum i en hotellsvit efter valvakan i samband med 2014 års val till Europaparlamentet”.

Skyttedals polisanmälan lades ner, eftersom den anmälda gärningen, ”sexuellt ofredande” preskriberas efter 5 år. Borde hon inte ha känt till detta? Bara Ingerö och hon vet exakt vad som hänt, förutsatt att de lyckas komma ihåg något från efterfesten. Övr deltagare verkar ha haft bara dimmiga minnesbilder av händelsen.

Skyttedal har stått Busch mycket nära. Det var t ex hon som lyfte av locket om invandringspolitiken, liknade invandringen vid en ”skogsbrand”, argumenterade för en hårdare migrationspolitik, ledde kampen mot decemberöverenskommelsen och korkade på rikstinget 2015 upp en champagneflaska för att fira att ’decemberöverenskommelsen’ hade fallit. Liksom Ingerö har hon haft en frän profil på sociala medier. Hon har tagit sig hela vägen till EU-parlamentet. Ändå måste hon processa ett sexuellt ofredande i närmare 9 år, innan hon inser att hon utsatts för ett övergrepp och polisanmäler det. Undra på att det tar åratal innan beslut tas i EU-parlamentet! Var kanske Skyttedals vägran att ställa in intervjun i ”30 min”, där hon skulle argumentera för avkriminalisering av narkotika för eget bruk (vilket går emot partilinjen) och hennes polisanmälan av ett 9 år gammalt ”sexuellt ofredande” av Ingerö på en fyllefest i själva verket en tidig lansering av hennes personvalskampanj inför nästa års EU-val? Valde hon jaget före laget?

Nu gör Ebba Busch entré på scenen, men hennes olika och konstlade förklaringar till varför Ingerö plötsligt sparkades övertygar inte. Denna ”buschteater” påminner mest om gamla tiders buskteater. Ingerö rekryterades för att han var en kompetent kommunikatör, men nu behövde partiet snarare en organisatör. Under en frågestund med riksdagens journalister 22 mars kapade Busch Ingerö vid fotknölarna. ”Efter kraftiga dubier i december och januari” hade hon kommit fram till att Ingerö inte klarade sitt uppdrag. På frågan om Ingerö var en felrekrytering svarade Busch ”Ja”. Han hade misslyckats både med partiets kommunikation och organisation. Dessutom fanns en polisanmälan mot honom. Däremot finns ingen dom mot honom, eftersom anmälan lades ned.

Att i press, radio och TV säga att en av ens närmaste medarbetare varit en felrekrytering är ett tydligt bevis på uselt ledarskap och säger mer om henne än om Ingerö. Buschs råa karaktärsmord och skoningslösa behandling av Ingerö har med all rätt kritiserats både internt och externt. Han var en av hennes viktigaste medarbetare i formandet av det ”nya partiet”. Han var också hennes ”politiska livvakt” när hon granskades av DN för sin kostsamma hantering av elstödet. Hur ska Busch hädanefter med trovärdighet kunna tala om ”Hjärtlandet” och ”medmänsklighet”?

Tomas Nordenskiöld, politiksreporter på Expressen, säger i tidningens podcast  ”Politikrummet” att ”en av partiets högsta företrädare” i ett samtal ”off the record” varit kritisk till Buschs hantering av krisen och att flera andra inte tror på hennes motiv till att sparka Ingerö:

–Det är flera på hög nivå i partiet som säger till mig att det är uppenbart att Ebba Busch inte talar sanning när hon säger att Johan Ingerö var så undermålig att hon bestämt sig för att han skulle bytas ut oavsett allt det andra”, säger Nordenskiöld.

Som bekant åtalades Busch för grovt förtal i samband med sitt omskrivna husköp. Det slutade med att hon dömdes, men hon var tydlig med att deklarera följande:

-/Jag/ erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till.

Hon tog m a o inte fullt ansvar för sitt brott. Borde kanske partiet nu göra sig av med Busch på samma obarmhärtiga och skoningslösa sätt som hon gjort sig av med Ingerö, som inte dömts för något?

Jönköping är KD:s vagga och där oroas nu många partimedlemmar och partitrogna av att rapporteringen domineras av personkonflikter, fester med mängder av sprit, polisanmälan om sexuellt ofredande, lobbande för legalisering av cannabis, plötslig och skoningslös sågning av Ingerö m m. För att gjuta olja på vågorna åkte Busch dit i slutet av förra veckan. Lokal för mötet var ”Harrys”. Var det rätt möteslokal med tanke på att partiet vilar på kristen och frikyrklig grund och många partimedlemmar och sympatisörer behövde få ventilera sin oro och sorg över vad som hänt och händer i deras parti?

Sist men inte minst: partiets förtroende är nu allvarligt skadat. Klarar Busch av att återskapa förtroendet för KD både inåt och utåt? Är Busch idag rätt partiledare för Kd?

I veckan har “snippadomen” flitigt diskuterats och kritiserats. De 2 s-märkta nämndemännen i Hovrätten i Göteborg kände inte till vad ordet ”snippa” betyder. De frikände därför den pedofil som i Tingsrätten dömts för våldtäkt på 10-årig flicka. De poliser som förhörde flickan, åklagare, föräldrar m fl ansåg att flickans vittnesmål klargjorde vad hon utsatts för. Både tingsrätten och hovrätten bedömde flickans uppgifter som trovärdiga. De ansåg också att bevisningen åklagaren presenterade var tillräcklig för att fastslå att övergrepp begåtts.

I Hovrätten, som saknade kunskap om ordet ”snippas” betydelse och fastnade i en märklig, språklig analys av begreppet ”snippa” kom 4 av de 5 domarna efter diskussioner fram till att det ”fanns oklarheter kring begreppet ”snippa”. De frikände därför pedofilen, som därmed slipper undan straffrättsliga följder trots att han våldfört sig på ett barn.

Frikännandet ledde till stort ramaskri och Mattias Jonsson, s-ordf i Göteborg, kallade upp de 2 nämndemännen för ”coaching”, som ledde till att nämndemännen omedelbart avgick från sina uppdrag. Hanteringen av nämndemännen resulterade i ett ännu värre ramaskri. En av de 2 nämndemännen kontaktade en anställd på Nämndemännens förbundskansli och berättade om ”coachingen”. Kanslimedarbetaren antecknade och sammanfattade skriftligt. Efter att ha tagit del av sammanfattningen sa Stefan Blomquist, Nämndemännens riksförbunds ordf, följande till SvD (11/3):

– Jag kan inte säga annat än att det är klara tecken på politisk otillbörlig påverkan.

Bedömningen gör han inte bara på grund av sammanfattningen.

– Det är en serie av händelser. Jag tror aldrig jag har varit med om att när en dom blir offentlig så har man ett möte med två av domarna, där man diskuterar den, och att efter det mötet lämnar man sen in ett entledigande.

’Coachen’ Jonsson ”beklagar nu djupt om nämndemännen inte uppfattat hans ”coaching” stöttande”.

Han borde veta bättre. Förutom att vara ordf för sossarna i Göteborg sitter Jonsson i riksdagen för partiet, är vice ordf för Europarådets svenska delegation och har dessutom suttit i Justitieutskottet som bl a hanterar domstolars oberoende. Han kan m a o inte skylla sitt haveri på bristande politisk erfarenhet, möjligen på bristande omdöme.

Så här kommenterar Johan Westerholm sossarnas ”coaching” på Ledarsidorna. se (12/3):

” Socialdemokraternas tradition av coachande samtal är inget nytt. Det är en kombination av lirkningar, implicita hot, kränkningar och till slut förnedring av självständigt tänkande partipolitiskt aktiva. En effektiv process, och som enligt partiet vaskat fram de bästa, mest kompetenta och mest lämpade företrädarna i svensk politik.”

Jojo! Dags för partiet att skrota ”demokraterna” i partinamnet och istället kalla sig socialisterna eller sociokraterna.

På Twitter (9/3) klassade juridikprofessorn och SvD-medarbetaren Mårten Schultz det hela som ”en av vår tids stora rättsskandaler” och ”den mest oroväckande politiska interventionen i den dömande verksamheten från de senaste decennierna”.

En av de första att fördöma sossarnas s k ”coaching”, var advokat Tomas Bodström (s), justitieminister 2000 – 2006. Han säger 8/3 till DN:

– Jag är faktiskt förvånad över att partiet centralt inte går ut och säger att ”det där var olyckligt, det ska inte upprepas”, utan att man duckar hela tiden.

– Jag är inte ute efter att skada Socialdemokraterna. Jag vill ha upp den här frågan på bordet för att den är så viktig, särskilt eftersom vi ständigt kritiserar Ungern, Polen och Turkiet för de här sakerna.

Han kallar hanteringen av nämndemännen för ett ”haveri” och säger till DN (11/3):

– Det viktiga är att det socialdemokratiska systemet står upp för att aldrig påverka domare.

Statsvetaren och s-redaktören Stig-Björn Ljunggren konstaterar att så här går det till i diktaturer, där politiska partier avsätter domare.

Sveriges Domareförbund (för yrkesjurister) som skrek i högan sky när Rikard Jomshof (sd), ordf i Justitieutskottet, i en tweet kommenterade en dom i syfte att lobba för strängare lagar, har hittills tillämpat en ”öronbedövande tystnad” trots att sossarna går in och avsätter domare i hovrätten.

Skrikhalsen Strandhäll leker nu ”när lammen tystnar”. När Jomshof i en tweet kommenterade en dom i syfte att lobba för strängare straff, twittrade Strandfjällan ”det osar 30-tal ”. Hon har utmärkt sig genom att gång på gång kritisera president Orbán och Ungern för bristande demokrati och genom att hävda att sd är ett hot mot demokratin. ”Den som sa det var det”. Nu väntar jag bara på Molgans förvrängning av sanningen och verkligheten.

Ardalan Shekarabi, sossarnas rättspolitiske talesperson uppger sent om sider följande:

–Jag utgår från de uppgifter jag fått av partiet och har därför ingen anledning att tro att någon ljuger.

Partiledningen har i det längsta duckat och vägrat att kommentera det som skedde i Göteborg. De har förstås haft fullt upp med att skademinimera efter demokratihaveriet i Botkyrka, men i torsdags tvingades självaste ’Maktallena’ ut på banan. Hon förklarade helt i enlighet med partiledningens linje att allt var bara medlemsvård. Att det skulle ha förekommit påtryckningar avfärdar Andersson. Det är inte den information hon fått. Det är den vanliga bortförklaringen tillsammans med ”det stämmer inte med min bild”. Vilken total underskattning av ’verklighetens folks’ förmåga att inse vad som sker bakom det som synes ske. Skämmes ta’ mig fa’n!

Efter 4 års schabbel som S-märkt rikspolischef sparkades Dan Eliasson 2018. För den som följt hans misslyckaden som myndighetschef för Migrationsverket, Försäkringskassan och MSB var detta inte en dag för tidigt. Eliasson har under åren som chef mig veterligen inte tillfört sina myndigheter något gott eller positivt, men har man partiet med sig spelar det mindre roll. Till slut tvingades också partiet omplacera honom och Anders Thornberg fick 2018 efterträda sossegunstlingen Eliasson.

Thornberg har arbetat mer än 40 år inom polismyndigheten och torde känna den utan och innan. Inte minst borde han ha sett och reagerat över polisens växande oförmåga att bekämpa kriminella klaner och gäng. På frågan vad denna eskalerande kriminalitet beror på hävdar Thornberg att polisen ”inte vet”. Löfving däremot tog upp ”klanvåldet” som en konsekvens av den svenska invandringen och undermåliga integrationen.

Istället för att tala klarspråk om den växande kriminalitetetens och gängvåldets orsaker har Thornberg lydigt hållit sig i sossarnas snitslade PK-spår. Hur ska polisen lyckas klara sin uppgift, om den högst ansvarige inte vet orsakerna till problemen? T o m Jerzy Sarnecki på ’Brottsförnekande’ rådet håller nu efter åratal av förnekelse med om att ”klanvåldet” är en följd av invandringen och den bristande integrationen. Det slås fast i  deras ”Socioekonomisk bakgrund och brott”, 2023:3. Brå har i åratal envist och ihärdigt hävdat att svag ekonomi och låg social nivå är den huvudsakliga förklaringen till svensk brottslighet.

Nu har också polismyndighetens interna problem blivit allmängods och blottlagt Thornbergs bristfälliga ledarskap och myndighetens interna tystnads- och arbetsplatskultur. 2020 blev Mats Löfving regionpolischef för Stockholm/Gotland och biträdande rikspolischef. I december 2022 blev det känt att Löfving och Linda Staaf (fram till 22 dec 2022 underrättelsechef på NOA), haft en relation och att Löfving tagit flera beslut som gynnat Staaf. Thornberg påstår att han inte känt till denna relation förrän i december 2021, en uppenbar lögn.

Staaf anmälde i september 2020 Löfving för misshandel av henne. I förundersökningsprotokollet står bl a att ”Han (Thornberg) uppmanade Löfving att tänka över saken och återkomma om han kom på andra tankar. Mats Löfving återkom aldrig om detta”. Är det så en ansvarsfull myndighetschef ska agera, när man får reda på att en av toppcheferna misstänks för brott? Den nu aktuella åklagaren beslutade att inte inleda en förundersökning.

Thornberg ljuger bevisligen när han säger att han inte vetat om denna relation förrän i december 2021. Enligt Expressen fick Thornberg vetskap om relationen i september 2021 under ett möte med dåvarande chefen för särskilda utredningar, Ebba Sverne Arvill, d v s ett drygt år innan han själv säger sig ha känt till den. Hur förtroendeingivande är en ljugande rikspolischef?

Polismyndigheten meddelar 11 december förra året att en extern utredning ska tillsättas. Den 12 december meddelar åklagare att utredningarna som lades ned i december 2020 ska återupptas och öppnas igen!!

Den externa utredningen ska göras av juristen och f d domaren Runar Viksten. Både utredaren Viksten och beställaren av rapporten, Anders Thornberg, ifrågasätts av ett stort antal personer. I Expressen 25 februari kan man bl a läsa följande:

”Stefan Holgersson, polis och forskare, är en av dem som hårdast ifrågasätter resultatet av utredningen och menar att rapporten aldrig borde ha publicerats.

På punkt efter punkt slår han ned på svagheterna och på rikspolischefen Anders Thornbergs hantering av krisen. 

1. Thornberg utsåg sin egen granskare

Det var Anders Thornberg själv som tillsammans med sin stabschef Christina Weihe utsåg Runar Viksten som extern utredare. 

– Anders Thornberg själv har tillsatt och avlönat den person som ska granska honom, säger Holgersson. 

– Det är ett förfarande som inte hör hemma i en rättsstat. 

2. Frånser helt polisledningens ansvar

Runar Viksten finner inte på någon punkt anledning att ifrågasätta Anders Thornbergs agerande under de dryga två åren sedan den första anmälan gjordes mot Mats Löfving i september 2020. 

– Det är uppenbart för alla andra att polisledningen hade flera chanser att agera men gjorde det inte, säger Stefan Holgersson. 

3. Agerade domare utan mandat

Stefan Holgersson anser att Runar Viksten frångick direktiven i sin roll som extern utredare. Uppdraget formulerades som en genomlysning av polismyndighetens hantering i förhållande till gällande regler och rutiner.  

– Det har aldrig varit hans uppdrag att gå in och diskutera straffansvar på det sätt som han gör och riktar mot Löfving.

4. Inte opartiska slutsatser

Ytterligare en allvarlig lucka i utredningen är, anser Stefan Holgersson, att informanterna inte kan anses vara objektiva.

När det konstateras att det var sakligt korrekt att anställa Linda Staaf, att höja hennes lön och att ge henne tjänstevapen, vilar resonemangen på utsagor från personer som själva var med i hanteringen, resonerar Holgersson. 

– Vapeninstruktören måste säga som han gör eftersom han annars skulle medge att han begått tjänstefel. På samma sätt måste HR-avdelningen säga att Staaf var den mest skickliga och bäst meriterade, annars har de gjort fel vid tillsättningen av tjänsten. 

5. Missade frågetecken i CV

Runar Viksten konstaterar i sin rapport att ingenting motsäger att Linda Staaf var den mest meriterade för tjänsten som underrättelsechef på Noa.

– Han säger att det är ogrundat att meriterna inte håller, men om man går till bilaga fem och tittar på personligt brev och cv:t ser man att det finns uppgifter som inte går ihop, säger Holgersson.

– Att utredaren inte ens ser en sådan sak, eller i alla fall inte tar upp det, säger mycket om kvaliteten på den här utredningen. ”

Polisens utredning med mycket närgångna och privata detaljer presenterades av Viksten 22 februari 2023 på en offentlig presskonferens som motiverades med det ”stora mediala intresset”. Hur kan man behandla ett personalärende så? Viksten fastslog att Löfving gjort sig skyldig till jäv i flera fall och rekommenderade Thornberg att avskeda eller omplacera Löfving. En offentlig avrättning m a o. Senare samma dag hittades Löfving död i sitt hem.

Vikstens insats och agerande har starkt kritiserats och ifrågasatts. Att varken Staafs eller Thornbergs agerande ifrågasatts är vi nog många som har åsikter om. Likaså är vi antagligen många som anser att Thornberg borde avgå. En rikspolischef som inte klarar av sin uppgift och som dessutom ljuger förtjänar inte att sitta kvar.