Markus Uvell, GP (2021-09-12):

-”klägget” en mustig beteckning på vad Juholt såg som ett kotteri av politiker, journalister och konsulter som umgås, ”byter tjänster” och ”växer upp tillsammans”

-”klägget” är i själva verket vår demokratiska modell. Vi är ett litet land, präglat av konsensusmentalitet och starka korporativistiska drag. I detta lilla land är de olika sfärernas eliter sällan obekanta med varandra.

1998 var Anna Kinberg Batra en ung, okänd Muf-kandidat som ville slå igenom och bli känd inför kommande riksdagsval. Martin Borgs blev hennes kampanjchef. Tillsammans myntade de den ’oneliner’ som många av oss ännu minns och som gjorde henne /ö/känd i hela landet:

”Stockholmare är smartare än lantisar”

Nu har hon tydligt visat att hon inte är smart. Dessutom är hon odemokratisk och behandlar människor ojämlikt. George Orwells bok ”Djurfarmen” tydliggör dubbelmoralen bland politiska höjdare som dribblar med demokratins spelregler:

”Alla djur är jämlika, men några djur är mer jämlika än andra”.  

Martin Borgs är nu Kristerssons biträdande partisekreterare med ansvar för strategi och kommunikation. Han är gift med Anna Borgs, AKB:s vän och den enda kompetenta personen som såg ’lappen’ i Länsstyrelsens reception, där tjänsten som planeringschef annonserades ut. AKB är f ö gudmor till ett av Borgs barn, ett konkret exempel på ”klägget”:

”kotteri av politiker, journalister och konsulter som umgås, ”byter tjänster” och ”växer upp tillsammans”

Många i moderaterna minns ”Slaget i Lycksele” 1992. Ledarstriden inom Muf utspelade sig på partiets förbundsstämma på Hotell Lappland i Lycksele. Ungtupparna Reinfeldt och Kristersson stred om vem som skulle bli ny Muf-bas. AKB fanns på den liberale Kristerssons sida, men den mindre liberale kandidaten Reinfeldt avgick med segern. Banden mellan AKB och Kristersson går m a o långt tillbaka och förra året utsåg han henne till landshövding i Sthlm. Utan ”klägget” hade många makthungriga personer nog inte fått en plats i solen/på höga stolen.

En studie från 2005 visar att personliga kontakter är avgörande för att få jobb som politisk tjänsteman. Det beror på att jobb som exempelvis pressekreterare och politiskt sakkunnig ofta inte utlyses. Istället sker allt informellt, via slutna kanaler och tips, vilket gör att de som saknar en kompis på insidan knappt har en chans.

Landshövding AKB:s framfart på Länsstyrelsen i Sthlm har fått mycket berättigad kritik de senaste veckorna p g a hennes tveksamma rekryteringar av vänner och bekanta till topptjänster på Länsstyrelsen. Vännen Anna Borgs var ensam sökande till jobbet som planeringschef, ett jobb som endast annonserades med en ’lapp’ i receptionen.

En tjänst som organisationsutvecklare annonserades aldrig ens ut eftersom ”anställningen var tidsbegränsad till 4 mån.”

En tredje person sökte en tjänst som var utannonserad. Han uppfyllde dock inte kraven för tjänsten. Det gjorde däremot flera av övr sökande. Den sökande som inte uppfyllde kraven kallades dock till slutlig intervju direkt med AKB och fick tjänsten. Enl uppgift ska hon ha haft en personlig koppling till den personen.

Johan Westerholm skriver 24/4-24 på Ledarsidorna.se:

– Genom att kortsluta processen på ett tidigt stadium kallades aldrig några av Sveriges ledande, och internationellt erkända experter, en intervju visar handlingar från Länsstyrelsen som Ledarsidorna begärt ut.

Vidare köpte AKB ut Länsstyrelsens näst högsta chef tillsatt av regeringen, länsöverdirektör Åsa Ryding, för några miljoner. Anledning? Okänd. Hur kunde hon bara göra så?

AKB verkar minst av allt ångra sina rekryteringar och hävdar att dessa ”endast grundades på kompetens”. Däremot verkar hon bekymrad över att hennes agerande läckt ut och påpekar att hennes intention inte varit att hamna ”i den här typen av ryktesspridning”. Utan egen förskyllan m a o.

Dessvärre är hon inte ensam i den svenska förvaltningen om att ha den bästa kompetensen bland sina nära vänner och bekanta. Inte heller är hon den enda i kretsen som undanhåller sina band till dem hon utser och riskerar att anklagas för jäv. Varför uppgav hon inte att hon var vän med Anna Borgs, när hon anställde henne? Saklighet och opartiskhet är en förutsättning för att den myndighet, där man arbetar ska kunna fullgöra ert uppdrag på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt. Och varför satte hon själv Borgs lön? Omdömeslöst, klumpigt och ’osmart’! Dessutom respektlöst mot gällande regelverk och noll fingertoppskänsla.

Vidare kritiseras hon för de höga representationskostnader hon haft under sitt första år på posten. DN var först med att avslöja att AKB till att börja med lät Länsstyrelsen stå för kostnader kopplade till 5 middagar och luncher med statliga Rymdaktiebolaget, där hon är ordf. Inte förrän DN började nysta i detta, fakturerades kostnaderna vidare.

AKB har varit landshövding i lite drygt ett år och arbetsmiljön har blivit så dålig att facket överväger att anmäla det hela till Arbetsmiljöverket. Personal inom Länsstyrelsen är missnöjd med hennes ledarstil, otrevligt bemötande och härskarteknik. Lisa Palmér, fackordförande, säger att förtroendet för AKB är ”väldigt lågt” och att det inte blir bättre, när ännu mer kommer fram. Huvudskyddsombudet säger att AKB är lyhörd och inbjudande utåt, men att hon har en motsatt attityd internt och att medarbetare känner stress och oro och är rädda för att framföra kritik. Jag har t o m sett att någon beskrivit arbetsmiljön som ”toxisk”. Så beskrevs också arbetsmiljön runt Märta Stenvis.

Kritiken är bland annat att A K B ”driver myndigheten som ett politiskt parti”. Aftonbladet har tagit del av protokoll från fackförbundet Seko:

-Vi har fått flera klagomål från medarbetare om problem kring hur landshövdingen lägger sig i arbetet med politiska kommentarer och förväntar sig att medarbetarna ska arbeta som i en politisk organisation, står det.

Är ”Stockholmare mer korrupta”? Eller handlar det om en moderat partikultur? Varför accepterar ledningen hennes undermåliga sätt att utföra sitt uppdrag och att runda reglerna? Förväntar man sig inte bättre av en myndighetschef?

När moderater kan inta maktens taburetter, är de inte sämre än såssar att se till att rätt person hamnar på rätt taburett. Men jämfört med såssarna är de dåliga på att se till att rätt person hamnar på rätt taburett i statsförvaltningen och på ett förvaltningsrättsligt korrekt sätt; d v s som inte skapar drev i media och skadar partiets varumärke och trovärdighet.

Apropå ”lapp” i receptionen envisades AKB i en omtalad intervju med Ulf Kristersson i TV4 att det var en ”annons” och inte en ”lapp”. Expressens träffande kommentar (29/4-24):

-Anna Kinberg Batra har en makalös förmåga att konstruera sina svar på ett onaturligt sätt och driva sina talepunkter in absurdum. Som när hon i den famösa intervjun med Ulf Kristoffersson i TV4 insisterade på att det var en annons hon hade låtit sätta upp i receptionen, inte en lapp. Klippet blev omedelbart ett meme som valsade runt i sociala medier.

Hon underskattar uppenbarligen andra människors omdöme och förstånd i samma utsträckning som hon överskattar sina egna förmågor.

AKB:s varumärke är nu allt annat än starkt. Hennes heder, ledarskap och förtroende är också ifrågasatt. Vore hon verkligen smart, skulle hon välja att avgå. Hellre fly än illa fäkta.

Ref: https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/klagget-ar-svensk-demokrati.6bef7d1c-384f-4ce4-8611-a60534df08de

https://ledarsidorna.se/stockholmarna-snuvades-pa-sveriges-ledande-experter-pa-krisberedskap/

https://bulletin.nu/henriksson-akb-s-lappgate-och-en-fumlighetens-korruption

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/hogern-maste-gora-laxan-efter-anna-kinberg-batra/

I intervju med Expressen (30/3-24) berättar Jan Emanuel (Robinsonvinnare, entreprenör, miljardär , och ”socialdemokrat in i själen”), den press han kände för att passa in bland de rika i Marbella, där han höll till i många år. Nu har han ”hittat hem” och flyttat till 70-talslägenhet på 60 kvadrat på Playa del Inglés på Gran Canaria. Han trivs ihop med invånarna där, som alla pratar illa om ”för där är bara ’white trash’. Men jag är white trash.”

– Här hittar du engelsk, tysk, svensk och norsk arbetarklass. Strävsamma människor som sparat ihop en slant för att kunna vara i solen en stund. Jag älskar det, säger han.

På foton från poolen och playan är hans ’biffiga’ lekamen mer mörk än vit. Hans vita linne framhäver hans ’sexpack’, vältränade muskler och ett överflöd av tatueringar. Han matchar klädseln med en maffig guldkedja runt halsen och en Rolexklocka på armen. Hans lyxbil finns kvar liksom lyxyachten:

– I brist på smak, har jag tagit det som är dyrast.

Nu är han första kandidat på nybildade ’Folklistan’ och hoppas kunna locka tillräckligt många väljare för att ge honom en plats i EU.

Tvåan på ’Folklistan’ är Sara Skyttedal, ’en tuff brud i lyxförpackning’. Hon har länge varit politiskt aktiv i KD inom både kommun – och EU-politik och det vill hon fortsätta med. Nu  saknar hon plötsligt ’plattform’ efter att ha petats från förstaplatsen på KD:s EU-lista och tvingats lämna partiet, då hon avslöjats med att ha försökt få en plats på SD:s EU-lista. De var dock inte intresserade. ’Folklistan’ är nu hennes nya satsning och hon jobbar ihärdigt på sin image och för sin försörjning. Hennes mål nu är att med näbbar och klor hålla sig kvar i rampljuset och vid köttgrytorna i Bryssel.

Skyttedal vet hur man skapar rubriker. I mars 2023 gick hon plötsligt ut och polisanmälde dåvarande partisekreteraren i KD för sexuellt ofredande. Efter en blöt festkväll i Stockholm med partiet på en efterfest till EU-vakan 2014, delade hon och 3 manliga partikamrater ett rum på hotellet. Hon ska då ha vaknat av att partisekreteraren ofredade henne sexuellt. Interna källor inom KD avslöjade att den anklagade partisekreteraren strax innan hennes anmälan 8 år (!) efter övergreppet försökt stoppa henne från att medverka i Svt:s ”30 minuter”.

Där skulle hon tala om sitt förslag att legalisera cannabis. I partiet ansåg man att ”hennes medverkan där var en dålig idé”, då hennes förslag varken var partiets politik eller partiledningens förhållningssätt. Partisekreteraren ombads att framföra detta till Skyttedal. Som ett brev på posten kom hennes polisanmälan mot honom för ’övergreppet’ som skett 8 år tidigare. Svåra upplevelser kan ta tid att bearbeta, men 8 år för att anmäla ’brottet’, är det rimligt? Är det förtroendeingivande?

Både Skyttedal och J E betonar att de inte är ett parti utan bara en samverkan och att kandidaterna på listan representerar olika partier. Det innebär att de nog inte kommer att tillhöra samma grupper i EU. Skyttedal har tillhört EPP. Som socialdemokrat tillhör man S&D. Skulle de dessutom bli grupplösa, väntar 5 svåra år för dem i parlamentet. Hur ska de då kunna förhandla fram en ’en bättre deal’ för Sverige?

John Gustavsson jobbade för några år sedan åt EU-parlamentarikern Jessica Stegrud (SD), som satt i samma utskott som Skyttedal i parlamentet. I Bulletin (8/4-24) skriver han bl a:

– Skyttedal sitter i den invandringsvänliga, liberalkonservativa European People’s Party-gruppen (EPP), och trots hennes högerprofil har hon ofta röstat vänsterliberalt. I hela 85 procent av alla omröstningar röstar hon som hennes grupp vill.

– När jag gick igenom röstningsprotokollen upptäckte jag att Sara Skyttedal röstar mer som Annie Lööf trots att hon ofta pratar som Jimmie Åkesson.

– Trots sin profilering inom invandringspolitiken har Skyttedal röstat som sin invandringsvänliga grupp i  varenda omröstning kring fri rörlighet. Hennes röstprotokoll ger en bild av en politiker positiv till fri rörlighet, till asylsökandes rättigheter och till mångfald.

Att tala med kluven tunga är allt annat än förtroendeingivande.

Jag var f ö med i Junilistan. Dess frontalfigurer var Nils Lundgren, nationalekonom, och Lars Wohlin, ekonom och f d Riksbankschef. Båda var välkända, väletablerade, bildade och trovärdiga personer. Junilistans medlemmar hade olika partibakgrund (S, M, LD, L, C), men vi var helt eniga om vår politik: att värna de 4 friheterna: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer.  Vi kom in i EU-parlamentet 2004 och lyckades då få 3 mandat. I EU-valet 2009 toppades valsedeln av Sören Wibe (S) etta, Björn von der Esch (KD) tvåa och undertecknad (M) trea. Tyvärr förlorade vi väljare till Piratpartiet och tappade våra 3 mandat. Piratpartiet åkte i sin tur ut 2014, men då lyckades Feministiskt Initiativ ta sig in med 1 mandat. 2019 var det deras tur att åka ut. Då var det bara de 8 riksdagspartierna som kom in.

Om J E nu föredrar och trivs med ’white thrash’, hur ska han kunna fungera ihop med Sara? Det som förenar dem är att de kan skapa rubriker, att de har stora ’egon’ och aldrig missar en chans att framhålla sina förmågor eller bära dyra lyxmärken och attribut. Kommer ’vanligt folk’ att lockas av putsade ”lånta fjädrar”? Media har dock samlats som flugor kring denna ’honungsfälla’ och gett dem mycket uppmärksamhet och tid, men de har hittills haft svårt att få en intervju med dem om deras lista och politik. Har de kanske ingen färdig politik än?

Jag gissar att entreprenören och miljardären J E knappast lockas av att sitta 5 år i Bryssel på ett antal möten, som sällan leder till snabba eller konkreta resultat. Bryssel är nog dessutom för litet för hans ego. Därför misstänker jag att han kommer att hoppa av och låta Skyttedal få första ev mandatet. Har hon inte lyckats förhandla till sig denna ’deal’ med honom, torde hon heller aldrig lyckas förhandla med EU om att Sverige ska ha en ’bättre deal’ och mer att bestämma om. Under de 5 år hon verkat i EU, har vi knappast märkt något som innebär en ’bättre deal’ för Sverige. Tvärtom!

Gustafsson igen (Bulletin 8/4-24):

–2019 kandiderade Skyttedal under slogan ”Make EU lagom again”. Därför är det märkligt att hon var med och röstade igenom ett förslag som syftade till att göra det enklare för EU och EU:s domstol att köra över medlemsländernas egna lagar och grundlagar. Skyttedal gick så långt som att aktivt rösta ner alla ändringsförslag, inklusive ett som hade lagt till en formulering att EU samtidigt ändå skulle värna nationellt självbestämmande och demokrati.

Sara Skyttedal som EU-parlamentariker är nästan oigenkännlig från Sara Skyttedal som högerprofil.

Så vad är ’Folklistan’? En medieprodukt? Det är ett löst sammansatt projekt för egotrippade politiker som ogillar ’riksdagspartiernas piskor, trånga partikulturer och glastak’. Sådana begränsningar passar inte stora egon som vill ta plats och skapa rubriker. Och vilken är deras politik? Populism? Trots påkostade presskonferenser och framträdanden och helikoptertransport till och från dessa, har de inte presenterat några konkreta politiska förslag. Inte framstår de heller som särskilt folkliga i sin svada och sina märkeskläder. De påminner snarare om Trump och hans framträdanden. Fast han nöjer sig förstås inte med en oansenlig helikopter till sina framträdanden.

Polisanmälningar om misstänkta bidragsbrott från kommuner men även myndigheter som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten leder sällan till att någon lagförs.

Olika nyhetsmedier rapporterar om det utbredda fusket med statsbidrag, som innebär att staten varje år förlorar 14 – 30 miljarder. Varje svensk förlorar därigenom 1 500 – 3 000 kr varje år. Att kalla detta ’bidragsfusk’ är missvisande. Eftersom det handlar om så många miljarder varje år, bör det istället kallas ’bidragsbedrägeri’.

Jämfört med 2022 ökade bedrägeri- och bidragsbrotten 2023 med närmare 20%. Dessvärre klarar inte Polisen av att hantera dessa omfattande brott. 2023 polisanmäldes över 12 000 misstänkta ’bidragsbrott’, men majoriteten leder inte till någon åtgärd utan läggs ner enl TT. Av de 129 fall som Pensionsmyndigheten ifjol anmälde, ledde bara ynka 2 fall till åtal. Stefan Lundberg på polisens nationella bedrägericentrum säger att det saknas resurser att utreda alla anmälningar. Han säger också att fokus ska ligga på att förhindra felaktiga utbetalningar och där lägger polisen ner stora resurser i samverkan med utbetalande aktörer.

I DN 18/3: ”Rekord i bidragsfusk bland utlandssvenskar. Fuskande svenskar utomlands plockar hem barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag för enorma summor.”

F d Hollywoodfrun Gunilla Persson var t ex skyldig svenska staten en stor summa pengar för att hon fortsatt ta emot flera olika bidrag från Försäkringskassan, trots att hon flyttat från Sverige till USA. När hon var med i Melodifestivalen, slog Kronofogden till och beslagtog väskor, smycken m m från hennes hotellrum. Persson blev mäkta upprörd men gick enl uppgift senare med på att betala sin skuld till Sverige.

Ett flagrant exempel på ’birdagsbedrägeri’ (ett resultat av svensk ’tillit’, ’naivitet’ el ’resursbrist’?) är Najah al-Shammari, Iraks försvarsminister 2019 – 2020 och misstänkt för flera grova bidragsbrott i Sverige. Han kom till Sverige 2009, ansökte då om permanent uppehållstillstånd och beviljades det 2011. När det avslöjades att han också hade medborgarskap i Sverige, vaknade myndigheterna och började utreda honom för grovt bidragsbrott. Trots att han var bosatt i Irak och avlönades av irakiska staten, tog han ut bidrag från Sverige, då han sjukskrivit sig här under flera år. Sedan 2019 har han därför varit efterlyst, anhållen i sin utevaro i nästan 1½ år, misstänkt för flera år av grova bidragsbrott i Sverige. För några veckor sedan anlände han till Arlanda. Där greps han av polisen. Hur många fler sådana bidragsbedragare har vi missat?

”Som folkbokförd medborgare ska man själv anmäla till Skatteverket och folkbokföringen om man flyttar utomlands samt till Försäkringskassan om man har förmåner och bidrag därifrån. Gör man inte det blir det svårt för myndigheten att ha full koll”, säger Thomas Falk på Försäkringskassan. (TT 18/3)

Dessa bedrägerier har förekommit i åratal. En asylsökande man från Marocko greps t ex 2019 för rån och misshandel på Centralen i Malmö. Det visade sig att han hade utvisningsbeslut, fått sin ålder uppskriven med 7 år och hade 8 olika identiteter, som han använde i kontakt med myndigheter. Det har i många år varit känt att nästan hälften av alla asylsökande har flera identiteter, något som också irakiske försvarsministerns bedrägeri visar.

”Skatteverket har t ex sett att 30-50% av de asylsökande registrerat olika personuppgifter hos olika myndigheter. Terroristen Akilov, som uppehöll sig illegalt i Sverige, visade sig ha använt mer än en identitet. Nu avslöjas att Iraks försvarsminister och hans familj lyfter stora bidrag från svenska välfärden, också det genom dubbla identiteter.

Skatteverket har varnat för att dubbla eller multipla falska identiteter utnyttjas för omfattande bidragsbrott och grov kriminell verksamhet.

Ansvariga för kontrollverksamheten vid Skatteverket har konstaterat att frågan om flera falska identiteter inte prioriteras, eftersom det inte anses som grov brottslighet av varken myndigheter eller politiker.” (SvD 7/4-16).

Patrik Engellau, Det Goda Samhället, skrev 19/2-20 följande krönika:

”För tolv år sedan presenterades den statliga utredningen SOU 2008:74 Rätt och riktigt av Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Delegation bedömde att uppemot fem procent – 20 miljarder kronor hade utbetalats felaktigt.

I december förra året kom en ny statlig utredning i samma ärende med sitt slutbetänkande. Den här gången hette betänkandet SOU 2019:59 Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen och delegationen Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.

Fortfarande ligger de felaktiga utbetalningarna runt fem procent i intervallet 11 till 27 miljarder kronor med 18 miljarder som bästa tips. Utredningen kommer med 118 sidor förslag, till exempel att samordning mellan myndigheterna organiseras bättre, att ett råd inrättas för att statens ska få en helhetssyn på problemet, att omfattningen och orsakerna till felaktigheterna följs upp, att AI utnyttjas, att regelverk säkras och ”ett särskilt stödmaterial tas fram”, att åtgärder vidtas för att ”tillförsäkra att felaktigt erhållen ersättning inte ger pensionsrätt”.

”När ingenting verkar ha hänt på tolv år och staten måste utreda samma sak ytterligare en gång och – på drygt 1 700 sidor utredning! – kommer fram till ungefär samma sak misstänker jag att den inte vill göra något åt problemet. Eller rättare sagt att den tycker att det är jobbigare att göra något åt problemet än att leva med det. Observera att det faktiskt vore jobbigt för staten att uppfylla den senare utredningens 118-sidiga åtgärdslista – som antagligen är meningslös men det kan ju inte staten veta – medan det inte är något jobb alls för staten att skicka en räkning på 18 miljarder kronor till skattebetalarna.         Engellau”

SvD 5/4: SKR: Kommuner slutar polisanmäla om bidragsbrott

”Polisanmälningar om misstänkta bidragsbrott från kommuner men även myndigheter som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten leder sällan till att någon lagförs.” 

-Det är inte så konstigt då det är ytterst få av de här bidragsbrotten som anmäls som utreds av polisen. Utan utredning, inga åtal. Utan åtal, ingen lagföring, säger Christina Kiernan, samordnare för välfärdsbrott på SKR.

Hur kan dessa årliga och omfattande miljardbedrägerier tillåtas fortgå år efter år?