För första gången denna mandatperiod har den rödgröna röran enats om att de ogillar lika. På en presskonferens 21 aug krävde de fyras gäng (S, V, Mp och C) Richard Jomshofs, ordf i justitieutskottet, avgång p g a hans islamkritiska, faktabaserade uttalanden.

Mp beskriver initiativet som ’historiskt’. Det historiska skulle möjligen vara att C samarbetar med V och att de fyra, som knappt är överens om något, nu är eniga om att Jomshof är skadlig för landets säkerhet och måste avgå som ordf för justitieutskottet. Någon gemensam politik kan de fyra inte presentera, men politisk teater och spel för gallerierna kan de genomföra.

Jomshof har ingen tanke på att lämna sin post och oppositionspartierna har ingen reell möjlighet att avsätta honom, men de kräver en omröstning om hans ordförandeskap. Omröstningen ska äga rum på justitieutskottets möte imorgon (31 aug). Hela denna ’charad’ om Jomshofs tweet riskerar i värsta fall att väcka ännu mer uppmärksamhet och hat utomlands, i synnerhet om kvartettens krav misslyckas och Jomshof kan sitta kvar på sin post.

Oppositionens avgångskrav är först och främst ett billigt och ovärdigt sätt att stjäla uppmärksamhet, att ge sken av enighet och att splittra Tidöpartierna. Det tydliggör att de fyra allvarligt underskattar folkets förmåga att se vad som sker bakom det som synes ske. Inte minst visar detta att oppositionspartierna saknar politiska förslag och lösningar för landets allvarliga läge. (S)luggerpolitik är inte långsiktigt hållbar och visar hur tomt ’Maktalenas’ tal om ’det bästa för Sverige’ är.

Tror de fyras gäng verkligen att bokstavstrogna fundamentalister i muslimska länder ser Jomshof som det verkliga problemet? Är inte det en orealistisk överskattning av Jomshofs betydelse? Mot bakgrund av koranbränningar, Erdogandockor, viftande med PKK-flaggor m m torde Jomshofs tweet vara en bagatell. Tyder oppositionens sinne för proportioner snarare på bristande omdöme? Nej. Det avslöjar enbart deras brist på ansvar och konkret politik för ’det bästa för Sverige’.

Syftet bakom de rödgrönas teaterföreställning var att sätta regeringen i klistret i ett mycket svårt läge både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt (SvD 26/8-23):

”För Socialdemokraterna handlade utspelet om Richard Jomshof framför allt om att sätta regeringen i en besvärlig sits, genom att tvinga fram ett ställningstagande från Liberalerna, enligt uppgifter till Expressen.

Borta är tidigare ädla motiv och ett djupt känt ansvarstagande för Sverige. Att regeringen skulle få problem med sin ”sits” var inte en konsekvens. Det var själva syftet. I rådande läge kan det inte beskrivas som annat än ansvarslöst.”

Oppositionen har kritiserat regeringen för att inte genomföra vad de lovade i valet förra året fort nog. De fyras ovärdiga utspel kommer inte att göra regeringens arbete lättare eller snabbare. Å andra sidan lämnade de rödgröna många problem efter sig trots sina 8 år vid makten. Inte minst försenade Andersson vår Natoansökan p g a Kremls hot mot Sveriges rätt att själv bestämma sin säkerhetspolitik. Dessutom blev Andersson i nov 2021 statsminister genom att S ingick en överenskommelse med dåvarande politiska ’vilden’ Amineh Kakabaveh (V). Därmed säkrade Andersson den röst som fattades för att hon skulle väljas till statsminister.

I juni 2022 blev Kakabaveh åter tungan på vågen inför en misstroendeomröstning om Morgan Johansson, dåvarande justitieminister (S). Hon krävde då att partisekreterare Tobias Baudin offentligt skulle intyga att ovanstående överenskommelse fortfarande gällde. Några timmar innan omröstningen mot Johansson gick Baudin ut och gjorde som Kakabaveh befallt. Hennes stödröst innebar att Johansson kunde sitta kvar och omintetgjorde oppositionens misstroendeförklaring. Priset för detta och för S fortsatta maktinnehav? Hisnande 3,6 miljarder kronor! Vem stod för dessa 3,6 miljarder? Skattebetalarna?

I överenskommelsen ingick också stöd till den turkiska organisationen PKK och ett löfte om ett fördjupat samarbete med det demokratiska unionspartiet PYD, det största politiska partiet bland syriska kurder. Turkiet likställer PYD, som av vissa statliga aktörer klassas som terrorister, med PKK och påpekade att Kakabaveh i många år varit aktiv mot Turkiet.

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-06-11/a/sverige-ses-som-pkk-s-storsta-stod-i-europa/1001/543823/28846113

S överenskommelse med Kakabaveh 2021 har utan tvekan påverkat Turkiets hantering av vår Natoansökan. Tidöpartierna har dock avhållit sig från att sänka sig till att göra politisk teater av ’Maktalena’ Anderssons och sossarnas köpslående om makten. Det hedrar Tidöpartierna.

Det är inte bara inflationen i ekonomin som ökat. Också användningen av ordet ’kränkt’ har ökat dramatiskt så här i koranbränningarnas tid. Shejk Ali Hassan Khazem i Beirut intervjuades förra veckan i Rapport om koranbränningarna i Sverige och krävde att FN ska ingripa. Han krävde också internationell lagstiftning mot allt ’kränkande’ av koranen.

Som ett brev på posten attackerades Sveriges ambassad i Libanon med en molotovcocktail (?) för några dagar sedan. Tursamt nog antändes den inte, men det var en tydlig signal om att man inte kan ’kränka koranen’ eller skämta om Muhammed utan att det leder till allvarliga konsekvenser.

Den 1 augusti attackerades en turkisk kvinna anställd på svenska konsulatet i Izmir, Turkiet, av en man som ansökte om visum. Kvinnan skadades allvarligt. Ett par veckor tidigare attackerades svenska ambassaden i Iraks huvudstad Bagdad av hundratals personer och ambassaden sattes i brand, men ingen person skadades fysiskt. Attacken i Irak skedde mot bakgrund av de koranbränningar som ägt rum i Sverige.

Även i Sverige hävdar många idag att de ”känner sig kränkta”. Det förekommer dagligen intervjuer i allehanda medier t ex med idrottspersoner, politiker, gängkriminella, människor av olika färg, form, härkomst och religion, hbtq-personer, vita män m fl, som säger sig ha blivit kränkta.

Så vad innebär ’kränkande behandling’? Det kan t ex innebära ”nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjligande, slag, sparkar, knuffar, utfrysning eller hot”. Kränkande behandling kan förekomma på t ex på arbetsplatsen eller digitalt t ex på sociala medier.

’Kränkande behandling’ enl ovanstående definition är sålunda ingen ny företeelse, men orden ’kränka, kränkt, kränkande, kränkthet och kränkande behandling’ har varit ovanliga i svenskan till relativt nyligen. Jag gissar att sociala medier starkt bidragit till att ord relaterade till ordet ’kränka’ har fått en så snabb och omfattande spridning idag här.

I landet Lagom finns inte så många ’drama kings & queens’ som låter blodet och känslorna svalla, i synnerhet när någon skämtar eller förlöjligar vår religion, Bibeln, Jesus, Påven etc. Vi har ett stort mått av impulskontroll och hetsar inte upp oss i första taget till skillnad från bokstavstrogna fundamentalister, som kan ta till vapen och angripa våra ambassader eller utfärda dödsdomar, s k fatwas, mot dem som ’kränker’ deras religion.

I augusti 2007 publicerade Nerikes Allehanda en av de ursprungliga teckningarna som ingick i en serie föreställande profeten Muhammeds ansikte på en rondellhund. Teckningarna gjordes för en utställning med rubriken Hunden i konsten, men Vilks bidrag stoppades.

Sverige är inte det enda landet som fått känna på vad som kan hända när bokstavstrogna fundamentalister drar ut för att hämnas mot dem som haft mage att förolämpa eller skända islam och Muhammed.

Redan i februari 1989 utfärdades en ’fatwa’ (dödsdom) av Irans Ayatollah Khomeini via Radio Teheran. Budskapet var att författaren Salman Rushdie måste avrättas för att boken Satansverser var hädisk. Rushdie överlevde ’fatwan’, men så sent som förra året utsattes han för en knivattack som skadade hans ena öga under ett framträdande i delstaten New York. Han tvingades tillbringa 6 veckor på sjukhus efter attentatet, har förlorat synen på ena ögat och kan inte längre använda ena handen.

I september 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten 12 satiriska teckningar av profeten Muhammed. Det orsakade stor ilska och upprördhet bland muslimer. Ilskan tog fart på allvar, när Saudiarabien kallade hem sin ambassadör från Danmark i januari 2006. Kraftig kritik kom från den muslimska världen från individer såväl som från organisationer och regeringar, vilket i sin tur påverkat handeln mellan länder i Mellanöstern och företag i Skandinavien.

I januari 2015 utförde en islamistisk terroristgrupp ett terrorattentat mot den franska tidskriften Charlie Hebdo, som bl a publicerat satirteckningar av profeten Muhammed. Terrorattentatet dödade 12 personer och skadade 11. Totalt utsattes tidningen för tre terroristattacker; 2011, 2015 and 2020 som hämnd för ett antal kontroversiella seriebilder föreställande Muhammed.

På Ledarsidorna.se läser jag idag (14/8) en mkt intressant och relevant ledare av Johan Westerholm: ”Så förlorade Sverige det första slaget i kulturkriget”.

Westerholm tar bl a upp president Macrons hantering av hoten och terrorn:

”I fallet med attentatet mot Charlie Hebdos redaktion 2015 och det efterföljande mordet på gymnasieläraren Samuel Paty valde Frankrikes president Emmanuel Macron att markera hårt mot OIC-länderna och inte minst Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.”

Vår regering bjöd istället in OIC till digitalt möte och dialog nyligen.

”Macron valde på ett tidigt stadium att ta initiativet till vad konflikten handlade om och gav inte motståndaren någon möjlighet att sätta sin bild på franskt territorium och i fransk media. 

Begrepp som frihet, jämlikhet och broderskap ställdes mot motståndarens narrativ som handlade om islamofobi, rasism och religionsförtryck.”

Våra politiskt ansvariga och Säpo har däremot använt fundamentalisternas språkbruk.  På en pressinformation (26/7) sa C-O Bohlin, minister för civilt försvar, bl a följande:

“De skändningar av kopior av koranen som skett har upprört ett stort antal människor.”

”Igår uttalade sig Säkerhetspolisen i SVT. Susanna Trehörning, biträdande chef för kontraterrorism och författningsskydd. Trehörning menade att krisen som uppstått var på grund av skändandet av heliga skrifter.”

Johan Westerholm (14/8):

”En inte oväntad utveckling där det snarare står bortom allt rimligt tvivel att Sverige påbörjat en reträtt från varje krigs första försvarslinje. Slaget om ordet och berättelsen. Narrativet om vad allt handlar om. Såväl ministrar som chefstjänstemän har idag helt underkastat sig motståndarens definitioner. Och därmed förlorat det första slaget.

Jag instämmer helhjärtat i Westerholms analys och slutsatser och rekommenderar varmt läsning av hans Ledarsidorna.se

Sverige skakas nu av upplopp till följd av koranbränningar genomförda av dansksvenske Paludan, invandrade Momika m fl. Polisen har svårt att hantera situationen och landets säkerhet är allvarligt hotad. Som en följd av detta och p g a påtryckningar och hot från muslimska diktaturer verkar vår pressade regering överväga att begränsa demonstrationsfriheten och inskränka yttrandefriheten. Varför ska vi göra våld på vår demokrati p g a hot och hat från ledare och människor i diktaturer som inte respekterar mänskliga rättigheter? Också många svenskar kritiserar koranbränningarna men inte på samma aggressiva sätt.

Alla ideologier och religioner måste få ifrågasättas och kritiseras, förlöjligas och hånas i en demokrati. Om bara det som inte upprör tillåts eller tolereras, existerar ingen yttrandefrihet, vilket kännetecknar diktaturer. Där riskerar man livet om man kritiserar eller hånar religionen och makten och kvinnor mister livet om de inte klär sig på rätt sätt.

’Den vuxne i rummet’, statsminister Kristersson, deklarerade myndigt i sin regeringsförklaring i okt bl a följande:

– Sverige kommer aldrig acceptera att aggressiva stater kränker demokratiska länders frihet och självbestämmande. Makt går inte före rätt. Svenska intressen och demokratiska värderingar är kärnan i politiken.

-/Sverige ska/ tydligt stå upp för de värden vi tror på och vi ska göra allt vi kan för att påskynda demokratins och frihetens revansch.

Stor i orden då men rätt liten på jorden idag, när verkligheten och islam med sitt våldskapital drabbar oss.

På Facebook, Instagram och pressträffar basunerar den politiska ledningen med Kristersson i spetsen nu ut att ”allt som är lagligt är inte lämpligt”. Vi, folket, måste m a o vakta våra tungor för att inte förolämpa t ex Erdogan m fl. Vi ska ta ansvar och tänka oss för, innan vi säger något. Varför sätter Kristersson m fl inte ner foten mot dem som attackerar våra ambassader och personal? Själva problemet utgörs av dem som hotar ”demokratins och frihetens revansch” och ”trampar på de värden vi tror på”. Sanningen är nog att den ”vuxne i rummet” och hans entourage styrs av rädsla och låter därmed kränkta religiösa människor sätta agendan för oss.

–Det finns inga genvägar. Det är genom dialog – öppna och konstruktiva samtal – som vi kan stärka våra band, står det i slutet av inbjudan. Betoningen ligger på interreligiös och interkulturell samverkan.

Mot bakgrund av de senaste koranbränningarna inbjöd regeringen ganska omgående till ett digitalt möte med ambassadörer för de 57 medlemmarna i IOC, Islamiska samarbetsorganisationen. I denna samarbetsorganisation ingår diktaturer som t ex Iran, Saudiarabien och Sudan liksom många andra odemokratiska länder, där grundläggande mänskliga rättigheter saknas. Mötet hölls i fredags (4/8).

”Vi har haft ett konstruktivt och bra möte”, skriver Billström i ett pressmeddelande och säger att det var ett bra tillfälle för regeringen att förklara och klargöra Sveriges förhållningssätt i frågan. Billström förtydligade att regeringen tar kraftigt avstånd från de koranbränningar som ägt rum i Sverige och framförde att justitiedepartementet har inlett ett arbete med direktiv till en utredning om en översyn av ordningslagen (DN 6/8).                                                                                                                                                  Vad innebär denna s k ’översyn’ undrar vän av ordning?

Islams intolerans drabbar idag även nordiska länder. Då islam är en religion med stort våldskapital, tänker de flesta med självbevarelsedrift sig noga för, innan de gör eller yttrar något som kan kränka religiösa muslimer. När Billström och socialminister Forssmed (KD) ’mötte’ representanter för en rad religiösa samfund, fanns det t ex inte en enda prideflagga på mötesbordet trots att Pridefestivalen just skulle börja. Är det att ”tydligt stå upp för de värden vi tror på?” Borde man inte ha tagit chansen att tydliggöra att i Sverige får man älska vem man vill utan att dömas till döden? Eller hade det inneburit att mötet inte blivit ”konstruktivt och bra”?

Det är snart 3 år sedan Frankrike blev ’syndabock’ för upprörda muslimska länder p g a att president Macron tydligt stod upp för franska tidningars rätt att publicera karikatyrer även av profeten Muhammed. Varför tog inte vår dåvarande statsminister tydlig ställning för Lars Vilks rondellhund? Till skillnad från vår regering vägrade Macron att vika ner sig och stormen bedarrade så småningom. Varför gör inte vår regering likadant? Varför är den så lättskrämd och räddhågsen? Inte minst på senare tid har vi fått många bevis på att i vissa kulturer ses eftergifter som en svaghet, som ofta leder till krav på ännu fler eftergifter.

Johan Westerholm, Ledarsidorna.se, skriver (2/8-23) så här om inskränkningar i grundlagen:

”Förslaget innebär att den svenska staten institutionaliserar en godtycklig bedömning av vad som ska censureras, vem som ska tystas och vilka yttringar som ska stoppas. 

Tanken på att inskränka grundlagen – vilket detta i praktiken innebär – för att inte provocera totalitära staters känslor så starkt att de begår våld mot Sverige är att lägga sig platt.” 

Inför ovanstående digitala möte diskuterades också ’islamofobi’, en ’diagnos’ som nu flitigt används av politiker, nyhetsuppläsare och debattörer. När får vi en definition av denna ’psykiska åkomma’?

Min definition av ’islamofobi’ är att det är en ’diagnos’ som ofta ställs av fundamentalister som kräver underkastelse och inte tolererar någon som helst kritik av islam. Syftet är att avskräcka och skambelägga alla som har mage att kritisera islam. Hittills har islamisternas taktik varit mycket framgångsrik, inte minst i Sverige.

Det är hög tid att vi svenskar tar fighten och står upp för våra värderingar, vår demokrati och vår yttrandefrihet istället för att ge efter för trycket från hårdföra diktaturer. Min rekommendation till islamister som ogillar yttrandefrihet, demokrati och våra svenska värderingar är att söka sig till ett muslimskt land.

Avslutningsvis konstaterar jag att ’Maktalena’ för en gångs skull inte ens anfaller regeringens agerande i denna fråga. Vågar hon inte riskera att stöta sig med landets muslimer/islamister och riskera deras röster genom att uttala sig om korankrisen? Inte heller ’Strandfjällan’, ’Molgan’ och ’drYgeman’ har uttalat sig i frågan. Det är snudd på sensationellt.