Allsköns funderingar om politik

Den som gapar över mycket……

Av , , 14 kommentarer 68

Annie Lööf (C) har blivit mer och mer av en populist under denna mandatperiod och har inte mycket gemensamt med det parti Torbjörn Fälldin en gång ledde. Hon är bra på att ta plats och noga med att påpeka att hon har en juristexamen, men mig veterligen har hon aldrig jobbat som jurist. Däremot visade hon sitt förakt för svensk rättstillämpning genom att godkänna den s k ’gymnasielagen’ trots att hon på en presskonferens dömde ut den och förkunnade att regeringens lagförslag var ”ett haveri”. Hon deklarerade tydligt att hon höll med Lagrådet om att ”gränsen är nådd för vad som är acceptabelt.” I nästa andetag meddelade hon att centern skulle rösta igenom lagen. Därmed visade hon att hennes personliga moral står över svensk rätt.

Att centern utger sig för att vara ett feministiskt parti rimmar illa med att de röstat för detta omfattande flyktingmottagande från starkt patriarkala kulturer.  Nästan 100 % av de ’särskilt utvalda’ afghanska ungdomarna utan asylskäl är män. Vilka konsekvenser får en så stor invandring från sådana kulturer för kvinnors frihet i Sverige?  Hur går det att förena med de ”feministiska framsteg” partiet hävdar att de gjort? Men Lööf vägrar att se och hantera ev målkonflikter. Framåt manar hon och fortsätter att lägga ut sina feministiska dimridåer obekymrad om bristen på logik och konsekvens.

Lööfs retorik innehåller mer ”jag” än övriga partiledares; ”jag vill vara tydlig med att jag” ……, ”jag och partiet står upp för….”. Väljarna förstår vad hon säger och hennes energi och tydlighet går hem hos många, inte minst för att konkurrensen från övriga partiledare saknas när det gäller energi, tydlighet och svansföring. Hon ses som en politiker som vågar ta ställning och stå upp för sina åsikter. Men i rättvisans namn, vilket parti vill inte ha nolltolerans mot hedersbrott, sexuella övergrepp och våld mot blåljuspersonal?

-Tryggheten ska finnas överallt i Sverige, i varje stad, i varje stadsdel, i varje by, i varje förort, varje dag på året”.

Så ska vi ha’t men hur ska Lööf genomföra detta? Ingen som vet.

När Lööf valdes till partiledare deklarerade hon inte att hennes ambition var att göra sitt bästa för Sverige tillsammans med allianskollegorna. Redan då var det jaget före laget:

-Alliansen är medlet för att nå Centerpartiets mål, inte ett mål i sig.

Lööfs mål är att partiet 2022 ska vara lika ”agendasättande” som DN, ha minst 20% och ha en egen statsministerkandidat. Drömma går ju.

Lööf talar gärna och ofta om sin tydlighet och sitt ledarskap. Den piruett hon gjorde när hon röstade igenom ’gymnasielagen’ visade med all önskvärd tydlighet att hennes moral står över svensk rätt. Likaså visade hon tydligt att hon struntar i normala krav på logik och konsekvens. Med sitt stora självförtroende och sin självbild av moralisk överlägsenhet och humanitär och ansvarstagande politik rör hon sig ”framåt” och missar aldrig ett tillfälle att ”tydligt” påpeka att hon ALDRIG skulle acceptera att ingå i en alliansregering som behöver SD:s passiva eller aktiva stöd för att få igenom sin politik. Men är inte målet med att vinna ett val att faktiskt få igenom sin politik?

Lika tydlig har hon länge varit med att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än sitta i en regering med Löfven. Däremot erbjuder hon obesvärat Löfven och sossarna att samarbeta och stötta en alliansregering. De har dock sagt blankt nej till detta ’oemotståndliga erbjudande’. Att inget av de traditionella blocken kan bilda regering utan SD:s stöd verkar inte bekymra Lööf. Som den politiska populist hon är, vägrar hon att inse att hennes sandlådebeteende och låsta position omöjliggör en alliansregering. Hon verkar m a o inte ha lärt sig något av DÖ och det haveri den inneburit för landet.

Hon är också tydlig med att de väljare som röstat på SD inte ska få något inflytande trots att SD blev dubbelt så stort som C i valet. Demokrati och praxis är underordnad Lööf moraliska överlägsenhet. Väljer väljarna fel får de skylla sig själva. Hon är mycket tydlig med att hon vägrar respektera demokratins spelregler och samtala med alla demokratiskt valda partier. Istället ägnar hon sig åt vuxenmobbning och negativ särbehandling. Det är ohederligt och ovärdigt av en politiker som aspirerar på att bli statsminister 2022 att inte stå upp för alla människors lika värde. Hittills har jag f ö inte hört eller sett att Lööf vägrar samtala med vänstern, som har en mycket blodig och våldsam historia som de själva gärna g/l/ömmer.

När DN i feb i samband med Centerns kommundagar tog upp frågan om en ev regeringsbildning svarade Lööf bl a att väljarna ”…… söker ett parti som tar ansvar, visar ledarskap, som står upp tydligt för sina principer men som också är berett att smutsa ner fingrarna för att styra landet. Till syvende och sist så är det viktigt att vi politiker tar ansvar för det valresultat som väljarna ger oss på valdagen”.

I Lööfs ögon innebär förhandling över blockgränserna, d v s med socialdemokrater och miljöpartister, i syfte ”att hitta ett alternativ som gör att vi får en långsiktig och stabil regering som kan regera Sverige tryggt” att smutsa ner fingrarna. Vilket häpnadsväckande uttalande! Att vägra samtala med alla riksdagspartier och därigenom inte ta ansvar för hela valresultatet borde då rimligtvis innebära att hon smutsar ner inte bara fingrarna utan hela kroppen. Det är bra att hon är tydlig med sitt väljarförakt, men hur rimmar det med hennes moraliska högmod?

Hur mycket ansvar tog hon f ö under den gångna mandatperioden när hon och Alliansen så lättvindigt gav bort regeringsmakten till de rödgröna, en inkompetent minoritetsregering på vänsterkanten stöttad av kommunisterna? Med Decemberöverenskommelsen valde Alliansen att ”sitta på läktaren” och där har de suttit ganska passiva, fega och bleka i fyra år. Nu tycks hon tillsammans med Jan Björklund (L) vara på väg att stjälpa hela Alliansen. För dem verkar det viktigaste vara att SD inte får något som helst politiskt inflytande, inte att Alliansen kan bilda regering och få igenom sin politik. Liten tuva stjälper ofta stort lass.

Så kommer Lööf att sätta Alliansen och landets bästa före de rödgröna eller jaget? Oavsett hur hon väljer lär hon få en svår svekdebatt att hantera. Fast då gör hon nog bara en ny piruett och säger att hon ”försökte ända in i kaklet” att få till en alliansregering, men det gick inte. Istället tvingades hon rädda jaget med en topposition i det rödgröna laget, som hon med stor energi just varit med om att fälla. Hennes agerande kommer med stor sannolikhet att utplåna Alliansen för åratal framöver.

Sjöstedt anständig och demokratisk?

Av , , 9 kommentarer 59

/Dr/Ygeman och Löfven har efter valet gått ut och pratat om riksdagens 7 anständiga partier. SD ser de som ett oanständigt parti. Jonas Sjöstedt (v), sprickfärdig av stolthet för att hans parti gjorde ett bra val, antagligen tack vare att F! försvann.

Sjöstedt är inte sen att spinna vidare på denna mobbningskampanj. På en presskonferens på torsdagen klargjorde han att vänsterpartiet inte kan tänka sig att acceptera Björn Söder (SD) som andre vice talman i riksdagen. Vi är nog många som kommer ihåg hur hans partikollega, Rossana Dinamarca, respektlöst och mot gällande riksdagsetikett demonstrerade mot Söder genom att vägra adressera talman Söder, när hon inledde ett anförande i den nya riksdagen 2014. När hon tillrättavisades sa hon med ’juvenil trotsighet’ ”Du är inte min talman”. Ska vi ha riksdagsledamöter som inte klarar av att uppträda bildat, respektfullt och vuxet i riksdagen?

Sjöstedt anser att SD ska utestängas från politiskt inflytande och kallar SD för både odemokratiskt och oanständigt. Det är att kasta sten, eller snarare betongblock, i glashus. Sjöstedt säger bl a:

-Vi kan inte ha en talman som uttrycker sig rasistiskt och som säger att samer och judar inte är svenska.

-Han kan omöjligt företräda alla svenskar.

Sjöstedt drar sig inte för att ljuga offentligt. Hans vana att dra ifrån kontroversiella saker om sitt eget parti och lägga till förvanskade fakta eller osanningar om motståndarpartier är mer regel än undantag. Hans attack mot Söder gränsar till förtal och motsägs av representanter för de grupper som Söder refererade till. Stefan Ritter, svensk jude och stockholmare, har kommenterat Söders uttalande om judar:

-Vad Björn Söder sagt om oss judar är helt korrekt. Jag har inga problem med det. Vad Björn Söder menade var att de fem nationella minoriteterna, däribland vi judar, har en särskild status som innebär att vi kan upprätthålla våra språk och vår kultur. Det är väl bra, även om det finns få som talar jiddisch i dag. Men att ytterligare 25 minoriteter skulle få samma ställning blir omöjligt, det var vad Björn Söder menade.

Också den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén kommenterade i SVT (14 12 16) att:

 -/han blir/personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser.

Han menar vidare att det i grund och botten är farligt att säga att samer är svenskar:

-Därför att det leder till assimilering och i slutändan till att den samiska kulturen försvinner.

Vänstern har under hela valkampanjen otaliga gånger visat hur oanständiga och odemokratiska de är. Partiets ungdomsförbund, Ung Vänster, har utan någon som helst respekt gång på gång stört och sabbat SD:s torgmöten runtom i landet. Istället för att påverka sina motståndare med argument har de förstört och tystat med megafoner och slagord och överröstat istället för att övertyga. Amanda Nyberg, ordf i UV, gick ut med uppmaningen ”Let’s crash this party” när SD skulle ha torgmöte i Göteborg. Hon anser tydligen att hennes egen åsikt är den enda rätta och att alla andra ska hålla käft. Det är knappast ett exempel på den yttrandefrihet som har gjort Sverige till ett tryggt samhälle att leva i utan påminner snarare om läget i de kommunistiska regimer som vänsterpartiet har sina rötter i.

Sjöstedt har valt att blunda för Ung Vänsters oanständighet och odemokratiska agerande, men kan vi i riksdagen ha ett odemokratiskt parti, som öppet hyllat flera av världshistoriens värsta mördarregimer? Kan ett parti vars medlemmar systematiskt terroriserat andra partiers representanter och återkommande stört och skapat upplopp vid andra partiers torgmöten tillåtas få politiskt inflytande? Och kan vi låta ett parti som inte gjort upp med sin mörka och våldsamma historia få politiskt inflytande? Hur många vet att kommunismen en gång stöttade både Hitler och Stalin? Nazistiska rötter, Sjöstedt?

Alltsedan 1970-talet har den dåvarande östeuropakorrespondenten Kjell Albin Abrahamson rapporterat från och om det kommunistiska Östeuropa och det postkommunistiska Central- och Östeuropa. I sin bok Låt mig få städa klart (2014) vänder den folkkäre utrikeskorrespondenten för första gången på perspektivet och granskar vänsterpartiets och kommunismens roll i Sverige. Det är en ytterst läsvärd och mycket skrämmande redogörelse för vänsterns rötter och historia.

Några veckor innan valet publicerade Magnus Utvik, litteraturkritiker och författare, sin bok Partiet på kant med (v)erkligheten (Carlssons förlag, 2018). ”Den är en svidande vidräkning med det svenska vänsterpartiet, dess kramande av kommunistdiktaturer världen över och, framför allt, dess svek mot den demokratiska oppositionen i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer ända fram till kommunismens fall.”

Utvik pekar på en beklämmande parad av namnbyten på partiet och pliktskyldiga fördömanden av uppenbara svinerier, samtidigt som de ”kamratliga” kontakterna med diktaturpartierna upprätthålls. Han anser att ingen verklig förändring verkar ske i partiets verklighetsuppfattning. Utvik redovisar hur V under Jonas Sjöstedts ledarskap så sent som 2017, och i år, fortsatt att ha kontakter med kommunistiska grupper som till exempel hyllar Nordkorea och förespråkar politiskt våld. Ändå behandlas V idag som ett normalt parti av etablissemanget. Häpnadsväckande och fullständigt oacceptabelt!

Utvik har själv en bakgrund i bokstavskombinationsvänstern, vilket han berättade om 2011 i boken Med Stalin som Gud – tre år i en kommunistisk sekt. Han vet m a o av egen erfarenhet vad han pratar om när han avslöjar alla vedervärdigheter.

Efter valet har Sjöstedt sagt att han kan tänka sig att bli vice statsminister eftersom vänsterpartiet är det näst största partiet i det rödgröna blocket. Han förutsätter att Löfven får sitta kvar. Men vill S regera med ett så odemokratiskt och oanständigt parti som vänstern?

Då Sjöstedt anser att Björn Söder ”omöjligt kan företräda alla svenskar” kan V inte nominera honom som kandidat till posten som andre vice talman. Nu har Sjöstedt och partiet därför nominerat Lotta Johnsson Fornarve (v) till posten som andra vice talman. Hon blev medlem i dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna 1979. Då var Sovjetunionen, Östtyskland och Kuba fortfarande partiets ideologiska föredömen. Johnsson Fornarve ljuger lika friskt som Sjöstedt och påstår att ”så länge jag har varit med har vi tagit avstånd från östblocket och Sovjetunionen”. Det rimmar illa med vad Utvik avslöjat, men det torde inte besvära Sjöstedt eller partiet. De har ljugit om betydligt värre saker än så under årens lopp.

/dr/Ygeman och anständigheten

Av , , Bli först att kommentera 71

Socialdemokraterna har de senaste dagarna betonat hur viktigt det är att vara ödmjuk i dagens svåra parlamentariska läge. Som ett led i detta sträcker de nu ’generöst ut en hand till de borgerliga inför valet av talman. Anders Ygeman, gruppledare för S i riksdagen, säger att det är viktigt att ”anständiga partier” kan samarbeta över blockgränsen men inte över ”anständighetsgränsen”. S föreslår därför en ny princip för val av talman; genom samtal med de borgerliga. Alliansen valde dock att avvisa detta ’oemotståndliga’ erbjudande om samtal och kommer, som de tidigare meddelat, att presentera en egen gemensam talmanskandidat.

Såssarnas valkampanj har saknat både ödmjukhet och anständighet och de har svartmålat både M och SD på svenska, arabiska och somaliska för att ingen skulle missa de negativa budskapen. Men nu är det förstås mer lönsamt att göra helt om och istället visa sig ’ödmjuk och anständig’; de inser att oavsett vilken talmanskandidat de själva lanserar, kommer han/hon med stor sannolikhet att röstas bort av Alliansen och SD. Därför väljer S att förekomma i hopp om att inte förekommas eller ’omkomma’.. Deras mål är också att kunna härska genom att söndra Alliansen.

Jag skulle råda alla som bjuds in till samtal med dr/Ygeman att tacka nej, speciellt om ärendet ifråga brådskar. Under sin tid som inrikesminister tog det honom hela 12 månader att informera statsministern om Transportstyrelsens IT-haveri. När han ställdes till svars för detta förklarade han det med att ”det här är information som man inte kan prata om på fikarasten eller i fikarummet, utan att det krävs att man är i speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information”.

Apropå Transportstyrelsen fick den arrogante Ygeman skarp kritik av riksdagens konstitutionsutskott som granskade regeringens hantering av IT-haveriet. Själv ansåg han att han istället borde ha fått beröm, eftersom det var han som var ansvarig för den myndighet (Säkerhetspolisen) som ”avslöjade skandalen och såg till att lagföra den som hade gjort fel”. Så magstarkt att försöka få ’credit’ för Säkerhetspolisens arbete! Som tur var, såg Alliansen och SD till att han tvingades avgå.

Som plåster på såren för att Ygeman begått ett så allvarligt misstag, belönade Löfven och partiet honom strax därefter genom att välja honom till gruppledare för S i riksdagen. Det innebär att Ygeman har chansen att bli statsråd om vi får en ny socialdemokratisk regering. Maktpartiet S tycks inte förstå att man inte kan återanvända politiker som begår så stora misstag och som dessutom visar en sådan brist på självinsikt och på respekt för medborgarna.

I samband med Ygemans undermåliga agerande under transportskandalen avslöjade Expressen (17/6-17) att han redan i yngre dagar smitit undan ansvar och agerat respektlöst. Han dömdes t ex för att inte ha betalat hyran och för att ha förstört en villa i Huddinge. Villan hade han sedan utan tillstånd låtit ett kollektiv ta över. De förvandlade villan till oigenkännlighet. Tingsrätten beslutade att Ygeman måste betala hyran i en förhandling som han inte ens dök upp på. Vad säger det om hans ansvarskänsla och moraliska kompass?

De tre snickarna, som ägde huset, drabbades av en ekonomisk katastrof som innebar livstids existensminimum för dem. När Expressen konfronterar Ygeman med detta svarar han att eftersom det gått 25 år sedan dess, borde snickarna kunna lägga det bakom sig och gå vidare. Det hade han gjort!! Men tidningen kunde visa att beteendet fortsatte. När de tar upp att Ygeman hade 31 betalningsanmärkningar och hade dömts för olaga intrång skyller han på att han var ”i en period mellan ströjobb och arbetslöshet”. Innebär det att man slipper göra rätt för sig enligt Ygeman? Också efter att han blivit riksdagsman hamnade han hos Kronofogden för obetalda skulder. Orsaken till dessa torde vara bristande moral snarare än dålig ekonomi. Eller bor det kanske en Mona Sahlin i honom? Förtroendeingivande är det då inte.

Låt oss nu hoppas att vi slipper den ”ödmjuke, anständige” /dr/Ygeman! Nu behöver landet en ansvarsfull regering, som kan reda upp den oordning och de brister den rödgröna regeringen lämnar efter sig inom många områden.

Dalai Lama rasist?

Av , , 15 kommentarer 67

Återvandring är en av punkterna i SD:s partiprogram. Många som kommit hit och lever här skulle vilja åka tillbaka till sina hemländer. Många har dessutom kommit till Sverige på felaktiga grunder. SD vill därför, när det är möjligt att flytta tillbaka till ett område som varit drabbat av krig, satsa på generösa bidrag för att underlätta för människor att återvända och bygga upp ett liv i sitt hemland.

En annan person som talar om återvandring är Tibets andlige ledare Dalai Lama, som besökte Malmö i veckan. Han var inbjuden av biståndsorganisationen Individuell människohjälp, en konferens om hur alla kan bidra till att skapa lyckligare och fredligare samhällen. Han slog bl a fast att Europa tillhör européerna liksom Tibet tillhör tibetanerna. Han sa vidare att det är bra att t ex Sverige och Tyskland tagit emot migranter, att vi hjälper dem och utbildar dem, men migranterna ska inte stanna här utan återvända hem så snart de kan för att återuppbygga sina hemländer. Han sa inte ett ord om integration eller assimilation. Är Dalai Lama rasist för att han säger att Europa tillhör européerna och att migranter ska återvända hem så snart de kan för att återuppbygga sina hemländer?

Den rödgröna regeringen har under sin tid vid makten bedrivit en tidvis okontrollerad migrationspolitik som inte haft stöd av en majoritet av folket. S har på senare tid stramat upp sin migrationspolitiska retorik och därmed närmat sig SD, något de bestämt förnekar. S säger nu t ex att alla som inte har asylskäl ska lämna Sverige. Det låter bra i retoriken, men praktiken motsäger detta. Så sent som för några månader sedan röstade S+Mp+V+C igenom den hårt kritiserade ’gymnasielagen’. Denna lag betyder att ca 9 000 afghanska migranter, i huvudsak män, samtliga vuxna utan asyl- eller skyddsskäl och utan ID-handlingar, som i flera instanser fått avslag på sina asylansökningar, får rätt att stanna här för att studera på gymnasiet.

Just nu råder emellertid oenighet bland migrationsdomstolarna om hur gymnasielagen ska tolkas. Följden är att många av dessa afghaner f n saknar både bostad och mat, eftersom bosättningslagen inte omfattar personer som saknar uppehållstillstånd. De som prioriterat medmänsklighet före rättssäkerhet har bidragit till detta juridiska haveri. Hur kunde Annie Lööf, som ofta påpekar att hon är juristutbildad, aktivt bidra till detta haveri? Den totala kostnaden för gymnasielagen har inte redovisats, antagligen för att ingen vet, eller för att någon vet men inte vågar redovisa totalsumman.

SD vill minska kostnaden för migrationen bl a genom att hjälpa flyktingar på plats, vilket skulle vara både billigare och effektivare. Det skulle dessutom betyda ett slut på de livsfarliga båtresor över Medelhavet som skördar många människors liv men berikar skrupelfria flyktingsmugglare. Det skulle heller inte splittra familjer på flykt. För ett par år sedan sa Hans Rosling följande:

-Flyktingmottagandet i Sverige i år kommer kosta dubbelt så mycket som FN har för alla flyktingar i världen. UNHCR:s budget för 60 miljoner flyktingar är hälften mot de svenska flyktingkostnaderna. Och då säger inte jag någonting om de svenska flyktingkostnaderna, men vi borde ha öst in mer pengar för att hjälpa människor där de flesta är. Men man får inte göra det så ensidigt så att det antingen blir att hjälpa människor i Sverige eller på plats. Först och främst på plats. Rejält. Sen också välkomna flyktingar hit.

Varför lägger Sverige nu så mycket resurser på en specifik grupp utan asylskäl och ID-handlingar, när dessa resurser skulle kunna göra mycket större skillnad för många fler på plats, något som både Hans Rosling och SD talat om? Så var Rosling rasist? Nej, han var en mycket insiktsfull realist som utstrålade självförtroende och trygghet. Dessutom brann han för att dela med sig av sin kunskap. Han var ”en vuxen i rummet” som sa vad han trodde på och trodde på vad han sa.

En majoritet av 7-klövern anklagar ofta SD för att vara främlingsfientliga och rasister, särskilt när det kommer till invandring. Detta brunsmetande har blivit ett mantra i hopp om att minska SD:s inflytande och tillväxt. Just nu vägrar 7-klöverns samtliga partier på riksnivå att samtala, samarbeta eller samregera med SD. De som ser sig själva som ”vuxna i rummet” kan inte ens i dagens låsta politiska läge och för landets bästa tänka sig att sitta ner och samtala med SD för att hitta minsta gemensamma nämnare. Att Dalai Lama och Hans Rosling utan problem kan framföra åsikter som 7-klövern kritiserar när SD framför dem, visar att vem som säger något är viktigare än vad som sägs. Vi styrs uppenbarligen av politiker som inte tror på den s k värdegrunden och alla människors lika värde oavsett vad de hävdar i retoriken.

Det sägs ofta att män kan arbeta också med personer de inte gillar, medan vi kvinnor har svårt att jobba med personer vi ogillar. Jag tror det när jag ser det. Bland de politiskt ansvariga på kommun- och landstingsnivå verkar dock samarbete fungera, särskilt i södra Sverige. Fast det kanske beror på att de är ”vuxna i rummet” och vuxna sin uppgift att ta ansvar för landet.

Och vinnaren är…

Av , , 10 kommentarer 41

Redan på valdagskvällen utropade sig alla partier till vinnare oavsett valresultat. Att det slutliga valresultatet inte blir klart förrän på fredag verkade sakna betydelse.

Vänsterpartiet ökade med 2,2% och gjorde ett av sina bättre val. Jonas Sjöstedt var snabb att säga att detta innebär att partiet nu kan ställa krav på sossarna att ge dem större politiskt inflytande och mer vänsterorienterad politik. För att lyckas hålla sig kvar som statsminister kan Löfven tvingas välja att samarbeta antingen med V (med rötter i kommunism och stalinism) eller med SD (som Löfven kallar rasister, nyfascister m m). Undra på att Löfven flirtat med både C och L för att slippa samarbeta med ’mörka krafter’! Annie Lööf har dock deklarerat att hon hellre äter upp sin högra sko än samarbetar med sossarna. Hur länge kommer det att hålla?

Miljöpartiet gick från 6,9% i förra valet till 4,3% i detta val. Trots att detta är deras sämsta resultat sedan de ramlade ur riksdagen 1991, såg de sig ändå som vinnare. Allt är relativt, men miljöpartiet var tidvis under riksdagsspärren och då är det förstås en seger att klara av att överleva som riksdagsparti. Språkrören Lövin och Fridolin påpekade att deras valresultat var en seger inte minst för Sverige och världen tack vare partiets mycket framgångsrika klimatpolitik. Att deras klimat- och skolpolitik inte levererat några imponerande resultat verkar inte ha nått dem.

Sossarna gjorde sitt sämsta val på över 100 år, men eftersom deras förvalssiffror var omkr 22-25% ansåg de att 28,4 var en seger trots att det innebar en förlust på 2,8% jämfört med valet 2014. De lyckades åter bli landets största parti. Det är häpnadsväckande med tanke på allt den rödgröna kalkonregeringen misslyckats med och alla allvarliga skandaler de varit inblandade i men inte tagit ansvar för. Att de lyckats med sin identitetspolitik och därigenom lockat invandrarröster torde förklara att de ändå lyckades bli största partiet. Bara var tredje väljare har röstat på den sittande regeringen i detta val, men de borde faktiskt tvingas stanna kvar vid makten och ta ansvar för de fördubblade vårdköerna, bostadsbristen, skolans problem, gängkriminaliteten, utanförskapsområdena, poliskrisen m m.

Liberalerna med major Björklund i spetsen fick 5,5%, en uppgång med endast 0,1% jämfört med förra valet. Han såg sig också som en vinnare för enl opinionssiffrorna innan valet låg partiet under riksdagsspärren. Det måste därför vara en seger för honom att få vara kvar i riksdagen om än som det minsta borgerliga partiet.

Den stora vinnaren i Alliansen var KD, som länge varit uträknade. Tack vare en energisk och kraftfull slutspurt lyckades Ebba Busch Thor lyfta partiet till 6,4%, en ökning med 1,8% sedan förra valet.  Möjligen är valresultatet delvis också ett resultat av stödröster, men framgången är nog främst ett resultat av ’Ebbaeffekten’ och partiets familje- och sjukvårdspolitik.

Centern och Annie Lööf var också vinnare. De fick 8,6%, en minskning mot de höga opinionssiffror hon haft under våren och sommaren men en ökning med 2,5% jämfört med valet 2014.

Också moderaterna såg sig som segrare med sina 19,8%, en minskning med 3,5% sedan förra valet. De befarade före valet att bli landets tredje största parti eftersom SD såg ut att bli landets andra största parti. Eftersom M nu blev det näst största partiet kunde också de se sig som segrare trots nedgången på 3,5%. De försatt inte chansen att tillsammans med övr allianspartier genast gå ut och kräva regeringen Löfvens avgång trots att hela valresultatet inte är räknat och kontrollräknat förrän på torsdag/fredag.

Flera opinionsinstitut tippade före valet att SD skulle bli landets näst största el t o m landets största parti. Partiet hamnade slutligen på 17,6% och sågs av flera ’kommentatorer’ som förlorare trots att de ökade med 4,5%, d v s betydligt mer än något av de andra ’segrarna’ ökade. Det är häpnadsväckande att t o m de som förlorat väljare i valet ser sig som segrare samtidigt som de betraktar SD som förlorare för att de inte lyckades bli det näst största el största partiet. SD är därmed vågmästare mellan de två blocken i ännu högre grad än 2014.

Nu kommer rapporter om att en av OSSE:s internationella valobservatörer, den danske politikern Michael Aastrup Jensen, som bevakat det svenska valet, säger till TT att det är ”långt ifrån europeisk standard”. Han kritiserar det svenska valsystemet, främst hanteringen av valsedlar, som inte garanterar valhemligheten.

Han säger vidare att han ”Aldrig sett ett så odemokratiskt val som det svenska” trots att han observerat val i Ryssland och unga demokratier i Östeuropa. Oegentligheterna i det svenska valet liknar inget han sett utomlands. På valdagen besökte han en vallokal i Malmö. Där såg han hur ”partisoldater” stod utanför och försökte pressa på väljarna sina valsedlar:

– Vi måste sända den skarpast möjliga signalen till Sverige om att de ska införa regler som vi har i Danmark och så gott som alla andra länder i världen, säger han inför sitt möte om det svenska valsystemet i Europarådet.

EU-kommissionen har f ö redan tidigare riktat hård kritik mot det svenska valsystemet. Så hur rimmar detta med Sverigebilden och vår uppfattning att Sverige är demokratins högborg?

Framåt

Av , , Bli först att kommentera 18

Jakten på Makten XXXII

I’ll be back!

Efter nomineringsstämman i november 2005 får Allan mycket tid att fundera. Han har inte längre några politiska uppdrag och heller ingen fast anställning. Eftersom han känner många människor får han gång på gång kommentarer om björkstapartisterna:

Vi väljare har svårt att förstå varför ’klättermöss och blöjbarn’ tillåtits ta över Partiet i Björksta. Kandidatlistans topp liknar nu mest en föryngringsyta, där gamla värdefulla furor ersatts av ungskog. Fattar ni inte att ni äventyrar hela Samverkansgruppens möjligheter att vinna valet nästa år? Vem vill ha politiker som fuskar sig till sina positioner? Vi litar inte på riggade kulisser, ’stajlade’ kuppmakare och fifflare i lånta fjädrar.”

”Såg du intervjun lokalnyheterna på Svt gjorde med Ante förra veckan? Dom körde Ungt Val-testet med honom och hans svar visar att han är klart mer vänster än borgerlig. En ulv i fårakläder m a o. Hur förklarar han det? Nej, han är en riktig teflonpolitiker som lärt sig vad han ska säga för att passa in överallt. Såna karriärpolitiker finns det redan alldeles för många av.”

”Om vi röstar på er kommer björkstapartisterna att drabbas av ’ågren’ i åratal framöver. Du måste bara göra nåt för att återta partiet. Om det fortsätter så här, måste vi tyvärr rösta på Rosenpartisterna. Röstar vi på er, riskerar vi att björkstapartisternas broilers och politiska inavel kommer att styra Björksta efter valet 2006. Den risken kan vi inte ta. Och på riksdagsfronten ser det väl heller inte så lovande ut för du har ju själv sagt att du underkänner era ledande riksdagskandidater. Hur resonerar ni i egentligen i regionpartisterna?”

Allan måste erkänna att det ligger mycket i vad väljare säger. Han står fast vid sin uppfattning om Ellas Grenlöfs oförmåga att företräda regionen i riksdagen och han är allt annat än imponerad av Karin Linds politiska insatser. Han studerar riksdagslistans kandidater och känner hur ilskan växer, när han ser att Magnus nu hamnat bland de första på listan:

-Vad tänker dom på? Det var ju Magnus som skrev en motion som jämförde homoäktenskap med pedofili och barnäktenskap. Vilket hjärnsläpp! Och Ante och Ella som stödde motionen! Dom drog väl på sig en anmälan för hets mot folkgrupp, om jag minns rätt. Amatörer! Till och med partiet centralt gick ut och kritiserade motionens formuleringar. Det där skulle aldrig ha hänt, om jag hade varit med.

Allan kommer plötsligt att tänka på något som hände innan valet 2002. En kandidat på kommunlistan hade flyttat och hon skulle ersättas av en ny kandidat. Enligt provvalsresultatet var det Mikael som skulle in, men Ante och Ted hade informerat nomineringskommittén om att Mikael var homosexuell och därför olämplig som partistkandidat:

-Snacka om homofobi! Mikael var en jäkla duktig Partist med bred förankring på universitetet. Det var förstås ytterligare en anledning till att Ante och Ted inte ville ha med honom på listan. Mikael skulle ha fått en massa kryss av studenterna och det skulle ha försvagat Antes och Teds chanser i valet. Vilka fegisar! Jag har då aldrig varit rädd för konkurrens och aldrig valt att  tävla i jumboklassen. Jag vill vara bäst, inte minst dålig. ”Med små människor kan ingenting stort uträttas” som John Stuart Mill sa.

Han kommer också ihåg att den Rosenpartist, som tidigare satt i ledningen för jämställdhetsutskottet i Björksta, gjort narr av Ante och björkstapartisterna för att de inte var intresserade av jämställdhetsfrågor. När Ante tillfrågats om vem björkstapartisterna ville ha i utskottet hade han svarat:

-Jämställdhetsutskottet? Sån skit sysslar inte partisterna med.

-Därför har björkstapartisterna ingen företrädare i utskottet under denna mandatperiod. Det är osmart av Ante, tänker Allan. Inte nog med det. Han har också lyckats utrota Partistkvinnorna i länet. Är han rädd för kvinnor? Han och Ted utger sig för att vara feminister när dom försöker fånga brudar, men i verkligheten rensar dom bort duktiga partistkvinnor. Det är inte bara obegåvat. Det är ohållbart, om man vill bli en framgångsrik politiker. Vilka nördar! Och varför sitter Ella bara tyst och ser på hur kvinnorna rensas ut? Hon är i alla fall ordförande i regionrådets styrelse och har därför ett ansvar att ingripa.

Ibland grips han av tillfälligt svårmod och frågar sig hur han kunde vara så dum att han lierade sig med Ante och Ted:

-Dom behövde mig för att komma nånvart, men jag behövde inte dom, eftersom jag redan var nån. Jag hade helt enkelt oturen att hamna i dåligt sällskap. Innan jag träffade dom, hade jag aldrig varit i närheten av fusk. Jag behöver inte fuska för att vinna. Det måste dom. Dom saknar all trovärdighet. Snacka om kejsarens nya kläder! Det saknas nu t o m en kejsare, förresten.                                                                                                                                                           

Han känner sig smickrad av att människor fortfarande har så mycket förtroende för honom och av att de hoppas att han ska kunna göra något åt det som nu händer i partiet:

-Det är ett solklart bevis för att jag borde ha fått vara kvar på första plats på riksdagslistan, där medlemmarna placerat mig. Jag är helt enkelt den enda självklara kandidaten. Och mig plockade dom bort! Det är för jäkligt! Varför kunde inte Skatteverket ha väntat några veckor till? Då hade Björkstabladet aldrig fått chansen att förstöra min politiska karriär. Att deras avslöjande kom innan nomineringarna vara spikade var maximal otur. Det visar vilken usel känsla medierna har för timing. Hade det blivit känt några veckor senare, hade jag fixat det. Då hade ingen krävt att jag skulle plockas bort från listan.

Allan kan inte acceptera att det är hans misstänkta fusk med skatten som fällt honom:

-Det är ju bara en skitsak, som bygger på missförstånd. Dessutom fifflar alla svenskar med skatten. Vad är den skitsaken jämfört med allt som Ante och Ted gjort sig skyldiga till i flera provval? Att registrera in människor i ett politiskt parti utan deras vetskap ger antagligen fängelse. Åtminstone om vårt partis ideologi får råda. Och att förfalska alla dessa personers namnunderskrifter innebär regelrätt urkundsförfalskning och ger nog fängelse oavsett vilket partis ideologi som gäller. Hur kan folk bara svälja sånt? Grabbarna hade fått lämna både sina poster och partiet om dom ställts till svars. Dessutom skulle dom nog ha dömts till både böter och fängelse. Istället belönades dom med var sin toppost. Det är banne mig inte klokt! Jag kan förstå att många är upprörda.

Han tycker att det är fullständigt oförståeligt att alla i ansvarig ställning med hull och hår bara svalt alla oegentligheter:

-Varken partisterna centralt, björkstapartisterna eller regionpartisterna har ens försökt att ställa nån till svars. Det är helt sanslöst! Rhenman, Ingemar, Ivar, Kristina, Fredrik och några till har gång på gång öppet talat om vad Ante och Ted gjort och hur dom gjort det. Hur tydlig måste man vara för att folk ska få ändan ur vagnen och utkräva ansvar? Varför har ingen brytt sig? Har folk trots allt ändå inte fattat? Inte ens rättsväsendet eller medierna, den tredje statsmakten, har lyckats bidra till att fälla nån trots alla uppenbara oegentligheter.  Brott lönar sig. Så är det. Ju fräckare man är, desto större är chansen att lyckas. Människor vill helt enkelt bli lurade.

-Och nu har Ante också blivit vald till ordförande i regionrådsstyrelsen, eftersom Ella hux flux hoppat av som ordförande trots att hon är riksdagsledamot. Det är inte svårt att gissa hur han lyckats bli vald och vilka som hjälpt honom med det. Alltid samma människor och motiv i bakgrunden. Ante är tidernas störste maktbyggare alla katergorier i Björksta. Björkstas egen Machiavelli. Nu har han samlat all makt i en liten kartell som finns på alla nivåer och i alla grupperingar. Maktbygge, inte politik, är hans styrka och makt och pengar hans enda mål.

Allan inser att en förutsättning för att lyckas med fusk och manipulationer är att andra partier gör likadant och att så få människor engagerar sig i politik eller bryr sig om vad som händer på det området:

Det är bra med ’röstboskap’ och ’sovhjärnor’. Dom är själva förutsättningen för detta framgångskoncept. Det var visserligen smart av Ante att hitta på alltihop, men utan ’sovhjärnor’ och bedrägerier hade han inte lyckats. Jag hjälpte bara till med att tipsa dom om en massa namn. Vad är det för fel i det? Vad Ante och Ted sen gjorde med dom namnen kan jag inte ta nåt ansvar för.

Det är egentligen för jäkligt att dom nu toppar var sin lista. Dom är inga trovärdiga budbärare av partiets budskap. Dom är bara pappersprodukter, som inte vet om dom ska fylla politiken med snack eller snacket med politik, små gubbar som går runt i sina överrockar och portföljer i Björksta. Hur var det Rune och Lars sa för några år sen? ’Dom ser ut som Ungpartister från femtitalet’. Det är bara att hålla med. Rune och Lars krävde också att jag skulle stajla pojkarna innan valet, men det blev aldrig av.

Ante och Ted har varken pondus eller utstrålning och omger sig med ofarliga medkandidater, som inte utgör minsta konkurrens. Utan fusk och taktikröstningar skulle dom knappast hamna på nån lista alls. Har jag nånsin behövt annonsera vecka efter vecka för att nån ska veta vem jag är? Jag gör saker och ting istället. Alla vet vem jag är.

Politik handlar om att synas och att kunna ta människor på ett naturligt sätt. Ante och Ted saknar allt jag har. Dom känner sig bortkomna bland vanliga människor och därför vägrar dom att röra sig utanför politiken. Får dom inte snacka politik, har dom inget att snacka om. Dom saknar referensramar och vågar inte ens göra studiebesök i verkligheten utan tar exempel från människors vardag från Partiets hemsida. Jag måste helt enkelt försöka rädda partiet från total undergång både i Björksta och i regionen. Det är jag skyldig partiet.

Tanken på att komma tillbaka växer sig allt starkare hos honom ju längre tiden går. Han vet hur Ante och Ted gjorde för att ta över partiet och kan därför själv använda delar av samma koncept:

-Eftersom jag inte kan räkna med ’klättermössens’ stöd nästa gång, får jag skaffa mig andra personer att liera mig med. Jag har några år på mig fram till nästa val. Det räcker gott och väl för att värva tillbaka tillräckligt många regionpartister till min sida. Nästa gång kommer jag att vara helt överlägsen. Då har Ella fått hjärnblödning och trillat av pinn, Ivar Sonesson har blivit senil, Rhenman, som i åratal haft pippi, har drabbats av fågelinfluensa och dött, Fredrik har fullt upp med sitt och Kristina har förälskat sig i mig och kommer inte att ställa till med några problem.

Allan har också förstått att faran är över, när det gäller uteslutning ur partisterna. Han hade varit övertygad om att han skulle bli utesluten efter att han gått ut och uppmanat regionpartisterna att rösta på Folkdemokraterna istället för på partisterna. Han tackar sin lyckliga stjärna för att Regionsrådsstyrelsen är så rädd för att agera och för att Ante och Ted trots sina maktpositioner inte vågar göra något. De vet vad Allan kan avslöja om de går emot honom:

-Regionrådsstyrelsen har ju en del lik i garderoben, som dom aldrig tagit itu med, så dom vill förstås ligga lågt och inte röra om i skiten. Det är tur att Ella är så rädd av sig och att Ante, Ted, Klas och flera andra av mina gamla falangister sitter med i styrelsen. Annars hade det aldrig funkat. Inte ens Karin Lind har under sina år i styrelsen tyckt att det funnits nåt att invända mot! Det övergår mitt förstånd, vilket inte säger lite. Vad skulle medlemmarna ha gjort om dom vetat? Inte hade dom tigit i alla fall, men dom skulle ju å andra sidan inte ha nåt att vinna på att hålla tyst. Nej, brott lönar sig för den som vill säkra en topposition som politiker. Fräckhet och fusk är helt nödvändiga verktyg i jakten på makten. Antes koncept är vattentätt.

Allan ser inte längre de fyra åren fram till nästa val som oöverstigliga. Han inser också att han inte kan flytta från Björksta, något han hotat med:

– Det är i Björksta jag hör hemma. Här har jag min arena. Alla vet vem jag är och vad jag går för. Jag är en typisk överlevare och entreprenör. Om fyra år har väljarna sen länge glömt mitt skattefiffel. När dom sedan ser vad Ella och ’femtitalsgossarna’ håller på med, är jag det enda vettiga alternativet. Jag måste helt enkelt försöka rädda partiet och få igång det igen. Jag börjar med att gå ut i medierna och uppmana väljarna att i årets val rösta på den sittande majoriteten istället för på partisterna. Det kommer att provocera ut Ante och Ted på banan och skapa splittring mellan dem och deras samarbetspartier. Det blir en rysare för dom och Ella att hantera.

Björkstaligan

Av , , Bli först att kommentera 14

Jakten på Makten XXXI

Björkstaligan                                  

Ante vaknar tidigt. Han stiger upp och hämtar Björkstabladet och ler belåtet, när han på första sidan ser sin egen bild och rubriken ’Han kan få makten’. I nästa sekund förbyts leendet i en grimas, när han läser att han varken är välkänd eller populär bland björkstaborna. Dessutom har han dåligt stöd bland sina egna.

-Det är ett år kvar till valet. Jag har en del jobb framför mig, säger han i artikeln. Jag jobbar strategiskt och långsiktigt och tror på arbetsseger.

Han funderar en stund på om det verkligen är rätt att verka utan att synas. Kanske borde han göra mer som Allan, men han är medveten om att han saknar Allans färgstarka och mediala sidor.

-Eftersom jag inte kan använda Allan som frontfigur längre, får jag skicka fram Ted, tänker han. Jag får helt enkelt programmera om honom så att han säger rätt saker. Och så får vi annonsera med olika snitsiga ’one-liners’. Massiv annonsering och exponering precis som i förra valet. Nu måste jag synas optimalt. Jag tror förresten att jag genast ska trycka upp en sån där väggkalender som blivit så poppis. Vad sägs om Björkstaligan natt och dag året runt? Ted och jag kan posera tillsammans med några av brudarna i Ungpartisterna och så kompletterar vi bilderna med klatschiga valparoller och valinformation och skickar ut den tillsammans med inbetalningskorten för medlemsavgiften. Om medlemmarna får vår kalender, bryr dom sig inte om att vi samtidigt passar på att höja medlemsavgiften för att finansiera årets valkampanj. Dom får ju för en gångs skull nånting värdefullt för avgiften.

Några av hans politiska kollegor i Stadshuset kommer med gliringar om artikeln i Björkstabladet, men Ante väljer att hålla god min i elakt spel.

Det dröjer inte länge förrän journalister börjar ringa och han får klart för sig att Kristina Nord kallat till presskonferens:

-Vad i h-vete ska hon nu ställa till med? frågar han sig irriterat och oroligt. Hon vet alldeles för mycket. Och vilken jäkla tidpunkt hon valt!

Kristina har bestämt sig för att inte bara passivt svälja att nomineringskommittén valt att rensa bort henne från Partiets riksdagslista, precis som Allan sagt till medierna ett par veckor tidigare. Ordförande i nomineringskommittén, Gustav Sondell, hade visserligen ljugit för medierna och sagt att det inte var sant, men nu är det tydligen ändå ett faktum.

-En sak kan man vara säker på i björkstapartisterna; ingen går att lita på. Med såna partikamrater behöver man inga fiender, tänker hon.

Hon möter journalisterna och redogör kort för varför hon kallat till presskonferens:

-Jag accepterar inte att man petat mig från listan. Det är respektlöst mot dom som röstat på mig. All offentlig makt utgår från folket och det är väljarna som ska avgöra, inte en begränsad nomineringskommitté eller inre maktelit, säger hon.

-Varför har man petat dig? frågar en av journalisterna.

-Jag vet inte. Nomineringskommittén har inte kontaktat mig. Dom har ännu inte gett mig nån förklaring, svarar hon.

-Dom kanske tycker att du är kontroversiell, säger journalisten.

Det är bekymmersamt att man blir betraktad som kontroversiell i mitt parti när man kräver att det ska gå hederligt och demokratiskt till och att medlemmarnas och väljarnas vilja ska respekteras, svarar Kristina.

-Men Allan har också plockats bort från listan, inskjuter en av journalisterna.

-Ja, men jag har inte förhandlat med nomineringskommittén och krävt att han, eller nån annan, ska plockas bort, svarar Kristina snabbt. Han har petats på grund av att han är misstänkt för skattebrott. Det kan kanske ses som en belastning att vara misstänkt för skattefusk och samtidigt ställa upp som riksdagskandidat. Partiet går ju till val på att bekämpa fusk och jaga fuskare och har lag och ordning och hårdare straff på agendan. Jag har inga belastande affärer på mitt förtroendekonto. Jag har gjort mig känd för att bekämpa fusk, inte för att tillämpa det. Jag är lika kritisk till fusk och manipulation inom partiet som utanför och det är nog där skon klämmer.                           

Ungefär samtidigt som Kristinas presskonferens äger rum, har Ante och Ted stor fest i björkstapartisternas Spegelsal, d v s partistexpeditionen. De firar att de nu i hela regionen har lyckats ta över partiet och väljarna för gott. Underbetjänter och betjänter är inbjudna liksom några utvalda ofarliga klättermöss och partistkamrater. Både stämning och onykterhet ligger på en hög nivå, en av förutsättningarna för lyckat samarbete och ett framgångsrikt val. Finalen i ’Vem vill bli miljonär’ är över och vinnarna utsedda. Ante och Ted har segrat utan att behöva använda livlinan ’Fråga publiken’. Nu är allt motstånd och alla gamla strukturer äntligen krossade.                                                                                 -Nu är det jag som dikterar dagordningen och avgör vem som får göra vad, tänker Ante belåtet. Att få vara med eller att inte få vara med det är frågan och den frågan äger jag från och med nu.        

Jag mår illa

Av , , 6 kommentarer 23

I början av året krävde Stefan Löfven möte med övr partiledare för att de alla skulle försäkra att årets valrörelse skulle bli schysst. Vi som har några år och valrörelser på nacken vet att såssarnas valrörelser inte brukar vara särskilt schyssta. I år är deras valrörelse ohederligare än någonsin och tycks bygga på att ljuga om andra partier. Ju dystrare deras opinionsläge blir, desto större blir deras annonser. Att producera spaltmeter av lögner och halvsanningar kräver förstås en del utrymme.

LO skänker varje år genom sina förbund ca 15 miljoner till såssarna. Under ett valår skänker de ännu mer. I årets val är LO:s valbudget 30 miljoner kronor. Målet är att få fler medlemmar att rösta på S för att få en S-ledd regeringen efter valet. Idag röstar mindre än 40% av LO:s medlemmar på S. Därför är det häpnadsväckande att LO anser det självklart att övr 60% av medlemmarna ska tvingas betala till såssarnas valrörelse och till en ev valseger för ett parti de inte vill ska regera landet. Det är inte en dag för tidigt att bryta det fackligt politiska samarbetet mellan LO och S. Det skulle gynna båda parters integritet och oberoende.

SD och M är såssarnas huvudfiender. För att inte missa att någon potentiell väljare inte förstår valinformation skriven på svenska, har S-kandidater spridit lögner om SD och M på både arabiska och somaliska. Såssarna hävdar bl a att SD och M enl sina partiprogram vill ändra många lagar som berör invandrare och muslimer, stänga moskéerna och alla islamiska skolor, förbjuda halalkött, utvisa många flyktingar till sina hemländer samt förbjuda slöja för personer under 18. Skamlöst av S!

Hyresgästföreningen har gått ut och kampanjat med att SD och M går till val på marknadshyror. Såssarna har därefter gjort massutskick till hyresgäster för att sprida denna lögn. De har dessutom satt upp skyltar utomhus för att vara säkra på att så många som möjligt ska nås av lögnerna. Så ohederligt!

I de senaste valduellerna har Löfven lögnaktigt hävdat att M vill sänka skatten med 100 miljarder. Han är visserligen inte den vassaste pennan i stället, men självklart vet han att detta är den summa allianspartierna tillsammans vill sänka skatten med.

Nästan var femte pensionär i Sverige har nu en inkomst som innebär en ”risk för fattigdom” enl EU:s bedömning. Medan andelen fattigpensionärer minskar i andra EU-länder, ökar de i Sverige. I stora braskande annonser i dagspressen går nu försvarsminister Peter Hultqvist ut och lovar 600 kr mer i pension per månad ”till dem som slitit ett helt liv med låg lön”. Han säger naturligtvis inte att denna höjning kan reducera ev bostadstillägg. Det kan innebära att det ena tar ut det andra och pensionärerna förblir fattiga trots höjningen på 600/mån.

I annonserna hävdar Hultqvist nu att svenska pensionärers rättigheter hotas av SD samt att SD vill ta bort 8 miljarder från kommunsektorn, vilket kommer att påverka t ex äldreomsorgen. Jag kan konstatera att trots såssarnas kraftiga skattehöjningar och mer pengar till kommunerna har andelen fattigpensionärer ökat i Sverige under den senaste mandatperioden. Vem tror att det skulle bli bättre om såssarna får sitta kvar vid makten? Göran Persson har påpekat att pensionssystemet måste göras om från grunden för att det inte fungerar. Det vore klädsamt om Hultqvist istället talade om hur hans parti vill förändra pensionssytemet.

Den arroganta och självgoda Margot Waslltröm är också ute på barrikaderna i stora annonser för att informera oss väljare om att SD vill ”vrida klockan tillbaka för kvinnors rättigheter”. Så länge Wallström inte gjort något påtagligt för att stärka invandrade kvinnors rättigheter i Sverige är hon inte trovärdig. Hon borde istället arbeta för att stärka invandrade kvinnors rätt till sina kroppar, rätt att få klä sig som de vill, leva som de vill och fritt kunna skaffa sig utbildning och jobb. Många av dessa kvinnor är helt beroende av sina män.

Wallström påpekar också att M inte kan regera utan stöd från SD. Men hon utelämnar att såssarna inte kan regera utan stöd från vänstern. Att SD ofta röstat med S i riksdagen och därmed hjälpt såssarna att få igenom sina förslag utelämnar hon helt. Oavsett hur hon i elfte timmen framhäver sitt egna partis förträfflighet i ett desperat försök att påverka oss väljare, kan hon inte övertyga oss om att såssarna och deras ev samarbetspartners är ett mindre dåligt alternativ än Alliansen. Båda alternativen kommer dessutom att behöva SD:s stöd för att få igenom sin budget och andra förslag efter valet.

Såssarna har än en gång passerat skamgränsen och deras misslyckanden att genomföra mycket vad de lovade redan inför förra valet, t ex EU:s lägsta arbetslöshet, talar sitt tydliga språk. Deras makthunger, maktfullkomlighet, skamlöshet och symbios med politiskt färgade fackförbund som LO samt partiets övertygelse om att de har rätt till den politiska makten borde avskräcka varje sunt tänkande väljare att rösta på dem i årets val. Låt oss ta av dem nyckeln till Rosenbad och lära dem att de inte har rätt till makten och härligheten i evighet!

 

’Klimateriet’

Av , , Bli först att kommentera 28

Miljöpartiet har pressat regeringen att införa beskattning av flygresor. Flygskatten, som blivit en symbolfråga för ’klimateriet’, bestraffar resande men har en mycket marginell påverkan på utsläppen. Vi som bor i Norrland, där flyget ofta är det enda rimliga sättet att resa långt, inte minst idag när tågen inte alltid går att lita på, drabbas särskilt hårt av flygskatten.

Varje dag och varje timme hör jag nu MP-politiker tala sig varma om hur flygresorna skadar klimatet. De nämner dock aldrig med ett ord alla de flygresor som politiker, tjänstemän och lobbyister gör t ex mellan Sverige och Bryssel. Nej, det är de enstaka flygresor som verklighetens folk gör som bekymrar dem.

MP talar sig nu också varmt för tåg mellan Stockholm och andra delar av Europa, men vem tror att EU-folket skulle välja tåg istället för flyg t ex mellan Stockholm och Bryssel? Nej, det politiska etablissemanget kommer lugnt att hålla sig kvar uppe i det blå och flyga vidare på klimatets och medborgarnas bekostnad.

Inte heller tar någon politiker upp den stora nedsmutsning som EU:s pendlande mellan Bryssel och Strasbourg orsakar varje månad, när parlamentet flyttar mellan dessa 2 städer. Men avtal kan rivas upp eller omförhandlas när verkligheten förändras. Idag består EU inte bara av Tyskland och Frankrike utan av 28 medlemsländer och en hel armé av tjänstemän m fl. Det är häpnadsväckande men absolut inte förvånande att man inte satt stopp för denna miljöfientliga flyttcirkus.

MP har också pressat regeringen att införa kännbara skatter på bensin och drivmedel. P g a långa avstånd och brist på kollektivtrafik drabbas vi i norr mycket hårt också av dessa skattehöjningar. Subventionerade elcyklar eller lådcyklar är kanske ett alternativ för storstaden, men på landsbygden är de inget alternativ när man ska handla eller pendla till jobbet. Men det bekymrar förstås inte MP med sin storstadsfixering.

Långsiktigt hållbar försörjning

Av , , Bli först att kommentera 18

Jakten på Makten XXX

Ante är mycket nöjd och stärkt av framgången i provvalet. Han är än en gång ohotad partistetta i Björksta. Det enda molnet på hans blå himmel är Allan, som återvänt till Björksta:

-Men har jag tagit mig så här långt, ska det väl funka sen också, tänker han. Allans trovärdighet är nu noll. Den nollvisionen blir min räddning. Vad Allan än påstår, kommer jag att avfärda det som fria fantasier. Vem kommer dom att tro på? Allan kommer inte att ha en chans. Han kan ta sig i kulorna. Det är nog dom enda kulor Skatteverket låter honom behålla.

Han skickar också en tanke till Emil Jonsson, som sitter i fängelse för att avtjäna sitt straff:

Måtte Emil bara inte gå ut och börja prata om saker och ting igen! tänker Ante och börjar svettas.

Just då ringer telefonen.

-Har du hört nyheterna? frågar Ted.

-Nej, jag har precis kommit från ett styrelsemöte. Hur så? undrar Ante.

-Kristina Nord är i farten igen, säger Ted upphetsat. Hur kan hon få så mycket utrymme i medierna? Hon är ta mig tusan i Allans klass.

-Och vad har hon nu hittat på? undrar Ante.

-Hon säger att du borde vara den förste att ivra för att björkstapartisterna tvättar byken en gång för alla, eftersom ditt namn förekommit i två provval där fusk och manipulerade medlemsregister använts, svarar Ted.

-Att hon aldrig ger sig, säger Ante irriterat. Vilken himla tur för oss att ingen annan är lika ihärdig!

-Sen säger hon att det är nåt konstigt med provvalen i björkstapartisterna numera. 1993 fick ett provval göras om på grund av oegentligheter, 1997 var du med och manipulerade medlemsregistren och körde med kringströvande röstboskap, 2001 var du huvudmisstänkt för fusket i provvalet och i år är en fjärdedel av medlemsrösterna ogiltiga, då de är fel ifyllda och det har aldrig tidigare hänt, vare sig här eller nån annanstans, säger Ted upprört. Hur ska vi få tyst på henne?

-En kvinna i saltsyra är ett löst problem, svarar Ante sammanbitet.

-Men seriöst? fortsätter Ted. Hur får hon reda på allting? Är hon synsk? Hon säger att du måste ta ansvar för att väljarna återfår förtroendet för partiet i Björksta och det gör du inte genom att bara lägga locket på och ljuga om att valfusket är utrett. Hon vet att huvudfrågan inte utretts, eftersom utredaren vägrade kontakta de ’55 tvångsintagna’, som röstade i provvalet utan att ens veta om att de var nyblivna medlemmar i Partiet, som hon uttrycker det. Dessutom säger hon att du förstör möjligheterna för våra samarbetspartier att vinna valet genom att vägra att gå till botten med allt fusk. Du är ett hot mot vår valseger i Björksta.

-Det enda vi kan göra är att fortsätta att blåneka, svarar Ante. Allan skulle ha klarat det här mycket bättre än vi. Jag blir bara röd över hela kroppen, när journalisterna ställer besvärliga frågor. Värst är det när jag intervjuas i TV. Jag måste sluta ställa upp framför kameran och bara ge mina kommentarer per telefon.

-Kristina varnar dig också för att bli känd som en politiker som sätter demokratin och väljarna ur spel och bara tänker på position, pengar och makt, Hon verkar inte ha mycket förtroende för dig, konstaterar Ted ironiskt.

-Jag undrar vad hon säger nästa år, när jag blir Björkstas mäktigaste politiker, säger Ante leende. Det ska väl få tyst på henne en gång för alla. Säga vad man vill, men brott lönar sig. Så länge man inte blir avslöjad. Det är bara osmarta amatörer som åker fast. Och om nån skulle råka avslöja oss är det bara att blåneka tills ingen längre orkar kräva att vi ska

ställas till svars. Inget ska få stoppa oss nu när det bara återstår att bestämma hur vi ska fördela uppdragen nästa år.

-Men är inte det redan klart? frågar Ted förvånat.

-Jo, i princip, säger Ante. Vet du förresten vad som hände förra veckan? Britt Berg, som sitter i en av bolagsstyrelserna, sa nåt om att hon nästa mandatperiod vill satsa på politiken, så jag bjöd ut henne på lunch för att pressa henne lite närmare. Hon är intresserad av näringslivsfrågor. Jag upplyste henne om att dom frågorna tar jag själv hand om i egenskap av kommunalråd. Vet du vad den fräcka damen då sa? Jo, att det kan jag väl inte bestämma nu. Det avgör ju väljarna efter nästa val. Jag var tvungen att tala om för henne att så funkar det inte och att det är självklart att jag blir kommunalråd också efter nästa val. Hon vägrade att acceptera det och envisades med att det är väljarna som bestämmer. Snacka om att inte fatta hur det funkar. Hur kan man vara så dum och naiv efter så många år i vårt parti här?

-Det är väl en jäkla tur att väljarna också är så dumma, påpekar Ted. Dom skulle aldrig rösta, om dom visste hur det funkar. Låt dom gärna vara med och tycka, men låt dom för Guds skull inte vara med och bestämma! Det klarar dom inte.

-Som om deras röster egentligen spelar nån roll, fortsätter Ante. Det går lika bra utan väljare och valprocesser.

-Bättre, svarar Ted. För att inte tala om hur enkelt och billigt det skulle bli!

Med den sedvanliga grabbigheten och arrogansen och under ett tunt lager av ’mänsklig’ fernissa har de två representanterna för bunkergänget kopplat ett säkert grepp om regionpartisterna och sin egen fortsatta försörjning i åratal framöver. Deras grepp om det politiska innehållet verkar däremot lika osäkert som tillgången på öppenhet och demokrati i partiet. Det borde oroa både ev väljare och partiet.