Magdalena Andersson uppenbarade sig på Nobelfesten i svart ’gotisk’ spetsblåsa med rejäl ståkrage och markerad midja. Klänningen, hennes ’festfrisyr’ och ovanligt kraftiga make-up passade väl ihop med hennes strama och arroganta sätt att hantera sin roll som oppositionsledare. Hon hade nog inte ens kunnat föreställa sig att hon skulle degraderas till den rollen i valet 2022, men högmod går som bekant före fall.

Att hon blev statsminister i nov 2021 berodde inte på hennes lysande ledarskap, karismatiska personlighet eller enastående kompetens. Den riksdagsröst som fattades för att hon skulle väljas, säkrade partiet genom ett avtal med den ’politiska vilden’ och f d riksdagsledamoten (v) Amineh Kakabaveh, som uteslöts av sitt parti i augusti 2019. Avtalet kostade oss skattebetalare ca 3,5 miljarder och krävdes för att tillfredsställa Anderssons makthunger och dröm att bli landets första kvinnliga statsminister.

Andersson har varit rätt osynlig på senare tid. Kanske nog så bra för hon är klart undermålig i rollen som oppositionsledare. Efter valförlusten har hennes stingslighet och missnöje färgat många riksdagsdebatter, ett tecken på att hon låter känslorna ta över på förnuftets bekostnad. Hennes återhållna tårar och dramatiska tystnad i riksdagens talarstol, när hon för en tid sedan försvarade partikamraten Jamal El-Haj, väckte stor uppmärksamhet och förvåning.

Efter den misslyckade dramaföreställningen har hon inte gjort så stort väsen av sig. Det tackar vi för. Fram till nästa val 2026 blir det troligen en lång ökenvandring för den motvilliga oppositionsledaren Andersson. Då hon och partiet nu saknar majoritet i riksdagen och nästa val ligger några år framåt, torde vi få se mer av hennes dåliga humör och attacker på SD i kommande riksdagsdebatter. Det torde innebära att ännu fler väljare går till SD.

Nu har Andersson tydligt och utan tårar eller minsta darr på rösten påpekat att inget som gått snett under hennes tid som statsminister har varit hennes eller partiets fel. Tydlig, för att inte säga övertydlig, har hon också varit med att SD är ett hot mot demokratin. Nyligen har sossarna dessutom förklarat att moderaterna är ’irrelevanta’ och att de nu istället utsett SD till sin huvudmotståndare i nästa val. Åkesson och partiet gnuggar nog händerna av glädje över att få spela en av de två huvudrollerna i kommande val och att de har gott om tid att förbereda sig för detta..

Andra sossar har haft fullt upp med att analysera partiets valförlust. De 11 arbetsgrupper, som tillsattes efter fjolårets förlust, har nyligen presenterat sina rapporter, där de mer eller mindre dömer ut/ber om ursäkt för allt de gjort fel 2014–2022, t ex sin misslyckade och naiva invandringspolitik. SD får skulden för detta misslyckande, eftersom de omöjliggjorde en vettig debatt om migrationen. Att de rödgröna var snabba att ’brunsmeta’ och rasist- eller naziststämpla alla som ville minska invandringen var förstås inte heller sossarnas fel.

Att den rödgröna regeringens klimatpolitik misslyckades anklagar S nu delvis Mp för. Eftersom Mp satt i regeringen och deras hjärtefråga var miljö- och klimatpolitik, ville de ha stort inflytande över detta område. Om inte fanns risken att de skulle lämna regeringen och det hade ju inneburit att regeringen tvingats avgå. Makten framför allt och till varje pris!

Det är märkligt att sossarna gjort så många misstag trots att de knappt hade någon egen politik eller egna politiska förslag. Hade S däremot presenterat en bra politik och genomtänkta förslag, hade de nog lyckats bättre. Att hoppas på att vi ska lita på dem och rösta på dem i nästa val trots alla deras misslyckanden är naivt.  ”Du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden, men du kan inte lura alla människor hela tiden” som Abraham Lincoln sa. Det gäller fortfarande.

Att ständigt hacka på SD eller på att Tidöpartierna inte var regeringsdugliga var sossarnas viktigaste frågor inför valet 2022. För att dölja att de själva saknade en egen politik, tog de varje tillfälle att offentligt jämföra Anderssons och Kristerssons förmåga att leda en regering. Kristersson med Tidöpartierna vann regeringsmakten utan några miljardavtal med politiska vildar. Den nya regeringen röstades fram av folket i sann demokratisk anda.

Nu är sossarna ute för att återta regeringsmakten 2026. Hur framgångsrikt är det att ha begått stora misstag under 8 år och nu gå ut och be om ursäkt och förnyat förtroende? Undra på att de månar t ex om sina muslimska väljare i Malmö som ’röstmagneten’ El-Haj fixade i valet 2022! Men vem kan känna förtroende för ett parti som erkänner sina fel utan att ta fullt ansvar för dem, samtidigt som det skyller delar av skulden på de samarbetspartier som hjälpte dem till makten?

Så här i juletider kommer så ett nytt ’påbud’ från sossarnas partihögkvarter. Magdalena hävdar nu skamlöst och utan att blinka att S alltid velat ha en stram och ordnad invandring medan M har velat ha öppna gränser. Har Magdalena plötsligt drabbats av minnesförlust, eller är hon bara allmänt förvirrad? Hennes förklaring till att migrationspolitiken ändå blev kaotisk och ansvarsbefriad under sossarnas tid vid makten (2014–2022) förklaras med att ”samhällsklimatet var ju så” då. Så ynkligt!

Socialdemokraterna har nu ’kommit ut’ och publicerat en intern rapport om hur partiet i flera decennier misslyckats med sin invandrings- och integrationspolitik. Slutsatsen är att problemen har tilltagit p g a att partiets migrations- och integrationspolitik varit otillräcklig. Till Aftonbladet säger Lawen Redar, partiets kulturpolitiska talesperson och rapportförfattare, följande:

-Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti.

En av orsakerna har varit partiets oro för att förknippas med Sverigedemokraterna, säger Redar till Aftonbladet:

-När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. 

Alltid SD:s politik som är fel.

Stora, starka sossepartiet med ’storheter’ som Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Lena Hallengren, Anders Ygeman m fl har alltså förlamats av rädsla som hindrat dem från att våga ta problemen på allvar och öppet erkänna att invandringen från utomeuropeiska länder med annan kultur, religion, skolsystem, utbildningsnivå, språk m m kräver samhällsinsatser och resurser i mycket större omfattning än den arbetskraftsinvandring som tidigare skedde. Så patetiskt!

Apropå sossarna släppte den fackföreningsnära tankesmedjan Arena Idé en rapport om invandringens intäkter och kostnader i Aftonbladet 1 juli 2015, SD:s dag i Almedalen. Rubriken löd:

”Sverige har tjänat 900 miljarder på invandringen”.

DN skrev om rapporten och citerade organisationens chefsekonom Sandro Scoccos kommentar till tidningen:

–Det innebär att Sverigedemokraternas idé om att finansiera försvarsutgifter eller att rädda äldreomsorgen genom minskad invandring helt enkelt inte stämmer.

Arena Idé hävdade att Sverige utan invandringen hade haft sämre järnvägar, mindre försvar och forskning av lägre kvalitet. Sandro Scocco har inte gjort mycket väsen av sig efter den rapporten.

Anders Borg, finansminister i Alliansregeringen, har i dagarna också lyft bladet från munnen efter år av tystnad. I Expressen 9 dec ’kommer han ut’ och säger bl a:

-Vi begick stora misstag med invandringen.

-Kostnaderna för invandringen har blivit betydligt större än vad vi trodde, säger han, och pekar på både kriminalitet och hederskulturer som brett ut sig.

Borg, finansminister i Alliansregeringen, utsågs till Europas bästa finansminister av Financial Times 2011. Borde han inte ha kunnat räkna ut det redan när det begav sig? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att invandring av lågutbildade från hederskulturer till en liberal demokrati och välfärdsstat medför stora kostnader och samhällsproblem. Men Borg och Reinfeldt vägrade att erkänna att deras migrationspolitik inte fungerade och lagom till valet 2014 bad de oss svenskar att öppna våra hjärtan (läs plånböcker). Efter valnederlaget hävdade Borg fortfarande att deras liberala invandringspolitik varit rätt. Reinfeldt försvann med svansen mellan benen redan på valnatten.

Det har tagit många år för Borg att erkänna migrationshaveriet. Reinfeldt kommer nog aldrig att erkänna sin skuld i frågan, men det är dumt att förvänta sig stora saker av små människor. SD och ’det sovande folket’ såg däremot långt tidigare hur förödande Alliansens migrationspolitik var för Sverige och hur storleken på migrationsströmmarna och kostnaderna för den växte.

Inte blev det bättre efter de rödgrönas regeringstillträde 2014 och Löfvens ”Refugees Welcome! Mitt Europa bygger inga murar”. Varför har vi inte gått man ur huse för att protestera mot en invandringspolitik som innebär att vi skattebetalare förväntas försörja en allt större del av världens befolkning, samtidigt som vi tvingas se på hur vården speciellt för våra äldre drabbas av ständiga nedskärningar?

En annan moderatpolitiker som såg verkligheten var dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Han påpekade att volymen invandrare borde minskas. Vem kommer inte ihåg Reinfeldts omilda behandling av honom, när han offentligt dömde ut Billströms uttalande?

-I partistyrelsens uppdrag till den här arbetsgruppen så pratar vi inte på det sättet. Invandring berikar Sverige och ett ansvarsbärande parti som Moderaterna vill bli en balanserande röst mellan de som aldrig ser några problem och de som aldrig ser andra människor.

Först nu, när sossarna gått ut och erkänt att deras invandrings- och integrationspolitik varit misslyckad, går Borg ut i Expressen och erkänner att även Alliansens migrationspolitik varit dysfunktionell:

”Anders Borg säger sig fortfarande vara övertygad om att invandring berikar landet, men storleken på migrationen har samtidigt en avgörande betydelse, slår han fast. I synnerhet har integrationen av de stora invandrargrupper som kommit från Nordafrika och Mellanöstern misslyckats, säger han. 

– Våra höga humanitära ambitioner vid de här konflikterna gjorde att vi fick stora grupper från Syrien, Irak och Somalia. Det är klart att det hade stort humanitärt värde, men kostnaden har ju visat sig vara väldigt hög. 

– Vi begick misstag, rätt stora misstag, och det kommer ta rätt så lång tid att åtgärda det. Nu måste vi ha en migration som är väsentligt mindre.”

Borg anser idag att invandrare ska assimilera sig, något som sågs som rasistisk SD-politik när han var finansminister. Nu menar han att invandrare ska anpassa sig till svenska värderingar, arbeta, lära sig svenska och ta del delta fullt ut i det svenska samhället.

Vi skattebetalare och invånare tvingas nu leva med Alliansens och de rödgrönas stora misstag och oförmåga att inse att storleken har en avgörande betydelse.

Läs även: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/anders-borg-vi–begick-stora-misstag–med-invandringen/