Under veckan som gick ägde den årliga konferensen Folk och Försvar (eller Folk utan Försvar) rum i Dalarna. I sitt tal där meddelade justitieminister Gunnar Strömmer att regeringen ska ta fram en ny strategi mot den organiserade brottsligheten.

Magdalena Andersson passade genast med hånfull min på att kritisera regeringens kriminalpolitik för att den är ”Alldeles för svag” och satsar inte nog för att stoppa rekryteringen till kriminella gäng:

-Vi socialdemokrater vill att för varje krona vi lägger på fler poliser, ska vi lägga till en krona på att stoppa nyrekryteringen, säger hon till Svt.

Samtidigt anklagade hon regeringen för att agera för långsamt:

–Före valet försökte Ulf Kristersson ge intryck av att man hade en strategi. Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet.

Hur många utredningar har inte sossarna tillsatt under sina senaste 8 år vid makten? Hur många nya strategier har de utmynnat i och hur många förändringar har de resulterat i? Att kasta sten i glashus är ’Maktallena’ Andersson bra på. Betydligt sämre har hon och de rödgröna varit på att åtgärda de eskalerande brottsligheten och kriminaliteten under sin tid vid makten. Hon borde krypa tillbaka under den sten hon och partiet glömde att lyfta på och fundera över varför Sverige utvecklades till att bli ett så otryggt land under de rödgrönas styre..

Sossarna har suttit vid makten 75 av de 100 år Sverige haft demokratiska val och har därför lång vana av att regera. De har också skaffat sig många ovanor bl a att strategiskt placera ut sina ’springare’ på våra myndigheter, där de inte sällan fungerar som ideologiproducenter och aktivister. Inte minst UD är ett exempel på detta, något Johan Westerholm på Ledarsidorna förtjänstfullt skrivit om. Förhoppningsvis kommer den nya regeringen att lägga ner de myndigheter som ägnar sig åt ideologiproduktion och åt att förhindra eller försena paradigmskiften. De rödgrönas systematiska försök att politisera statsförvaltningen måste stoppas. Det görs nog enklast genom att stänga av pengakranen till ideologiproducerande myndigheter, t ex Jämställdhetsmyndigheten och Institutet för mänskliga rättigheter.

Den nya regeringen har haft drygt 2 månader på sig att agera och de kom verkligen inte till något dukat smörgåsbord. Tvärtom. Under den dryge och senfärdige Morgan Johansson tillsattes den ena utredningen efter den andra, men gängkriminaliteten, våldsbrotten och skjutningarna fortsatte att öka dramatiskt. De rödgröna kan anklagas både för senfärdighet och inkompetens och för att trots sin röda grundfärg sprida blå dunster och gröna bubblor.

Bild, Tysklands mest lästa tabloid, skrev nyligen om Sverige som lamslaget av skräck inför det växande gängvåldet med 63 dödsskjutningar och 90 sprängningar under förra året. Enligt tidningen minskar dödligt våld i övriga europeiska länder, men Sverige går i motsatt riktning. Sverigebilden har i sanning förmörkats under de senaste 8 åren. T o m Donald Trump kommenterade detta under sin tid som president.

Jyllands-Posten frågar sig varför det i Sverige är 6 gånger vanligare med dödligt våld med skjutvapen än i övriga Norden. Tidningen har i en färsk ledare beskrivit Sverige som ”en uppenbart självförvållad tragedi”. Den skriver också hur den svenska politiska klassen, ”som har sitt på det torra”, svikit det egna folket i en obegriplig omfattning och frågar med vilken rätt vår svenska elit har tillfogat ”ett av världens tryggaste, bästa och säkraste länder” en sådan skada. Varför har ingen svensk tidning eller annan media ställt denna fråga?

Andersson anklagar också statsminister Kristersson för att han före valet försökte ge sken av att man hade en strategi:

– Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet, säger Anderson.

Magstarkt av Anderson med tanke på hur många ”budskap” och fagra löften hon och hennes parti presenterat i sina valkampanjer under årens lopp. Det tog i alla fall avsevärt mycket kortare tid för Kristersson 2022 att bilda regering än för Löfven 2014. Ändå innebar Löfvens ”senfärdiga” tillträde varken revolutionerande strategier eller paradigmskifte. Tvärtom innebar det en rödgrön röra, ’politiskt käbbel’ och en högst oklar strategi förutom när det gällde att behålla makten.

Sossarna anklagar också regeringen för att ha dröjt med elkompensation för dagens ’magdapriser’ på elen. Sossarna gick i vanlig ordning flera veckor innan valet ut och ’köpte röster’ genom att lova att införa ett ’högkostnadsskydd’ om 90 miljarder för svenska hushåll och företag mot de höga elpriserna. Svenska Kraftnät fick i uppdrag av de rödgröna att i detalj utarbeta hur stödet skulle se ut. Dessbättre förlorade de rödgröna valet.

Nu återstår att se hur den nya regeringen hanterar elstödet och när. Sakta och väl är långt bättre än fort och fel. Eller har Andersson, f d finansminister, en annan uppfattning?

Avslutningsvis en kommentar om Strömmers meddelande i torsdags om att kravet på danstillstånd ska avskaffas i juli. Ingen senfärdighet där inte. Senfärdig var heller inte Annika Strandfjällan. Detta fick henne att gå i taket och i vanlig ordning kastade hon sig direkt på tangenterna och ut på Twitter, där hon kommenterade detta beslut så här:

–Detta är vad regeringen ägnar sig åt dessa dagar när vanliga svenskar kommer hem och öppnar sina elräkningar.

Att öppna räkningar och betala dem i tid är som bekant inte Strandfjällans starka sida, så hon lär inte drabbas så hårt i första taget. Någon vanlig svensk är hon heller inte,

År 2016 beslutade Sveriges riksdag att avskaffa detta krav, men lagändringen förhalades av dåvarande justitieminister Morgan Johansson som tillsatte en enmansutredning. Hans ”senfärdighet” tog tydligen över för han kom aldrig längre än till en utredning. Nu gör Strömmer 7 år senare slag i saken.

I början av juli förra året överfölls den då 9-åriga Luna i Skellefteå brutalt av en etiopisk pojke, som officiellt var 11 år, när hon cyklade hemåt fr sommarfritids. Pojken släpade in henne i skogen, våldtog henne, tog hennes skosnören, försökte strypa henne med det ena och med det andra band han fast henne så hårt vid ett träd att barken skadades.

När polisen hittade henne, var hon så illa skadad att man inte visste om hon skulle överleva. Hon flögs omedelbart till Umeå och Norrlands universitetssjukhus i ambulanshelikopter. På grund av sina svåra skador låg hon nedsövd i närmare 2 veckor. I augusti flyttades hon till Skellefteå sjukhus. Där tillbringar hon fortfarande mycket tid.

Pojkens hänsynslösa försök att strypa Luna har orsakat henne permanenta hjärnskador. Idag sitter Luna i specialbyggd rullstol, kan varken tala eller röra sina armar, inte heller äta själv, får medicin mot epilepsi, hennes rörelser är spastiska och hon lider av oro och ångestattacker. Hennes tidigare drömmar om att ägna sig åt skapande, målning, sång, balett, konståkning m m har brutalt krossats.

Luna har nu hunnit fylla 10 och hennes hjärnskador går inte att bota. När hon äntligen kan flytta hem, kommer hon därför att behöva personlig assistans och tillsyn 24 timmar/dygn, kanske för resten av sitt liv. Både Lunas och hennes familjs liv och frihet kommer därmed att kraftigt begränsas för oöverskådlig framtid.

Kunde detta hemska dåd ha förhindrats? Vem bär i så fall ansvaret för att så inte skett?

Enligt Expressen (28/9-22) kom gärningsmannen från Etiopien 2018 och fick tillfälligt uppehållstillstånd med sin mamma och sina syskon. Han folkbokfördes som 9 år trots att han var 11. Enligt åtalet fanns personal på skolan, som visste att han inte var 9. Ändå korrigerade ingen detta. Är det inte tjänstefel att inte korrigera uppenbart felaktiga uppgifter? En korrigering hade inte hindrats av sekretess, som berörda parter flitigt åberopat i fallet.

Mamman har långa perioder levt ensam med barnen. Barnens pappa har kommit på besök emellanåt. I skolan har pojken fått extra stöd av en elevassistent. Hösten 2019 anmälde en lärare att pojken kallat en flicka för hora i klassrummet. Nästa gång rapporterades det att han slagit en elev på ”rumpan” och strax därefter anmäldes han för att han åter slagit en elev på ”rumpan” och tafsat en flicka på bröstet. Det tog ett helt halvår innan föräldrarna kontaktades, men någon annan åtgärd vidtogs inte. Varför vidtogs inga åtgärder då och vem anmäldes hans sexuella trakasserier till?

I juni 2021 överfölls en kvinna vid en gångtunnel i Skellefteå, men hon lyckades ta sig loss. Hon pekade ut pojken som gärningsman. Hans officiella ålder var då fortfarande 11 år. Trots upprepade incidenter, utfall och överfall vägrade föräldrarna att låta psykologer och kommunens habiliteringsteam utreda sonen redan innan han överföll Luna. Varför tillämpades inte LVU, Lagen om vård av unga? Det hade antagligen hjälpt pojken och hans familj och Luna hade fått leva sitt normala liv.

Polisen avslutade sin utredning och överlämnade ärendet till socialtjänsten, vilket sker när den misstänkte inte är straffmyndig. Socialtjänsten anser att de handlat rätt, grundskolechefen anser att skolan inte gjort något fel trots att de t ex inte korrigerade förövarens ålder och polisen har heller inte tagit på sig något fel. Sekretesshinder anges som orsak till bristen på åtgärder och agerande. Med så många ’vuxna i rummet’ borde inte någon ändå ha reagerat och agerat trots sekretesshindren? Vad hade hänt om någon av dem brutit mot sekretessen? Eftertankens kranka blekhet kanske idag kan få någon av dem att reagera mot de absurda konsekvenser sekretesshindren medfört både i Lunas och i förövarens fall.

Tack vare, eller på grund av, artiklar i media om detta bestialiska dåd har de starka sekretesshindren mellan socialen, polisen och skolan klarlagts. Justitieminister Gunnar Strömmer (m) har nu lovat att de ska rivas. Inte en dag för tidigt. Ansvariga beslutsfattare har underlåtit att förbättra omhändertagandet av psykiskt sjuka och dysfunktionella människor. I synnerhet har de inte lyckats säkerställa det omhändertagande som krävs för de psykiskt sjuka som tagit sig hit från främmande kulturer. Det är inte acceptabelt.